Läromedel och hjälpmedel

När det gäller läromedel använder sig Johan mest av anpassat material. Många av böckerna kommer från specialpedagogiska institutet. Ofta behöver han dock anpassa materialet och skriva om och förenkla texterna så att de passar eleven. Framförallt matematikuppgifter måste förenklas och anpassas efter eleven tycker Johan. ”Det är svårt att hitta bra böcker som inte krånglar till det. En bok ska vara så ren som möjligt och fri från krumelurer” tycker Johan. Om det är för mycket annat i en bok kan eleven lätt distraheras och fastna i detaljerna. Detta gör det svårt för eleven att se det viktiga i texten.

Anna menar att när man jobbar med elever med AS måste man utgå mycket mer från eleverna och försöka anpassa undervisningen efter varje elev. Det går inte att bestämma att den här veckan ska vi göra det här och på det här sättet. Det är bra att ha en grovplanering så man har en struktur att gå efter. Men planeringen, arbetssättet och utfallet beror på eleven. Klassen

Anna arbetar i följer läroplanen men allt förenklas och delas upp så det blir lite lättare för eleverna. Lärarna skriver om texter eller kopierar en text och klipper itu den så att eleven bara får ut en del av den i taget. När det gäller matematik brukar hon kopiera några sidor istället för att eleven sitter med hela matteboken. Det kan annars bli svårt för eleverna att få överblick och göra dem stressande. Anna väljer läromedel som hon uttrycker det ”är perceptionsmässigt lätta”. Men ofta får hon förenkla för att det ska passa eleven. Hon jobbar mycket med att försöka att åskådliggöra det hon undervisar om och använder sig av laborativt material. Alla

Annas elever har varsin bärbar dator vilket hon ser som något mycket positivt. Många elever har motoriska svårigheter vilket gör det knepigt att skriva för hand. Då är datorn ett utmärkt hjälpmedel. En annan positiv sak med datorn är att den direkt ger svar och respons, något som personer med AS behöver. Något hon däremot skulle vilja ha mer av är olika interaktiva hjälpmedel som kan vara uppiggande. Anna menar att dessa elever behöver extra stimulans i skolarbetet.

Huvudpedagogiken på Saras skola är TEACCH-pedagogiken men pedagogerna försöker vara flexibla. De blandar in andra metoder också beroende på vad som passar eleven. ”Man tar det bästa från varje pedagogik om det nu är det bästa för barnet” säger Sara. Hon väljer att använda böcker som inte är röriga och inte har så mycket bilder eller stor textmassa. Det blir mycket läromedel från specialpedagogiska institutet för de är enkla och rena. Men Sara tycker att det är svårt att hitta bra material. Hon berättar att ibland har de böcker som inte är så bra men får ta dem för att det inte finns något bättre. Laborativt material som åskådliggör och förtydligar är mycket bra tycker hon. ”Eleverna vill se allt” säger hon ”så ju mer visuellt material man har desto bättre”.

5.3 Struktur och planering

I föregående kapitel (5.4) presenterades olika metoder och hjälpmedel som de intervjuade lärarna menar kan vara till hjälp i undervisningen av elever med AS. Detta kapitel innehåller lärarnas åsikter om hur även den fysiska omgivningen och skoldagens innehåll och upplägg kan anpassas efter eleverna.

5.3.1 Schema

Alla Johans elever har samma schema men det är samtidigt individuellt anpassat efter varje elev. Läraren skriver upp schemat på tavlan varje morgon och går när skoldagen böjar igenom vad som ska hända. Eleverna har även ett eget schema på bänken. Tidigare behövde eleverna

mer struktur och hjälp, exempelvis hade de ett schema med bilder. De plockade bort

schemakort allteftersom dagen gick och en äggklocka ringde när lektionen var över. Nu räcker det med att Johan går igenom dagen på morgonen och att eleverna själva tittar på sitt schema om de behöver det. Eleverna behöver ändå fortfarande noggrann struktur och måste alltid veta vad som gäller. Det är viktigt att Johan följer schemat och håller tider annars blir eleverna oroliga.

Första året i gymnasiet har Annas elever samma schema och läser endast kärnämnena. Under de sista åren är det annorlunda för då väljer eleverna själva vilka kurser de vill ta och schemat blir mer individualiserat. Schemat skriver Anna på tavlan och sedan har varje elev ett eget arbetsschema på sin bänk. Eleverna på Saras skola följer Lpo 94, så gott det går och strävar mot de nationella målen. Men tillägger hon: ”Många elever har en långsammare inlärningstid. Annars är det ingen större skillnad mot en vanlig skola”.

För att få struktur på skoldagen har varje elev ett eget schema vid sin plats. Schemat består av olika schemakort med text och bilder för att förtydliga. Eleven tar bort ett kort när en aktivitet är avslutad och får på så sätt en uppfattning om tiden. Vissa elever har en röd pil som de flyttar för att ser hur dagen går framåt. Eleverna har förutom sitt individuella schema en arbetsplan där det står vad och i vilken ordning uppgifterna ska göras. Sara menar att det är viktigt att schemat och arbetsplanen är noggrant gjorda och att man som lärare följer dem. Struktur är nyckelordet. Något som dock kan ställa till problem är elevernas problem med sömn eller mat. Ofta kommer eleverna mycket trötta på morgonen och orkar inte ha lektion. Då får de vila en timme och Sara lägger istället skoldagen på eftermiddagen efter den ordinarie skoldagen. Denna flexibilitet gäller även under skoldagen, om det inte fungerar tar man igen lektionen efter skolan. Sara menar att denna flexibilitet är nödvändig när man jobbar med dessa elever för man vet aldrig hur elevernas dagsform är och hur mycket de kan

koncentrera sig.