Att elevernas olika kulturer är viktiga är lärarna helt överrens om. Alla lärare som jag pratat med ser det mångkulturella klassrummet som något positivt. Man ser att alla har något att bidra med. När jag ber lärarna att reflektera över sin egna kulturella bakgrund är de lite mer frågande. Ofta blev det tyst ett tag medan lärarna tänkte efter. Efter viss tvekan och övervägande menar de flesta att de visst använder sig av den i olika sammanhang i undervisningen. Eva förklarar hennes syn på ett tydligt sätt.
Eva: ”Min egen kultur eller min bakgrund är min referens så som det är alla
människors referens på något sätt. Det är det man kan jämföra med. Så att medvetet eller omedvetet så blir ju andra uppfattningar i relation till mig som naturligtvis inte får bli i undervisningssituation men det är en påminnelse om kulturen i varje människa. Varje människa har ju sig själv som referens. Och utifrån den, bedömer man andra. Etnocentriskt. Sen behöver det ju inte var negativt. Man använder ju ofta ordet så men... att man ser sitt eget liv som den goda mallen. Men det behöver ju inte vara att man ser det egna som bättre, eller roligare eller något sådant.”
Citatet visar att Eva har stor förståelse för vad kultur är och hur det färgar alla människors sätt att tolkar omgivningen och upplevelser. Om personerna väljer att tolka omgivningen utifrån denna syn blir den mycket riktigt etnocentrisk. När man får möjlighet att jämföra sin bild med andras och se skillnader och likheter istället för värdera det som bättre eller sämre kan man se det etnorelativistiskt.
I fas I som Lorentz (2004) kallar mångkulturell sensitivitet kan man nå acceptans av andra först när man förstått vad man själv bär med sig. De egna värderingarna och beteendena kommer fram när vi möter andra kulturer. Maria beskriver hur hon använder sig av självreflektion när hon hamnar i en situation som hon på något sätt reagerar på.
Maria: ”Som kvinna medelålders med akademisk bakgrund. Försöker tänka på det
32
Kan det vara något i min kultur som talar om något för mig. Jag använder mig mycket av självreflektion. Det är viktigt, tycker jag, att vara medveten om vad man själv bär med sig.”
De allra flesta lärare tycker ändå att de använder sig av sin egna kulturella bakgrund när de undervisar. Lärarna tar upp små och stora exempel på hur de gör när de undervisar och hur deras egen kultur kommer fram i detta. Karin tar till exempel upp att hon tycker att det är viktigt i vår kultur att man blir sedd. Hennes ambition är att varje dag se alla eleverna i ögonen för att på så sätt bekräfta deras närvaro i klassen. En uppmuntrande klapp på en arm kan också vara kulturellt betingat och något hon ibland fått korrigera för att inte kränka någon elev.
Karin: ”Men hur man använder sig av det... man försöker se alla individerna i
gruppen tycker jag. Jag brukar ha som målsättning att jag ska ha sett alla eleverna i ögonen under mina lektioner. Så att jag har sett dem. ’Vad roligt att just du är här’. Det tycker jag är viktigt. För tänk att gå från en lektion eller en dag i skolan och inte ha blivit sedd. Då behöver jag ju inte läsa. Jag blir ju ändå inte sedd. Jag kör gärna (rör vid armen) ’Bra det här fixar du’. Det är klart något sådant som finns i min kultur att det är viktigt att bli sedd. Men sen märker man ju också på en del att de inte vill ha närhet och då får man ju inte göra så.”
Eva visar i detta citat att ögonkontakt är viktigt i hennes kultur som en bekräftelse på att personen är sedd. Hon är väl medveten om att detta är kulturellt betingat. Om Eva antar att alla andra ser det som henne så skulle detta kunna tolkas som etnocentrism. Men om man skalar av all kultur och för samtal och diskussioner med människor med olika kulturella bakgrunder skulle man eventuellt komma fram till att bekräftelse på närvaro är något allmänmänskligt och viktigt för alla människor oavsett kultur. Kanske bara uttrycken för det är olika. Man kan då ha nått till fas IV den sista nivån i Lorentz (2004) modell nämligen Mångkulturell integrering.
9.5.1 Reflektioner med kollegor
Inga av lärarna kan på ett tydligt sätt säga att de brukar prata om sin egna kulturella bakgrund med andra på skolan. En del lärare tycker frågan är konstig och förstår inte riktigt vad det är de ska reflektera kring medan andra svarar blankt nej på frågan. En del lärare anser sig inte ha behov av att prata med andra. Såhär svarar Karin på frågan om hon diskuterar med kollegor om det är något hon reagerar på utifrån sin egen kulturella bakgrund?
33
Karin: ”Inte mycket. Därför ofta har man så mycket att göra. Jag saknar det inte för
jag känner mig så trygg i mig själv. Behöver jag prata om det så pratar jag om det.”
Frågan om lärarna brukar prata om kultur, sin egen eller andras, med sina kollegor syftade till att få fram om lärarna själv fick möjlighet till interkulturell utveckling utanför klassrummen. Det jag fick fram var att det inte förekommer i någon större utsträckning och att vissa lärare inte heller saknar eller tycker sig behöva denna möjlighet. Kanske är det så som Karin säger att ”man har så mycket att göra” och det hinns inte med. Eller detta att ”jag känner mig så trygg i mig själv” gör att de får den utveckling de behöver i klassrummet tillsammans med eleverna.
9.5.2 Lärare med annan kulturell bakgrund
Två av lärarna jag intervjuat har erfarenheter i andra kulturer. En kommer från ett annat nordiskt land och en har en förälder från ett annat europeiskt land. De beskriver båda två att de haft nytta av att ha flera kulturer att utgå ifrån. Lorentz (2004) menar att det ofta är personer som kommer från en annan kultur som får ett övertag eftersom de har möjlighet till djupare förståelse av två eller flera kulturer. Båda lärarna berättar med stolthet om sin bakgrund och hur de kan använda sig av dessa erfarenheter i skolan.
Marianne: ”Jag har ju en mamma från Sverige och en pappa från Ungern. Så jag
åkte ju till Ungern varje sommar. Man åker hem och hälsar på släkten, tar tillfället i akt. och så jag tycker jag det är lite kul när jag har någon elev från Ungern, för jag kan lite ungerska. Då kan jag snappa upp något ord och säga något, det är lite kul att jag ändå lite kan tangera. Ibland blir det just hur man ser på familj och släkt, hur man träffas och umgås. Ja och det brukar vi också prata om i vård och omsorgskurser.”
En historia som Pia berättade handlade om identifikation och självbild. Genom att erbjuda något annat än det typiskt svenska fick hon en klass att ändra riktning.
Pia: ”Första året som jag jobbade här så hade jag en fruktansvärd klass. Och det
menar jag verkligen. Sådan klass har jag inte haft någon gång sen. Men det var inte så många elever. Men i alla fall så var det jättesvårt. Men så en dag så var det en elev som sa till mig. "Men du vet jag är ju blatte". Blatte... det var ett nytt ord för mig så jag frågade vad är blatte för något. ’Det är om man inte är svensk sa hon’. ’Jaha men då är ju jag också blatte’ sa jag. ’Ja det har du fan i mig rätt i’ Och sen efter det så ändrades allt. Hon hade någon kontroll i klassrummet. Det skulle jag ju egentligen haft men det var hon som hade det. Hon fick gruppen precis dit hon ville. Men sen efter det så gjorde hon precis allt jag sa. Hon läste läxor och gjorde prov
34
och allt. Och plötsligt blev det dynamik i klassrummet. De andra följde henne också. Det var häftigt att se faktiskt. Men jag tror att det var så att hon kände sig väldigt underlägsen mot de som var svenska. Jag tror att mycket av det som ser ut som kulturkonflikter i själva verket är kopplat till hur man känner sig själv. Alltså självkänsla.”
Det Pia är inne på att det som ser ut som en kultur konflikt inte alltid är det, det kan finnas helt andra förklaringar. Pia ser att det tjejen känner är bristande självkänsla som inte direkt har med kulturen att göra. Det kan mycket väl ha med stereotypa förhållningsätt och attityder att göra. Men det kan också ha helt andra psykologiska förklaringar. När de kulturella värderingarna särskiljas I fas IV, mångkulturell integrering, kan det allmänmänskliga träda fram. Denna insikten visar Pia att hon har och den hjälper henne att förklara den situationen som hon upplevde som krävande.