Lärarnas visioner

Grupp 1

För att underlätta och förbättra undervisningen med elever i behov av särskilt stöd så önskar flera av lärarna mer fortbildning och kunskap i ämnet. Anna och Stina nämner att de önskar en större tillgång på specialpedagoger. Anna efterlyser en bättre fungerande överlämning från högstadiet för att eleverna ska kunna upptäckas i tid. Stina påpekar att lokalerna är bristfälliga, då fler grupprum hade behövts för de som behöver arbeta ostört och i mindre grupper. Mats menar att det tar för lång tid för skolledningen att besluta om ökat stöd för dessa elever. ”När väl stödet kommit igång så är det oftast för sent. När skolans ekonomi är dålig är det elever i behov av särskilt stöd som främst drabbas”, berättar han.

Anna Stina Mats

Grupp 2

På det individuella programmet påpekar Kalle att tidsbristen är grunden till alla problem, eftersom han anser att alla kan lära sig allt, men att alla behöver olika mycket tid för att lära sig. Gunnel menar däremot att det inte alls är någon brist på tid eftersom grupperna är så små. Hon anser dock att det största hindret är bristen på material. ”Det finns pengar, men väldigt lite bra material att tillgå.” Gunnel önskar också att alla elever på IV hade tillgång till egen dator eftersom det är så många som har svåra läs- och skrivproblem. Maria berättar att hon

Större tillgång på

specialpedagoger Bättre lokaler

arbetar utifrån de resurser som finns, men att hon skulle önska mer praktiskt arbete för eleverna.

Lärarna på IV är eniga om att det är synd att eleverna inte får läsa praktiska ämnen, utan endast teoretiska. De som är omotiverade måste få chans att läsa lite nya kurser utöver de ämnen som de misslyckats med i nio års tid. ”Samhället borde vara mer intresserat av att göra alla elever anställningsbara”, menar Gunnel. Eftersom många elever aldrig kommer att nå godkänt tycker hon att det vore bättre att dessa elever fick chansen att till exempel ta lastbilskörkort och bli anställningsbar i stället för arbetslös. ”Alla passar ju inte in inom skolans ramar”, anser hon vidare. Maria önskar att eleverna fick chans att prova på inriktningar de skulle vilja gå, så de inte enbart måste läsa de ämnen de kämpat med i nio år. Kalle påpekar att det är skrämmande att så få elever på det individuella programmet klarar av att gå vidare till ett vanligt program.

Kalle

Maria Gunnel

4.4 Sammanfattning

Under detta avsnitt sammanfattas samtliga huvudteman samt underteman. Sammanfattningen utgår från samma disposition som resultatavsnittet.

4.4.1 En skola för alla

Samtliga lärare i undersökningen har en egen definition av begreppet ”en skola för alla”. Stina menar att alla elever ska få kunskap och Mats tycker att alla elever har rätt till den hjälp de behöver. I grupp 1 anser lärarna att det är svårt att hinna med att hjälpa alla elever. Elevernas skiftande behov av hjälp och tidsbristen nämns som bidragande faktorer. I grupp 2 nämns att eleverna ska ha en meningsfull tillvaro i skolan, och att man i en skola för alla ska arbeta med elevernas olika förutsättningar. Maria, som tillhör grupp 2, är den enda läraren från som anser att skolan hon arbetar på lever upp till begreppet ”en skola för alla”. Bristen på resurser är största anledningen till att de flesta intervjuade lärare anser att deras skola inte lever upp till begreppet ”en skola för alla”. Skolans besparingar medför större klasser och fler elever per lärare, vilket gör att lärarna får mindre tid för varje enskild elev. Detta medför följaktligen att lärarnas arbete för en skola för alla blir mer krävande ju mer skolan sparar in på resurser. Eftersom alla lärare har en egen definition av begreppet så är en jämförelse mellan de olika grupperna här inte möjlig.

4.4.2 Elever i behov av särskilt stöd

Ingen av lärarna i undersökningen har någon typ av fortutbildning eller speciell utbildning för att undervisa elever i behov av särskilt stöd. Lärarna i grupp 1 definierar elever i behov av särskilt stöd som ett brett begrepp. Här nämns exempelvis att det finns elever i behov av

Mer och bättre material

Mer tid!

Praktiskt arbete

särskilt stöd i alla klasser, och elever med allt från en diagnos till elever som har personliga problem. Samtliga lärare i grupp 1 anser att överlämningarna från grundskolan är bristfällig. Lärarna får till stor del upptäcka själv vilka elever som är i behov av särskilt stöd. Lärarna i grupp 2 anser i motsats till grupp 1 att överlämningarna fungerar bra. De beskriver hur de tidigt är medvetna om att eleverna är i behov av särskilt stöd. Tre lärare, oberoende av grupp, beskriver hur de arbetar för att nivågruppera eleverna. De observerar eleverna, har samtal med dem, och använder sig av diagnoser, prov och inlämningsuppgifter.

Sammanfattningsvis ser de båda grupperna väl fungerande överlämningar som en viktig del i arbetet för en skola för alla. Om kontakten mellan grundskolan och gymnasiet hade fungerat bra hade mindre tid behövt läggas ned på att söka information om eleverna själv. Då hade undervisningen redan från början på terminen kunnat koncentreras på att ge varje enskild elev det som han/hon behöver. Lärarna är även eniga om att mer utbildning om elever i behov av särskilt stöd hade gjort arbetet mot ”en skola för alla” lättare.

4.4.3 Arbetssätt

Den största skillnaden mellan de båda grupperna är att grupp 2, lärarna som undervisar på det individuella programmet, givit längre och mer detaljerade svar. Detta finner sig naturligt då dessa lärare dagligen arbetar enbart med elever i behov av särskilt stöd.

När det gäller undervisning anser samtliga lärare inom båda grupperna att engagemang och tydlighet är viktigt. I grupp 1 nämns också att man måste hitta rätt strategi för undervisningen, och att du har kompetens för att möta eleverna. Att börja på rätt nivå och kunna vara flexibel är något som betonas i grupp 2. Här poängteras också lärarens personlighet mer ingående; att du ska vara dig själv, kunna vara både snäll, sträng och kärleksfull, att arbetet kräver mer av dig som människa än som pedagog, och att vara den förebild som eleverna behöver. Lärarna i grupp 2 visar på en djupare insikt när det gäller arbetet med dessa elever.

I grupp 1 råder delade meningar huruvida arbetet med elever i behov av särskilt stöd kräver mer planeringstid och en annorlunda planering. Två lärare anser att det krävs mer, medan en anser att det inte alls är så. I grupp 2 nämns att man alltid måste individanpassa undervisningen, men att det inte tar längre tid. Läraren måste dock vara flexibel och vara beredd att ändra i planeringen. Individanpassning är något som samtliga lärare i båda grupperna använder sig av i sin undervisning. Lärarna i grupp 1 individanpassar främst sin undervisning till elever som är i behov av särskilt stöd. Eftersom alla elever på IV är i behov av särskilt stöd så individanpassar lärarna undervisningen för samtliga elever. Det är dock lättare på IV eftersom grupperna är små. Här nämns också att individanpassning är ett måste då det sällan går att göra något gemensamt i gruppen.

Det råder också delade meningar om specialpedagogens roll i undervisningen. I grupp 1 betonas att denne har den rätta kunskapen och hjälpmedlen för att kunna hjälpa eleverna, medan det nämns i grupp 2 att denne inte är till någon hjälp. Ingen av lärarna i grupp 2 tar hjälp av specialpedagogen och skälet till att det bland annat att det inte har behövts. Även en lärare i grupp 1 anser att specialpedagogen inte är till någon hjälp. Brist på tillgänglighet och fel inriktning är några av skälen som tas upp.

Samarbete mellan lärare i arbetet med elever i behov av särskilt stöd är viktigt anser alla lärare i samtliga grupper. I båda grupperna poängteras att samarbetet är viktigt för att kunna arbeta ämnesintegrerat.

Båda grupperna utgår från styrdokumenten och menar att dessa påverkar deras val av arbetssätt. De använder sig av styrdokumenten för att till exempel se till att eleverna når kursmålen.

När det gäller föräldrapåverkan anser samtliga lärare i grupp 1 att kontakten med föräldrarna är knapp, eller inte alls existerar. Inga särskilda förväntningar från föräldrarna nämns, förutom att de ska få hjälp på bästa sätt. I grupp 2 berättas det att kontakten med föräldrarna är bra, genom telefonkontakt och månadsbrev. Föräldrarna har ofta förväntningen att eleven ska mogna och må bra. Kunskapen får då komma i andra hand.

För att kunna skapa en skola för alla önskar lärarna i grupp 1 mer fortbildning inom ämnet. Bättre lokaler, större tillgång på specialpedagoger och bättre fungerande överlämningar från grundskolan är också något som efterlyses i grupp 1. I grupp 2 önskas bättre material och mer praktiskt arbete för eleverna. Mer tid är också något som efterfrågas.

5. Diskussion

Utifrån vårt syfte, som är att beskriva hur gymnasielärare arbetar för att vara en skola för alla med fokus på elever i behov av särskilt stöd, kommer resultaten att diskuteras och kopplas till den tidigare forskningen i den ordning som de ställts upp i resultatavsnittet, d.v.s. en skola för

alla, elever i behov av särskilt stöd och arbetssätt. Sedan följer ett avsnitt om studiens

betydelse för vår framtida yrkesverksamhet och slutligen förslag på fortsatt forskning inom ämnet. Först i avsnittet kommer dock en diskussion om reliabiliteten och validiteten för vår studie.

5.1 Reliabilitet

Intervjun som metod är som redan nämnt ett sätt att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld. Enligt Kvale (1997) söks ofta inom naturvetenskapen efter universella lagar för människors beteende, medan den humanistiska psykologin har betonat varje persons unikhet. Eftersom studien inrymmer ett begränsat antal informanter, och har skett på en och samma skola, så blir resultatet inte representativt för hela populationen. Informanterna representerar endast sig själva och sina egna synpunkter och arbetssätt. Därför kan inga generella slutsatser dras när det gäller gymnasielärares arbetssätt med elever i behov av särskilt stöd. Dock kan studien ge en inblick i några olika arbetssätt. Eftersom studien hade en livsvärldsfenomenologisk ansats så kunde den, enligt Bengtsson (1999), bidra med helt ny kunskap inom ämnet, då den utgår från sex olika lärares livsvärldar och inga livsvärldar kan vara exakt lika.

Den valda undersökningsgruppen innehöll både erfarna och mindre erfarna lärare, och dessutom arbetade lärarna på olika program. Detta gjorde att studien kunde ge en bred bild av lärarnas olika arbetssätt och på så sätt även medföra en större tillförlitlighet.

Det är viktigt att man som intervjuare kan leda intervjun på rätt banor så att syftet kan uppnås. Eftersom vi inte är några vana intervjuare så hjälpte intervjuguiden med detta så ett tillfredsställande resultat kunde uppnås och misstag kunde undvikas, enligt Kvale (1997). Då intervjuguiden endast användes som en mall för intervjun och frågorna höll en låg grad av strukturering så erhölls stora variationer i svaren. Därför var det i vissa fall inte möjligt att jämföra grupperna med varandra. Den låga graden av strukturering i frågorna gör det svårt att upprepa intervjuerna och få samma resultat, anser Kvale. Detta påverkade studiens tillförlitlighet. Ledande frågor undveks för att påverka intervjupersonernas svar så lite som möjligt. Följdfrågor tillämpades för att hjälpa intervjupersonerna att utveckla sina svar. Tillförlitligheten i undersökningen kan dock ha påverkats av detta, då lärarnas direkta tankebanor kan ha tagit en annan riktning, enligt Kvale.

Användningen av bandspelare under intervjuerna ökade studiens tillförlitlighet då intervjuaren kunde deltaga mer aktivt i intervjusituationen och ställa relevanta följdfrågor (Kvale, 1997). Inspelningen gjorde också att intervjuerna kunde spelas upp upprepade gånger för att kontrollera att alla svar hade uppfattats rätt. Detta gav också möjligheten att gå tillbaka och lyssna på sådant som inte kan antecknas, till exempel ordval och tonfall, enligt Holme & Solvang (1991). Dock kan några av intervjupersonerna ha påverkats negativt av bandspelaren, då de ofta talade mer avspänt när denna stängts av. Användningen av bandspelare kan ha minskat tillförlitligheten i svaren, enligt Kvale, då de hade kunnat bli mer uttömmande utan bandspelare. Platserna för intervjuerna var ett ljudisolerat konferensrum och ett fikarum. Dessa platser valdes främst för avskildhetens skull, dels för tillgängligheten och att intervjupersonerna skulle känna sig så avspända som möjligt, vilket ökar tillförlitligheten anser Kvale.

5.2 Validitet

För att kunna tillämpa vår förförståelse i hela forskningsprocessen och kunna göra en trovärdig tolkning av intervjupersonernas livsvärld så börjar studien, på rekommendation av Kvale (1997), med en omfattande genomgång av litteratur och forskningsrapporter inom ämnet.

Innan intervjuerna genomfördes redovisades den tänkta forskningsprocessen noggrant, såsom teoretisk utgångspunkt, val av intervjupersoner, material, genomförande och analysmetod. Eftersom rapporten författats med alla dessa aspekter i åtanke stärker det validiteten i studien (Kvale, 1997).

Eftersom strävan inte var att generalisera, utan att beskriva och leda fram till en förståelse, så gav valet av kvalitativ forskningsintervju som metod en hög validitet för studien enligt Kvale (1997). Dock hade ett större antal intervjuer eller fler datainsamlingsmetoder, till exempel enkäter och observationer kunnat höja validiteten genom möjligheten till ett större underlag och en rikare tolkning, menar Kvale.

En ansats att jämföra likheter och skillnader mellan de olika grupperna har kunnat göras där lärarna i de olika grupperna haft liknande eller väldigt olika svar. Däremot har intervjupersonerna på vissa frågor svarat helt olika, och där har ingen jämförelse mellan grupperna kunnat göras, utan bara mellan de olika intervjupersonerna. Kanske hade en jämförelse mellan olika lärare, oberoende av vilket program de arbetar på, varit lämpligare för att synliggöra likheter och skillnader.

5.3 Resultatdiskussion

5.3.1 En skola för alla

Samtliga lärare i undersökningen har en egen definition av begreppet ”en skola för alla”. Det finns inte någon större skillnad mellan begreppet utifrån de två olika lärargrupperna. Lärarna nämner individualisering, rätten till en meningsfull tillvaro och kunskap samt likvärdig utbildning. Två av lärarna i grupp 1 anser att det är svårt att hinna med att hjälpa alla elever. Problemet är enligt lärarna elevernas skiftande behov av hjälp, och tidsbristen. Det är endast en lärare som anser att skolan hon arbetar på lever upp till begreppet ”en skola för alla”, eftersom skolan arbetar efter dessa riktlinjer och på mångas sätt erbjuder eleverna stöd och hjälp. Flera lärare anser däremot att skolan delvis lever upp till begreppet. Orsaken till detta kan bero på att lärarna känner sig begränsade i sitt arbetssätt och med skolans resurser. Undervisningen av elever i behov av särskilt stöd kostar mycket pengar i form av mindre elevgrupper, fler lärare, specialpedagoger och särskilda hjälpmedel. När skolan måste spara pengar kan även en mindre besparing på detta område försvåra möjligheterna att skapa en skola för alla. Lärarna nämner främst problem som tillgängligheten av lärare och pedagoger, tidsbrist samt saknaden av ekonomiska resurser. Grupp 2 nämner specifikt även frånvaron av praktiska ämnen på programmet som en stor brist.

Skolöverstyrelsen (1985) gjorde en studie liknande denna, där man intervjuade lärare om deras syn på en skola för alla. De flesta lärare i skolöverstyrelsens studei ansåg också att problemen låg hos eleverna själva, t.ex. obegåvning och för mycket tv-tittande. Även skolmiljön nämns och att inte tid finns för att hjälpa alla elever. Detta synsätt visas även i Helldins granskning av gymnasieskolan (2002). De intervjuade lärarna i denna studie pekar däremot främst på problemen i skolan. De anser som Ladberg (1994) att det är skolan som ska anpassa sig efter eleverna, inte tvärtom. Även Ahlberg (1999) anser att skolan ska anpassa sig efter eleverna och skapa en god lärandemiljö för alla barn. Skälen till att fokus läggs på eleven och inte på skolan kan vara att det helt enkelt är lättare. Om problemen ligger i skolan så måste skolans verksamhet förändras, vilket är betydligt svårare än att skylla bristerna på eleven själv.

5.3.2 Elever i behov av särskilt stöd

Ingen av de intervjuade lärarna har någon speciell utbildning eller vidareutbildning för att undervisa elever i behov av särskilt stöd förutom delen som ingår i lärarutbildningen, vilken lärarna inte anser vara tillräcklig. Mer praktisk kunskap är det som främst efterfrågas. Lärarna poängterar att kunskap om elevernas olika behov ger en större förståelse för elevernas beteenden. Även i Skolverkets studie (2001b) menade lärare och rektorer att kompetensen inom sociala och pedagogiska svårigheter i allmänhet var låg och att kompetenshöjande insatser behövdes inom området. Eftersom elever i behov av särskilt stöd finns i mer eller mindre stor utsträckning i alla klasser så anser vi att lärarutbildningen borde innehålla en kurs som ger omfattande kunskaper i olika typer av funktionshinder, hur de fungerar och hur lärarna rent praktiskt kan arbeta med elever som har funktionshinder eller svårigheter av andra slag. För att kunna skapa en skola för alla måste de blivande lärarna få tillgång till det viktigaste redskapet i arbetet med elever i behov av särskilt stöd, nämligen kompetensen i form av mer kunskap om olika funktionshinder och hur man undervisar elever i behov av särskilt stöd.

Vi har konstaterat att de intervjuade lärarna i likhet med Utbildningsdepartementets studie (2001) anser att begreppet ”elever i behov av särskilt stöd” är ett brett begrepp. En lärare menar att det kan vara allt från elever med en diagnos till elever som har problem på ett personligt plan. På det individuella programmet behöver lärarna inte upptäcka elevernas behov av särskilt stöd utan arbetar mer med att anpassa undervisningen till elevens nivå. De är svårt att upptäcka eleverna på de övriga programmen, lärarna får ofta upptäcka eleverna själva. En av anledningarna kan enligt lärarna bero på de bristfälliga överlämningarna från grundskolan. Samtliga lärare har liknande åsikter och tankar när de definierar elever i behov av särskilt stöd. Det är ingen lärare som sticker ut från mängden och inte heller mellan de olika lärargrupperna. Lärarnas gemensamma definitioner kan tyda på att de samtliga har erfarenhet av arbete med elever i behov av särskilt stöd.

Isakssons granskning (2000) avseende Sveriges skolor och arbetet mot en skola för alla visade på de viktigaste problemen i skolan idag: ekonomiska problem, ökad segregering, obalans i resurserna, brist på uppföljning, kunskapsbrist, samspelet mellan politiker och lärare samt bristen av kontakt med föräldrarna. Även i vår studie nämns många av dessa problem: brist på resurser, bristande förkunskaper från grundskolan och den dåligt fungerande överlämningen. Alla dessa brister i skolan är ett faktum, vilket kan ses som positivt då vetskapen om vilka problemen är kan göra att läraren kan börja arbeta för att rätta till dessa och komma ett steg närmare mot en skola för alla.

5.3.3 Arbetssätt

Beskrivningen av arbetssätten med elever i behov av särskilt stöd är mycket varierad, både i sätt att arbeta och hur ingående lärarna beskrivit detta. Som tidigare nämnt så gav intervjuerna med lärarna på det individuella programmet i det största underlaget för resultatet. Eftersom lärarna i grupp 1 inte möter en lika stor del elever i behov av särskilt stöd, utan kanske bara en eller ett fåtal i varje klass så kan slutsatsen dras att de olika lärargrupperna har olika erfarenhet, insikt och förfarande i hur du möter dessa elever och bedriver undervisning med dem.

På det individuella programmet är inte undervisning i traditionell mening möjlig, och här är dagsformen hos eleverna viktigare än att följa en lektionsplanering. Här nämns också att engagemang och tydlighet är viktigt, i enlighet med Skolverkets studie (2001b). Man måste lägga undervisningen på rätt nivå och uppmuntra eleverna. På de övriga programmen bedrivs undervisning utifrån lärarens planering, där de elever som är i behov av särskilt stöd får mer hjälp och lättare uppgifter men följer fortfarande ofta klassens momentplanering. Studien visar dock att elever i behov av särskilt stöd ofta behöver mer tid än andra elever och kan därför ha svårigheter att följa takten i klassen.

Individanpassning sker främst med elever i behov av särskilt stöd på de studie- och