I detta avsnitt presenteras resultatdiskussion under rubrikerna Synsätt kring individualisering, samt Läromedelsanvändning som individualisering.
6.1.1 Synsätt kring individualisering
I resultatet framkommer att begreppet individualisering uppfattas både som något självklart och något otydligt i lärarens vardagliga arbete.
Både yrkesaktiva lärare och lärarstudenter i föreliggande studie har gått en lärarutbildning där vikten av individualiseringsarbete lyfts fram. Detta kan troligtvis ses som grunden till varför deltagarna ser individualiseringsarbete som något självklart. Lindkvist (2003) påstår att indi-vidualiseringsbehovet ökade inom skolvärlden kring 1900-talet och Deweys revolutionerade synsätt kring individuell kunskapsutveckling och elevcentrerad undervisning har enligt Säljö (2013) påverkat de svenska skolreformerna genom åren. Den skolkultur som varit gällande i deltagarnas lärarutbildning har troligtvis påverkat deras synsätt kring individualiseringsar-betet. Enligt Säljö (2010) kan olika externa kulturella redskap omforma människors psykolo-giska processer och arbetssätt.
Å andra sida antyder resultatet i föreliggande studie att deltagarna i de två grupperna har olika uppfattningar kring innebörden av begreppen individualisering. Flera yrkesverksamma lärare kopplar individualisering med individuell undervisning, en koppling som inte förekommer i samma grad hos lärarstudenterna. Även dessa skillnader i synsätt kan ha en viss koppling till deras tidigare utbildning. Lärarna uppger att deras pianometodik lektioner vid utbildningen endast fokuserade på individuell undervisning, och individualisering i detta sammanhang för-klaras av deras tidigare metodiklärare bland annat som ”…det man gör med enskild elev på lektion” (Lärare 3) och ”…tvungen att se varje elev” (Lärare 2). Frågan är om det man gör med enskild elev innebär samma sak som att se varje elev?
Gaunts (2008) beskriver i sin studie hur lärare upplever frustration för den individuella under-visningsformen. Frustration uppstår då arbetssättet anses isolerande, dessutom poängterar lä-rarna i Gaunts studie att den enskilda undervisningsformen ofta styrs av lärare, vilket till viss del kväver elevernas självständighet i lärandeprocessen. Detta synssätt hittas även i Rostvall och Wests (2001) avhandling där det beskrivs hur maktförhållandet i en enskild undervis-ningsform kan vara asymmetriskt och att det är läraren som har tolkningsföreträde. Vid inter-vjuerna i föreliggande studie visar det sig att både yrkesverksamma lärare och lärarstudenter anser att individualiseringsarbetet kan öka elevers motivation för pianospelet. Flera av delta-garna i båda grupperna poängterar dessutom att ämnet musik kan vara mycket personligt och genom individualisering får lärare då möjlighet att möta elevers olika identitet och behov. Detta gör att undervisningen upplevs mer meningsfull och rolig för varje individ.
Individuell undervisningsform kan alltså leda till förminskat elevinflytande, medan individua-liseringsarbete enligt ovan ska kunna öka möjligheten att möta elevers identitet. Kan detta då tolkas som att ”det man gör med enskild elev på lektion” inte alltid betyder ” att se varje elev”? Det ena behöver kanske inte utesluta det andra. Deltagarna i föreliggande studie anser
också att den individuella undervisningsformen ska kunna underlätta individualiseringsar-betet, vilket ligger i linje med studien som Carey och Grant (2015) genomförde i Australien. Resultatet i deras studie pekade på att både lärare och elever ansåg one-to- one undervisning vara en oumbärlig del av musikundervisningen, dock påpekades det att undervisningen fortfa-rande kan vara olika effektiv beroende på vilken undervisningsmetod läraren använder. Lik-nande resultat hittas även i McCarthy (1980) där det visade sig att ett individualiserat instrukt-ionssätt ledde till signifikant bättre resultat på elevernas slutliga prov i studien.
Även om flera av deltagarna ser elevers intresse och identitet som något som kan främja deras motivation, visar ändå resultatet att deltagarna ser lärares professionella kompetenser i den verkliga arbetssituationen som minst lika viktig. De lärarkompetenser som anges av delta-garna i intervjun kan sammanfattas som lärarens didaktiska kompetens, ämneskunnande och ledarskap. Resultatet visar att individualiseringsarbete är kontextberoende. Flera av deltagarna i lärargruppen anser att undervisningsinnehållet inte nödvändigtvis behöver vara olika när man arbetar med individualisering, utan det handlar snarare om hur man möter olika individer och förmedlar kunskap på olika sätt. Lärarna påpekar därför vikten av språkbruk, vilket ligger i linje med Säljös (2010) beskrivning angående hur det språkliga uttrycket möjliggör kommu-nikation mellan människor och bidrar till att kunskap och färdigheter kan förmedlas mellan människor. Det ska dock tilläggas att språket troligtvis inte räcker för att nå ända fram till ett lärandemål, om läraren inte justerar om det efter individers behov. Deltagarna i lärargruppen poängterar att beroende på elevers kunskapsnivå, ålder och personligheter bör lärare justera sitt språkbruk efter dessa olikheter. Kunskap kan enligt lärarna förmedlas både genom huvud-mål, men också kroppsliga språk. Lärarnas medvetande språkliga justeringar tyder på att de använder sig av ett reflexivt undervisningsideal. Det reflekterande lärosättet är också enligt Hanken och Johansens (2014) en viktig grund inom didaktiken, genom reflektion kan läraren få en bredare översikt av undervisning och flera valmöjligheter till undervisning kan därmed upptäckas.
Deltagarna från både grupperna påpekar även vikten av lärares egna ämneskunskaper i en undervisningssituation och menar att ämneskunskaper hjälper läraren att förstå vad som krävs för att olika elever ska nå sina uppsatta mål. Lärare bör dessutom enligt flera deltagare alltid ha en underliggande tanke bakom sin lektionsplanering. Lärarens egen ämneskunskap kan i detta fall ses som en grund till undervisningsplaneringen eftersom den kan ge en bättre förstå-else för olika elevers utvecklingsprocess. Detta synsätt ligger i linje med Bråten och Thur-mann-Moes (1998) förklaring av ”Den närmaste utvecklingszonen”. Genom interaktion mel-lan lärare och elever, kan då läraren med sin ämneskunskap avgöra vilken kunskapsnivå som kan vara rimlig för eleven att uppnå, på så sätt får eleven möjlighet att utveckla sitt lärande till en högre nivå. En ytterligare aspekt gällande lärarens egen ämneskunskap i samband med in-dividualiseringsarbetet lyftes av studentdeltagarna; lärare bör kunna erbjuda olika möjliga vägar inom musik, särskilt för yngre elever. Denna nyupptäckta musik som introducerades av musiklärare kan ses som en möjlighet att utvidga elevers musiksmak. Säljö (2010) menar att genom språket får människor möjligheter att ackvirera nya erfarenheter som de ännu inte har fått uppleva själv. När elever har fått möjlighet att utvidga sin musiksmak blir det troligtvis också lättare för dem att hitta sina personliga favoriter, undervisningsinnehåll kan därmed ut-ökas och fördjupas på ett mer personligt sätt. Lärarrollen i Deweys teori förklaras som en stödjande handledare (Lindkvist, 2003) vilket stämmer överens med Sträng-Haraldssons (1995) synsätt som handlar om att lärarens uppgifter är att vägleda elever så att deras tidigare informella kunskap kan gå hand i hand med den formella som de lär sig i skolan. Individuali-seringsarbetet och lärande går alltså hand i hand; ett lärande kan bärs fram genom att lärare bygger upp bredare lärandemöjligheter och genom det blir det även lättare att rikta in sig på
elevens intresse och behov. Detta kanske kan vara en förklaring till varför flera av deltagarna i lärargruppen väljer begreppet ” att hitta eleven”? De intervjuade musiklärarna och musiklärar-studenterna visar på en uppenbar medvetenhet för vad som krävs i en lyckad undervisning. Larsson (2014) menar att dagens lärare saknar didaktiska kompetenser och att de därmed inte har tillräckligt stora förutsättningar att genomföra individanpassade undervisning. Resultatet ovan pekar dock på att så kanske inte är fallet.
Detta innebär dock inte att arbetet är enkelt, det är naturligt att utmaningar uppstår i det var-dagliga arbetet, flera deltagare från båda grupper menar att balansen mellan det lustfyllda och det nödvändiga ibland är svår att hitta. Dock poängterar flera av de yrkesaktiva lärarna vikten av lärarens styrning vid individualiseringsarbetet, särskilt vid nybörjarnivå eller med yngre elever. Enligt Skogstad (2019) förändrades lärarens undervisningsmetoder i samband med in-dividualisering, men även om detta förde med sig mycket gott så fick det också vissa negativa konsekvenser. En av dessa negativa konsekvenser var enligt författaren hur lärarnas auktoritet utmanades eftersom ingen längre får utsättas för kränkning i undervisningsmiljön. Skogstad påstår vidare att den kraftiga ökningen i antalet anmälningar från elever som känt sig kränkta är ett resultat av detta och att denna oro för anmälan också skapat osäkerhet hos lärare i age-randet i samband med undervisning. Elevinflytande och elevers rätt att påverka undervis-ningsmål är även något som nämns av Lindström och Pennlert (2015). Författarna hävdar dock att elevinflytandet endast får ta plats i den utsträckning det inte underminerar skolans kunskapsmål. Tholander (2005) poängterar att elevinflytande har sitt ursprung i demokratin, men trots att demokrati är en central del av den svenska skolan medför detta enligt författaren också olika svårigheter. Exempelvis i en undervisningssituation där eleven saknar tillräckliga färdigheter för att kunna bidra med sitt inflytande. Flera av deltagarna i föreliggande studie menar att det är viktigt att lärare litar på sina beslut och vågar använda sin expertis för att skapa en stadig grund för nybörjare, även om denna grund byggs på ”tråkiga” eller ”gemen-samma” övningar. Westvall och Carson (2014) hävdar att när individen anpassas till ett enfor-migt bildningsideal blir samhället även färdigformat och den interkulturella gemenskapen krymper. Hur lärare ska justera sin planering efter barnens särskilda behov är enligt Lahden-perä (2010) ett omdiskuterat ämne i ett svenskt samhälle där mångfalden växer. Deltagarnas kommentarer ovan ger inget tydligt svar på detta utan diskussionen leder istället till en ytterli-gare fråga ”När ska lärare justera sin planering efter barnens särskilda behov?” Trots att Kul-turskolan inte styrs av det statliga regelverket, har den ändå enligt Kulturrådet (2019) en roll att utveckla elevernas färdigheter för att kunna delta i ett personligt och lustfylligt musice-rande. Frågan är om elever kan uppnå sin önskan att musicera om inte läraren först hjälper dem att bygga en stadig grund? Även en planta behöver ibland stöttas upp en tid innan den kan växa fritt och utvecklas, varför skulle människor vara annorlunda?
6.1.2 Läromedelsanvändning som individualisering
Resultatet tyder på att olika undervisningslitteratur anses vara användbara fysiska redskap som både kan underlätta lärarens arbete och stödja elevers lärande. Olika kulturella redskap är enligt Säljö (2000) en central kärna inom det sociokulturella perspektivet. Genom mediering används dessa redskap och en fördjupad förståelse av omvärlden uppnås (Säljö 2014). Dock poängterar samtliga studenter att lärare att man inte bör följa litteraturen till punkt och pricka, eftersom det inte gynnar individualiseringsarbetet. Detta kan då tolkas som att individuali-seringsarbetet kan vara något som utmanar det funktionella redskapet som undervisningslitte-raturen faktiskt är. Hur lärarna på olika sätt använder litteundervisningslitte-raturen i förhållande till individuali-seringsarbetet står därför mer i fokus.
De intervjuade grupperna skiljde sig något åt gällande vad som ansågs vara god undervis-ningslitteratur. I beskrivningen av vilka kriterier som prioriterades i valet av undervisningslit-teratur uppkom ett tydligt mönster där lärarstudenter främst sökte litundervisningslit-teratur för att underlätta lärarens arbete. Resultatet visar att studenterna ser litteratur som en slags inspirationskälla för att finna olika övningar som kan bemöta olika elevers behov. Litteratur med välarrangerade låtar och olika typer av tekniska övningar efterfrågas av studentgruppen, då denna typ av litte-ratur anses både kunna inspirera och underlätta lärarens planering. Medan de yrkesverksamma lärarna främst sökte litteratur som var stödjande för elevers lärande. Lärarna har sedan tidi-gare testat sig genom en hel del känd undervisningslitteratur och de bemöter därför olika ele-vers behov direkt utifrån den befintliga litteratur som finns till handa. Något som lärardelta-garna uppskattade mycket i boken Pianobus var den lagom snabba progressionen och stöd-jande pianokomp online. Med hjälp av dessa kulturella redskap kan elever lättare öva på egen hand och dessutom känna av sin utveckling på ett tydligare sätt.
Undervisningslitteratur väljs alltså utifrån tydliga kriterier av lärarna, även om de kan se olika ut för olika lärare så vill samtliga deltagarna genom denna litteratur kunna hjälpa sina elever att uppnå ett ytterligare lärande. Detta kan därför ses som en form av scaffolding som Nielsen och Kvale (2000) nämner som ett viktigt begrepp inom Mästarlära. Lärarens kriterier kan då ses som en mästares selektiva ingrepp, detta avgör vilken slags litteratur som kommer använ-das som ”byggställning” i undervisning med syftet att kunna förminska klyftan mellan läran-demål och lärlings nuvarande kunskap. För att göra sådana selektiva ingrepp krävs en inter-aktion mellan lärare och elev. Vygotskij i Bråten och Thurmann-Moe (1998) hävdar att under-visning bör utformas genom ett aktivt samspel mellan lärare och elev. Resultatet i förelig-gande studie tyder på att både lärarstudenter och de yrkesverksamma lärarna strävar efter ett sådant samspel för att kunna möta individer, dock har de båda grupperna olika utgångspunkter för att förverkliga detta. Nerland (2007) visar i sin studie betydelsen av individanpassade läro-sätt, där lärarnas undervisningsstrategier kan förändras i takt med hur elever spelar eller tän-ker kring musik. Detta kan tolkas som att det troligtvis spelar mindre roll vilken utgångspunkt läraren har i sin planering för individualisering, eftersom den tänkta planering ändå kan för-ändras genom den verkliga interaktionen med eleven. Det handlar snarare om huruvida lärare har någon form av ambition för individualiseringsarbete från början, finns ambitionen där så kommer individualisering oundvikligen ske i någon form.