Läroplan för grundskolan 1980

Lgr 80 är utgiven under en borgerlig regering med folkpartisten Jan-Erik Wikström som utbildningsminister (Skolöverstyrelsen 1980).

I inledningen förkunnas att skolan ska fostra eleverna till ”goda samhällsmedlemmar”. Däremot bör skolan endast fungera som komplement till hemmet som bär det huvudsakliga ansvaret för eleven. I inledningen betonas barnets behov av att kommunicera. Innehållet ska utformas av elever och lärare gemensamt. Skolan ska även ha en stark koppling till vardagen, närmiljön och arbetslivet. Skolans uppgift är att förbereda eleverna inför det kommande arbetslivet. Detta relaterar till den trend Bernstein (1990) kallar marknadsorienterad pedagogik.

5.3.1 Text

Texten är uppbyggd av ett inledande kapitel om skolans mål och riktlinjer vilket följs av kursplaner. Kursplanen i matematik omfattar 10 sidor vilket kompletteras av ett fördjupande kommentarmaterial.

Språk i matematikämnet utgår från färdigheten att använda språk för att uttrycka kunskaper. Eleven ska analysera, värdera, dra slutsatser och förstå problem genom att diskutera, vilket motiveras med ”Att tala matematik är ett viktigt led i undervisningen”. Dessa begrepp innefattar en viss grad av abstraktion i samtal med andra. Matematikundervisningen ska trots detta utgå från konkreta situationer. De föregående läroplanernas starka kopplingar till Piaget synliggörs här genom ett intertextuellt förhållande dessa teorier om barnets tankemässiga och språkliga begränsningar till det rumsliga och konkreta.

26

Tecknet ”färdighet” placeras efterföljande till tecknet ”kunskap” genomgående i läroplanen. Tecknet kunskap kan därför antas vara en nod då den inbördes relationen kan tolkas som att “kunskap” är det överordnade kognitiva och “färdighet” som själva handlandet för att uppvisa kunskap. Tecknet “färdighet” i relation till tecknet “matematik” har en positiv distinktion till tecken som “vardagsliv”, “medborgare”, “fortsatta studier” och “arbetslivet”. Detta implicerar att färdigheterna är det som gör dig till en god samhällsmedborgare.

Det finns anledning att diskutera distinktionen mellan tecknet kunskap och färdighet. Lgr 80 lämnar öppet mottagarens tolkning huruvida om, och i sådant fall hur, dessa ska skiljas åt och vilken innebörd dessa tecken har. Texten innehåller en viss ambivalens vad gäller kunskap och färdighet som begrepp.

Utgångspunkten för kommentarmaterialet är att tydliggöra läroplanens innehåll och uppbyggnad. Inledningsvis betonas det att läroplanen är en differentierad läroplan, det vill säga att eleverna ska uppnå vissa nödvändiga kunskaper för att sedan, om de behärskar de tidigare färdigheterna, gå vidare till de önskvärda kunskaperna. Genom kommentarmaterialet gör man klart att de moment som man anser vara avancerade inte bör göras tillgängliga för de elever som inte behärskar de grundläggande färdigheterna.

Ett karaktäristiskt drag för Lgr 80 är dess avsaknad av explicit innehåll gällande mätbara resultat. De tidigare läroplanerna har haft stark prägel av fast angivna mått på vad eleverna förväntas kunna efter grundskolans tidigare år. Lgr 80 är innehållsmässigt mer frihetlig till sin karaktär vad gäller val av ämnesstoff. De språkliga förmågorna eller kunskaperna ska utgå från det centrala i respektive huvudmoment. Under denna period var det humanism och det sociala lärandet som dominerade (Egidius, 2001). Språket beskrivs nu som ett verktyg. I matematikämnet ska språk användas exempelvis för att lösa problem, diskutera och jämföra.

Undervisningen i huvudräkning måste innehålla samtal och diskussioner med eleverna om olika metoder och tankeformer, så att eleverna kan göra goda metoder till sin egendom. Eftersom människor har många olika uppfattningar och “bilder” av tal måste läraren vara lyhörd för elevernas idéer och låta eleverna successivt bygga upp en säkerhet i huvudräkning

(Skolöverstyrelsen 1982, s.13).

Det finns en inkoherens genom texten vilket visar sig genom två konkurrerande pedagogiska diskurser. I vissa avseenden vill man framtona elevens erfarenheter och samtal vilket kan kopplas till citatet ovan, medan man i andra delar starkt betonar utvecklingsstadier och elevernas kognitiva begränsningar. Citatet ger en bild av matematik som

27

socialkonstruktivistiskt i den meningen att elever och lärare ska diskutera sina strategier i huvudräkning. Inkoherensen fortsätter i kommentarmaterialet där man senare i texten ser andra delar av matematikundervisningen på ett närmast platonskt vis. Geometrin kännetecknas exempelvis av tecken som “empirisk” och “praktisk”. Geometrin är alltså något som beskriver den fasta verkligheten, därmed inte mänskligt konstruerade, med hjälp av matematik.

I kommentarmaterialet finns ett avsnitt som behandlar språk och problemlösning. Man betonar förståelse, snarare än korrekt använda begrepp och terminologi i matematikämnet. Detta ska ske genom diskussion, så att det inte uppstår hinder för att ta sig an innehållet. I den beskrivande statistiken föreslår man grupparbete och betonar vikten av att diskutera data tillsammans med andra.

5.3.2 Diskursiv praktik

Trots att de modala hjälpverben i texten är av deontisk karaktär, det vill säga ord som skall, bör och måste, ter sig texten förhållandevis frihetlig gällande applikation av språk i matematikundervisningen. De föregående läroplanerna har en auktoritär ton, vilket stärks av den starka kopplingen till Skolöverstyrelsen. Lgr 80 har även Skolöverstyrelsen som avsändare, men texten har inte längre samma auktoritära ton. Fokus skiftar till att handla om vad som är bäst för den enskilda verksamheten och den enskilda läraren. Begrepp och innehåll ska centreras utifrån det ämnesstoff som är relevant för eleverna. En viktig brytpunkt är den allt mer tilltagande politiska inriktning som läroplanen får.

Texten innebär en diskontinuitet. De konventionella föreställningarna kring lärande som tidigare varit dominerande i såväl den utbildningspolitiska diskursen som den utbildningsteoretiska diskursen frångås. I ett intertextuellt perspektiv bygger den fortfarande på en del av de utbildningsteoretiska idéerna utifrån innehållet som författats i tidigare läroplanerna. Dock tar den en ny riktning mot att språket i matematikämnet ska vara ett verktyg vilket eleverna nu ska använda tillsammans med andra för att ta sig an ämnesstoffet. I ett historiskt perspektiv hade detta varit otänkbart vid tidpunkten för utformandet av Lgr 62 där läraren var överordnad eleverna i den bemärkelsen att det var lärarens uppgift att implementera det redan fastställda ämnesstoffet i undervisningen.

28