De lågavlönade kvinnornas/arbetarklasskvinnornas roll i att förändra sina l

Det här avsnittet bygger inte på några specifika intervjufrågor, utan jag har istället försökt att, utifrån den information som framkommit i avsnitt 3.1-3.4, utläsa i vilken utsträckning kvinnor med låg lön och låg grad av självbestämmande på arbetet själva är aktiva i att förändra sin tillvaro.

70-talets kvinnorörelse: Utifrån informanternas beskrivningar får man en bild av 70-talets kvinnokamp som en rörelse som arbetade delvis med frågor som var gemensamma för alla kvinnor, men också mycket med att förbättra för dem som hade det problematiskt, åtminstone om man ser till rörelsens ideologiska ståndpunkter. Dessa individer som man fokuserade på var däremot inte närvarande i medlemsgrupperna, och Cecilia tror att deras frånvaro kan ha berott på att de inte delade kvinnorörelsens sätt att tänka, och att de inte heller var särskilt inställda på att göra uppror mot mannen. Cecilia tar upp det faktum att arbetarkvinnor ofta betraktas som objekt, och att det inte är de själva utan någon annan som ska förbättra deras liv. Utifrån Karins resonemang om att arbetarklasskvinnorna kanske önskade sig en annan typ av liv än det levnadssätt Grupp 8 menade skulle vara det bästa för alla kvinnor, kan man se en koppling till Cecilias fundering om att arbetarkvinnorna ses som objekt som inte själva försöker ordna sitt liv på bästa sätt, utan det är andra som ombesörjer det. Enligt Cecilia fick Grupp 8 mycket kritik för att arbetarkvinnorna inte deltog i rörelsen och hon säger att vänsterrörelserna hade en idealbild som gick ut på att nå dem som var maktlösa och hade det svårt ekonomiskt.

Feministiskt initiativ: I Feministiskt initiativ finns däremot arbetarklassindivider med som medlemmar. Sambandet mellan individers erfarenheter och de arbetsuppgifter de har är

110

tydligt här. Marie lyfter fram könsperspektivet framför klassperspektivet, och menar att det är kvinnor i olika situationer och deras liv som är det primära.

Sammanfattning och analys: I 70-talets kvinnorörelse var det viktigt att komma tillrätta med arbetarkvinnornas problem, men arbetarkvinnorna själva fanns inte med i rörelsen. Cecilia belyser problemet med objektifieringen av arbetarkvinnorna. Thomssons beskrivning av hur individer med olika klasstillhörighet har olika möjligheter att definiera problem och att tala kan kopplas till objektifieringen.111 Detta förhållande kan ses som en möjlig förklaring till att arbetarkvinnorna valde att stå utanför 70-talets kvinnorörelse.

Hos Feministiskt initiativ är arbetarklassen väl representerad utifrån mina informanters utsagor, och var och ens förkunskaper har betydelse för vilka arbetsuppgifter man får. Thomssons resonemang om att högre klasstillhörighet ger företräde att tala o.s.v. är relevant då man ser på arbetsfördelningen inom Feministiskt initiativ, t.ex. när det gäller talespersoner. Huruvida akademikerna kommer att ta en ledande roll i Feministiskt initiativ eller inte återstår att se, men organisationens medlemmar ställer sig i alla fall positiva till mångfald.112

111 Ibid. 112 http://www.feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show=74 (hämtat 20051013).

4. AVSLUTNING

4.1 Slutsatser

Det huvudsakliga syftet med den här uppsatsen är att göra en jämförelse mellan 70-talets kvinnorörelse och Feministiskt initiativ beträffande deras inställning till klass och arbete. I det här avsnittet lyfter jag, utifrån mina frågeställningar, fram de likheter och skillnader som framkommit i mina intervjuer. Slutsatserna bygger på de sex intervjuer jag gjort och kan därför inte anses gälla för rörelserna i stort, men de visar på tendenser och tankegångar i organisationerna.

Medlemssammansättningen i de två organisationerna skiljer sig åt utifrån informanternas berättelser. Enligt intervjusamtalen utgjordes 70-talets kvinnorörelse av kvinnor som hade studerat och arbetade i t.ex. läraryrket. Däremot hade dessa kvinnor inte alltid sitt ursprung i medelklassfamiljer. En del av dem hade växt upp i arbetarklassen. I Grupp 8:s ideologi framgår att man ville förändra arbetarkvinnornas tillvaro och organisationen ville gärna att arbetarkvinnorna skulle delta, men trots ansträngningar från Grupp 8:s sida anslöt inte arbetarkvinnorna till rörelsen berättar Cecilia. I intervjuerna framkommer att studiecirklar och litteratur var viktiga beståndsdelar i Grupp 8. De som deltog i Grupp 8 var vana vid studier och läsande, och denna studiekultur kan ses som en bidragande orsak till varför arbetarkvinnorna valde att stå utanför rörelsen. En bild framträder där Grupp 8:s kultur inte helt stämde överens med de ideologiska ambitionerna. I Feministiskt initiativ är individer från arbetarklassen närvarande och det är också tydligt både i intervjuerna och på organisationens hemsida att mångfald eftersträvas. Andreas berättelse om medlemmar som tidigare varit verksamma politiskt belyser att erfarenhet av politiskt arbete kan ha betydelse när människor väljer att ansluta sig till en organisation. Vid en jämförelse mellan 70-talets kvinnorörelse och Feministiskt initiativ angående medlemssammansättningen märks en påfallande skillnad i intervjuerna. Den tidigare organisationen var angelägen att få med sig arbetarkvinnorna i förändringsarbetet, men dessa kvinnor fanns inte med i verksamheten, utan medlemmarna hade studerat och hade arbeten som krävde utbildning. Feministiskt initiativ har inte samma fokus på arbetarklassen, men å andra sidan är denna samhällsklass väl representerad i rörelsen, och medlemmarna återfinns delvis i arbetaryrken men det finns även de som har utbildat sig.

Även då det gäller arbetsuppgifternas fördelning i medlemsgrupperna framkommer en skillnad i intervjuerna mellan de båda rörelserna. 70-talets informanter ger en bild av en

verksamhet där man arbetade gemensamt och där medlemmarnas bakgrund inte påverkade vilka uppgifter de ägnade sig åt. I Feministiskt initiativ har var och en sina egna arbetsuppgifter och det finns en koppling mellan medlemmarnas egna erfarenheter och deras ansvarsområden. En tendens framträder där hög utbildning och t.ex. utåtriktat arbete följs åt.

När informanterna talar om sin bild av lågavlönade kvinnors vardagsliv är likheterna större än skillnaderna. Ett genomgående tema i intervjuerna är att dessa kvinnor anses ha en problematisk tillvaro. Intressant är att hemarbetet upplevs utgöra en börda för kvinnor i allmänhet, oavsett klasstillhörighet. Informanter från båda organisationerna tar upp ytterligare fenomen som drabbar alla kvinnor, och de nämner sådant som abortfrågan och sexualiserat våld. Beträffande 70-talets kvinnorörelse framträder en romantisering av arbetarklassen i mitt material, som kan ses som ett resultat av att arbetarkvinnorna inte fanns med i rörelsen. Denna romantisering var märkbar i hela vänsterrörelsen, inte bara kvinnorörelsen. Karin som var medlem i Grupp 8 menar att arbetarklassens kvinnor kanske inte delade kvinnorörelsens mål.

När det gäller den egna erfarenhetens betydelse för ett förändringsarbete menar informanterna att alla erfarenheter som finns i en medlemsgrupp är värdefulla. I övrigt tar de upp en mängd olika aspekter, t.ex. vikten av att lyssna, det faktum att den egna erfarenheten avspeglas i medlemmens arbetsuppgifter, att man behöver ha intresse för de frågor man arbetar med o.s.v. Av de sex informanterna är det Andreas som ger den egna erfarenheten störst betydelse. Utifrån informanternas beskrivningar av medlemssammansättningen i grupperna tycks Feministiskt initiativ vara den organisation som har störst tillgång till skiftande erfarenheter, och medlemmarna använder också sina erfarenheter i verksamheten.

Min sista frågeställning handlar om huruvida lågavlönade kvinnor har en aktiv roll i att förändra sina liv inom kvinnorörelsen och på vilket sätt detta i så fall sker. Enligt mina intervjuer var dessa kvinnor överhuvudtaget inte närvarande i 70-talets kvinnorörelse. Det var medelklassens kvinnor som förde deras talan, och som framkommit i intervjun med Karin var det möjligen så att medelklasskvinnornas åsikter och önskningar inte alltid stämde överens med hur arbetarkvinnorna ville leva sina liv. I Feministiskt initiativ deltar individer från arbetarklassen, men ur informanternas berättelser kan man utläsa ett samband mellan utbildning och typ av arbetsuppgifter. Emma berättar att medlemmarna vill arbeta med frågor de själva har erfarenhet av, och det kan tolkas som ett tecken på att även arbetarklassmedlemmarnas erfarenheter och kunskaper synliggörs och kommer till

användning även om risken finns att klasstillhörigheten gör att dessa medlemmar inte ges samma utrymme som övriga aktiva.