Laestadius nämns

Trots dessa skillnader mellan laestadianismens och Gemenskapens sätt att tänka är deras kärna i mångt och mycket detsamma – förlora dig inte i sådant som tar dig bort från den kristna tron oavsett om det handlar om internet, konst eller litteratur.

Även i samtalet mellan Jana och rektorn på Kukkojärvis högstadieskola får vi ta del av den fientliga syn som Gemenskapen har på kultur och nöjen, och hur fel det kan bli om en människa dras in i sådant som tar en bort från den kristna tron. Denna fientliga syn på kultur är dock något som den laestadianska rörelsen inte helt delar med Gemenskapen, men Palo förklarar att det däremot finns en tydlig kulturkritik hos många inom laestadianismen. Denna kritiska hållning går ut på att människan i all kontakt med konst, musik eller litteratur bör ställa sig frågan: vilket är budskapet som förmedlas? En fråga som inte bara hjälper en att bibehålla kontakten med sig själv, utan också sin egen omvärld.70

2.1.7 Laestadius nämns

Jana har slagit följe med eleven Laura på väg hem från skolan. Laura är en elev som av skolan beskrivs vara särskilt besvärlig. Hon har stora problem med sin ilska – något som hade kommit att växa fram efter att hennes mamma gått bort. Hon har förvisso sin pappa kvar, men han har stora problem med alkoholen och Lauras hemförhållanden är därför mycket svåra. På promenaden hem uttrycker Laura att hon inte tror på Gud. Hon menar att Gud aldrig skulle tillåta att mammor försvinner samtidigt som värdelösa pappor får finnas kvar, och Laura vänder sig till Jana för att höra om hennes tankar. Jana svarar att Gud inte är någon som bestämmer över människors liv, utan snarare fungerar som en trygghet för människan att luta sig mot när livet är skakigt. Hon menar att Gud inte är någon domare. Detta sista är något som Laura menar faktiskt står i bibeln – att Gud dömer över levande och döda. Jana i sin tur förklarar att det är viktigt att skilja på berättelser och tro, då berättelserna är det som håller ledarna och människorna inom kyrkan i schack. Tron menar hon är något annat, något större.

Laura frågar i nästa stund om hon får citera Jana i sitt arbete om Laestadius lärjungar, men Jana tycker att det vore en dålig idé med tanke på att hon nog anses vara en syndare i pastor Silas ögon. Laura besvarar Jana med att säga att alla är syndare, även hennes mamma. Vid hennes

begravning hade pastor Silas sagt just det: hennes mamma hade syndat och straffats med cancer, men nu fått herrens förlåtelse.71

2.1.7.1 Analys

Detta är första och enda gången som Laestadius på ett eller annat sätt nämns i boken. Det betyder förstås inte att det är ett bevis på att Gemenskapen är inspirerad av laestadianismen, men tillsammans med de likheter som finns mellan de två religiösa rörelserna förstärker detta att sådant är fallet. Vad avsnittet egentligen förmedlar är att böcker om Laestadius och hans gärning är med i det urval av litteratur som eleverna får ägna sig åt i undervisningen, och detta tyder på att Gemenskapen anser att Laestadius ord går i linje med den tro de har.

3 Diskussion

Att det finns betydande likheter mellan Gemenskapen och den laestadianska rörelsen bevisades i föregående kapitel. Fastän det aldrig uttrycks ordagrant att det är just laestadianismen som legat till grund för Smirnoffs framställning av en norrbottnisk religiös rörelse, finns det avseenden som tyder på att sådant är fallet. I avsnitt 2.1.3 framgår det att Gemenskapen och laestadianismen har en delad syn i det att bara män ska predika, och i avsnitt 2.1.6 blir det tydligt att de delar en syn på alkohol som något förkastligt. I avsnitt 2.1.2 framgår det även att laestadianismens och Gemenskapens gudstjänster och predikningar förenas i det faktum att de har ett stort fokus på synd och förlåtelse. Med detta i bakhuvudet öppnas därmed tanken för kommande fråga: på vilket sätt kan boken Vi for upp med mor72 användas i

religionsundervisningen på gymnasiet?

Som lärare har man ett stort ansvar i att välja material som inte bara överensstämmer med det centrala innehållet och de kunskapskrav som ställs på undervisningen – materialet ska också syfta till att skänka elevgruppen ett utvecklat kritiskt tänkande. Genom att erbjuda sina elever texter som de annars kanske skulle ha missat, ger man också eleverna en möjlighet att få en inblick i fler verkligheter utanför sin egen. Detta är något som inte bara är värdefullt för den enskilda eleven, utan också för samhället i stort, då ett demokratiskt och jämställt samhälle bygger på att allas röster blir hörda.73

Att använda sig av Vi for upp med mor74 i religionsundervisningen på gymnasiet har flera

vinster, trots att vägen dit kan te sig problematisk. Wickström understryker att en användning av skönlitteratur i religionsundervisningen är något som undervisningen kan dra stor vinning av, då skönlitteraturen till skillnad från läromedel inte gör samma anspråk på sanning eller generaliserbarhet. Skönlitterära verk öppnar upp för många olika tolkningar och kan därmed bidra till ett klassrumsklimat med givande och intressanta diskussioner där flera perspektiv luftas.75

72 Smirnoff, 2019

73Anders Broman, ”Variationsrik undervisning utvecklar kritiskt tänkande”, Skolverket, Stockholm, 2014. https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/artiklar-om-forskning/variationsrik-undervisning-utvecklar-kritiskt-tankande [hämtad 2021-04-25]

74 Smirnoff, 2019

Att jämföra Gemenskapen med laestadianismen är dock förstås något som också kan medföra en viss problematik. Trots att likheterna är stora kvarstår det faktum att Gemenskapen är en fiktiv innovation, och det är viktigt att poängtera detta av flera anledningar – inte minst i en klassrumssituation. I elevgruppen kan det finnas någon som själv är eller har varit en del av en kristen religiös rörelse som är laestadiansk eller delar likheter med den laestadianska rörelsen, och att då påstå att Gemenskapen är något som har likheter med den laestadianska rörelsen kan vara stötande mot dessa elever. Bilden vi får av Gemenskapen är att det är en komplex rörelse, där det sker mycket elakheter i religionens namn, och att då säga att denna rörelse är inspirerad av laestadianismen kan förstås väcka obehagskänslor hos eleverna. Det är därför viktigt att som lärare tillsammans med sina elever särskilja vad som är likt mellan de två rörelserna, och vilka skillnader som finns.

För trots att det först kan verka problematiskt att använda sig av boken i undervisningen är det ett faktum att den kan föra mycket gott med sig. I läroplanen för religionskunskapen i gymnasieskolan står det att ”I undervisningen ska eleverna ges möjlighet att analysera texter

och begrepp, kritiskt granska källor i digital och annan form, diskutera och argumentera”76

och detta är något som verkligen möjliggörs i användningen av Smirnoffs bok i undervisningen. Skänker man eleverna en inblick i laestadianismen kommer de kritiskt kunna granska Gemenskapen, och själva fundera över vilka likheter och skillnader som existerar. Detta är sedan något som kan och bör tas upp i helklass, för att se vilka olika uppfattningar som existerar inom elevgruppen. En elev kanske har uppfattat en företeelse hos Gemenskapen som något som känns igen i laestadianismen, medan en annan elev kanske anser att samma företeelse skiljer sig åt mellan de två religiösa rörelserna. Som lärare är det här också viktigt att poängtera att denna jämförelse inte innebär att Gemenskapen likställs med laestadianismen, då det vore direkt felaktigt. Att Gemenskapen är fiktiv bör upprepas – fler än en gång – för att undvika att missförstånd uppstår eller att fördomar tar fäste.

Det finns förstås ytterligare händelser i boken som gör att det kan kännas problematiskt att använda sig av boken i undervisningen. Innehållet är till stor del ganska mörkt och rått, vilket för vissa personer kan verka triggande. En person som själv vuxit upp i liknande förhållanden

76 Skolverket, Läroplan, program och ämnen i gymnasieskolan, Stockholm, 2011

https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3Fsubje ctCode%3DREL%26courseCode%3DRELREL01%26lang%3Dsv%26tos%3Dgy%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee4 4715d35a5cdfa92a3#anchor_RELREL01 [hämtad 2021-05-18]

som Jana och Bror – där våld och missbruk är vardag – kan ta illa vid sig av att läsa boken. Samtidigt är detta något som kan föra goda saker med sig för samma elever. Genom att få ta del av historier som påminner om deras egna kan de känna att de inte är ensamma om sina upplevelser. Att texter väcker reaktioner är därför något som inte enbart ska ses som problematiskt enligt Wickström. Han menar att dessa texter istället kan ses som en didaktisk möjlighet utifrån dess förmåga att väcka tankar och känslor hos läsaren. Detta gäller inte minst när det kommer till texter som på ett eller annat sätt behandlar etiska, ideologiska och existentiella frågor, och detta är något som förstärks när man tar del av skolans kursplaner. Wickström skriver vidare att lärare därför inte bör vara rädda att använda sig av sådana texter i undervisningen med rädsla för att de kan uppfattas som problematiska, då det inte går att bortse ifrån det faktum att alla texter kommer vara stötande för någon. Det viktiga är vad man gör av texten.77

Som redan nämnts är det som lärare viktigt att se till att ens undervisning går i linje med det som skolans styrdokument uttrycker – men detta behöver inte innebära att ens undervisning begränsas. I styrdokumenten framgår det vad undervisningen ska ta upp, men inte vilka texter eller läromedel som måste ingå. Detta innebär att man som lärare är ganska fri att välja material som man själv tolkar överensstämmer med styrdokumenten, och Wickström menar att det finns flera viktiga aspekter att ta till hänsyn i ens val av texter. Han lyfter tre aspekter som han anser tar upp det mest väsentliga som religionsundervisningen bör sörja för, där den första av dessa tre aspekter handlar om att undervisningen ska väcka elevernas nyfikenhet för andra människor. I de övriga två aspekterna skriver han att undervisningen även ska bidra till elevernas existentiella utveckling, samt att innehållet ska vara samhällsrelevant med inriktning på att lära eleverna att tänka kritiskt. Rent praktiskt betyder detta att texter som strider mot skolans värdegrund likväl kan användas i undervisningen för att nå värdegrundsmålen, om texterna används på rätt sätt.78

Den stora vinsten i att använda boken Vi for upp med mor79 i gymnasieundervisningen blir

tydlig efter att ha tagit del av dessa tre aspekter, då det i allra högsta grad är just det som är det önskvärda resultatet med att låta ens elever läsa boken. I boken får eleverna ta del av en värld som – för de allra flesta – lär vara långt ifrån deras egen. En värld där en religiös rörelse sätter

77 Wickström, 2011 s. 160

78 Wickström, 2011 s. 161

alla ramar för hur människan ska leva, och hur de som lever utanför rörelsen utesluts ur samhällets gemenskap. Förhoppningsvis kan detta – i likhet med den första aspekten som Wickström lyfter – väcka en nyfikenhet hos eleverna för andra människor, och boken kan fungera som en slags katalysator i en fortsatt vilja att ta del av olika människors historier. Kanske får någon med hjälp av boken upp ögonen för religiösa rörelser och sekter i stort, och söker sig vidare att lära sig mer om olika sekter runtomkring i världen. En annan kanske främst intresserar sig för hur livet i ett litet norrbottniskt samhälle kan skilja sig ifrån ett liv i en stad som Umeå, och väljer att uppsöka fler historier med liknande innehåll. En tredje kanske fängslas av författarens sätt att skriva, och söker upp om Karin Smirnoff har skrivit fler böcker. Även de två kvarvarande aspekterna kan sägas uppnås med hjälp av boken i religionsundervisningen. Genom att ta del av en annan – om än fiktiv – verklighet får eleverna en möjlighet till en existentiell utveckling. När de utsätts för återgivelser om liv och död, om religiositet och icke-tro eller stöter på olika argument om vad som anses vara rätt eller fel i olika situationer tvingas individen att själv ta dessa frågor i beaktning. I detta utvecklas även eleverna att tänka kritiskt, och på olika sätt förstå hur och varför människors tankar skiljer sig åt i till synes likvärdiga frågor. Detta exemplifieras i Smirnoffs bok då läsaren får ta del av Janas illvilja inför Gemenskapen och varför hon tänker som hon gör, men också får ta del av Brors positiva syn på rörelsen och varför han beslutar sig för att gå med.

Många kanske inte skulle hålla med om att boken är lämplig att använda sig av i gymnasieundervisningen, då det finns ett flertal aspekter som kan anses alltför problematiska. Det är ett faktum att boken är mörk och rå, och bilden vi får av den religiösa rörelse som beskrivs är inte en vacker sådan. Laestadianer stöter ständigt på att folk har starka förutfattade meningar om vad det innebär att vara laestadian, och Smirnoffs bok är förstås inget undantag från detta. Detta är dock – enligt min mening – inte anledning nog för att inte använda sig av boken i undervisningen. Fördomar förekommer i alla sammanhang, och det är inget vi kan ducka för. Istället bör detta vara något som lyfts och diskuteras, för att på sådant vis råda bot på de förutfattade meningarna som råder i vår värld. Fördomarna försvinner inte bara för att vi tar bort dem ifrån undervisningen. Ett sätt att jobba mot fördomarna vore att låta sina elever – utöver Smirnoffs bok – även ta del av en annan återgivelse av laestadianismen som kanske ger en mer positiv bild av rörelsen. På detta vis får eleverna en tydlig insyn i att det finns flera olika uppfattningar om vad det innebär att vara laestadian, och att sanningen inte är enhällig, utan snarare mångsidig.

Wickström lyfter också det vidgade textbegreppet som en viktig del i en lärares arbete, och detta gäller följaktligen även inom religionsämnet. I en givande och innehållsrik religionsundervisning bör religionen ses som något som ligger tätt sammankopplat med ideologiska, historiska och politiska kontexter, och inte som en isolerad företeelse. Detta är centralt för att ens elever på sikt ska kunna bli fördomsfria, men likväl kritiska samhällsmedborgare i ett demokratiskt samhälle. Texterna som eleverna får läsa på lektionerna i religion bör därför vara alltifrån heliga texter såsom Bibeln eller Koranen, till texter som berättar om vad en viss religion har betytt för ett speciellt samhälle.80 Trots att Wickström inte skriver ordagrant att detta innebär att man bör införliva skönlitteraturen i undervisningen anser jag att – med tanke på att han tidigare i sitt kapitel skriver om de vinster som skönlitteraturen medför – detta absolut är ett sätt att vidga textbegreppet i religionsundervisningen. Skönlitteraturen ger inte bara eleverna en möjlighet att utveckla det egna läsandet, utan ger också en inblick i en verklighet bortom sin egen.

Wickströms stora poäng med sitt kapitel är att vidga synen på vilka texter som kan användas i religionsundervisningen, och att det viktigaste är att läraren har en medvetenhet om att alla texter kommer vara problematisk för någon. Detta är dock inte något att ducka för, utan snarare något som bör omfamnas med god textkompetens. För det är trots allt den goda textkompetensen som är kärnan i det hela – har du som lärare gjort ett grundligt jobb med att fundera över hur en text kan och bör hanteras i undervisningen är det inget som hindrar användningen av denna text. Att använda sig av Vi for upp med mor81 bör därmed inte vara

något undantag. Visst finns det företeelser och situationer i boken som kan verka upprörande, och nog finns det en risk att vissa tar illa upp av att en jämförelse mellan Gemenskapen och laestadianismen genomförs. Dock kvarstår det faktum som Wickström gång på gång lyfter i sitt kapitel – alla texter är problematiska. Det är upp till oss själva att se till att användningen av dessa bidrar till något positivt.82

80 Wickström, 2011 s. 162–163

81 Smirnoff, 2019

4 Slutsatser

Syftet med uppsatsen var att undersöka huruvida Karin Smirnoffs bok Vi for upp med mor (2019) kan användas i religionsundervisningen på gymnasiet som ett exempel på nutida litteratur som illustrerar en laestadiansk rörelse i dagens Sverige. Detta sker genom en jämförelse mellan Gemenskapen i Smirnoffs bok och laestadianismen. Vidare var syftet därtill att beskriva på vilket sätt boken kan användas i religionsundervisningen på gymnasiet, och vilken eventuell problematik som kan uppkomma.

För att få svar på uppsatsens syfte ställdes två frågor som tog upp centrala delar av syftets beskrivningar, där den första frågan formulerades: vilka likheter och skillnader går att finna mellan Gemenskapen i boken Vi for upp med mor (2019) av Karin Smirnoff och den laestadianska rörelsen utifrån Maj-Lis Palos bok Sommarsvalor och vintermesar – en bok om

att leva i den laestadianska väckelserörelsen idag (2000)? Jämförelsen möjliggörs med ett urval

av olika passager ur Vi for upp med mor där den religiösa rörelsen Gemenskapen är i centrum, för att sedan övergå i en jämförande analys mellan Gemenskapen och laestadianismen. Analysen utgår ifrån urvalet av boken, och inför hur laestadianismen tänker vid liknande situationer och företeelser. Det framgår att det finns tydliga likheter mellan dessa två religiösa rörelser, men även att det finns betydande skillnader. Likheterna handlar bland annat om att Gemenskapen och laestadianismen delar en syn på alkohol som något förkastligt, medan de skiljer sig åt i det att Gemenskapen har en strängare syn på moderniteter än laestadianismen. I uppsatsens andra och sista fråga ställs funderingen: på vilket sätt kan Karin Smirnoffs bok Vi

for upp med mor (2019) användas i religionsundervisningen på gymnasiet? Frågan besvaras

och diskuteras utifrån Johan Wickströms kapitel ”Didaktisk textkompetens” i Malin Löfstedts antologi Religionsdidaktik: mångfald, livsfrågor och etik i skolan (2011). I kapitlet ämnar Wickström att vidga synen på vilka texter som kan användas i religionsundervisningen, och att alla texter kommer vara problematiska för någon. I diskussionen framgår det därmed att det finns vissa svårigheter i att använda sig av Vi for upp med mor i en undervisningssituation, men att vinsterna är större. Det viktigaste är att läraren har en medvetenhet om problematiken och utifrån det ta ett aktivt beslut i hur boken kan och bör användas på bästa sätt.

Jag skulle gärna ha fortsatt med vidare forskning i detta område då det finns ytterligare två böcker i denna trilogi att ta i beaktning. Det finns där en möjlighet i att välja att fokusera på

böckerna var och en för sig, eller att läsa böckerna ihop och göra ett arbete utifrån trilogin som helhet. Det hade varit intressant och givande att kunna använda sig av hela trilogin i religionsundervisningen på gymnasiet, då en användning av alla delar hade skänkt ens elever en djupare inblick i varför karaktärerna handlar och tänker såsom de gör, men också för att få en ännu tydligare bild av vad religionen kan innebära för den enskilda människan.

Källförteckning

Bergström, Pia, ”Smirnoffs cocktail är stark, hemsk och rolig”, Aftonbladet 6 juni 2019. https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/AdxkQ3/smirnoffs-cocktail-ar-stark-hemsk-och-rolig

[hämtad 2021-04-19]

Broman, Anders, ”Variationsrik undervisning utvecklar kritiskt tänkande”, Skolverket, Stockholm, 2014.

https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/artiklar-om-forskning/variationsrik-undervisning-utvecklar-kritiskt-tankande [hämtad 2021-04-25]

Larsson, Lisbeth, ”Recension: Vi for upp med mor – Karin Smirnoff”, Göteborgsposten (GP) 27 maj 2019.

https://www.gp.se/kultur/recension-vi-for-upp-med-mor-karin-smirnoff-1.15308559 [hämtad 2021-04-19]

Nationalencyklopedin (NE), læstadianism,

https://www-ne-se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/laestadianism [hämtad 2021-04-25]

Rabe, Annina, ”Hon kan konsten att berätta en historia”, Expressen 23 maj 2019.

https://www.expressen.se/kultur/bocker/hon-kan-konsten-att-beratta-en-historia/ [hämtad

2021-04-19]

Skolverket, Läroplan, program och ämnen i gymnasieskolan, Stockholm, 2011

https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsu