Lärarna är väl medvetna om att elevernas kunskaper gällande deras hemländers/hemkulturers historia i mångt och mycket kommer från hemmet:
S3B: Familjen i första hand, i synnerhet från pappan. Kanske lite tv och Internet. Polariserade nyheter. S2N: Från hemmet och övriga släktingar. Sedan finns det gott om tv- kanaler från elevernas hemländer, vilket säkert också påverkar. Sedan får man hoppas att det som vi lär ut också tillhör den egna historien.
Därför är det kanske heller inte konstigt att lärarnas syn på ett mångkulturellt arbetssätt ser ut enligt följande:
S3B: Undervisningen skall ha ett brett spektra och passa oavsett elevernas bakgrund. Som lärare bör jag var lika i mitt arbete, oberoende elevernas härkomst.
S2N: Jag vet att det är svårt att få med historia utanför den traditionella historieundervisningen. Oftast har man inte tid och sedan riskerar man att splittra undervisningen för mycket.
En av lärarna påpekar att den traditionella undervisningen tar upp all tid. Samtidigt så finns det enligt lärarna inga orsaker till att man inte kan undervisa om vad som helst. Elevernas hemländer kan redovisas i klassrummet, även om det skapar debatt. Själv har jag undrat om man kan kalla det för ”historieundervisning i ett minfält”, så här säger lärarna:
S3B: Det kan det vara, men nä det finns inget som jag inte vågar göra. Jag har varit med om att det blivit stökiga lektioner och elever som varit mycket upprörda. Jag försöker att inte lägga för mycket värderingar. Såklart finns det historiska händelser som man måste arbeta om och samtidigt visa avsky emot, men överlag så försöker jag låta eleverna ta hand om värderingarna.
S2N: Ja om sammansättningen i klassrummet är fel kan det bli ett himla liv emellanåt. Som tur är så är det inte så vanligt, men visst händer det att diskussioner spårar ur, särskilt när vi diskuterar den pågående krisen i mellanöstern.
Till skillnad från eleverna, verkar lärarna ha en positiv bild av skolans historieämne:
S3B: Ett mycket intressant ämne. Både av eget intresse och som undervisningsämne. Alla funktioner i samhället innefattar historia.
S2N: Kunskaper om olika tider och epoker. Både historiska och aktuella händelser eftersom historien tenderar att upprepa sig.
Dessutom tycker man att ämnet är viktigt att undervisa i:
S3B: Jag tror det är viktigt att visa likheter istället för skillnader. Olikheter idag kan ha varit likheter tidigare och vice versa. Historien är cyklisk på något sätt. Historia kan göra att små konflikter kan blossa upp och bli otroligt komplexa och svårgripbara.
S2N: Dels för allmänbildandet men också för att tillsammans med övriga skolämnen ge en gemensam värdegrund för eleverna. Historia är viktigt inte minst ur demokratisk synpunkt.
Även om lärarna faktiskt erkänt att de i stora drag följer den traditionella undervisningen tycker jag att det går att tyda en viss anpassning efter skolan sammansättning. Lärarna försöker helt klart ta hänsyn till elever med utländsk bakgrund:
S3B: Jag försöker använda eleverna i min undervisning. Tyvärr har många av mina elever kunskapsluckor. Vissa verkar nästan inte bry sig om historia. Kan jag säga att dem är historielösa? Får man det?
S2N: Genom att visa mig intresserad av deras kultur och deras tankar. Vill någon berätta något specifikt så är det fritt fram. Fast annars styrs jag väl rätt mycket av skolans planering av vad historieundervisningen skall innehålla.
Den manlige läraren anser att det är svårt för att många elever verkar ha bristfälliga kunskaper i historia. Den kvinnliga läraren menar att det är fritt fram, men säger samtidigt att det är skolans planering som gäller. Båda är överens att det finns positiva och negativa effekter av ett mångkulturellt arbetssätt. Det positiva är att konflikter ses från olika håll och att eleverna blir mer intresserade av en historia som ligger dem nära:
S3B: Givetvis att försöka se konflikter från olika håll, även om det är svårt. Sedan finns det många i klassrummet med kunskaper om verkliga händelser. Där får man vara försiktig för det kan vara extremt känsligt att prata om. Eleverna som har kunskaper brukar i och för sig vara ganska snabba att vilja göra sin röst hörd.
S2N: Det är att alla skulle bli mer intresserade om det handlade om sådant som ligger nära en själv. Den egna historien är intressant. När vi hade ett tema om invandring lärde eleverna nog sig mer om sig själva än om sina vänner, men det är lika viktigt, i alla fall enligt mitt synsätt.
Medan det negativa i första hand rör elevernas förmåga att ”se” problemets båda sidor:
S3B: Det händer att eleverna och jag själv har väldigt olika historiesyn, särskilt då man låter dem komma till tals. Eleverna har mycket med sig från hemmet. Man kan hata ett visst folk, men när man ber dem förklara varför så kan dem inte det.
S2N: Men också kan det vara svårt om man har många från en sida om man skall diskutera konflikter. Eleverna har svårt att vara nyanserade. Det är mycket svart eller vitt.
Lärarna har trots allt börjat anpassa sig efter den mångkulturella skolan. Detta leder till att dessa också i större utsträckning än tidigare använder sig av elevernas kunskaper. Visserligen görs det med en del pekpinnar när man använder sig av elevernas kunskaper om deras egen historia:
S3B: Ja, fast man måste tydligt påpeka att det finns folk från andra kulturer som har ett annat synsätt än deras.”
S2N: Det försöker jag. Vi har mycket samarbete mellan historia och samhälle. Genom nyheter och tidningsartiklar försöker vi få eleverna att koppla in egna kunskaper om sitt hemland.
Att historia är viktigt för identiteten är självklart för lärarna. Med hjälp av historia kan man skapa och stärka identiteter:
S3B: Med historia kan man skapa en gemenskap. Kanske inte gemensamma, nationalistiska historiska kunskaper. Det är ju negativt. Mer om likheter, en världshistoria. Eleverna har ganska starka identiteter, men dessa känns snarare knutna till stadsdelen än till hemlandets kultur.
S2N: Ja, det tycker jag. Det får en att känna delaktighet i något gemensamt. På så sätt för man en samhörighet med andra. Tänk själv när du ser ett IKEA när du är utomlands. Då tänker du på allt som hör Sverige till. Och hur många pratar du inte med bara för att dem är svenskar.
Samtidigt så verkar inga större funderingar gjorts över om det kan vara problematiskt för elever som tillhör både sin kulturs historia och den svenska historien:
S3B: Det bör vara problematiskt att ha två olika historiska referenser. Eleverna känner sig udda, särskilt när det är högtider. Det har hänt att man frågat vad eleverna fått för julklappar och så är det bara fem elever som har firat jul. Annars är det nog många som känner att man är mitt i mellan två kulturer. Fast kanske använder man den ena ibland och den andra när man känner för det.
S2N: Jag tror att eleverna ägnar väldigt lite tid på att fundera över det. Kanske finns det problem när skolans historia inte stämmer med föräldrarnas historia, men annars tror jag eleverna berikas av det bästa från två världar. Det är i alla fall vad jag hoppas.
I inledningen av min uppsats nämner jag att många invandrarungdomar som är på glid känner ett utanförskap till samhället. Därför ville jag också se vad lärarna anser om detta. Har eleverna problem med att känna samhörighet med den svenska identiteten:
S3B: Jag tror att det till viss del är ett slags mantra. Man är mellan två stolar. Det ter sig som andragenerationens invandrare är de som har flest problem. Tredjegenerationens invandrare verkar har brutit sig loss från gällande normer. Sedan tror jag att kunskapskulturen spelar stor roll. De invandrare som verkligen satsar på sin skolgång verkar inte ha några större problem.
S2N: Det har troligen att göra med den rådande segregationen. Många här har föräldrar som aldrig har jobbat i Sverige. Det finns en viss uppgivenhet bland föräldrarna, vilket givetvis avspeglas på barnen. Det är oerhört viktigt att barnens förebilder lyckas, annars kan detta medföra att barnen får en negativ syn på det svenska samhället.
Hur man ska i skolan värld vill skapa kopplingar till elevernas identitet verkar inte vara direkt genomtänkt:
S3B: Det är en riktigt svår fråga. Men jag försöker låta alla elever göra ett litet arbete om släkten. På så sätt är det omöjligt att koppla bort den historiska, men också dagens identitet.
S2N: Genom olika typer av arbeten, där det handlar om att ha sig själv i fokus. Släktträd har vi jobbat med, sedan har vi haft invandrartema.
Det ser ut som att elevernas identitet enbart kopplas samman med familjen. Kanske har det att göra med att lärarna anser att elevernas kunskaper om hemkulturen i första hand kommer ifrån hemmet. Lärarna har liknande åsikter om vad man kan göra, vilket kan bero på att de arbetar efter en lokal kursplan i ämnet historia.