Följande avsnitt redogör för hur undervisningslitteratur används i individualiseringsarbete. Vid diskussion om användningen av undervisningslitteratur visade jag som samtalsledare nio olika pianoböcker för samtliga deltagare. Bland annat visade jag Pianobus, Pianogehör, Pi-anoboken 1, The legend of Zelda series for Easy Piano och The library of pop songs med mera. Resultatet visar sig att Boken Pianobus fick stort fokus i båda grupper.
Student 3 påstår att boken Pianobus används av pianolärare överallt, trots att den inte alltid får ett positivt betyg av lärarna. Student 1 skrattar till medan Student 3 fortsätter förklara sina åsikter kring boken:
Det som är skönt med såna böcker, anledning varför jag använder dem ibland är för att det liksom finns så mycket inspiration på material och ändå såhär...en idé på hur man ska…vad man ska…bygga upp en progression för en elev, så det är ju skönt. Det är lik-som lätt att hitta låtar, så att man inte behöver leta runt en massa eller att arra så här lik-som man kanske inte har nån tid med. (Student 3)
Student 2 tar upp sin arbetserfarenhet när hen vikarierade på en kulturskola. Hen menar att ca 80 procent av planeringstiden ägnades till att arrangera om låtar i programmet Sibelius vid da-torn. Studenten påstår att hen efterlyser bra notmaterial med fina arrangemang, på så sätt får pianoläraren en bred notbank att plocka det man vill. Student 4 känner igen de flesta av de uppvisade pianoböckerna, och hen använder också flera av dessa böcker för att leta efter undervisningsinspiration. Hen menar att boken används som ett slags undervisningsmaterial när hen vill ge specifika övningar för olika elever. Student 1 använder sig av utländska piano-skolor från östra Europa, då hen anser att böckerna har en bättre uppbyggnad än det svenska utbudet.
Samtliga studenter har i någon utsträckning använt de kända pianoskolorna, och deras önskan gällande undervisningslitteratur kan enligt ovan sammanfattas som: En väl arrangerad och
pi-anistisk bok med olika typer av tekniska övningar som kan både inspirera och underlätta lära-rens planering. Litteraturen ska också ha en genomtänkt progression med olika låtar. Tonvikt ligger alltså främst på lärarens behov.
Lärare 1 och lärare 2 samtalar med varandra och förklarar på vilket sätt boken Pianobus 1 underlättat deras arbete, de säger så här:
Lärare 1: …och sen som flera har sagt då, att komp finns till, jamen jag tycker att det är helt okej ackordsanalys i den också…Jag är inte så bra på att ändra och färga ackord så där. jag tycker det är tacksamt när det är bra… bra ackordanalys från början.
Lärare 2: Ja precis, för elever som spelar Bastien så är det fruktansvärda komp… (Utdrag ur intervju med lärargrupp)
Student 2 kommenterar vidare på de nio utvalda undervisningslitteraturer så här: Det är ju väldigt olika böcker här alltså, pop songs är ju bara etnologi med liksom bra lå-tar, Frozen, Zelda så här, det är liksom, det är material. Och så har vi skolorna, Suzuki… Angestig och sånt är ju klassiker. Och de jag tycker är väldigt tråkiga är till exempel
Pia-nobus som är så överflödiga, dessa tycker jag är så j***a antipianistiska …Det som är
mest intressant tycker jag, det är väl egentligen Söderqvist - Spering. För hon gör ju väl-digt bra arrangemang, och hon har arrangerat många barnlåtar, jullåtar i ganska enkla, två-toniga liksom. Att det bara är lite basgång med lite melodi som är fint arrangerat, mer pianistiska ändå för små barn, så det är ändå tacksamt…
(Student 2)
Genom sin analys förklarar student 2 alltså hur hen tror en pianobok med enkla och an-vändbara arrangeringar kan bidra till yngre elevers lärande. En sekvens med lärargrup-pen gällande undervisninglitteratur styrker det första påståendet av student 3 ovan, då samtliga lärare använder boken Pianobus i sin undervisning och samtalet kring använd-ningen av boken gick så här:
Lärare 3: Jag använder Pianobus 1 till nybörjare, det har jag gjort de sista 3–4 åren i alla-fall. Jag tycker den är bra för yngre nybörjare då jag tycker den är tydlig och den har ett bra bakgrundskomp och jag tycker layouten på noter och bilder är bra.
Lärare 2: Jag håller med, Jag har faktiskt använt den med äldre nybörjare också. Men då kanske inte alla låtarna då. Kanske man tar lite av det i början och sen så tar man låten som man känner igen. För det brukar vara roligt att spela de låtarna i alla fall… Den är ju så pass tydlig också… Jag har en tjej, det är väl hennes föräldrar som tycker det så roligt med piano också. De säger det själva, också att boken är ju så tydlig och pedagogisk så de kan ju, de fattar ju …de har ju aldrig spelat, men de har lärt sig hela familjen och gått vi-dare in i pianobus…dessutom finns ju pianobus på Spotify, det är ju jätte hjälp tycker jag också. Det finns mycket på Youtube också,som man har spelat in lektion med just
piano-bus.
Lärare 4: Hm... Jag har använt mycket pianobus, både 1 och 2 faktiskt…Jag håller med lärare 3, att den har ett lagom upplägg för de yngsta nybörjarna tycker jag, med roliga komp som de kan öva till också. Det underlättar!
Lärare 1: Ja men jag håller med om samma. jag tycker också att den är tydlig, och det också… hyfsat… beroende på elever såklart, men hyfsade snabb progression ändå, så att de får känna att de komma framåt hela tiden. så att det inte stannar upp…
(Utdrag ur intervju med lärargrupp)
Förutom Pianobus kommenterar lärarna även de andra böckerna som jag visade vid början av samtalet:
Lärare 3: Piano boken 1 & 2 brukar jag använda mycket förr. Sen tröttade jag lite på den. Jag tror det är för att det är lite hoppigt… notläsningsmässigt.
Lärare 2: Pianogehör tycker jag… det lär de sig aldrig noter…och det är verkligen lättare att lära sig på gehör, men ändå svårspelat för det, ja men det ligger ju lite tråkigt sådär. Det är lika med bokserien Tema Tangent. Det är jättefina låtar, men det är lite svårspelat upplever mina elever tycker jag… Och boken Piano och jag är väldigt pedagogisk, jamen enkelt att spela, men de låterna... nej förlåt…men det låter inte så bra. Det är den enda bok som jag faktiskt aldrig har köpt, annars har jag köpte de andra, nästan alla. Men just den, musikaliskt, att det fattas… de är inte så pianistiska.
(Utdrag ur intervju med lärargrupp)
Lärarna uppger ovan ett mycket positivt betyg för boken Pianobus och motiverar dessu-tom sitt val av boken. Bland annat menar lärarna att pianobus 1 är en fin bok med bra komp både i boken och på Spotify, boken har dessutom ett upplägg som skapar en la-gom snabb progression för elever. Betoningen här ligger alltså främst på elevens behov. Samtalet tyder också på att även lärargruppen följer sina kriterier när de söker undervis-ningslitteratur. Med sina praktiska arbetserfarenheter har lärarna hunnit använda en rad olika pianoskolor och som framgår i utdraget ovan så möter många av dessa böcker inte lärarnas kriterier.
De olika kriterier som både studenter och lärare använder såsom bra arrangeringar, fint komp och inspelningar från Spotify med mera, kan också ses som olika kulturella red-skap som lärare använder med syfte att stödja elevers lärande.
Samtliga deltagare i studentgruppen anser att lärare inte bör följa pianoböckerna till punkt och pricka, då det inte gynnar individualiseringsarbetet. Student 3 säger så här:
…alla arbetar ofta med böckerna på eget sätt…eh…vi skippar den här låten eller vi tar den här och den här är bättre liksom. Jag tror att det är bra att lärare kan ta sin syn på vad böckerna gör. Man kan liksom inte bara gå igenom en bok och förväntar sig att det kom-mer blir bra för alla elever, liksom. (Student 3)
Student 1 förklarar sitt arbetssätt med undervisningslitteratur på följande sätt:
Jag kör inte sådär att jag använder första boken och sen går jag till den andra, utan jag väljer ju lite som student 4. Att jag först försöker fråga elever vid första mötet vad som var svårt? Vad vill du utveckla? Utifrån de svaren jag har fått så kollar jag på mina häften och ser vilket stycke som kan vara bra för just.,.jaha...kanske eleven har svårt med stac-cato, kanske har hen svårt med legato… (Student 1)
Student 2 uttrycker sig så här angående de olika pianoböckerna som oftast anses som en viss skola i form av bokserie:
…De Pianoskolorna, det är ju ingen som har löst något vettigt överhuvud taget. Man kan liksom inte att följa det som en utbildning. (Student 2)
Studenterna synsätt ovan stämmer med synsättet hos flera av deltagarna i lärargruppen: Lärare 1: …Givetvis så blir det ju...att man hittar elever och man märker deras utveckling och progression, och vad man kan stoppa i lite extra…
Lärare 3: … jag brukar också använda piano 2 lite grann, men med mycket blandning. Lite blandning med lite lösblad så att säga. Kanske inte köra alla låtar och så, men ettan har jag liksom tyckt, den var bra hela boken nästan.
Lärare 2: … Fritt val, för piano 2 tycker jag inte är lika...ja…där kan man plocka nivåer efter ett tag. (Utdrag ur intervju med lärargrupp)
Det enbart positiva omdöme som lärarna nämner för boken Pianobus, gäller alltså end-ast för den första boken. Utdragen ovan belyser hur lärarna är uppmärksamma på ele-vernas nivåer vid användning av olika pianoskolor. Det vill säga att lärarna ändå håller ett relativt kritiskt förhållningssätt till användandet av pianoskolor, och de lägger gärna in extra kursmaterial beroende på elevens utvecklingsnivå och behov.
Å andra sida hävdar lärarna också att elever bör få en stadig grund att stå på innan individuali-seringsarbetet kan genomföras. Lärargruppen fortsätter beskriva deras praktiska arbetserfaren-heter i användningen av pianoskolor som Pianobus:
Lärare 1: …första tiden nånstans, beroende på vilken sorts elev. Då handlar det mycket om att få dit lite grunder och...och det finns mycket… allt är nytt! …Det är ju lite så att första boken, att... jag har inte jätte fokus på att det ska bli jätte individualiserat där…I början så ger den boken så mycket till eleverna tycker jag ... jobbar man utifrån det så har man gjort upp en plan, den här tycker jag de behöver, och då kan man jobba ganska mycket samma, för olika elever. Man behöver inte göra det individuellt för varje elev uti-från den boken tycker jag.
Lärare 3: Nej... jag håller med om det Lärare 1 sa nu. Jag tror därför jag har fastnat för
Pianobus 1 mycket. Vi får ett upplägg som passar… passar för individuell undervisning i
början… de får med sig det de behöver. Och skulle man ha en grupp med två eller tre ele-ver så skulle man ändå kunna använda pianobus 1 liksom. jag tycker att det är en väldigt användbar bok. (Utdrag ur intervju med lärargrupp)
Citatet ovan belyser alltså hur en bok som Pianobus 1 innehåller tillräckligt mycket grundkunskap för en nybörjarelev. Dess innehåll är dessutom enligt lärarna något som alla bör lära sig i början. Lärare 2 uppger också att vid undervisning av vissa enklare teknikövningar eller musikteorier kan hen ibland göra exakt samma övning för alla ele-ver, på så sätt kan hen lättare ha koll på att eleverna faktiskt uppnått en viss kunskaps-nivå. Lärare 2 fortsätter förklara att trots att eleverna kan ha olika förutsättningar så job-bar de flesta ändå relativt lika:
Jag tycker man kan köra...att ha ett slags låtar som jag vet att de brukar funka …det är när man är nyare lärare, då tänker man väldigt mycket på alla hehe…men efter ett tag så…så hittar man snabbare vägar. (Lärare 2)
Å andra sida menar lärare 2 att den färdiga mallen inte alltid fungerar, läraren säger följande: …Fast det funkar inte för alla, och det är de elever som man tänker väldigt mycket på
då…En elev kan ju ta väldigt mycket plats när det inte funkar med den mallen som det brukar funka...Jag kan kanske ha en hel ryggsäck med noter, för jag vet aldrig vilken som... jag har ingen aning om vad han / hon kommer att välja eller gilla, det är helt olika. Det är då man försöker hitta ...De kan vara duktiga, men man har fortfarande inte hittat dem helt. De kanske inte heller vet själva vad de gillar och helt plötsligt! Jamen den här funkar! (Lärare 2)
Temat ovan belyser den motstridighet som kan uppstå i det praktiska arbetet med indi-vidualisering. Undervisningslitteratur kan alltså vara ett redskap som innehåller god
kunskap och stödjer lärande, dock kan den också leda till att individualiseringsarbetet försummas, om man följer den till punkt och pricka.