Mötet med och relationen till eleverna den viktigaste faktorn 30

Socialisation sker genom kommunikation, genom möten och erfarenheter. Det viktigaste mötet för lärarnas socialisation, och den faktor där mina informanters upplevelser och syn på yrket skiljer sig mest, är mötet med eleverna. Det är uppenbart att elevunderlaget skiljer sig avsevärt mellan de två skolorna, men på vilket sätt påverkar detta lärarna? Rhöse menar som bekant att relationen med eleverna är en av de viktigaste faktorerna för hur lärare uppfattar sitt yrke och avgörande för om läraren känner sig lyckad eller misslyckad. Kärnan i lärararbetet menar såväl Hargreaves som Rhöse är omsorgen om eleverna och elevernas lärande. Detta är som vi förstått också en självklarhet för mina informanter. Utifrån informanternas svar blir det dock uppenbart att beroende på vilken skola du arbetar på så skiftar fokus mellan att väga över mot antingen omsorgen eller lärandet. På Duvan står omsorgen om eleverna i fokus, medan på Kapellskolan ligger omsorgen om elevens lärande i fokus. Eleverna formar alltså till viss del både lärarnas roll och deras identitet.

Det här att det inte finns revirtänkande, att det finns en kultur av att ge och ta, att vi skojar med eleverna, att de skojar med oss genom oss själva. Allt det där, tror jag, bottnar i att vi har elever som inte är särskilt skolmotiverade. De är svaga, har dåliga förkunskaper och så, så det går inte riktigt att ha attityden ”här står jag den store duktige läraren som kan så mycket mer än du”, utan man måste på något sätt ha något annat. Det måste vara den kulturen vi har för att det ska funka. Det måste också finnas en viss kultur av ordning och reda, med klara besked och så här ska det vara. Det måste finnas lite tuff attityd, men man måste kliva ner från den där piedestalen och möta eleverna. Och sen är det ju så, det finns ju

ordningsproblem i perioder, och det finns problem med att få eleverna godkända i vissa ämnen, och det leder ju till att lärarna söker sig till varandra då, för att man vill ha idéer och få input och så. Hur hade du gjort här? Vi behöver det stödet från varandra. Det är helt enkelt typen av elever som gör det. - Hans79 Många av dessa är i skolan mer för att hitta sin identitet och positionera sig i gruppen, vilket märks väldigt tydligt i de här grupperna. Och de är omotiverade. Svaga elever är inte det värsta, de kan i många fall ta sig igenom, med extra stöd och hjälp. Men är de omotiverade och inte gör något, sen har vi fler och fler som inte har förmågan heller, men de har liksom glidit igenom grundskolan. Vi har ju väldigt många här, på denna skolan - Anna-Lena80

Informanterna som arbetar på Duvan upplever att eleverna, omotiverade, med dåliga kunskaper, svagt socialt skyddsnät och i vissa fall med mindre trygga hemförhållanden, kräver ett

förhållningssätt som är mer fokuserat på omsorg. Detta leder till en närmre relation mellan lärare och elever, då det som Hans säger, ibland handlar mer om att eleverna ska utvecklas som människor

78 Hans, intervju 2014-01-31 79 Hans, intervju 2014-01-31 80 Anna-Lena, intervju 2014-02-10

än att utveckla kunskaper. Thomas, Hans och Susanne uttrycker med tydlighet skillnaden på relationen till eleverna beroende på skola.

Kanske för att våra elever är relativt starka, för att många av dem också är ganska trygga i sig själva och har i många fall också rätt trygga hemförhållanden, så det där att ta hand om, omsorgsbiten, är kanske inte lika stor här, som den är på till exempel Duvan. - Thomas81

Vi har ju individuella programmet här, vi har vård och omsorg och barn och fritid. Barn och fritid har de absolut svagaste eleverna, det är barn med flest diagnoser. Där är attityden mer omhändertagande. Så där mäter man kanske framgång mer i personlig utveckling än i kunskapsresultat - Hans82

Det är mycket en kamp. De [eleverna] är jättemycket tonåringar och vill inte göra det som någon annan säger, och det tycker jag att dem ska göra, så vi har olika utgångspunkt där - Susanne83

Thomas, som tidigare arbetat på Duvan, bad om flytt till Kapellskolan av flera skäl, varav ett var en önskan om att slippa ha huvudsakligt fokus på omsorgsbiten och istället få utveckla sina

ämneskunskaper. Han upplever att han troligtvis trivs bättre i kontexten med eleverna på Kapellskolan, kanske för att han också lättare kan knyta an till dem. Hans grundläggande personlighet och de erfarenheter han bär med sig gör socialisation med Duvans typ av elever svårare.

Kanske dels för att jag aldrig varit särskilt bra på den typen av verksamhet. Eftersom jag inte själv är förälder och så vidare, så har jag svårt att sätta mig in i den rollen, och känner mig inte heller bekväm i den. Därför gör jag hellre så att jag försöker rotera, agera, men också dra gränsen för vad jag... var mina gränser själv går. Det tycker jag är viktigt. Det är säkert olika för olika människor. Jag upplever att rätt så många gör det här på skolan, de drar en gräns. Det är olika beroende på hur man är som person. Men jag känner mig inte trygg i den rollen, som mysfarbror där man kan prata och gråta ut, och man får rotera helt enkelt. Som sagt, eleverna har rätt till en egen privata sfär också, som jag inte ska lägga mig i - Thomas84

Utöver sin egen personlighet pekar han också på det faktum att man som lärare faktiskt inte är psykolog eller socialarbetare och således inte bör syssla med sådan verksamhet eftersom man saknar utbildning för det och således kan göra mer skada än nytta, vilket är en väldigt god poäng. Thomas fortsätter och menar trots det att eleverna har hjälpt till att forma den roll som lärare och de egenskaper som han i denna roll bär med sig idag. Hade han varit på Kapellskolan från första början hade förmodligen varit en bättre ämneslärare, men samtidigt har han på Duvan fått utveckla

egenskaper hos sig själv, så som att ta hand om elever, som han kanske aldrig fått annars. De andra informanterna har liknande upplevelser. Anna-Lena tror sig haft nytta av sin psykologbakgrund och menar att det krävs mycket personliga samtal med eleverna och upplever att relationen till eleverna

81 Thomas, intervju 2014-01-29 82 Hans, intervju 2014-01-31 83 Susanne, intervju 2014-02-12 84 Thomas, intervju 2014-01-29

på Duvan måste vara väldigt individualiserad. 85 _{Oskar i sin tur ser tillbaka på hur hans relationer}

med elever från en tidigare skola, en skola som mer liknande Duvan, såg ut. Han menar att för att nå ut och lyckas i sin relation till elever så krävs det en balans och ständig omförhandling kring hur relationerna ser ut, vilket också känns troligt då alla elever bär på sina egna erfarenheter och socialisationen med lärare därför ser annorlunda ut från elev till elev och från kontext till kontext.

Det känner jag ofta när jag jobbar här, att om jag kommit hit för fem år sedan så hade jag varit en mycket, mycket bättre historielärare, jag kanske inte varit lika bra på att ta hand om elever med särskilda behov, men jag hade fått tänja ut mina kunskaper mycket tidigare, men samtidigt här har vi ju lärare som skulle ha väldigt svårt att klara av att jobba på den typen av program som jag har jobbat på. - Thomas86

Jag hade en väldigt bra social relation till nästan alla av dem [elever på tidigare skola], men jag kunde ju se att vissa av mina fyrkantiga kollegor, där gick de därifrån med kunskaper liksom. Så att, tills viss del ja, man måste anpassa sig, man måste fundera, vilka delar av sitt lärarskap är det jag använder. Men det är också kopplat till att hitta balans, hur kan jag möta just de här. Det handlar om, jag är inte lärare bara, jag är lärare i förhållande till elever, i ett ögonblick – Oskar87

Skuldfällan som Hargreaves diskuterar är något informanter på båda skolorna har hamnat i, men på olika sätt. Hargreaves menar att för lärare är det mer än ett personligt etiskt val som avgör om man handlar rätt eller inte. Då läraren i sin yrkesroll också ska ge omsorg så blir det en fråga om i vilken utsträckning kontexten tillåter de personliga etiska valen. Att oavsett om du agerar på rätt sätt, så kanske du på grund av kontexten inte har möjlighet att följa upp dina val så som du önskar.88 På Duvan är den personliga problematiken hos eleverna ibland stor. Lärarna kommer eleverna nära och desto större omsorg lärarna känner, desto större blir skulden och den depressiva skuldkänslan om det går dåligt för eleverna.89 Lärarna känner ett socialt och moraliskt ansvar för eleverna och känner sig maktlösa och misslyckade om de inte kan hjälpa eleverna. Både Anna-Lena och Susanne

uttrycker frustration kring vissa situationer med elever och ibland en förlamande stress, men menar att de verkligen gör allt de kan för att nå fram till eleverna.90

Här är det ju fler som verkligen inte vill vara i skolan, och vill de vara i skolan så vill de verkligen inte vara på teorilektionen. Många av dem vill ju inte ens vara på karaktärslektionerna. Det påverkar. Jag har försökt anpassa mig jättemycket. Jag tycker inte att jag lyckats bra, men jag har försökt jättemycket - Susanne91

Jag försöker att dra en gräns, eller åtminstone göra vissa saker som bryter av från lärarrollen. Gå och träna, sticka iväg till sommarstugan i Halland, koppla av. Sen i vissa perioder så är det svårt att göra det.

85 Anna-Lena, intervju 2014-02-10 86 Thomas, intervju 2014-01-29 87 Oskar, intervju 2014-02-12 88 Hargreaves (1994) sid 156 89 Hargreaves (1994) sid 155

90 Anna-Lena, intervju 2014-02-10, Susanne, intervju 2014-02-12 91 Susanne, intervju 2014-02-12

Betygssättningsperioden så sover jag alltid dåligt. Jag vaknar sådär tio gånger per natt, kring betyg man våndas över - Thomas92

Skuldfällan uppenbarar sig även med högpresterande elever. Det Thomas citat ovan visar på skulle kunna vara en kombination av de skuldfällor som Hargreaves benämner som resultatansvar och intensifiering samt den perfekta fasaden.93 I en intensifierad arbetssituation kan det vara stressfullt att ta rätt beslut eller nå upp till förväntningar. Många lärare upplever också en grundläggande kompetensångest och rädsla att inte nå sina och omvärldens ideal kring hur en som lärare ”bör” vara, mycket beroende på att lärare utsätts för godtyckliga förväntningar, vilket innebär att läraren står själv i sina beslut, eller måste förhålla sig till förväntningar som stämmer dåligt överens med lärarens personlighet eller kontext.94 _{Susanne upplever på andra sätt också att arbetssituationen är}

jobbig just då hon inte förstår eller kan relatera till sina elever. Hennes jag i relation till eleverna är långt bort. Susanne menar också att det oftast tar en termin eller två för att hon ska nå få fram till eleverna, vilket helt enkelt innebär att den ömsesidiga socialisationen tar tid95_{. Fast liksom Anna-}

Lena upplever hon att belöningen är stor när hon väl når dit.

Fast även om jag jobbar mycket nu, så är det rätt kul. Alltså när man når fram till dom, när man har dom i sin hand, när man nått fram, när det är ordning och reda, när man hjälpt dom att komma fram, när man hittat metoder, då är det så jäkla kul - Anna-Lena96

På Kapellskolan menar att Oskar att lärarrollen påverkas av elever också på så sätt att de ställer krav på honom som lärare. Han menar att eleverna i sin jakt på högre betyg gärna vill ha motiverande samtal innan betyget är satt, men att det då är viktigt att säga nej och sätta en tydlig gräns, då det faktiskt är myndighetsutövning han som lärare sysslar med och inte socialt arbete. Detta är en av de faktorer han upplever gör honom mer auktoritär i sin roll. Trots auktoriteten får inte omsorgsbiten tappas bort. Återigen handlar det enligt Oskar om balans.

Blir du för mycket kompis med dina elever... du blir ju aldrig kompis med dem. Du kan lura dig själv att du är kompis med dina elever, men du blir ju aldrig det ändå. Men kommer man för nära dem så tappar eleven respekt. Du vinner en typ av respekt, men tappar respekt i ämneskunskaperna och sådär, vilket ofta leder till att eleverna tappar i kunskap också, för då blir det lättare för dem att trixa och dona i det ämnet också. - Oskar97

Hans sätter troligtvis huvudet på spiken kring hur eleverna i sin tur också påverkar skolans kultur och relationen till kollegorna. Vad som börjar som ett sätt att hantera eleverna pragmatiskt, genom 92 Thomas, intervju 2014-01-29 93 Hargreaves (1994) sid 161-162 94 Hargreaves (1994) sid 163 95 Susanne, intervju 2014-02-12 96 Anna-Lena, intervju 2014-02-10 97 Oskar, intervju 2014-02-12

att ställa frågan ”vad är det som funkar?”, får i sin tur konsekvenser både för den individuella läraren och skolans kultur i stort.

Jag hade ju inte behövt vara rolig på lektionerna. Där [på Kapellskolan] hade jag bara sagt gör det här och det här, så hade de gjort det. Gör jag det här så funkar det inte och det blir det massor med F. Jag hade inte haft några ordningsproblem eller några problem med elevresultaten. Jag hade inte behövt stöd från mina kollegor på samma sätt. Jag säger inte att det ena är fel eller det andra är rätt, men där hade jag kunnat jobba på ett annat sätt. Det alternativet finns inte om du vill vara framgångsrik här. Du kan inte bara ta en lärare från Kapellskolan och plocka ner här. Det du kallar kulturen, jag tror det påverkas av eleverna, för allting kretsar ju kring dem. Och att vi vill lyckas... så vi söker oss till det som vi tror funkar. - Hans98