Hur lärarna använder sig av samtal i anslutning till sin högläsning

8.2.1 Elevernas egna erfarenheter

Samtliga lärare berättar om hur de tar vara på elevernas egna erfarenheter i de samtal som utspelar sig före, under och efter högläsning. Lilly nämner hur viktigt det är att eleverna får upptäcka att det som sker i en bok kan vara något de själva, eller någon de känner, har varit med om. Lilly fortsätter med att förklara att eleverna behöver få en förståelse för de människor de har omkring sig:

Ja men mycket diskussioner, att de får utveckla språket, att de får se olika sidor av varandra. Att de får se att man kan vara olika, att alla inte är lika. Vi tycker inte lika, olika åsikter är liksom okej (Lilly).

29

Flera av lärarna lyfter fram hur samtalen kring böcker kan vara till hjälp för de elever som på något vis och av någon anledning har det svårt. Cecilia berättar att eleverna genom samtal kan komma till insikten att de inte är ensamma i sina känslor och att det finns många andra som har upplevt det eleverna går eller har gått igenom. Frida skildrar hur eleverna genom samtalen ges chansen att prata om något utan att behöva avslöja för sina klasskamrater att det är dem själva det handlar om:

Ja men det är lättare att säga att Kalle tycker det, inte att jag tycker det. Jag tror att Kalle tycker att det är jobbigt för att... Då vet man ju också vilka man ska fånga upp, för att, det är många barn som inte mår bra. […] Sen kan man ju också skapa diskussioner utifrån vad man ser behövs i klassen liksom (Frida).

Jonna förklarar att det finns mycket i de böcker hon högläser som eleverna själva inte ser, men som de alla har någon erfarenheter när Jonna uppmärksammar dem på det. Alexandra nämner att samtal utifrån elevernas egen erfarenhet är ett bra sätt att få eleverna att göra kopplingar mellan boken och verkligheten:

Ja men ibland är det ju ren ordförståelse, att förstå begreppen. Men sen, ja, men elevernas egna erfarenheter. Har de varit med om en sån händelse själv, vad drar de för kopplingar. Mellan boken, verklighet, ja (Alexandra).

8.2.2 Förutsägelser

Flera av lärarna berättar att de genom samtal inför högläsning låter eleverna träna på att göra förutsägelser med hjälp av det de redan vet. Lilly berättar:

I början brukar vi ju titta på, jamen rubriken, vad tror vi det kommer att handla om? Kollar lite bilder, vad tror ni? Och om vi läst ett tag, vad hände förra gången? Vad hände i det förra kapitlet? Man återkopplar lite. Vad tror ni kommer hända nu? (Lilly).

Även Alexandra och Frida nämner hur de använder sig av såväl bilder som namn på de olika kapitlen för att låta eleverna komma med förutsägelser. Frida berättar att det är ett bra tillfälle att låta eleverna träna på att skapa en förståelse för historien med hjälp av exempelvis de olika kapitlens namn. Genom detta arbetssätt ges eleverna en insikt i hur de kan använda sig av bilder och liknande i syfte att lista ut vad som kan komma att hända, berättar Frida.

Lilly berättar att hon kan använda de samtal som rör förutsägelser i syfte att synliggöra för eleverna att det inte alltid är det viktigaste att ha rätt:

Och ibland kan jag också stanna upp när jag läser, och, vad tror vi, vad menar de här? Vad kommer hända nu tror ni, och då får man så olika förslag. Så säger nån, åh nej jag hade inte rätt, då kan man, det är vad ni tror, det är ingen som har det rätta svaret, om man inte läst boken. Jag kanske inte heller vet (Lilly).

Lilly berättar hur viktigt det är att eleverna får en förståelse för att det kan vara själva arbetet med att göra en förutsägelse som är det viktiga, inte huruvida eleven visar

30

sig ha rätt eller inte. Som ett exempel nämner Lilly arbetsområden där eleverna ska arbeta med hypoteser inför en undersökning. Många elever har svårt med att acceptera att det är okej att ha fel, förklarar Lilly.

8.2.3 Ord och begrepp

Lärarna berättar hur de använder sig av samtal i anslutning till sin högläsning i syfte att vidga elevernas ord- och begreppsförståelse. Alexandra berättar hur hon kan välja att stanna upp under läsningen för att samtala om ord som hon märker att eleverna inte riktigt förstår, medan Jonna berättar att hon och Ella gärna samtalar om ord och begrepp innan hon börjar läsa:

Så gör man ju ibland, om det finns liksom saker som man vill diskutera i boken, då tycker vi att det är bra att ha det innan man börjar. Att gå igenom vissa begrepp och så där. Eller kanske som företeelser som man vet ska dyka upp, som avundsjuka till exempel (Jonna).

Lilly berättar att även hon gärna samtalar om de ord hon bedömer kan vara svåra för eleverna innan hon läser boken, men betonar samtidigt att hon inte kan veta säkert vilka ord det är eleverna kommer att ha svårt för. Frida förklarar att hon ofta stannar upp under läsningen för att tillsammans med eleverna komma underfund med vad vissa ord betyder, gärna med hjälp av bilder:

Sen så ja, läser vi, men jag pausar ju jättemycket, och vi googlar fram bilder. Vad är ett benskydd? Det vet ju inte ens killarna som spelar fotboll (Frida).

Vidare berättar Frida att hon dels väljer att pausa läsningen för att fråga eleverna om de vet vad ett visst ord betyder, men att hon även stannar så fort eleverna ställer frågor om ord och begrepp. Frida förklarar hur viktigt hon tycker att det är att eleverna får ett sammanhang när hon läser, och berättar att hon ofta tar hjälp av eleverna när det gäller att förklara svåra ord. De elever som talar exempelvis arabiska fungerar då som stöd för varandra. Även Cecilia berättar att hon låter eleverna styra när det gäller att samtala kring ord och begrepp. Cecilia väljer ut vilka ord hon vill lyfta med eleverna innan läsningen, men sen händer det också att eleverna vill att hon ska pausa läsningen för att samtala om ord, vilket hon då gör, säger Cecilia.

8.2.4 Elevstyrda samtal

På frågan vad och vem som styr de samtal som sker i anslutning till högläsning svarar Boel att det oftast är hon som ställer frågorna och eleverna som svarar, men hon lägger till att det kanske är eleverna som sitter inne med de mer intressanta frågorna egentligen. Vidare förklarar Boel att syftet med hennes frågor i dessa samtal ofta är att kontrollera huruvida eleverna hängt med i historien och förstått det hon läst:

31

Ja jag tror att det kanske är, just för min del, att jag vill se att, har de förståelsen, språkförståelsen. Men också om de har förmågan att koncentrera sig, för en del har förmågan att förstå men de har inte förmågan att koncentrera sig (Boel).

Boel utvecklar sitt resonemang med att lärarstyrda samtal som består av lärarens frågor och elevernas svar lätt kommer att handla om att eleverna försöker svara det de tror att läraren vill att de ska svara. Ett elevstyrt samtal skulle nog inte lika mycket komma att handla om rätt och fel, menar Boel. Även Lilly förklarar att det är hon som till största del styr samtalen, men att hon är öppen för att eleverna kan styra in samtalet på en annan väg. Detta måste man som lärare vara beredd att kunna hänga på så länge eleverna fortfarande håller sig till ämnet, berättar Lilly.

Jonna berättar att hon och Ella jobbar med elevstyrda samtal i så stor utsträckning som möjligt. Jonna beskriver, liksom Boel, att ett lärarstyrt samtal lätt kan hamna i att eleverna letar efter rätt svar:

Det blir ju ofta väldigt bra diskussioner. De har ju mycket att säga när de får komma med saker själva. Ibland kan man ju uppleva att när man har ett ämne som man bestämt att man ska diskutera så letar ju en del efter vad fröken vill att jag ska säga, vad ska jag svara? Vad är rätt svar, liksom (Jonna).

Ella förklarar att det är viktigt att eleverna får samtala om det de känner att de vill samtala om, just eftersom det är något som är viktigt för eleverna. Det kan dyka upp saker som hon som lärare kanske inte skulle ha tänkt på att ta in i samtalet, menar Ella. Jonna fyller i att de har som mål med samtalen att det ska landa i diskussioner eleverna mellan, där de som lärare inte behöver gå in och styra samtalet hela tiden.

8.2.5 Analys

Att ta vara på elevernas egen erfarenhet i de samtal som sker i anslutning till högläsning visar sig vara av betydelse hos lärarna. Lilly berättar att hon, med hjälp av samtal, har som målsättning att eleverna ska skapa sig en förståelse för människor omkring sig. Cecilia och Frida berättar att eleverna i samtal om det lästa ges möjlighet att lyfta och bearbeta ämnen som annars kan kännas utlämnande att tala om. Det lärarna beskriver går att förstå genom begreppet mediering. Säljö (2000, s. 84) förklarar hur människan, i en social kontext, kan använda språket i syfte att beskriva det abstrakta, som känslor vi bär inom oss. Vidare menar Säljö (2000, s. 97) att vi genom språket kan ges en förståelse för skilda perspektiv, vilket går att relatera till det Lilly berättar om.

Lärarna berättar hur de, genom samtal, låter eleverna träna på att göra förutsägelser med utgångspunkt i det de redan vet. Genom att fokusera på bilder, kapitlens namn samt sådant som skett tidigare i boken uppmuntras eleverna att samtala om sådant som kan tänkas hända härnäst. Lilly berättar hur detta är en färdighet som eleverna kommer att ha nytta av i framtiden, då de exempelvis genomför undersökningar. Det lärarna beskriver kan förstås genom det sociokulturella begreppet stöttning. Den mer kompetente, i detta fall läraren, strukturerar ett problem för den lärande, i detta fall eleverna, genom att synliggöra

32

en lämplig arbetsgång med syfte att eleverna framöver ska klara av detta på egen hand (Säljö, 2015, s. 101). Det Säljö beskriver stämmer väl överens med det lärarna berättar om att genom samtal låta eleverna träna på att göra förutsägelser.

Flera av lärarna berättar att de i samtal inför och under läsning väljer att fokusera på betydelsen av ord och begrepp. När lärarna lyfter ord och begrepp som eleverna kan ha svårt för att förstå går det att se hur lärarna har elevernas proximala utvecklingszoner i åtanke. Säljö (2014, s. 306) förklarar att en elev, via en lärare eller mer kompetent kamrat, ges möjligheten att ta till sig den kunskap den mer kompetente läraren eller kamraten besitter. Frida beskriver hur de elever i hennes klass som delar förstaspråk fungerar som resurser för varandra och stöttar sina klasskamrater i att erövra ny kunskap. I Fridas klassrum är det alltså inte bara läraren som stöttar, utan även eleverna. Säljö (2000, s. 67) beskriver hur språk och kommunikation, i ett sociokulturellt perspektiv, är centrala för människans lärande och utveckling, vilket de i resultatet återgivna samtalen om ord och begrepp tar fasta på.

När lärarna berättar om lärarstyrda kontra elevstyrda samtal är återigen språket i fokus. Jonna berättar att hon upplever hur de samtal som eleverna själva får styra ofta landar i bra diskussioner eleverna emellan, vilket Ella fyller i även är målet med att ha dessa samtal. Jonna berättar att eleverna har mycket att säga, vilket kan ses som positivt genom sociokulturella glasögon. Ett sociokulturellt perspektivs grundtanke är att människan formas i samspelet med andra människor (Säljö, 2000, s. 66), vilket går att tolka som att elevernas samtal med varandra inte bara är viktiga utan rent nödvändiga för elevernas utveckling.

8.3 Sammanfattning

Lärarna beskriver att en anledning till att de använder sig av högläsning inom svenskämnet är att högläsningen har positiva effekter på elevernas ordförråd samt deras ord- och begreppsförståelse. Eleverna får via högläsning ta del av ord och begrepp de annars inte skulle ha stött på. Vidare beskriver lärarna hur de hoppas att högläsningen ska stimulera elevernas lust och intresse för att läsa på egen hand. Högläsningen fungerar även som ett medel i att skapa en förståelse hos eleverna för hur en berättelse är uppbyggd. Elevernas språkliga utveckling såsom exempelvis den muntliga förmågan är ytterligare en fördel lärarna kan se med att använda sig av högläsning i klassrummet.

I de samtal som tar plats inför, under och efter högläsning låter lärarna elevernas egna erfarenheter ta plats. Lärarna beskriver att eleverna dels får ta del av andras erfarenheter och på så vis utveckla en förståelse för olika synsätt, samtidigt som samtalen kan vara till hjälp för de elever som vill och behöver prata om ämnen som kan kännas jobbiga att ta upp. Samtalen låter också eleverna träna på att göra förutsägelser, något som de kommer att behöva göra vid flera tillfällen i livet. Samtalen inför och under läsning har även fokus på att bredda elevernas förståelse för ord och begrepp. Här visar resultatet att lärare såväl som elever fungerar som resurser för varandra. Lärarna berättar hur det till viss del är de som styr samtalen,

33

och till viss del eleverna som styr. Det framgår av resultatet att lärarna tycker att det är viktigt att eleverna får komma till tals och diskutera det som är viktigt för dem i deras liv.

Ett sociokulturellt perspektiv samt begreppen mediering, stöttning och den proximala utvecklingszonen går att skönja i lärarnas svar. Språket som redskap samt teorin att människan lär sig i samspel med andra visar sig spela en stor roll i lärarnas högläsning såväl som i de samtal som sker i anslutning till högläsningen.