Lösningar för framtiden

Resultatet visar att respondenterna upplever att lagstiftningen behöver kompletteras för att uppfylla sitt syfte. Respondenternas upplevelser gällande kunskap om Barnkonventionen och vad lagstiftningen innebär i det praktiska arbetet för socialsekreterare inom Socialtjänsten var mycket låg. Samtliga respondenter gav exempel på hur lagen kan förbättras, kompletteras samt hur implementeringen av lagstiftningen i det praktiska arbetet kan ske anpassat efter varje enhet. Tre återkommande exempel på förbättringsområden bland respondenterna är samverkan mellan enheter inom Socialtjänsten och andra myndigheter, mer resurser samt snabbare uppföljningar av beslutade insatser för barn.

R5 uttryckte vikten av samverkan mellan skola, vårdpersonal samt olika kontor inom Socialtjänsten. R1 förklarade att denna typ av samverkan redan har införts på hennes arbetsplats. Hon berättade vidare att lagstiftningen har möjliggjort ett ökat handlingsutrymme när det kommer till arbetsplatsen kännedom om att ett barn far illa i hemmet vilket kan komma att göra skillnad i barnens livssituation.

Vi kan samarbeta mer med olika avdelningar, som relationsvåldsteamet. Vi kan koppla på de om vi kan konstatera att det sker våld i hemmet. Samma händer för oss, att de kopplar in oss när de ser att ett barn far illa i hemmet och då kan vi liksom jobba ihop. (R1, 2020).

R2 ansåg, likt R1 och R5, att det är viktigt och nödvändigt med samverkan mellan enheter inom Socialtjänsten. Hon berättade under intervjutillfällen att en socialsekreterare med stöd av Barnkonventionen som lag numera har möjlighet att lyfta barnets röst i deras egna ärenden. Hennes förhoppningar om framtiden är att samtliga socialkontor inom Socialtjänsten ska skapa en stark samverkan mellan enheterna för att vidare kunna arbeta bättre med myndighetens ärenden. “Förhoppningen är ju att det ska fånga upp deras röst genom socialarbetarnas röst och det kan bli lite starkare och få handlingsutrymme i form av i domstolen, men också i samverkan med alla enheter.”.

Däremot måste målet vara att vi närmar oss ett gott arbete för barnen genom att belysa våra brister i våra beslut och på så sätt kanske vi kan få fler insatser och skyddade boenden resurser som tex.

skyddade boenden med bättre skolverksamhet och bistå med fritidsaktiviteter. (R4,2020).

37 Enligt R5 behöver flera aktörer såsom skola och vården samarbeta. Hon betonar vikten av barnens skolgång och skolans roll i barnens liv. Detta samarbete kan bidra till Socialtjänstens kännedom kring barnens vardag och livssituation. R5 berättade att skolan är en viktig informationskälla då skolpersonal ser barnen i de flesta sammanhangen; från det att de kommer på morgonen till att de går hem på eftermiddagen. De ser barnen under lektionstid, hur de agerar på rasterna, hur barnen äter samt hur de interagerar med de andra barnen. Med anledningen av den stora insynen skolpersonalen har i barnens vardag, menar R5 att skolpersonalen en viktig komponent i informationsaspekten. R5 beskrev vidare att hon hade en förhoppning om att uppföljningar kring insatserna i framtiden kommer bli tätare i samband med Barnkonventionen som svensk lag.

Jag tror i och med att jag har en lagstiftning numera, som Barnkonventionen, så kommer uppföljningen som är viktig i våra insatser. När vi sätter in insatser oavsett vad det gäller, familjehem, HVB, korttidsvistelser, så tror jag att det här kommer följas upp på ett mer kontinuerligt än vad det har varit tidigare. Jag tror att uppföljningarna kommer att bli tätare för att skydda och dels se effekten av insatserna. Man kan se vad är det man som klient får i ett familjehem eller korttidsboende eller ett HVB hem, vad är det dom här insatserna ger klienten, vad har personalen för utbildning, hur jobbar man, hur strukturerat och hur tar man hand om individen både barn, unga. Men det kräver resurser, jag tror det kräver mer personal helt enkelt. (R5, 2020).

Under intervjuerna framkom det att respondenterna upplevde att kunskapsläget på arbetsplatserna är begränsat avseende hur arbetet ska ske i förhållande till Barnkonventionen som lag. R5 förklarade under sin intervju: “Alltså det här handlar om små barn många gånger och det är vi socialsekreterare som måste gå in och titta på det.

Därför måste vi ha ett instrument som hjälper oss att få fram barnens situation från barnen.”. Hon förklarade vidare att det krävs fler verktyg för att kunna möjliggöra inkluderandet av barnens röst i deras egna ärenden. Även R3 ansåg att det vore nödvändigt att utveckla verktyg och utbildning i Barnkonventionen som svensk lag för att vidare kunna tillämpa lagen på bästa sätt i deras arbete.

9.2 Analys

9.2.1 Delaktighetsmodellen

Shiers delaktighetsmodell (2001) består av fem nivåer; att barns röst lyssnas till, stöttande av barn i deras uttryckande av åsikter, hänsyn tas till barns åsikter, att barn involveras i beslut som fattas i deras processer samt att barn och vuxna delar ansvaret över makt och beslutsfattande (Shier, 2001, s. 110). R5 berättar att hon, i sitt arbete, tar hänsyn till barns åsikter och tankar genom att samtala med dem för att vidare kunna skapa sig en

38 uppfattning av vad barnen säger. R5 berättar vidare att det kan variera i nivån av hänsyn som tas till barnens röst baserat på barnens ålder. Hon förklarade att barn som har fyllt 12 år eller äldre har vanligtvis lättare för att uttrycka sig vilket således skapar större möjlighet för henne att inhämta relevant information. Enligt Shiers (2001) delaktighetsmodell uppnår R5 nivå ett-tre samt öppningsfasen då hon berättar att hon har viljan att lyssna på barnen, ge dem stöd i beslut samt försöker ta hänsyn till barnens åsikter. En förklaring till detta kan vara att barnens föräldrar är de som får mer företräde i samtalet vilket vidare innebär att deras röst hörs mest enligt R5:s förklaringar till varför barnen inte involveras i sina ärenden i samma som de vuxna.

Vad avser barnens säkerhet i arbetet med skyddat boende berättar R4 att hon upplever att hon och hennes kollegor ofta tar beslut över barnens huvud då arbetet med Barnkonventionen tillför svårigheter i arbetet med barnens säkerhet. R4 berättar vidare att hon själv upplever att barnen hamnar i skuggan av arbetet då de enbart följer fattade beslut i deras ärende utan information. R4 berättar att lagstiftningen av Barnkonventionen har bidragit till att hon och hennes kollegor numera uppmanar föräldrarna att informera barnen om vad skyddat boende är och vad det innebär för familjen och barnen enskilt. I enlighet med delaktighetsmodellen går det att anta att R4 inte uppnår några nivåer eller faser i sitt arbete då syftet med hennes arbete är att placera barnen i säkerhet vilket utesluter utrymme för att barnens åsikter ska tas hänsyn till då det avser deras säkerhet.

I enlighet med delaktighetsmodellens tredje fasen har en anställd, i detta fall socialsekreterare, en skyldighet som anställd att finna nya metoder att involvera barnen i sitt arbete. Under intervjutillfället med R2 förklarar hon att de anställda i hennes arbetsgrupp stämde ett möte tillsammans med avdelningscheferna när Barnkonventionen stiftades som svensk lag. R2 berättar vidare att syftet med mötet var att, tillsammans, ta fram metoder och arbetssätt för att implementera lagstiftningen i det praktiska arbetet.

Med anledning av detta uppfylls samtliga nivåer i delaktighetsmodellen då metoderna som tas fram syftar till att barnens röst ska lyssnas till, stöd ska ges för barnens uttryck av åsikter samt att barnen involveras och kan dela ansvaret över makt och beslut i deras processer. Genom att involvera barnen i möten med föräldrarna, ställa fler frågor som berör barnen samt inkludera barnen i förändringsplanerna möjliggör detta att rutinerna går i linje med lagstiftningen vilket vidare innebär att öppningsfasen i delaktighetsmodellen uppnås på R3:s arbetsplats.

39 Samtliga respondenter har en positiv inställning till lagstiftningen av Barnkonventionen och de anser att lagstiftningen är en bra början i arbetet med barn som bevittnar eller utsätts för våld i nära relation. I enlighet med delaktighetsmodellen (2001) uppfyller samtliga respondenter öppningsfasen då de uttrycker en vilja för förändring. Majoriteten av respondenterna förklarade även att de arbetar för att barnens röst och åsikter lyssnas till och tas hänsyn till då de fokuserar på att involvera barnen i barnens processer. Med anledning av detta uppnår de flesta respondenterna nivå ett-fyra enligt delaktighetsmodellen (2001). R4 uppnår dock inte dessa nivåer då hon berättar att det inte är möjligt att ta hänsyn till barnens röst och åsikter samt att arbeta efter Barnkonventionen i arbete som avser skyddat boende då barnens rätt till liv och säkerhet prioriteras.

Sammanfattningsvis uppnår samtliga respondenter första fasen i Shiers delaktighetsmodell (2001) genom att skapa möjligheter i sitt arbete för att kunna involvera barnen mer i deras processer. Respondenterna uttrycker att det finns en begränsning av resurser, kunskap, tid, plats och rum på deras arbetsplatser vilket vidare innebär att andra fasen i modellen inte uppnås. Enligt Shier (2001) krävs det att nivå ett-tre och samtliga faser i modellen måste uppfyllas för att socialsekreterarna ska kunna implementera Barnkonventionen i deras arbete och på deras arbetsplats (Shier, 2001, s. 110).