Vad lärarna gör för att få eleverna motiverade till att delta

En klass är en grupp elever som förväntas få samma möjligheter till kunskaper. En klass har lika många personligheter som personer men som grupp behövs ett visst samspel personer emellan. Dessa samspel kallar vi relationer och Wiker (2017) menar att goda relationer i gruppen skapar en bättre gruppdynamik som vidare ger eleverna möjlighet till en god kunskapsförmedling. Lärarna förklarar att det är viktigt med just en god gruppdynamik och att klimatet i klassen är tillåtande. En lärare beskriver hur hen jobbar med att bygga på gemenskap i gruppen och en annan lärare förklarar att hen är

medskapare till stämningen i klassen och att man som lärare därför behöver vårda sina relationer till klassen och till eleverna.

Skolinspektionens granskning (2018) visar att elever som deltar får motivation och kunskap genom lärarens undervisning men att lärarna behöver arbeta mer med att få elever att delta genom att ge stöd och motivation till de elever som inte deltar. Just lärarens roll och relationen mellan lärare och elev är viktig, menar Wiker (2017). Dessa relationer bygger på ömsesidig respekt och skapar en trygghet och en säkerhet hos eleverna. Lärarna håller med och menar att denna trygghet gör att eleverna deltar. Vidare diskuterar lärarna att de försöker skapa goda relationer med eleverna genom att vara lyhörda, tillåtande samt motiverande. De försöker att ha dialoger med de elever som inte deltar, även utanför lektionstid, för att skapa en relation till eleverna så att de ska vilja delta i framtiden.

Lärarna påvisar också vikten av att göra sitt bästa och att visa för eleverna att det räcker om man gör just sitt eget bästa. Detta menar lärarna att de visar genom att delta under lektionerna vilket de anser inspirerar och motiverar eleverna till att delta. På så vis ser eleverna att läraren är positivt inställd till rörelse och hälsa och blir på så sätt ett gott föredöme. Wiker (2017) förklarar att lärarens deltagande skapar en god förebild för eleverna och blir en trygghet för dem.

Lärarna anpassar undervisningen till både grupp och individ. En lärare anpassar i första hand till hela klassen medan en annan lärare använder sig av individuella uppgifter istället för gruppuppgifter. De båda menar att det är viktigt att undervisningen är genomtänkt och inkluderande. Skolinspektionens granskning (2018) visar att samspelet

och relationen mellan lärare och elev är viktiga och att dessa uppnås bland annat genom lärarens anpassningar i undervisningen. Det behövs fler undervisningsalternativ och läraren behöver göra fler individuella anpassningar för att eleverna ska delta. Samtliga lärare pratar om att de anpassar lektionerna i form av variation i undervisningen. Variation innebär bland annat olika aktiviteter och ett brett utbud av aktiviteter. En lärare säger att hen varierar genom att testa både nytt och gammalt och allt ifrån yoga till ridning.

Wiker (2017) menar att elevinflytande fungerar som motivator till eleverna och läraren bör kombinera detta med en variation av akvitiveter. Lärarna erbjuder eleverna olika sätt att få vara delaktiga i utformningen av undervisningen. En lärare låter eleverna få vara med och planera undervisningen och på så vis påverka hur lektionerna kommer att se ut. En annan lärare menar att hen erbjuder valfrihet under lektionstid och att eleverna då kan känna sig trygga med att få inflytande. Elevinflytande, menar en lärare, innebär ett personligt ansvar som läraren ger till eleven.

Bråkenhielm (2008) menar att skolmiljön både innan, under och efter lektionstid behöver anpassas för ökat deltagande. Lokalernas utformningar och positioner bör vara lämpliga och duschen behöver vara en trygg plats för att eleverna ska delta i

undervisningen. En lärare menar att hen anpassar skolmiljön genom att bland annat tillämpa miljöombyte och genom att anpassa omkring undervisingen i form av att använda fler omklädningsrum eller duschar.

En annan form av anpassning är för de elever som inte deltar av olika skäl, exempelvis vid sjukdom, funktionsvariation, skada eller om eleven inte är ombytt.

Skolinspektionens granskning (2018) visar att lärare behöver göra mer för att nå fram till dessa elever. Lärarna hanterar denna form av anpassning på flera olika sätt. De använder sig av teoretiska uppgifter för de elever som inte kan delta alls medan ej ombytta elever, skadade elever eller elever med funktionsvariation erbjuds bland annat lågintensiv träning eller rehabilitering- och skadehantering.

Skolinspektionens rapporter (2010, 2018) visar att bollspel har stort fokus i

undervisningen och att fysiska aktiviteter gynnar de elever som utövar detta på fritiden. Bråkenhielm (2008) och Wiker (2017) menar att elevers fysiska fritidsaktiviteter

speglas i undervisningen. En lärare menar att det är en utmaning att använda sig av lagsporter i undervisningen men att hen försöker avdramatisera genom att bland annat anpassa reglerna. En annan lärare menar att hen motiverar till rörelse istället för att fokusera på vinst eller förlust. Prestation och tävling är något som kräver en god självkänsla och en viss vana för att hantera på ett positivt sätt.

7.3 Slutsats

Elevers deltagande eller icke deltagande i idrott och hälsaundervisningen är ett relativt nytt forskningsområde. Delar av den tidigare forskning som finns inom ämnet är bland annat idrottsforskning rent allmänt, forskning om lärarrollen samt Skolinspektionens granskningar av idrott och hälsaundervisningen.

Skolinspektionens senaste granskning (2018) påvisar att idrott och hälsa som ämne innehåller mycket rörelse men mindre hälsa. Den visar även att antalet icke deltagande elever är för högt och att ändringar i undervisningen behöver göras.

Synen på ämnet idrott och hälsa verkar fortfarande vara att ämnet främst är fysiskt och att även en del av lärarna ser att elever visar kunskap genom enbart fysisk aktivitet. Idrott och hälsa är ett kunskapsämne och bör i likhet med andra skolämnen behandlas som det. En del elever är bra på matematik medan en del är bra på idrott och hälsa.

Hälsodelen i idrott och hälsaundervisningen verkar ingå i flera delar; fysisk, psykisk och social. Den största andelen icke deltagande elever verkar inte vara elever som har fysisk ohälsa utan snarare elever med psykisk eller social ohälsa. Enligt tidigare forskning visar det sig att de vanligaste anledningarna till att elever inte deltar i undervisningen är brist på goda relationer, få anpassningar, sämre skolmiljö samt aktiviteter som inte gynnar alla eller som är för inriktade på prestation och tävling.

Lärarna anser att de största anledningarna till att elever inte deltar på lektionerna är psykisk och social instabilitet och brist på god gruppdynamik och klassklimat. Andra anledningar är elevers självkänsla, otrygghet och att föräldrar eller hemmet inte är motiverande till ämnet.

Elever som utövar fysiska aktiviteter på fritiden, ofta i form av någon fysisk sport, visar sig ha fördelar när det kommer till den fysiska hälsan. Fördelar med idrottsverksamhet på fritiden är att det motiverar elever till mer rörelse och glädje samt ger gemenskap och motiverar till en god gruppdynamik. Det finns elever som inte utövar någon fysisk aktiviteter på fritiden, exempelvis p.g.a. ekonomiska skäl eller att hemmet inte stöttar, vilket kan innebära att idrott och hälsa i skolan är deras enda chans att röra på sig, lära sig mer om gemenskap och motivation samt hälsa.

Lärarna arbetar för att alla elever ska ha rätt till en likvärdig utbildning och därmed kunna delta i idrott och hälsaundervisningen. De har dialoger med de elever som inte deltar och låter alla elever vara delaktiga i planeringen för undervisningen. Lärarna vårdar relationer genom att arbeta med klassens gruppdynamik, genom att motivera eleverna samt genom att variera och anpassa undervisningen till varje elev. Vidare föregår lärarna med gott exempel genom att delta i undervisningen och då även avdramatisera prestation och tävling.

Skolinspektionen (2018) menar att till de elever som inte deltar fysiskt av olika anledningar men inte är frånvarande behövs en hållbar planering vilket i nuläget inte finns. Lärarna i denna studie däremot använder sig av olika strategier för att nå dessa elever. Bland annat får dessa elever arbeta med teoretiska uppgifter, lågintensiv träning eller utföra rehabiliteringsövningar.