Lärarnas veto

I lärarnas och elevernas beskrivningar av elevernas process i planerandet av demokratiförslag är lärarnas censur ett återkommande tema. I både lärarnas och elevernas resonemang beskrivs denna censur som nödvändig för att hålla förslagen realistiska utifrån verksamhetens förutsättningar.

Läraren: Eh, och där på något sätt kommer vår censur in i bilden, att vi stoppar vissa saker innan de kommer hela vägen fram till samlingen liksom. (Lärarintervju 1 2019-01- 31)

Samuel: Behöver ni kolla med lärarna innan ni börjar skriva på datorn? Anton: Eller får man komma med vilket förslag som helst liksom?

35 Elev 4: Ja bara de inte är så konstigt typ om de är typ en resa till Frankrike om det skulle typ vara något eller om det är typ laserdome. (Elevgrupp intervju 3 2019-02-11)

Censuren beskrivs också som nödvändig utifrån att vissa aktiviteter blir frekvent återkommande, som exempelvis disco, och då förbjuds dessa aktiviteter för ett tag för att eleverna ska få testa på nya aktiviteter.

Elev 1: Ja, men då tar de... Då säger de efter ett tag, man har haft för mycket. Att då liksom "Nej, nu får man inte ha det, nu får man komma på något nytt." Sedan efter ett tag får man ta dit det igen.

Anton: Vad tyckte ni om det då, att de sa så? Elev 1: Vi tyckte att det var skönt för att... Elev 3: Bra.

Elev 1: Jag tycker att det var jätteskönt för det blev bara samma om och om igen. (Elevgrupp intervju 1 2019-02-08)

Genom att lärarna har sista ordet kring om ett förslag ska få presenteras under demokratisamlingarna utövar lärarna en pastoral makt som står i relation med den politiska makten, vilket är svårt att komma ifrån då lärarna har det juridiska ansvaret för eleverna. Vad som i slutändan är realistiskt genomförbart inom ramarna för fritidshemmet blir således svårt att bortse från i det utrymme till inflytande som är möjligt för eleven. Vidare har vi sett att det även sker censur på grund av andra faktorer än vad som är realistiskt i fritidshemsverksamheten. En faktor är att vissa förslag har blivit framröstade “för många gånger” och därav har lärarna beslutat att dessa aktiviteter inte får komma upp som demokratiförslag under en viss tid då lärarna vill att eleverna ska få göra nya erfarenheter. Vissa elever uttrycker sig positivt kring detta, bland annat utifrån att de vill pröva nya saker. Dock har förslagen, som ”pausats”, blivit framröstade och därav kan en tänka sig att de är populära och att på detta sätt begränsa vilka aktiviteter som ska få komma upp som förslag leder, oavsett om beslutet grundar sig en pedagogisk välmenad tanke, till att elevernas inflytande begränsas. Att eleverna ändå har en förståelse kring lärarnas beslut att “pausa” vissa typer av förslag tyder på hur den normaliserade makten kan verka utifrån att lärarna skapar en norm kring att det är till elevernas fördel att pröva nya aktiviteter och hur denna norm omfamnas av eleverna. Normen att nya aktiviteter är ”nyttiga” går att tolka som stark då en lärare, utan att eleverna motsätter sig det, ibland är med och bidrar med förslag till demokratiprojektet och att dessa förslag brukar bli framröstade.

Elev 4: Lärare x brukar ha många alltså, hen brukar ha bra idéer så förra gången hade hen legotävling och då tyckte många att det var bra, så då blev det det.

36 [...]

Samuel: Mm.

A: Vad tänker du (Elev 2)?

Elev 2: De va ju då det elev 4 sa att eh Lärare x förslag, för att ibland får Lärare x vara med och rösta för hen har så bra idéer så va de då… (Elevgrupp intervju 2 2019-02-08)

I citatet ovan framkommer även att läraren är med och röstar under de samlingar då hen presenterat ett förslag. Detta leder till en förlängning av lärarnas censur, vilket inskränker på elevernas inflytande och befäster ytterligare normen att nya aktiviteter är ”nyttiga”.

37

6. Slutats och diskussion

I slutsats och diskussion kommer vi inledningsvis föra en resultatdiskussion där vi diskuterar vårt resultat i relation till tidigare forskning kring inflytande samt demokrati i skola och fritidshem. Först fokuseras resultatdiskussionen på de fenomen vi har kunnat urskilja inom demokratiprojektet. Sedan under rubriken 6.1.1 Resultatets relevans för fritidshemmens

arbete med demokrati och inflytande diskuteras vårt resultat i en vidgad fritidshemskontext

med fokus på vårt resultats relevans i arbete mot skolans och fritidshemmets demokratiska uppdrag. Slutligen under rubriken 6.1.2 Utvecklingsmöjligheter för det undersökta

demokratiprojektet lyfter vi förslag på utvecklingsmöjligheter inom det undersökta projektet

med fokus på deliberativ demokrati. Sedan följer en metoddiskussion där vi diskuterar vårt syfte, frågeställningar och resultat i relation till våra metodiska val. Slutligen kommer vi belysa andra undersökningsbara problemområden i fritidshemmet som demokratisk arena och ge förslag till framtida forskning.

6.1 Resultatdiskussion

I lärarnas och elevernas berättelser kring demokratiprojektet har det framkommit att lärarna bygger stödstrukturer för att stötta eleverna i de utmaningar de möter i demokratiprojektet. I lärarnas resonemang kring elevers lärande och stödstrukturerna har vi kunnat urskilja en sociokulturell lärandesyn. De stödstrukturer vi valt att fokusera på i denna undersökning är hur lärare använder sig själva och elever som ”goda” exempel, stöttning i att ta fram förslag och stöttning i genomförandet. Genom en Foucault-inspirerad maktanalys har vi kunnat se hur lärarnas pedagogiska påverkan på eleverna möjliggör en disciplinär och pastoral maktutövning. Dessa maktformer pågår parallellt, verkar normaliserande och leder till ett, för eleverna, självreglerande av beteenden. Inte minst genom panoptikon, det vill säga vetskapen att en alltid kan vara övervakad. Vidare har vi, i analysen av lärarnas och elevernas berättelser om demokratiprojektet, visat på hur elevers inflytande begränsas genom demokratiprojektets förutsättningar, ramar och regler. Den första förutsättningen vi belyst, som begränsar elevernas inflytanden, är att projektet är lärarinitierat vilket innebär att eleverna blir deltagare i något redan förutbestämt. Vidare skapar demokratiprojektets praktiska förutsättningar begränsningar kring strukturer, men också kring vilka förslag som anses rimliga inom projektets ramar, vilket leder till en lärarcensur. Haglunds studie (2015) visar att läraren utgår från ett vuxenperspektiv kring vilka aktiviteter de anser är nyttigt för eleverna och hävdar att

38 detta går att motverka genom att eleverna bjuds in i planeringen. Vår studie visar att när eleverna blir delaktiga i planeringen, genom demokratiprojektet, så nedtonas vuxenperspektivet kring ”nyttiga” aktiviteter till viss del. Vi kan dock se att ett vuxenperspektiv, kring vad lärarna anser vara ”nyttiga” aktiviteter, blir synligt i lärarnas resonemang kring hur de samtalar med eleverna under skapandet av demokratiförslag och genom att vissa förslag blir förbjudna under en tid då de röstas igenom alltför frekvent.

6.1.1 Resultatets relevans för fritidshemmens arbete med demokrati och