Lärarnas stöttning

När Lärare 1 stöttar elever att våga prata inför grupp eller helklass ger hon dem frågor som hon vet att de kan svara på (Intervju med Lärare 1, s. 2). Hon stöttar även elever som har problem med språket genom att låta eleverna först försöka formulera sig och sedan hjälpa dem att förtydliga med att fråga dem Menar du så här…? (ibid.). Under observationen kunde vi se exempel på detta:

Sandra: Natasha

Natasha: Dina strumpor där Sandra: Mm

Lärare 1: Menar du att strumporna är ovanpå byxorna? Natasha: Ja

Sandra: Mm Skakar på huvudet

Fler elever räcker upp handen

(Transkribering av observation Skola 1, s. 10)

Genom att ställa frågan Menar du…? kan eleven antingen godkänna lärarens förklaring, som det gjordes i denna sekvens eller försöka förtydliga vad hen menar och därmed utveckla sin språkliga förmåga.

Under genomgången av dagens uppgift stöttar Lärare 1 en flicka som kom för sent och missade när de pratade om vad skriva utförligt innebar. Så här såg det ut:

Lärare 1: Oh hej Nilla! Trevligt att Nilla: Jag har varit (x)

Lärare 1: Ja, nu har vi precis pratat om det här med utförligt. Kommer du ihåg va det va?

Nilla: Hm att man ska skriva ordenligt (paus) eller? Lärare 1: Ja vad menar du med ordentligt?

Nilla: Att man ska skriva noggrant

Lärare 1: Ja vad menar du med noggrant då? *skratt*

Nilla: Att man ska skriva rent (paus) att till exempel om jag skulle skriva eget skulle jag skriva mitt finaste jag kan.

Lärare 1: Ja men nu skriver vi på ipadsen och på datorn. Men det är bra att det ska se fint ut. Men förklara för Nilla, vad va nu det här nu med utförligt som Sandra också berättade om?

(Transkribering av observation av Skola 1, s. 2).

Under denna sekvens kan vi se att Lärare 1 stöttar Nilla genom att ställa frågor för att hon ska kunna utveckla sitt resonemang.

Lärare 1 hjälper senare under lektionen en flicka som fastnat i sitt arbete. Hon låter flickan läsa sin text högt och under högläsningen förstår flickan vilka ändringar hon behöver göra för att komma vidare. Lärare 1 gav då flickan tipset att läsa högt för att lättare kunna förstå vad man har skrivit (Transkribering av observation Skola 1, s. 5).

Under lektionens gång hjälper Lärare 1 ett pojkpar och ett flickpar, i båda paren har en av eleverna svenska som andraspråk (Transkribering av observation Skola 1, s. 6- 10), (För att se hela transkriberingen av stöttningen se Bilaga 3). I transkriberingen av konversationen med pojkarna märks det tydligt att läraren har ett syfte - ett mål dit hon vill föra eleverna. Hon stöttar dem med frågor och förklaringar fram tills de är med på att det är kiss och inte regn eller gråt som skapade pölen (Transkribering av observation Skola 1, s. 8). Efter det anser hon att eleverna har koll på innehållet och lämnar dem. När hon sedan samtalar med flickparet stöttar hon dem genom att ställa frågor om innehållet och be dem ge exempel och beskriva vad de olika karaktärerna gör. Att stöttningen ser så olika ut kan bero på att pojkparet var i uppstarten på sin berättelse medan flickorna redan hade kommit en bit på sin. Dessutom har flickan som har

svenska som andraspråk (SvA) kommit längre i sin språkutveckling än vad pojken med SvA har. Lärare 1 uppmuntrar även pojken med SvA att försöka förklara

händelseförloppet för att han ska kunna utvecklas språkligt.

I intervjun framkom det att Lärare 2 anser, med hänsyn till elevernas bakgrund och språkförmåga, att bilder och text tillsammans med det verbala fungerar som stöttning och att det inte går att få till en fungerande stöttning med bara en av dessa tre delar

(Intervju med Lärare 2, s. 1). Detta går att se när hon, i transkriberingen nedan, förklarar ordet naturgudinna:

Eleverna går igenom sin läsläxa, de läser en och en delar av de stycken de fått hem att träna på som läxa. Texten handlar om Bolivia. Eleven som läser innan vi börjar transkribera ord läser upp ord som naturgudinna och befolkning.

Lärare 2: Där står befolkning befolkning är dom som bor i de landet … eh

naturgudinna dom som bodde där från början trodde på att de va naturen där (x) så fanns det en kvinnlig gud å de e henne som dom ber till (x) kalla vi henne

naturgudinnan.. va en svår text denna gången (Transkribering av observation Skola 2, s. 5).

Hennes verbala stöttning går ut på att förklara svårare ord och sedan sätta in dem i rätt sammanhang för att på så sätt hjälpa eleverna till en djupare förståelse (a.a. s. 2).

Under observationen kunde vi även se när Lärare 2 stöttade en elev vid genomgången av dagen och hur många som var borta. Varje dag går klassen igenom vilka som är där, använder antal närvarande och frånvarande och gör matematikuppgifter av dem. När en elev säger vilken plats talen ska stå på ser det ut så här:

Lärare 2: vill du tänka lite till? .. det kommer en till sen. Vad sägerr du Nä, Nils? Nils: Du ska sudda tjugetre och lägga fura

Lärare 2: jag ska skriva Nils: Fura

Lärare 2: fyra.. ja

Nils: och ska lägga tjugetre i mitten Lärare 2: jag ska skriva

Nils: jaa Lärare 2: ja Nils: så ska du…. Lärare 2: så ska ja? Nils: ska lägga Lärare 2: skriva Nils: skriva.. eh nitti

(Transkribering av observation Skola 2, s. 3)

Lärare 2 stöttar Nils vid upprepade tillfällen genom att säga rätt ord för det han menar, att det heter Du ska skriva istället för Du ska lägga och på så vis utveckla sitt språk.

Vi märker att lärarna gör anpassningar till språket när de pratar med eleverna, men till skillnad från det Einarsson och Hultman (1984, s.53) skriver om förenklat och åldersanpassat språk hos vuxna gentemot yngre barn kan vi snarare se en anpassning som utgår från varje elevs språkkunskaper. Denna anpassning bidrar till ökad förståelse och till underlättad språkinlärning för eleverna. Om den individuella språkanpassningen är medveten eller inte är däremot svårt att säga.

Stöttningen i klassrummen ser olika ut och beror på att förutsättningarna är olika. I Klassrum 1 har majoriteten av eleverna svenska som förstaspråk och i Klassrum 2 har majoriteten av eleverna svenska som andraspråk. I Klassrum 1 arbetar eleverna i par

med att skriva berättelser till bilder, i Klassrum 2 går eleverna igenom sin läsläxa och arbetar sedan i par med att skriva meningar från läxan. Det gör att Lärare 1 kan ställa fler följdfrågor som hjälper eleverna att utveckla sina resonemang och knyta dem till sammanhang, medan Lärare 2 behöver läsa med i texten samt förklara och upprepa ord för att öka elevernas ordförråd och språkmedvetenhet. Lärare 2:s stöttning är väldigt kontextuell då hon förklarar och beskriver nya ord i sammanhanget de står i, och arbetssättet går att koppla till Pauline Gibbons (1998) teorier om språkutveckling då texten de läser är gjord av eleverna och baseras på deras diskussioner om en film de sett. Gibbons (1998) visar själv på att den bästa stöttningen blir då eleverna har en

förkunskap i ämnet och har fått vara med och skapa den själva (Gibbons 1998, s. 105, 111, 112).

Hiller och Johnson (2007) beskriver hur pojkarna får mer uppmuntran på sina svar även om svaren är felaktiga eller saknar relevans samtidigt som flickorna inte får detsamma. Vi kunde inte se att någon av lärarna gjorde detta mot pojkarna, tvärtom såg vi ett exempel på motsatsen när Lärare 1 försöker få Nilla att förklara vad utförligt innebär. När det framkommer att Nilla har fel uppfattning om vad det är berömmer Lärare 1 Nilla för att ha gett synonymen noggrann till ordet utförligt.

Men då båda lärarna i intervjuerna uttrycker att flickorna ligger före när det gäller språkutvecklingen började vi fundera över varför läraren i Hillers och Johnsons (2007) undersökning uppmuntrar pojkarnas svar på det sätt hon gör. Kan det vara så att läraren anser pojkarna ligger så långt efter språkmässigt att hon enbart vill få dem att prata samtidigt som det går att ställa högre krav på flickorna? Att lärarna i våra observationer gör detta är inget vi kan se någonting av i klassrummen. Att stöttningen skiljer sig mellan de olika eleverna beror snarare på sammanhang och var eleverna befinner sig kunskapsmässigt än vilket kön de har. Ingen av lärarna uttryckte heller att de stöttade pojkar och flickor olika baserat på den skillnad de såg i deras verbala förmågor.