Alla skolbibliotekarier tycker att bokprat är en framgångsrik metod för att stimulera läslusten. Det sker spontana bokprat när de fångar upp elever som kommer till biblioteken för att låna böcker. En av skolbibliotekarierna berättar att hon håller i organiserade bokprat för skolans klasser. Två skolbibliotekarier bokpratar för skolans pedagoger. Det sker inte regelbundet utan då skolbibliotekarierna, pedagogerna och specialpedagogerna/speciallärarna träffas i olika nätverk och arbetsgrupper.
Även pedagogerna är överens om att boktips och bokprat är viktigt i det läsfrämjande arbetet. Liksom skolbibliotekarierna menar pedagogerna att det som är mest effektivt då det gäller att väcka barnens nyfikenhet och läslust är när barnen själva tipsar varandra om intressanta och bra böcker. ”Det är viktigt att ge de barn som är läsare chans att
pedagogerna.
6.3.2 Högläsning och boksamtal
En skolbibliotekarie betonar högläsningens betydelse för att väcka läslust. Hennes uppfattning är att det finns elever som aldrig får lyssna till högläsning hemma. Hon brukar därför spontant fånga upp eleverna genom att läsa högt för dem när de är i biblioteket. En annan skolbibliotekarie tycker att högläsning har särskilt stor betydelse för svaga läsare eftersom hon menar att det upplevs som kravlöst. ”Man använder alla sinnen och skapar bilder inne i huvudet. Barnen får en läsupplevelse och får lust att läsa mer”. Hon tycker att det är viktigt att läsa högt både i grupp och enskilt tillsammans med eleverna och att samtala om vad man läst. På så sätt menar respondenten att man får en uppfattning av vad eleverna förstått. Hon betonar att det är viktigt att läsa högt för alla barn i alla åldrar.
I intervjuerna har det framkommit att alla pedagoger tycker att det är viktigt att ge utrymme till regelbunden högläsning, helst varje dag. En av pedagogerna tycker att det är betydelsefullt att man samtalar om bokens innehåll tillsammans med barnen. Hon menar att det är lätt att pedagogen tar för givet att barnen förstår det man läser, vilket inte alltid är fallet. Man måste därför resonera kring händelser genom att ställa olika frågor till barnen i syfte att starta en diskussion. Respondenten betonar att det även är betydelsefullt att pedagogen enskilt läser högt för svaga läsare och att man upprepar läsandet.
Samtliga specialpedagoger och specialläraren påpekar vikten av att läsa högt för att behålla läsintresset och utveckla språket. Specialläraren berättar att hennes erfarenheter vittnar om att en del svaga läsare är svältfödda på upplevelser. Hon tycker därför att det är viktigt att läsa högt och prata om texterna och bilderna. Genom att samtala kring innehållet och göra kopplingar och associationer till barnens egen vardag underlättar man förståelsen och läsningen. ”Att lära sig läsa är att ge dem ord och begrepp”. Hon säger att det är viktigt med omvärldsuppfattning för att stimulera lusten att lära och att underlätta läsningen. ”Att man läser böcker som berör dem. Att man sjåpar sig och är lite av en skådespelare för att väcka intresse”. En av specialpedagogerna menar att
lärare skulle behöva fortbildning i konsten att läsa högt eftersom hon beskriver högläsning som en konstart.
6.4 Samarbete
Skolbibliotekarierna ser samarbete som något positivt och menar att det är ett sätt att synliggöra deras kunskaper. ”Det blir kanske inte att jag bara är en dam som sitter och lånar ut böcker och stämplar utan att jag har en viss kunnighet inom ämnet. Det är inte alla som är insatta i vad jag egentligen gör”. Skolbibliotekarierna ser pedagoger och specialpedagoger som viktiga samarbetspartners då det gäller att stimulera läslust hos svaga läsare. Genom ett samarbete förändras skolbibliotekariens roll och det leder till att lärare och bibliotekarier ser samma saker, ”från båda hållen”, som en av skolbibliotekarierna uttrycker det. Hon menar att både bibliotekarier och pedagoger vinner på ett sådant samarbete. En annan skolbibliotekarie ser samarbete som ett verktyg för att följa elevernas läsutveckling. ”Det är nästan en förutsättning att man har ett samarbete och att man hela tiden har koll på hur långt eleverna har kommit för att kunna skaffa mer hjälpmedel till skolan och mer pengar till litteratur”.
Pedagogerna ser skolbibliotekariens roll som viktig i det läsfrämjande arbetet. De menar att skolbibliotekariens uppgift är att hålla sig ajour med böcker och att vara påläst om böckernas innehåll. En av pedagogerna beskriver hur hon tar hjälp av skolbibliotekarien då hon ska välja en högläsningsbok med ett innehåll som förmedlar ett budskap till eleverna. ”Det är ljuvligt då skolbibliotekarien presenterar passande och intressanta böcker”.
6.4.1 Samarbetsformer
Samarbetet mellan respondenterna ser olika ut på de tre skolor som ingick i undersökningen. Vi har valt att presentera resultatet utifrån respektive skola för att underlätta för läsaren att skaffa sig en bild av hur samarbete mellan skolbibliotekarier,
På skola 1 beskriver skolbibliotekarien samarbetet med pedagoger och specialpedagoger/speciallärare som mycket positivit. Hon ingår i ett av skolans arbetslag och i skolans biblioteksgrupp, där även pedagoger och specialpedagoger ingår. Skolbibliotekarien ingår i ett nätverk som består av kommunens skolbibliotekarier, detta nätverk samverkar med specialpedagogernas nätverk. Skolans specialpedagog och skolbibliotekarien har därför ibland gemensamma fortbildningar. ”Och det gör ju att allt som händer i specialpedagogsvärlden får jag också reda på”. Det dagliga samarbetet består i att specialpedagogen söker upp skolbibliotekarien för råd och tips om lämpliga böcker för svaga läsare och hjälpmedel, till exempel Daisybandspelare, för att underlätta läsningen och inlärningen. Specialpedagogen uttrycker att hon har mer att lära om hur man kan väcka läslust och skulle därför vilja utveckla samarbetet med skolbibliotekarien för att motivera svaga läsare. Pedagogen beskriver samarbetet med skolbibliotekarien som bra. Tillsammans med sin klass besöker hon skolbiblioteket regelbundet, en gång i veckan, för att låna böcker.
På skola 2 upplever skolbibliotekarien att det är svårt att etablera välfungerande samarbete med skolans pedagoger och specialpedagoger eftersom hon inte ingår i något av skolans arbetslag i år 1-5. Skolbibliotekarien nämner att det i varje klassrum finns stora boksamlingar. Hon drar slutsatsen att det är orsaken till att skolbiblioteket nyttjas i mindre utsträckning. ”Lärarna har sina boksamlingar i klassrummen och det har inte gått att ändra på. Det har känts frustrerande samtidigt som jag tycker att det är bra att lärarna har nära till böckerna”. Pedagogen beskriver i sin tur att hon endast besöker skolbiblioteket vid behov. Hon uttrycker inget missnöje när det gäller samarbete med skolbibliotekarien men menar att det kunde varit bättre. Specialpedagogen har inget samarbete med skolbibliotekarien för att hon anser att avståndet till skolbiblioteket är för långt. ”Det är för stort steg. Jag har egna böcker här och klasslärarna på våningen har andra böcker som vi lånar av varandra”.
På skola 3 ingår skolbibliotekarien inte i något arbetslag och samarbetet med skolans pedagoger beskriver hon som ”allt ifrån ingenting till jättebra”. Skolbibliotekarien menar att det beror på pedagogens intresse och inställning till läsning av skönlitteratur i skolan.
Där är ju de som har inställningen att barnen kan gå hit och låna när det är rast. Och så finns de som kommer hit med barnen och då hjälps man åt, både läraren och jag. Man hjälper dem att hitta och jag kan ha tiden att vara bland barnen när de lånar för att tipsa och försöka utröna vad de är intresserade av.
Hon anser att ett annat hinder kan utgöras av skolbibliotekets öppettider som inte följer skolans verksamhet. Den intervjuade pedagogen uttrycker en önskan om att utveckla samarbetet med skolbibliotekarien och en schemalagd tid då klassen kan komma och låna böcker. Hon uttrycker också en önskan om en bättre skyltning av lättlästa böcker i biblioteket. På frågan om hur ofta pedagogen använder biblioteket svarar hon ungefär varannan vecka. Skolbibliotekarien har inget samarbete med skolans specialpedagog/speciallärare. Specialläraren ansåg att det var klasslärarens uppgift att samarbeta med skolbibliotekarien.
6.4.2 Samarbete kring stödåtgärder
Alla pedagoger och specialpedagoger upplever att svaga läsare får det stöd de behöver. De beskriver samarbetet som väldigt bra. De menar att de regelbundet för en dialog kring de svaga läsarnas läsutveckling. En specialpedagog beskriver samarbetet som ”Fantastiskt! Vi för hela tiden en dialog. Jag får lägesrapporter från klasslärarna”. En av pedagogerna anser att läraren och specialpedagogen har en väldigt viktig roll i arbetet med att hjälpa och motivera svaga läsare.
Att fånga upp eleven där den befinner sig och att arbeta vidare utifrån det så att eleven kan känna sig duktig och få uppleva känslan av att lyckas. Det är inte säkert att man som klasslärare kan klara detta arbete själv utan man måste be specialläraren eller specialpedagogen om hjälp. Det är viktigt att svaga läsare får gå iväg till en specialpedagog, helst samma person, en liten stund varje dag.
Pedagogen uttrycker också en önskan om att själv ha större möjlighet att arbeta enskilt med svaga läsare. ”Oftast behöver ju eleverna det. Det är ett önskeläge! Att man som pedagog har möjlighet att läsa för barnen och att få lyssna på varje barn när det läser