”Valideringen innebär en kontroll av trovärdigheten i det arbete man genomfört, att förvissa sig om styrkan på de empiriska bevisen, samt att bedöma rimligheten av de tolkningar som gjorts” (Wolming, 1998, s. 31). Den kvalitativa forskningsintervjun ska bidra till att man kan presentera ny och relevant kunskap. Inför en forskningsintervju måste man vara noggrann med att beskriva syfte och frågeställningar som verkligen leder fram till utsagor som stämmer överens med syftet. Validiteten och reliabiliteten är beroende av frågornas relevans, vilket är viktigt ur ett vetenskapligt perspektiv. Det är väsentligt att vi kan komma fram till tillförlitlig data utifrån våra frågeställningar, att vi
mäter det vi avser att mäta. Vilka frågor som ställs och hur de formuleras är avgörande för den information man får (Stukát, 2005). Effekten av de pilotintervjuer vi genomförde ökade tillförlitligheten eftersom vi omformulerade intervjufrågorna för att de bättre skulle stämma överens med syftet och frågeställningarna.
Precis som Merriam (1994) skriver är det omöjligt att helt eliminera den mänskliga faktorn i intervjusituationen. För att få igång ett fungerande samspel är det viktigt att intervjuaren är neutral, icke-bedömande och duktig på att lyssna på ett reflekterande sätt. Under intervjun ställde vi följdfrågor av fördjupande och bekräftande karaktär för att be respondenten att utveckla sitt resonemang, men också för att undvika missförstånd och öka validiteten. Innan intervjun avslutades gav vi respondenterna möjlighet att kommentera, tydliggöra eller tillägga något som de ansåg var viktigt för undersökningen. Vi avsåg att låta respondenterna läsa och kommentera intervjuutskrifterna för att på så sätt undvika möjliga feltolkningar och därmed ge större trovärdighet till vår analys av resultatet. För att ytterligare säkerhetsställa validiteten är det möjligt att be en tredje part, exempelvis en kollega, att läsa och bedöma rimligheten i våra tolkningar av datainsamlingen. På grund av oförutsedda omständigheter och arbetets omfattning har vi inte haft möjlighet eller tid att genomföra detta. Däremot har vi genomfört, granskat och analyserat vårt empiriska underlag tillsammans, vilket är ett annat sätt att öka validiteten.
5.8 Etik
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR, u.å./07) har tagit fram forskningsetiska principer i syfte att ge normer för förhållandet mellan forskare och undersökningsdeltagare. För att skydda undersökningsdeltagarnas uppgifter och anonymitet bör man som forskare beakta och förhålla sig till det grundläggande individskyddskravet. Individskyddskravet kan konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav Dessa benämns som informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
analys. Det är viktigt att respondenterna är medvetna om att de kommer att förbli anonyma i undersökningen, något som skapar trygghet och tillit och därmed ökar möjligheten att få öppna och ärliga svar. Enligt god forskningsetik har vi därför avidentifierat respondenterna. Allt som vi spelat in kommer vi att radera efter att arbetet är avslutat och godkänt.
6. RESULTAT
All information som presenteras i resultatkapitlet grundar sig på den empiriska undersökningen. Resultatet av de nio genomförda intervjuerna med skolbibliotekarier, pedagoger och specialpedagoger/specialläraren presenteras utifrån fyra kategorier som belyser läslust, god läsmiljö, läsfrämjande metoder samt samarbete. I kapitlet har vi utgått från dessa kategorier då vi gett namn åt rubrikerna. Under dessa rubriker följer även underrubriker för att få en tydlig struktur och underlätta för läsaren. I texten har vi valt att referera till respondenterna då skolbibliotekarier, pedagoger och specialpedagoger varit eniga. I de fall då vi ansett att det varit intressant och värdefullt för att tydliggöra resultatet av undersökningen har vi valt att precisera respondenternas olika yrkesroller.
6.1 Läslust
Pedagogerna lyfter fram vikten av att eleverna i sin hemmiljö får möta böcker, lyssna till högläsning och se föräldrarna som läsande förebilder. De menar att det är viktigt att tidigt väcka nyfikenhet och lust att läsa. Får man inte läslusten som barn är det mycket svårare att hitta den senare. ”Läsning är det viktigaste av allt. Lär du dig inte att läsa och förstå vad du läser så är det mesta kört.” Specialläraren menar att det är viktigt att vara en läsande förebild och förmedla att böcker och tidningar är lustfyllt.
En pedagog framhäver vikten av att eleverna tycker att det är roligt att läsa. Hon menar att de svaga läsarna inte vill läsa för att de inte upptäckt lusten att läsa. När de väl har fått läslusten så går det bara av sig själv säger hon. ”Det är ju det som är kärnan, läslusten, att de ska tycka att det är roligt med böcker. Det är roligt att läsa”.
Samtliga specialpedagoger och specialläraren tycker att motivationen är viktig. Eleverna måste vara motiverade och känna att de kan. Om det handlar om yngre elever måste de först ”knäcka koden” uttrycker en av specialpedagogerna. Hon menar att man måste lära känna eleven och inte ha krav på att allting ska redovisas och dokumenteras eftersom det kan döda läslusten. ”Jag tycker själv att läslusten är en sak, lästräningen är en sak
och läsinlärning är en annan sak”. Specialpedagogen menar att det är viktigt att jobba med alla delarna för att få en läsupplevelse. Att få en läsupplevelse är också att få lyssna på böcker uttrycker hon och anser att man ska satsa mer på att erbjuda böcker på band för att stimulera språkutvecklingen.
Respondenterna menar att svaga läsarnas förhållande till sin egen läsning ser olika ut beroende på hur medvetna de är om sina svårigheter. En pedagog beskriver att det finns de elever som känner olust, otrygghet, osäkerhet och avståndstagande. Samtidigt finns det de elever som hon menar ”tragglar på” av ren vilja. Det finns också elever som förnekar sina svårigheter, som undviker läsning och bestämmer sig för att läsning är tråkigt. Dessa elever ser inte böcker som något positivt.
Läslusten minskar när kraven ökar, både hemifrån och från skolan. Det resulterar i att barnen tycker att det blir jobbigt och tråkigt att läsa. De får inte känna att de lyckas. En av skolbibliotekarierna har sett detta i år 2 och i år 4-5 när bokslukarna börjar utmärka sig och dra ifrån. ”Hos en del kan man se att man har släckt stjärnan lite när de tycker att det börjar bli jobbigt och att de inte hittar något som fångar intresset”.
Båda specialpedagogerna och specialläraren uttalade att läslusten minskar då texterna blir för svåra. Texternas sättning och layout har stor betydelse för hur svaga läsare upplever innehållet. Det får inte bli för mycket och kompakt menar specialläraren. En av specialpedagogerna beskriver elevernas lässvårigheter i år 3 som alltmer problematiska eftersom texterna börjar bli mer utmanande och omfattande, vilket gör att det börjar gå trögt för de svaga läsarna. ”De får ingen njutning i läsningen för att det går så långsamt i avkodningen”. Specialläraren beskriver den kritiska brytpunkten i år 4. Hon tycker att lärarna i år 4 ofta tror att barnen kan mer än de kan, vilket gör att undervisningen och texterna bli alltför svåra för svaga läsare. Det resulterar i att svaga läsare blir förtvivlade och ger upp menar hon. Den andra specialpedagogen utvecklar
6.1.1 Val av bok
Skolbibliotekarierna är eniga om att de har ett stort ansvar och en viktig roll i det läsfrämjande arbetet. De anser att deras viktigaste uppgift är att stimulera till läslust. Alla skolbibliotekarier poängterar vikten av att lära känna de svaga läsarna. För att kunna väcka läslust menar de att man måste satsa på att skapa en relation till eleverna så att de får ett förtroende för och känner sig sedda av skolbibliotekarien. ”Jag försöker få en relation med dem, skoja till det så att de inte är rädda för att gå till biblioteket. Få dem att känna sig trygga”. En av skolbibliotekarierna berättar att hon lätt kan identifiera de svaga läsarna i biblioteket eftersom de går omkring länge bland hyllorna utan att låna något. Hon menar att de svaga läsarna egentligen inte vill låna några böcker. Det är därför viktigt att skolbibliotekarien fångar upp dessa elever och presentera böcker som lockar deras nyfikenhet och lust att läsa.
Jag vill ge dem böcker så att de ska kunna lyckas. Så att det inte blir för svårt, för det kan ju knäcka den tuffaste. Gärna lite väl enkla böcker. Jag berättar om böckerna, försöker få någonting som kan väcka deras nyfikenhet.
För att väcka läslust är alla skolbibliotekarier överens om att det gäller att hitta lättlästa böcker som har ett innehåll som knyter an till elevernas vardag. Det ska vara aktuella böcker som speglar elevernas tillvaro. Det är viktigt att handlingen har ett djup och inte upplevs som alltför barnslig. ”Det gäller att hitta lätta böcker som ändå är spännande och som har ett innehåll som passar barnets ålder”. Skolbibliotekarierna noterar att många svaga läsare hellre vill låna faktaböcker än skönlitterära böcker eftersom faktaböckernas bilder fångar elevernas intresse. Två skolbibliotekarier tycker att det är lättare att hitta böcker till de yngre eleverna medan en skolbibliotekarie upplever att det är särskilt svårt att hitta passande och stimulerande böcker till de äldre pojkarna.
Förutom skolbibliotekarien menar pedagogerna att det också är deras uppgift att hitta böcker med passande svårighetsgrad.
Det är också lärarnas uppgift att hitta böcker med passande svårighetsgrad. Det kan vara svårt men i regel så lyckas man. Hittar man något intressant och lagom svårt så lyckas man med att peppa eleverna till att läsa.
En pedagog upplever att det kan vara en utmaning att hitta lättlästa böcker i lagom nivå eftersom handlingen upplevs som alltför barnslig. Alla pedagoger uttrycker att det är viktigt att de svaga läsarna får läsa böcker som utgår från deras intresse och förmåga. De är inte negativa till att eleverna lånar faktaböcker men ser helst att barnen läser skönlitterära böcker i skolan för att träna läsförståelsen och förmågan att följa en handling. En pedagog anser att skolan har ett stort ansvar att se till att eleverna utvecklar sitt läsande genom att läsa olika genrer och författare.
Alla specialpedagoger och specialläraren anser att det är viktigt att utgå från elevernas intresse och förmåga när man ska hitta rätt bok och väcka deras läslust. En specialpedagog uttrycker det på följande sätt: ”Har de inga intressen alls får man börja nysta i om de har något annat problem som gör att de inte orkar engagera sig i att läsa. Det är viktigt att handlingen berör barnen och att möta barnen i deras värld”.
6.2 God läsmiljö
6.2.1 Skolbiblioteket som en neutral zon
Skolbibliotekarierna tycker att skolbibliotekets miljö är viktig för att stimulera elevernas läslust. De anser att det är betydelsefullt att skapa en miljö så att eleverna känner sig trygga. En av respondenterna beskriver skolbiblioteket som en neutral zon. ”Det är viktigt att biblioteket står för trygghet, att eleverna inte blir utsatta för maktspel och kompisarnas påtryckningar”. Det är också viktigt att det är lugnt och tyst och att eleverna har möjlighet att sitta skönt, säger hon. I detta sammanhang nämner hon att ett bibliotek därför måste vara utrustat med sköna soffor och filtar. En av skolbibliotekarierna framhåller att bibliotekets atmosfär ska vara inbjudande så att eleverna ska ha ett bestående minne då de lämnat biblioteket. Hon tycker att det är viktigt att variera skolbibliotekets skyltning så att det inte blir tråkigt.
eleverna. De poängterar att det är viktigt att böckerna är nya, aktuella, fräscha och har ett omslag som lockar läsarna.
Två skolbibliotekarier har köpt in ljudböcker och talböcker så att de svaga läsarna ska få en ”upplevelseläsning” som en skolbibliotekarie uttrycker det. Genom att lyssna på böcker får barnen lust att vilja läsa eftersom lyssnandet upplevs som kravlöst. Trots det lånas inte dessa tal- och ljudböcker ut särskilt ofta på grund av att de inte är godkända av vissa lärare menar skolbibliotekarien. Det beror på att ”Läraren vill att de ska lästräna” säger hon.
6.2.3 Tillgänglighet
För att underlätta för de svaga läsarna att hitta lämpliga böcker av varierande svårighetsgrad har en av skolbibliotekarierna ställt i ordning en särskild hylla för lättlästa böcker. Hon presenterar lättläst litteratur genom att visa barnen hur de ser ut så att de ska kunna hitta dem själv. Hon berättar om handlingen för att väcka elevernas intresse, visar att texten är lätt och det finns bilder i böckerna. En annan skolbibliotekarie arbetar på liknande sätt med att locka de svaga läsarna genom att handfast handleda dem och lära dem att söka upp de lättlästa böckerna.
Jag går bort till hyllan där de böcker som passar dem står. Jag talar om att jag också läser böckerna så att det inte har med det att göra att det är lite text eller att där är bilder i eller att de står på en speciell hylla, utan jag läser för att jag tycker att det är roligt. Då känner jag att jag får med mig barnen. Det betyder inget att boken är tunn utan det viktiga är att de får reda på lite om vad boken handlar om och att de blir nyfikna och intresserade av att läsa vidare i den. Jag försöker få dem att associera till något de känner igen.
En av pedagogerna har ett klassrum som är utrustat med en omfattande boksamling. Hon anser att det är viktigt ”sålla ut” och att ständigt köpa in nya aktuella böcker för att locka eleverna att läsa.
Två av specialpedagogerna upplever att det fysiska avståndet till respektive skolbibliotek är negativt. De vill därför satsa på att utöka boksamlingarna i sina undervisningslokaler. De anser att det är viktigt att ha tillgång till många böcker av
olika genrer och av varierande svårighetsgrad.
6.2.4 Tid
Alla respondenter ser tiden som en viktig faktor för att stimulera läslusten. De anser att eleverna måste få tid till läsning i skolan. En av skolbibliotekarierna tycker inte att eleverna får ägna tillräckligt mycket tid till att läsa i skolan. ”Eleverna får inte tid att sjunka in i böckernas värld”. Hon menar att man på så sätt inte ger de svaga läsarna en chans att upptäcka skönlitteraturens sprängkraft och tjusning.
En av pedagogerna tycker att läsning borde vara schemalagt varje dag så att barnen inte bara tar upp sin bok när de är klara med annat. På skolan där hon arbetar anordnas ”Läsveckor” två gånger om året då barnen ägnar hela veckan åt läsning. I samband med dessa veckor bjuder skolan ibland in en författare, som en extra krydda, för att inspirera barnen till att läsa.