”GEMENSKAPEN ÄR EVIG”

Kandidatuppsats, 15 hp

Ämneslärarprogrammet med inriktning mot gymnasiet, Institutionen för idé- och samhällsstudier

”GEMENSKAPEN ÄR EVIG”

Om användning av samtida skönlitteratur i religionskunskapen på gymnasiet

Isabelle Sandström Handledare: Hanna Zipernovszky

Abstract

Titel: ”Gemenskapen är evig” – Om användning av samtida skönlitteratur i religionskunskapen på gymnasiet

Sammanfattning: Studien har syftat till att undersöka huruvida Karin Smirnoffs bok Vi for upp med mor från 2019 kan användas i gymnasieundervisningen som exempel på en bok som illustrerar en laestadiansk rörelse i dagens Sverige. Detta har gjorts genom en litteraturstudie, där företeelser i Vi for upp med mor har jämförts med liknande händelser berättat av Maj-Lis Palo i hennes bok Sommarsvalor och vintermesar – en bok om att leva i den laestadianska väckelserörelsen idag från år 2000. Avslutningsvis har det skrivits en diskussion om på vilket sätt boken kan användas i religionsundervisningen på gymnasiet, och vilken eventuell problematik den kan medföra utifrån Johan Wickströms teori om didaktisk textkompetens i religionsundervisningen. Studien visar att det finns många likheter mellan Gemenskapen i Smirnoffs bok och den laestadianska rörelsen, men att de skiljs åt i det att Gemenskapen framstår som strängare i flera avseenden. I diskussionen framgår det att det användningen av boken i undervisningen inte bör vara problematisk så länge läraren – tillsammans med eleverna – arbetar medvetet och kritiskt med innehållet.

Nyckelord: Laestadianism, Lars Levi Laestadius, Karin Smirnoff, gemenskapen, skönlitteratur, religionskunskap, religionsundervisning

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Introduktion ... 1

1.2 Syfte ... 2

1.3 Frågeställningar ... 3

1.4 Avgränsningar ... 3

1.5 Metod och material ... 3

1.6 Bakgrund ... 5

1.6.1 Karin Smirnoff ... 5

1.6.2 Vi for upp med mor ... 5

1.6.3 Lars Levi Laestadius och laestadianismen ... 6

1.7 Teori ... 8

1.8 Forskningsöversikt ... 10

1.8.1 Laestadius and Laestadianism in the Contested Field of Cultural Heritage – A Study of Contemporary Sámi and Tornedalian Texts av Anne Heith ... 10

1.8.2 Sions döttrar – de laestadianska kvinnorna som traditionsförmedlare i norra svenska Österbotten åren 1927–2009 av Gerd Snellman ... 11

1.8.3 ”Vad vill Gud att jag ska göra?” En kvalitativ studie om laestadianers hantering av dagens skola i Haparanda av Frida Keisu ... 12

2 Resultat och analys ... 13

2.1 Temaval ur Vi for upp med mor ... 13

2.1.1 Karaktärsbeskrivningar ... 13

2.1.2 I församlingen ... 14

2.1.2.1 Analys ... 16

2.1.3 Synen på mannen och kvinnan ... 16

2.1.3.1 Analys ... 18

2.1.4 Janas och Brors skilda syn på Gemenskapen ... 20

2.1.4.1 Analys ... 21

2.1.5 Att leva utanför Gemenskapen ... 22

2.1.5.1 Analys ... 23

2.1.6 Synen på nöjen och moderniteter ... 24

2.1.6.1 Analys ... 26

2.1.7 Laestadius nämns ... 27

2.1.7.1 Analys ... 28

3 Diskussion ... 29

4 Slutsatser ... 34

Källförteckning ... 36

1 Inledning

1.1 Introduktion

I dagens gymnasieskola är religionskunskap ett ämne som alla elever ska läsa. Oavsett om du läser vid en estetisk, en yrkesförberedande eller en naturvetenskaplig linje ingår religionskunskap 1 som ett av flera gymnasiegemensamma ämnen. I läroplanen för gymnasieskolan¹ skrivs det att undervisningen i religionskunskap syftar till att eleverna ska få fördjupade och breddade kunskaper om olika religioner och livsåskådningar, och i detta ska de även få utvecklade förmågor att tolka och tänka kritiskt kring dessa. Undervisningen syftar också till att skänka eleverna en medvetenhet och förståelse för det mångfaldiga samhälle vi lever i, där våra olikheter är det som gör oss unika.

På Skolverket lyfts även det faktum att kristendomen har en särskild betydelse i religionsundervisningen i Sverige, då det är just denna religions värdegrund som ligger till grund för hur det svenska samhället ser ut än idag. Genom att lära ut om kristendomen ger man eleverna en möjlighet till en ökad förståelse för samhället och dess invånare, och varför det ser ut som det gör. Detta gäller på såväl nationell som lokal nivå, då kristendomen är en komplex och mångfacetterad religion. Det finns generella saker att säga om vad kristendomen har betytt och fortfarande betyder för det svenska samhället, samtidigt som det finns olika inriktningar av religionen som har eller har haft stor betydelse för vissa delar av landet.

Laestadianismen är en luthersk väckelserörelse som växte fram under 1800-talet. Rörelsen har sitt ursprung i Norrbotten, och har efter detta spridits till andra delar av Sverige och världen.² Som lärare i Skåne kan det förstås kännas irrelevant – eller rent av onödigt – att introducera sina elever för laestadianismen då den inte är särskilt vanlig så långt söderut. Istället går det att tänka sig att det finns andra kristna rörelser som har större betydelse i landets södra delar som är mer relevanta att lyfta, då den lokala relevansen blir betydligt större. I landets norra delar –

1Skolverket, Läroplan, program och ämnen i gymnasieskolan, Stockholm, 2011

https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-

gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3Fsubje ctCode%3DREL%26courseCode%3DRELREL01%26lang%3Dsv%26tos%3Dgy%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee4 4715d35a5cdfa92a3#anchor_RELREL01 [hämtad 2021-04-25]

2Nationalencyklopedin (NE), læstadianism, https://www-ne-

se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/laestadianism [hämtad 2021-04-25]

i exempelvis Västerbotten eller Norrbotten – är relevansen avsevärt större, då denna lokala anknytning i högsta grad existerar. Som lärare i dessa delar av Sverige anser jag därför inte att det bara är rimligt att introducera sina elever för laestadianismen, utan i viss mån direkt nödvändigt för att ens elever ska få en ökad förståelse för sin omgivning och människorna i den. Det är en del i landets religiösa historia att även gå ner på lokal nivå, då det är först då man kan få en fullvärdig bild av kristendomens påverkan på vårt samhälle.

I det centrala innehållet för religionskunskap 1 står det att undervisningen i kursen bland annat ska behandla följande innehåll: ”Individers och gruppers identiteter och hur de kan formas i förhållande till religion och livsåskådning utifrån till exempel religiösa skrifter, traditioner, sociala medier samt historiska och nutida händelser”³ och trots att det inte uttrycks ordagrant vill jag i detta också lägga till skönlitteraturen.

När man tänker på skönlitteratur inom skolundervisningen är det lätt att tänka att det främst hör hemma i lektionerna i svenska och engelska, men min önskan är att vi ska kunna bredda den synen en aning. Att läsa en skönlitterär bok är inte bara nyttigt för att bekanta sig vid och lära sig ett språk bättre, utan är minst lika viktigt för att utveckla vårt eget tänkande. Genom böckernas värld skänks vi dessutom en möjlighet att ta del av historier som vi annars inte skulle ha tagit del av. Som framtida lärare är det av allra största vikt att erbjuda sina elever en möjlighet att få vara en del av dessa världar, och att då införa skönlitteraturen även till religionsämnet kan vara ett steg i rätt riktning.

1.2 Syfte

Syftet med studien är att ta reda på om Karin Smirnoffs bok Vi for upp med mor (2019) går att använda i religionsundervisningen på gymnasiet som exempel på nutida litteratur som illustrerar en laestadiansk rörelse i Norrbotten idag genom att göra en jämförelse mellan Gemenskapen i Smirnoffs bok med laestadianismen. Vidare är syftet därtill att beskriva på vilket sätt boken kan användas i gymnasieundervisningen i religion, och vilken eventuell problematik som boken kan medföra i undervisningen.

3Skolverket, Läroplan, program och ämnen i gymnasieskolan, Stockholm, 2011

https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-

gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3Fsubje ctCode%3DREL%26courseCode%3DRELREL01%26lang%3Dsv%26tos%3Dgy%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee4 4715d35a5cdfa92a3#anchor_RELREL01 [hämtad 2021-04-25]

1.3 Frågeställningar

Följande är de frågor som ligger till grund för studien:

1. Vilka likheter och skillnader går det att finna mellan Gemenskapen i boken Vi for upp med mor (2019) av Karin Smirnoff och den laestadianska rörelsen utifrån Maj-Lis Palos bok Sommarsvalor och vintermesar – en bok om att leva i den laestadianska väckelserörelsen idag (2000)?

2. På vilket sätt kan Karin Smirnoffs bok Vi for upp med mor (2019) användas i religionsundervisningen på gymnasiet?

1.4 Avgränsningar

Boken Vi for upp med mor⁴ är den andra av tre böcker i en trilogi, och anledningen till varför de andra böcker inte undersöks i denna uppsats beror på att de böckernas handling – till skillnad från Vi for upp med mor – inte centrerar runt religionen på samma djupgående sätt. Vidare ämnar denna uppsats enbart att diskutera hur boken kan användas i religionsundervisningen på gymnasiet, då det är däri min framtida lärargärning ligger. I min jämförande del av studien använder mig enbart av Maj-Lis Palos bok Sommarsvalor och vintermesar – en bok om att leva i den laestadianska väckelserörelsen idag⁵ då denna på ett tydligt sätt beskriver vad det innebär att vara laestadian i ett relativt nutida Sverige.

1.5 Metod och material

Denna uppsats är i allra största mån en litteraturstudie, och det är boken Vi for upp med mor⁶ som ligger till grund för denna. Detta innebär följaktningsvis att boken först och främst kommer att läsas grundligt, och när detta gjorts väljs olika partier ur boken ut som på ett eller annat vis är relevanta för den jämförande studien. Boken kommer även ligga till grund för en analys om på vilket sätt boken kan användas i religionsundervisningen på gymnasiet, och vilken eventuell problematik den kan medföra i undervisningen.

I uppsatsens bakgrund introduceras läsaren för laestadianismens historik, vilket kommer göras med hjälp av Roald Kristiansens bok Samisk religion och laestadianisme från 2005. I bokens

4 Karin Smirnoff, Vi for upp med mor, Första upplagan, Bokförlaget Polaris, Stockholm, 2019

5Maj-Lis Palo, Sommarsvalor och vintermesar: en bok om att leva i den laestadianska väckelserörelsen i dag, Biblioteca Laestadiana, Haparanda, 2000

6 Smirnoff, 2019

första halva ger Kristiansen läsaren en inblick i den samiska religionens historia och tradition, för att i andra halvan övergå till att introducera läsaren för laestadianismens uppkomst och utveckling. Vidare skriver författaren om Lars Levi Laestadius – präst och ledare för det som efter hans död kom att kallas för just laestadianismen – och skänker läsaren en kännedom om denna religiösa väckelserörelses tro och övertygelse. Det är främst bokens andra halva som kommer vara relevant för denna uppsats, och den kommer särskilt vara till stor användning för bakgrunden om Lars Levi Laestadius och laestadianismens utveckling.⁷

Uppsatsens första frågeställning söker att besvara på frågan på vilka likheter och skillnader som finns mellan laestadianismen och den religiösa rörelsen Gemenskapen i Karin Smirnoffs bok Vi for upp med mor från 2019, och för att kunna göra en jämförelse väljs det ut några partier ur boken där Gemenskapen har en särskilt betydande roll. Avsnitten som väljs ut ska på olika sätt representera delar av en religiös rörelses roll i ett människoliv, där de utspelar sig inom den offentliga såväl som den privata sfären för att kunna återge en så bred bild som möjligt av rörelsen. Mer konkret innebär detta exempelvis att de valda passagerna ur boken tar vid där karaktärerna är inom sociala sammanhang i församlingens lokaler, men också delar där vi får en tydlig bild av synen på mannens och kvinnans roller i familjelivet. Detta möjliggör en mer grundlig och rättvis analys, då flera aspekter av den religiösa rörelsen diskuteras. Här kommer det ägnas tid åt att läsa Maj-Lis Palos Sommarsvalor och vintermesar – en bok om att leva i den laestadianska väckelserörelsen idag från år 2000. Palo är uppvuxen inom den laestadianska rörelsen och är ännu aktiv laestadian, och har därmed stor inblick i vad det innebär att vara laestadian i Sverige i modern tid. Med denna bok vill Palo besvara vanliga frågor om vad det innebär att vara laestadian i Sverige vid 2000-talets början. Boken har tjugo år på nacken vilket förstås kan ses som något negativt, men den är också tveklöst den bok som det funnits flest referenser till i sökandet efter en bok på just det ämnet. Det är denna bok som lägger grunden till den jämförande analysen.

I uppsatsens andra och sista frågeställning är syftet att besvara på frågan om hur boken Vi for upp med mor⁸ kan användas i religionsundervisningen på gymnasiet. Detta kommer att genomföras med hjälp av antologin Religionsdidaktik – mångfald, livsfrågor och etik i skolan av Malin Löfstedt från 2011 – mer specifikt Johan Wickströms kapitel – som på ett grundligt

7 Roald E. Kristiansen, Samisk religion og læstadianisme, Fagbokforl., Bergen, 2005

8 Smirnoff, 2019

och tydligt sätt behandlar didaktikfrågan inom religionsämnet.⁹ I boken lyfts och diskuteras för och nackdelar med olika sätt att lära ut religionsämnet, och det är just sådant som är särskilt relevant i sökandet efter ett svar på denna fråga. Med hjälp av de exempel som boken tar upp möjliggörs en diskussion och analys kring hur Smirnoffs bok kan involveras i undervisningen på allra bästa sätt, men också ett resonemang om den problematik som kan uppkomma.

1.6 Bakgrund

Nedan presenteras en kort bakgrund om Karin Smirnoff och hennes bok Vi for upp med mor från 2019, och utöver detta presenteras även laestadianismens framväxt och utveckling genom en återgivelse av Lars Levi Laestadius liv och gärning.

1.6.1 Karin Smirnoff

Karin Smirnoff (f. 1964) har på senare år kommit att bli en av de mest upplyfta och prisade författarna i Sverige. Med sitt unika sätt att skriva och sina komplexa karaktärporträtt har Smirnoff blivit en författare att räkna med. När hennes debut Jag for ner till bror släpptes 2018 möttes den av en enat hyllande kritikerkår och nominerades till 2018 års Augustpris. Smirnoffs uppväxt i det västerbottniska lilla samhället Hertsånger gav inspiration till orten vid namn Smalånger, och det är i dessa trakter som böckerna till störst del utspelar sig i.¹⁰ Under de två kommande åren släppte Smirnoff även uppföljarna Vi for upp med mor (2019) och Sen for jag hem (2020), och med dessa blev trilogin om Jana Kippo¹¹ fullständig.

1.6.2 Vi for upp med mor

Vi for upp med mor utgavs 2019 och är bok två av tre i romansviten om Jana Kippo. Boken tar avstamp i att Janas och hennes tvillingbror Brors mor precis har dött, och mors sista önskan är att bli begraven i sin hemby i Kukkojärvi; ett litet samhälle i de norra delarna av Norrbotten.

Jana och Bror inser snart att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda, då invånarna i samhället lever enligt strikta religiösa regler med många förbud där de människor som inte följer dessa

9 Johan Wickström, ”Didaktisk textkompetens”, i Malin Löfstedt red., Religionsdidaktik: mångfald, livsfrågor och etik i skolan, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2011 s. 157–177

10 Birgitta Östling, ”Smirnoff fortsätter sin resa”, NSD 11 maj 2019.

https://nsd.se/kultur/smirnoff-fortsatter-sin-resa-nm5104745.aspx [hämtad 2021-05-19]

11 Karin Smirnoff använder bara gemener när hon skriver namnet på karaktärerna och orterna i sina böcker, och använder hon för- och efternamn sammanskrivs dessa (t.ex. janakippo och kukkojärvi). För att underlätta läsandet för läsaren av denna uppsats har jag dock valt att skriva enligt de svenska språkreglerna med versal i början på namn och ort och särskrivna för- och efternamn.

regler blir utfrysta ur samhällets gemenskap. Det tar inte lång tid innan Bror lockas av att bli en del av bygemenskapen, medan Jana gör starkt motstånd mot densamma.

Att leva i ett litet norrbottniskt samhälle präglat av stränga religiösa regler och förbud är själva kärnan i boken Vi for upp med mor. Den religiösa rörelse som vi får möta i boken – som går under namnet Gemenskapen – jämförs ofta i recensioner av boken¹² med den laestadianska rörelsen, trots att det aldrig ordagrant uttrycks att det är Laestadius och laestadianismen som ligger till grund för framställningen av Gemenskapen. I denna studie söker jag därför bland annat att ta reda på varför denna jämförelse görs, och ta reda på vilka likheter och skillnader det finns mellan Gemenskapen och den laestadianska rörelsen. För att göra detta behövs även en bakgrund i Lars Levi Laestadius liv och framväxten av laestadianismen.

1.6.3 Lars Levi Laestadius och laestadianismen

Den 10 januari år 1800 föddes Lars Levi Laestadius i det lilla samhället Jäckvik i närheten av Arjeplog, och året därpå föddes hans bror Petrus. Deras mor var av samisk ätt, medan deras far var en del av en prästsläkt med rötter i den svenska lappmarken. Livet för de två bröderna kom snart att präglas av stor fattigdom, missbruk och våld. Deras far hade stora problem med alkoholen – problem som i många stunder kom att leda till att han var våldsam mot sin familj.

Att växa upp med en far med grava alkoholproblem var något som kom att prägla Lars Levi under hela hans liv, och inte minst i hans kommande gärning.¹³

För att de två bröderna skulle kunna få en möjlighet till ett bättre liv lämnade de hemmet när det var dags att börja i skolan. Deras far hade ett barn från ett tidigare äktenskap – Carl Erik Laestadius – och det var till honom som Lars Levi och Petrus flyttade. Carl Erik var präst i Kvikkjokk, och hos sin halvbror fick de två bröderna ett betydligt bättre hem än de haft tidigare.

12Annina Rabe, ”Hon kan konsten att berätta en historia”, Expressen 23 maj 2019.

https://www.expressen.se/kultur/bocker/hon-kan-konsten-att-beratta-en-historia/ [hämtad 2021-04-19]

”Bror blir upptagen i byns stränga religiösa gemenskap, en fantasiskapelse som bär drag av laestadianismen.”

Pia Bergström, ”Smirnoffs cocktail är stark, hemsk och rolig”, Aftonbladet 6 juni 2019.

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/AdxkQ3/smirnoffs-cocktail-ar-stark-hemsk-och-rolig [hämtad 2021-04-19]”Jana möter moderns barndomsmiljö, den gammellaestadianska sekt som kallas

”Gemenskapen”, där nästan hela släkten är medlemmar.”

Lisbeth Larsson, ”Recension: Vi for upp med mor – Karin Smirnoff”, Göteborgsposten (GP) 27 maj 2019.

https://www.gp.se/kultur/recension-vi-for-upp-med-mor-karin-smirnoff-1.15308559 [hämtad 2021-04-19]

”Församlingen i kukkojärvi för en sträng regim av læstadiansk karaktär och de tar ett hårt grepp om honom.”

13 Kristiansen, 2005 s. 52

Carl Erik var lärare åt sina bröder och såg till att de lärde sig allt de behövde för framtida studier.¹⁴

I och med att de fick rätt till utbildning via sin bror och senare via skolor började bröderna att fundera över sin framtid, och att bli präst var något som de båda bröderna tidigt funderade över.

Männen i deras släkt hade i generationer valt att bli just präster, men Lars Levi drogs åt två olika håll. Hans intresse för botaniken hade vuxit fram under sina studieår då han studerade under en av den tidens främsta inom området – Göran Wahlenberg – och tillsammans åkte de på många studieresor runtom i Sverige. För Lars Levi stod valet mellan botaniken och prästerskapet, och kanske var det en kombination av släktens historia inom kyrkan och det faktum att hans bror Petrus bestämde sig för att utbilda sig till präst som Lars Levi tillslut valde att göra detsamma. Efter en tids studier tillsammans blev så Lars Levi och Petrus färdiga präster den 20 februari år 1825 och strax därpå blev Lars Levi tillsatt som präst i Karesuando församling – Sveriges nordligaste församling.¹⁵

Efter några år med mycket sorg, sjukdom och tvivel började Lars Levi glida ifrån sin tro och kände att han ville lämna Karesuando, och för att kunna göra detta var han tvungen att avlägga en pastoralexamen. År 1843 avlade han denna examen, och utnämndes då till visitator för olika skolor och församlingar i lappmarken. Det var just vid ett sådant möte som hans gnista tändes igen.¹⁶

Efter en gudstjänst i Åsele församling 1844 steg en ung samisk kvinna – Maria Clemensdotter – fram till Lars Levi. Hon öppnade upp sig för Lars Levi och delade med sig av sina erfarenheter i att bli av med sina tvivel. Det var i ett möte med pastor Brandell i Nora som Maria delade med sig av sitt mörker och sin osäkerhet, och i och med detta kunde pastor Brandell hjälpa henne att bli av med sina tvivel. Lars Levi såg detta möte som en vändpunkt i sitt liv. Han visste nu vad han skulle göra för att nå ut till folket, och det var efter denna sammankomst som den laestadianska väckelsen verkligen tog fart.¹⁷

14 Kristiansen, 2005 s. 52

15 Kristiansen, 2005 s. 52–54

16 Kristiansen, 2005 s. 58–59

17 Kristiansen, 2005 s. 59–60

Det var efter mötet med Maria som Lars Levi ändrade sitt sätt att predika. Han började använda ett mer rättframt och grovt språk, och målade bilder med starka färger med syfte att göra intryck på åhörarna. Ju mer tiden gick dök desto fler personer upp på Lars Levis predikningar, och år 1846 var den laestadianska väckelserörelsen ett faktum. Folk samlades runt Laestadius när de hörde allt gott som hans väckelse lett till: alkoholmissbruket hade minskat till följd av Laestadius kritiska syn på rusdrycker och fler människor än tidigare levde på rätt sätt – enligt den kristna tron.¹⁸

År 1861 gick Lars Levi Laestadius bort till följd av en lång tids hårt arbete och sjukdom. Johan Raattamaa – som hade varit en anhängare till Laestadius under hans gärning – blev Laestadius efterträdare. Han delade många av Laestadius ståndpunkter, och hade likt Laestadius vuxit upp i ett hem präglat av fattigdom och alkoholmissbruk. Under sitt arbetsverksamma liv märkte Raattamaa att det fanns tendenser till splittringar inom rörelsen, och efter hans död 1899 var splittringen ett faktum. De olika uppfattningarna om vad det innebar att vara laestadian, och hur detta skulle efterlevas, hade tillslut blivit för stora. Vid 1900-talets början splittrades därmed laestadianismen till öst- och västlaestadianismen, och det är fortsatt dessa två inriktningar som tar störst plats i Sverige än idag.¹⁹ Västlaestadianismen – ibland även kallat ”de förstfödda” – är den gren av rörelsen som i allra största grad följer Laestadius ord. Vid deras träffar läses Laestadius predikningar, och man lever helst utan den moderna kulturens medel. Vad gäller östlaestadianismen har denna gren en betydligt svagare bindning till laestadianismens ursprung än den västliga, och motståndet mot moderniteter är inte lika stort.²⁰

1.7 Teori

Då en stor del av detta arbete går ut på att diskutera, analysera och resonera om på vilket sätt man kan använda sig av Vi for upp med mor²¹ i religionsundervisningen på gymnasiet är en didaktisk teori av allra största relevans. Didaktiken är något som inte bara kommer att prägla denna studie, utan också hela min kommande lärargärning.

18 Kristiansen, 2005 s. 60–61

19 Kristiansen, 2005 s. 65–67

20 Nationalencyklopedin (NE), læstadianism, https://www-ne-

se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/laestadianism [hämtad 2021-04-25]

21 Karin Smirnoff, Vi for upp med mor, Första upplagan, Bokförlaget Polaris, Stockholm, 2019

I Malin Löfstedts antologi Religionsdidaktik – mångfald, livsfrågor och etik i skolan från 2011 diskuteras och analyseras religionsämnet grundligt ur ett didaktiskt perspektiv. Det lyfts fram alltifrån hur man som religionslärare bör tänka i särskilda klassrumssituationer, till hur man bör välja och hantera sitt material. Det sistnämnda diskuteras särskilt av Johan Wickström i bokens tionde kapitel²², och just det kapitlet är därför särskilt intressant för detta arbete. Wickström skriver bland annat om didaktiska perspektiv på textval och menar att skönlitterära texter är tacksamma att använda sig av i undervisningen eftersom de är mer öppna för tolkningar, och till skillnad från läroböcker gör inte skönlitteraturen samma anspråk på sanning.²³

Vidare skriver Wickström om texter som en didaktisk möjlighet inom undervisningen – något som i allra högsta grad är något som stämmer överens med de egna tankarna. Wickström skriver att man ofta pratar om att man som lärare har ett ansvar i att välja texter som inte kränker eller spinner vidare på fördomar. Han menar dock att bara för att en text är problematisk behöver inte användningen av den bli sådan. Det finns förstås ingen vinst att använda sig av texter som är fördomsfulla eller kränkande om man inte diskuterar problematiken med texterna, och just detta är något som är viktigt att ta fasta vid i det eventuella användandet av Vi for upp med mor²⁴ i undervisningen. Det finns en stor risk att innehållet i boken kan verka kränkande eller upprörande för elevgruppen, och därför krävs det att innehållet problematiseras. Wickström uppger att i kursplanen för grundskolan står bland annat att undervisningen ska belysa vilken roll som religioner kan spela i ett samhälle, gällande både fredssträvanden och konflikter, men också hur religionen kan användas för att främja social sammanhållning. Med detta i åtanke blir det tydligt att även problematiska texter kan vara värdefulla, så länge man som lärare arbetar med dessa på ett medvetet sätt. För att kunna skänka sina elever en förståelse för den värld de lever är det av allra största vikt att de får ta del av alla typer av texter, oavsett om texten i fråga kan anses vara problematisk eller inte. För det är ju ett faktum att texter, på ett eller annat sätt, alltid är problematiska för någon. Detta är inget som går att ducka för, men så länge det finns en medvetenhet och ett ansvarstagande hos läraren finns det ingen anledning att exkludera sådana texter från undervisningen.²⁵ Dessa tankar kommer ligga till grund för en didaktisk reflektion, och är i allra högsta grad till stor användning för denna studies avslutande analys.

22 Wickström, 2011 s. 157–177

23 Wickström, 2011 s. 160

24 Smirnoff, 2019

25 Wickström, 2011 s.159–160

1.8 Forskningsöversikt

1.8.1 Laestadius and Laestadianism in the Contested Field of Cultural Heritage – A Study of Contemporary Sámi and Tornedalian Texts av Anne Heith

År 2018 publicerade Anne Heith, docent vid Umeå universitet, monografin som visar vilken roll Lars Levi Laestadius och laestadianismen har i ett stort urval av samiska och tornedalsk litteratur och konst från 1970-talet och framåt. Majoriteten av Heiths studie syftar till att undersöka hur Lars Levi Laestadius och laestadianismen representeras inom fiktionen, men även andra typer av konstnärliga uttryck undersöks. Detta görs med ”det vidgade textbegreppet”

i åtanke – ett begrepp som har kommit att få en allt större plats inom den svenska skolan.²⁶ Skolverket beskriver att begreppet innebär att skolan bör använda sig av annat än bara textbaserat innehåll i undervisningen, där även film och konst är en viktig del i ett vidgat textbegrepp.

Heith har – till skillnad från denna uppsats – ett väldigt stort urval av verk som diskuteras och analyseras i sin studie, men trots det finns det mycket att ta inspiration av då grundantagandet är i mångt och mycket detsamma. I likhet med Heiths studie är syftet med den här uppsatsen att undersöka hur laestadianismen porträtteras inom fiktionen, och jämföra detta med återgivelser av hur laestadianismen tar sig i uttryck i verkligheten. Dessutom är det vidgade textbegreppet – som Heith presenterar – något som är av stor relevans inför en kommande lärargärning. Att ha en undervisning som går ut på att enbart ägna tid åt att lyssna till sin lärare eller läsa läroböcker är inte något som passar alla elever, och genom att ha det vidgade textbegreppet i åtanke tenderar man att fånga upp fler personer. Det är därtill även bevisat att en mer varierad skolundervisning är värdefullt för att hålla elevgruppen engagerad och motiverad, och att elevernas förmåga till ett kritiskt tänkande utvecklas ju mer variationsrik undervisningen är.²⁷ Det vidgade textbegreppet kan även tolkas som något som menar att alla

26 Skolverket, Läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet, Stockholm, 2011 https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan/laroplan-lgr11- for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet [hämtad 2021-04-29] ”Undervisningen ska behandla följande centrala innehåll. Berättande texter, sakprosatexter och texter som kombinerar ord, bild och ljud.”

27Anders Broman, ”Variationsrik undervisning utvecklar kritiskt tänkande”, Skolverket, Stockholm, 2014.

https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/artiklar-om-forskning/variationsrik- undervisning-utvecklar-kritiskt-tankande [hämtad 2021-04-25]

skolämnen – oavsett om det är matematik eller historia – bör ha en undervisning präglad av variation. Rent praktiskt kan detta handla om att införliva sådant som ses som givet i vissa ämnen även i andra ämnen, och i just detta fall handlar det om att införa skönlitteratur även i religionsämnet, vilket är något som jag utifrån egna erfarenheter anser många gånger ha förbisetts.

Heiths sätt att analysera och reflektera kring de verk hon har valt att undersöka skänker dessutom en värdefull inblick i hur ett sådant arbete kan gå till, vilket är något som kan komma att vara till stor hjälp i skrivandet av denna uppsats. Tack vare att Heith har ett så stort urval av verk som hon lyfter i sin studie finns det goda förutsättningar att hitta sådant som kan komma att bidra till vidare tankar och reflektioner för detta arbete.

1.8.2 Sions döttrar – de laestadianska kvinnorna som traditionsförmedlare i norra svenska Österbotten åren 1927–2009 av Gerd Snellman

År 2011 publicerade Gerd Snellman en avhandling med kyrkohistorisk inriktning som syftade till att undersöka på vilket sätt laestadianska kvinnor i svenska Österbotten medverkat i traditionsförmedlingen mellan åren 1927–2009. Snellmans fokus har varit att lyfta fram kvinnorna inom den laestadianska rörelsen, då dessa i stor mån åsidosatts i all forskning på området. Detta gäller inte minst laestadianska kvinnor i svenska Österbotten, och det är i detta som Snellmans avhandling tar vid. För att få svar på sina frågor har Snellman dels tagit del av ett skriftligt material från år 1927 och framåt, dels genomfört intervjuer som slutförts under år 2009, och det är detta som har avgjort tidsgränsen för avhandlingen.

Min egen studie är förvisso ingen intervjustudie, men trots detta finns det ett flertal saker att ta inspiration av i Snellmans avhandling. I denna studies resultatdel där den laestadianska rörelsen jämförs med Gemenskapen i Smirnoffs bok (se avsnitt 1.6.2 för bakgrund) är ett av de perspektiv som lyfts fram mannens och kvinnans olika roller inom rörelsen. Snellmans avhandling kan därför komma till stor användning i det att den skänker en inblick i kvinnornas plats i den laestadianska rörelsen, och i och med detta bidrar till vidare tankegångar i ämnet för denna studie.

1.8.3 ”Vad vill Gud att jag ska göra?” En kvalitativ studie om laestadianers hantering av dagens skola i Haparanda av Frida Keisu

År 2010 skrev Frida Keisu vid Umeå universitet ett examensarbete med didaktisk inriktning som syftade till att besvara hur laestadianer ställer sig till den svenska skolan idag. Keisu förklarar vidare att hon också syftar till att göra en jämförande studie där hon söker ta reda på om olika inriktningar av laestadianismen har olika uppfattningar i frågan.

För att få svar på sina funderingar har Keisu genomfört intervjuer med ett flertal personer som verkar inom laestadianismen i Haparanda eller Torneå. De sex intervjuobjekten valdes utifrån flera aspekter. Dels eftersökte Keisu personer med vetskap om laestadianismens olika inriktningar, dels ville hon få svar på hur det är att vara laestadian i dagens samhälle och skola.

Intervjuobjekten var såväl män som kvinnor, och mellan 18 till 56 år gamla.

Keisus studie liknar denna i det att hon har en utgångspunkt i att ge en bakgrund kring Laestadius liv och utvecklingen av laestadianismen, vilket är något som görs även i denna studie. För henne var det av allra största vikt att ta reda på sådant för att kunna ställa relevanta och pålästa frågor till sina intervjupersoner, medan det för denna uppsats är direkt avgörande för att få en ordentlig bakgrund i laestadianismen, och därtill kunna genomföra en rättvis jämförelse mellan Gemenskapen och laestadianismen. Rent innehållsmässigt presenterar Keisu dessutom sådant som är relevant och givande för den här studien, då hon i sin direktkontakt med ett flertal laestadianer får ett inifrånperspektiv som annars hade varit svårt att få. Hennes studie väcker därmed tankar om vad det kan innebära att vara laestadian i ett nutida Sverige – något som kan komma att bli till nytta för den här uppsatsen.

2 Resultat och analys

Jag ämnar lägga ihop resultat och analys då resultatet inte säger något utan en direkt efterföljande analys. I det här kapitlet genomförs en jämförande analys mellan laestadianismen och Gemenskapen i Vi for upp med mor²⁸ med hjälp av Maj–Lis Palos bok Sommarsvalor och vintermesar: en bok om att leva i den laestadianska väckelserörelsen i dag²⁹ som ger en god inblick i vad det innebär att vara laestadian i ett relativt nutida Sverige.

2.1 Temaval ur Vi for upp med mor

I kommande avsnitt har jag gjort egna kategoriseringar för olika teman som förekommer i boken Vi for upp med mor.³⁰ Som resultat kommer dessa kategoriseringar först och främst presenteras, för att sedan följas av en jämförande analys mellan Gemenskapens och laestadianismens likheter och skillnader. Avsnittet inleds med korta beskrivningar av de karaktärer som förekommer i de utvalda passagerna ur boken.

2.1.1 Karaktärsbeskrivningar

Jana Kippo är bokens huvudperson och den person vars tankar vi genomgående får följa.

Hennes barndom var präglat av mycket misär, och detta är något som har kommit att påverka Janas fortsatta liv. Jana har fått ägna stor del av sin tid åt att ta hand om sin bror, som haft betydligt svårare att skaka av sig sin bakgrund än Jana.

Bror Kippo är Janas tvillingbror och har likt Jana även han levt ett liv kännetecknat av stora missförhållanden. När Jana utåt sett verkat lyckas befria sig från sådant som varit jobbigt, har Bror istället ägnat sig åt att förtära alkohol för att lindra ångesten.

Siri Kippo är Janas och Brors mor. Hon växte upp inom Gemenskapen i Kukkojärvi men valde som vuxen att lämna rörelsen och byn när hon blev utstött, men ska nu efter sin död återföras till Kukkojärvi.

28 Smirnoff, 2019

29 Palo, 2000

30 Smirnoff, 2019

Jussi Rahanni är Janas och Brors kusin som bor i Kukkojärvi. Jussi är inte en del av Gemenskapen, och lever utanför de ramar som rörelsen har bestämt. I detta förenas han och Jana som i likhet med Jussi anser att Gemenskapen i allra största mån går att liknas vid en sekt, medan Bror å andra sidan lockas av det sammanhang som Gemenskapen kan erbjuda.

Pastor Silas är ledare för Gemenskapen och den tveklöst mäktigaste personen i Kukkojärvi.

Han är den som ser till att Gemenskapens ramar efterlevs, och är också en viktig del i att locka nya människor till byn.

Marta är gift med Pastor Silas och kusin till Jana och Bror. Hon är den som introducerar Bror för Gemenskapen, och är också den person inom Gemenskapen som Jana har bäst kontakt med.

Magdalena Rahanni är också hon en kusin till Jana och Bror, och i likhet med Jussi lever hon utanför Gemenskapen. Hon bor tillsammans med Kimmo Rantatalo, och hon har stora problem med alkoholen.

Kimmo Rantatalo bor ihop med Magdalena Rahanni, och lever också utanför Gemenskapen. I likhet med Magdalena har Kimmo stora alkoholproblem, och han hamnar vid ett flertal tillfällen i dispyter med Jana.

2.1.2 I församlingen

I bokens fjärde kapitel får vi ta del av Janas återgivelse och intryck från hennes mors begravning, och det är detta som kommer att bli tvillingarnas allra första möte med Gemenskapen. När Jana och Bror anländer till Kukkojärvis kyrka möts de av mängder av människor som är på plats för att sörja deras mor, och Jana har svårt att förstå vilka alla människor är. Gamla som unga sitter i bänkarna, och alla kvinnor bär sjalett över sina huvuden.

Bror förklarar att det är de här människorna som är Gemenskapen.³¹

Prästen – som vi snart blir varse om är Gemenskapens ledare pastor Silas – är den som håller i begravningen. I sin predikan har han ett fokus på synden, välsignelsen och förlåtelsen. Han mässar inför församlingen: ”Utan synd finns ingen välsignelse. Utan bekännelse finns ingen

31 Smirnoff, 2019 s. 17

nåd.”³² och församlingen svarar tillbaka. Många är synbart berörda av det pastor Silas har att säga, och så även Bror. Det är bara Jana som tycker att det som sägs är ”skitsnack”.

Pastor Silas övergår till att prata om Siri Kippo – Janas och Brors mor – och hur mycket hon har syndat under sitt liv. Han menar att Siri syndade när hon lämnade Gemenskapen, och hon syndade när hon slängde anklagelser mot andra för att själv verka oskyldig. Hennes liv på jorden kom att präglas av synd, men pastor Silas säger att nu har Siri äntligen kommit tillbaka dit hon hör hemma. Genom att begravas i Kukkojärvi får hon nu syndernas förlåtelse och hennes väg till Herren är fri. Vid dessa ord börjar Bror att gråta på riktigt, samtidigt som Jana fortsatt känner en ilska och ett förakt mot pastor Silas.³³

När det är dags för tvillingarna att gå fram till kistan för ett sista farväl lägger Jana märke till att ingen annan har lagt blommor på eller runt kistan. Det fanns heller inte några ljus eller andra typer av utsmyckningar. Det var bara kistan som stod där. Väl framme vid kistan bryter Bror ihop av sorg, och medlemmar ur församlingen sluter upp sig omkring honom för att ge honom stöd. Människor han aldrig träffat förr håller om honom och säger tröstande ord, och trots att Jana försöker dra bort honom från hopen av människor väljer han att stanna kvar.³⁴

Det dröjer inte lång tid efter begravningen innan Jana presenteras och introduceras för pastor Silas och Gemenskapen. Det är på en bjudning tillsammans med ett tjugotal församlingsmedlemmar som mötet sker. Jana ifrågasätter varför Jussi – Janas och Brors kusin som bor i Kukkojärvi – inte är med under kvällen, och pastor Silas svarar att han inte längre är med i Gemenskapen. Jana undrar vidare vad Gemenskapen egentligen är, och på vilket sätt den skiljer sig från andra sekter. Pastor Silas svarar att Gemenskapen alls inte är någon sekt, utan en helt vanlig församling i likhet med EFS eller Missionskyrkan. Jana nöjer sig inte helt med det svaret, och frågar vidare på vilket sätt Gemenskapen skiljer sig ifrån dessa två andra församlingar. Pastor Silas svarar kort och gott att det är rättrogenheten som särskiljer Gemenskapen från andra församlingar. Inom Gemenskapen tolkar man inte Bibeln, utan följer den. Jana ifrågasätter att man följer en bok som skrevs för tusentals år sedan och påtrycker att

32 Smirnoff, 2019 s. 19

33 Smirnoff, 2019 s. 19–21

34 Smirnoff, 2019 s. 21–23

det väl har skett en del samhällsförändringar sedan dess, men pastor Silas menar att det är mycket som fortfarande är sig likt. Världens grundstenar är fortfarande arbete, familj och hem.³⁵

2.1.2.1 Analys

Det framgår tydligt att synden och förlåtelsen har en stor roll för människorna inom Gemenskapen, och vad gäller laestadianismen har dessa även en viktig plats där. Palo säger att det finns många fördomar om att laestadianer har en särskilt sträng syn på vad som anses syndigt eller inte, men hon menar att denna bild inte stämmer överens med verkligheten. I Smirnoffs bok reagerar Jana starkt på att pastor Silas under begravningen hävdar att hennes mor levde ett liv präglat av synd, trots att han inte kände henne, och dessa känslor är något som Jana har gemensamt med många som står utanför den laestadianska rörelsen enligt Palo. Hon menar att många tenderar att reagera med ilska när de får höra att de är syndare då många inte anser sig vara sämre än någon annan. Men det är också det faktum att alla människor är syndare som förenar oss. Alla – oavsett om du är gammal eller ung – är på ett eller annat sätt en syndare, och det är upp till oss själva att leva så goda liv vi kan, och i detta förenas Gemenskapen och den laestadianska rörelsen.³⁶

I likhet med den laestadianska rörelsen lägger Gemenskapen en väldigt stor tilltro till Guds ord såsom de skrivs i Bibeln. Palo menar att enligt laestadianer är det som står i Bibeln det sanna, och det är inte upp till oss människor att tolka eller omvärdera innehållet för att det ska passa in i världen såsom vi känner till den. Guds ord ska och bör alltid gå före människans enligt både Gemenskapen och laestadianismen, och det är upp till oss att följa det som skrivs.³⁷

2.1.3 Synen på mannen och kvinnan

Vid ett flertal tillfällen i boken får vi ta del av Gemenskapens syn på mannens och kvinnans olika roller i samhället, och detta är något som vi stöter på redan i ett tidigt skede av boken. I ett samtal mellan Jana och hennes kusin Jussi (som inte tillhör Gemenskapen) framgår det att männen och kvinnorna i Kukkojärvi har vitt skilda positioner i samhället – åtminstone de som

35 Smirnoff, 2019 s. 34

36 Palo, 2000 s. 73–74

37 Palo, 2000 s. 31–32

lever i Gemenskapen. Jussi förklarar att de allra flesta män hittar jobb i gruvorna, medan kvinnorna lämnas till att ta hand om hem och barn.³⁸

Att män och kvinnor har olika positioner i samhället och Gemenskapen är inte något som enbart Jussi påstår, utan även människor som är en del av Gemenskapen medger att det är så livet ser ut. Vid ett senare skede i boken pratar Jana med pastor Silas hustru Marta om just detta. När Marta och Jana ses över en fika märker Jana att Marta har blåmärken i ansiktet, och ganska snart erkänner Marta att det är hennes make som har slagit henne. När Jana ifrågasätter varför Marta fortsatt är gift med pastor Silas – trots att han misshandlar både henne och barnen – svarar Marta att det inte är så enkelt att bara skilja sig. Alla andra i församlingen skulle komma att ta Silas parti, eftersom han är både pastor och man, och som en man av Gud ses han som felfri.

Jana svarar Marta att hon förstår att saker och ting är komplicerade, och att hela strukturen som Gemenskapen bygger på skulle rasa samman om kvinnorna bara gav sig av. Jana menar därtill att Gemenskapen nog inte ens skulle existera om männen och kvinnorna var jämställda. Marta förklarar för Jana att grunden för denna människosyn vilar i det faktum att det i bibeln står att mannen är kvinnans överhuvud, och att kvinnans roll inom församlingen är att tiga.

Gemenskapen tolkar detta som att det inte är tillåtet för kvinnor att predika eller fatta viktiga beslut. Jana frågar vad Marta egentligen tycker om det hela, och Marta svarar enkelt att hon håller med. Det finns annat som kvinnor är bra på. Som att ta hand om hem och barn.³⁹

Samtalet mellan de två kvinnorna fortsätter sedan med att Jana frågar Marta om hon verkligen vill ha så många barn som hon har, då Marta är gravid med ännu ett barn trots att hon redan har en handfull att se efter. Marta svarar bara med ett leende. Hon förklarar enkelt att barn är Guds vilja, och blir en kvinna befruktad är det hennes plikt att föda barnet.⁴⁰

Magdalena Rahanni är en av de fåtal personer som lever utanför Gemenskapen i Kukkojärvi.

Magda – som hon oftast kallas – lever tillsammans med Kimmo Rantatalo i ett hus som Jana och Bror har ärvt efter sin mor Siris död, och i och med detta kommer Jana att komma Magda ganska nära. I ett samtal med Magda framgår det att hon har en annan erfarenhet av kvinnorna i Kukkojärvi än de kvinnor som Jana hittills har mött. Magda säger till Jana att hennes och Brors mor Siri är en slags legend i många kvinnors ögon, då hon såg till att göra väsen från sig

38 Smirnoff, 2019 s. 33

39 Smirnoff, 2019 s. 111

40 Smirnoff, 2019 s. 112

innan hon lämnade Kukkojärvi. Siri må ha smutskastats för att ha vågat stå upp för sig själv, men i detta gjorde hon ett avtryck på kvinnorna i samhället. Magda förklarar vidare att det finns många kvinnor som protesterar, om än i tysthet. En protest som går ut på att många beger sig till grannsamhället för att göra aborter, men också en protest i att många tar p-piller i smyg för att slippa bli gravida. Genom detta tvingas dessa kvinnors män till skilsmässa eftersom de har misslyckats med att befrukta sin fru. Magda avslutar med att säga att kvinnorna inte är några offer, utan att allt de gör är medvetet.⁴¹

Synen på vilka roller som mannen och kvinnan har i samhället är något som lärs ut i tidig ålder, vilket är något vi bekantas med i Janas möte med sina elever när hon vikarierar som lärare på högstadiet i Kukkojärvi. Vid en lektion i hemkunskap vänder sig Jana till sina elever och frågar vilka av dem som tidigare gjort fiskbullar, och föga förvånande är det bara flickorna som svarar att de lagat fiskbullar förut. Jana frågar då om det verkligen inte finns någon av pojkarna som har gjort det förr, men en av flickorna svarar kort och gott att pojkar inte lagar mat. De är bara med på lektionen för att de måste – inte för att lära sig laga mat. Jana vänder sig återigen till pojkarna för att fråga om de aldrig har tänkt flytta hemifrån, och omgående svarar en av pojkarna att de kommer flytta när de gifter sig. Jana ställer ytterligare en fråga, men hon får inget svar. Hon frågar hur det känns att ha livet helt utstakat för sig själva, men gruppen är oförstående till vad hon menar.⁴²

På samma lektion säger sedan en av flickorna att hon minsann inte tänker gifta sig när hon blir stor – något som möts av stor skepsis av hennes klasskamrater. Någon skakar på huvudet och en annan himlar med ögonen åt hennes uttalande. Jana frågar henne vad hon vill göra i sitt liv och flickan säger att hon vill lämna Kukkojärvi för att bli flygvärdinna. Hon vill se världen.⁴³

2.1.3.1 Analys

Dessa beskrivningar av synen på mannen och kvinnan i Gemenskapen är något som i viss mån känns igen även hos den laestadianska rörelsen. Det är ett faktum att det – i likhet med Gemenskapen – inte finns kvinnliga predikanter inom laestadianismen, men Palo menar att detta inte beror på att det finns en syn på att kvinnan är sämre lämpad än männen. Historiskt

41 Smirnoff, 2019 s. 241–242

42 Smirnoff, 2019 s. 269

43 Smirnoff, 2019 s. 270

sätt har kvinnorna haft en viktig roll i rörelsen, och Laestadius själv prisade och lyfte ofta kvinnor i sina predikningar. Johan Raattamaa – som tog över som ledare efter Laestadius död – höll även han kvinnorna högt, men var samtidigt tydlig med att de inte skulle predika. Palo menar att kvinnorna inom laestadianismen aldrig har strävat efter att bli predikanter, så det har heller aldrig varit ett problem. Likväl är det ett faktum att om det skulle finnas en kvinna som vill predika så skulle hon inte vara tillåten att göra det.⁴⁴

Däremot säger Palo att kvinnan inte lämnas ensam att ta hand om hem och barn, utan att det är något som mannen och kvinnan försöker att dela på. Hon vittnar om att vid många församlingsmöten tar kvinnorna såväl som männen ett delat ansvar i att servera och städa, och att detta är något som blivit allt vanligare. Hon menar att den ojämställdhet som finns mellan männen och kvinnorna inom den laestadianska rörelsen inte har så mycket med laestadianismen i sig att göra, utan snarare handlar om att vi lever i en värld där männen fortfarande premieras.

Att männen generellt sätt har högt uppsatta positioner inom rörelsen bidrar dock förstås till att det blir ofrånkomligt att många kvinnor tar ett större ansvar för hem och familj.⁴⁵

Synen på barn hos Gemenskapen som något som människan givits av Gud är något som känns igen även inom laestadianismen. Palo berättar att människorna i den laestadianska rörelsen delar en syn på livet som något heligt, och att barnen är en gåva från Gud. Blir en kvinna gravid är det därför hennes uppgift att bära och föda barnet, då Gud har anförtrott henne med det viktigaste han vet. Abort är därför något som inte är tillåtet inom laestadianismen, och detta är också något som Gemenskapen anser vara förbjudet.⁴⁶

Palo uttrycker att många utomstående hävdar att den laestadianska rörelsen är kvinnofientlig, och anser att kvinnorna inom rörelsen är förtryckta. Hon menar att påståenden som dessa är direkt förolämpande mot kvinnorna i rörelsen, då ett sådant påstående utgår ifrån att kvinnorna inte kan tänka eller handla på eget bevåg. Hon tillägger också att om det hade varit så svårt att leva inom laestadianismen som många utomstående påstår, hade dessa dugliga och smarta kvinnor lämnat för längesedan. Detta är ett tankesätt som på sätt och vis kan kännas igen i samtalet mellan Jana och Magda. Förvisso menar inte Palo att kvinnorna inom laestadianismen inte är några offer genom att de gör aborter i smyg, men tankesättet är ändå något som kan

44 Palo, 2000 s. 65–67

45 Palo, 2000 s. 60–63

46 Palo, 2000 s. 50–51

anses vara gemensamt. Både Palo och Magda menar att kvinnorna är fullt kapabla att fatta beslut över sina egna liv, och att tro något annat kan ofta vara direkt felaktigt.⁴⁷

2.1.4 Janas och Brors skilda syn på Gemenskapen

Att Bror och Jana har olika syn på Gemenskapen är något som är tydligt redan tidigt i boken, och det är i ett samtal mellan tvillingarna som detta verkligt uppdagas. Jana märkte redan på begravningen att Bror var mer välvilligt inställd till vad som sades och gjordes under ceremonin än vad hon själv var, men det är i följande konversation som hon förstår att deras tankar om Gemenskapen tydligt skiljer sig åt. Begravningen är avklarad och Jana känner sig redo att åka hem till Smalånger igen. När Jana frågar Bror om han är redo att åka tillbaka svarar Bror att han har andra planer. Han ska följa med Marta – pastor Silas fru – på andakt. Jana kan inte förstå att Bror vill följa med på en andakt i en kyrka som inte tillåter vare sig läsning eller musik, och Bror svarar då att det inte är en kyrka. Han menar också att sådana saker bara är en liten petitess i sammanhanget och att det absolut viktigaste är Gemenskapens sammanhållning och samhörighet. Jana kan inte begripa vad Bror ser i de där galningarna, och Bror bemöter detta med att säga att hon kan kalla dem vad hon vill. Hon förstår inte vad de står för. ⁴⁸

Bara en kort stund efter detta samtal har Bror bestämt sig för att ansluta sig till Gemenskapen.

Jana – som är helt oförstående inför att han vill gå med i Gemenskapen – gör sitt yttersta för att få Bror att tänka efter vad han verkligen ger sig in på. När Jana ställer frågan om vad Bror håller på med förklarar han att det är först nu han förstår att han har syndat under sitt liv, och att det är genom att erkänna sina synder för pastor Silas som han kommer att kunna bli förlåten för dessa. Han säger till Jana att han därför har valt att gå med i Gemenskapen, och Jana besvarar Bror med att säga att pastor Silas menar att även nyfödda är syndare, och att Bror omöjligt kan ha gjort något som han behöver förlåtas för. Bror menar att Jana omöjligt kan veta detta. Hon vet inte vad han har gjort eller inte gjort, det vet bara han själv.⁴⁹

Avsnittet i boken fortsätter med att Jana försöker att få Bror att tänka om genom att säga åt honom att han inte hör hemma i Gemenskapen. Han gillar ju att vara fri – fri att välja vad han själv vill göra. Ta en öl, lyssna på musik eller ta hand om sina krukväxter. Saker som han inte kommer att få göra om han går med i Gemenskapen. Bror säger att allt det där är sådant som

47 Palo, 2000 s. 62

48 Smirnoff, 2019 s. 49

49 Smirnoff, 2019 s. 61

han varit intresserad av, men att saker är annorlunda nu. Han har äntligen hittat hem, och det är betydligt viktigare än att få ta en öl ibland. Jana undrar vad som kommer hända med henne nu.

Det är ju ingen i Gemenskapen som kommer godkänna att de fortsätter att umgås, och Bror säger att det kanske är för det bästa. När hon är redo är hon välkommen att bli en del av Gemenskapen, men Jana säger att det aldrig kommer att ske.⁵⁰

Även Jana kan dock i sin motvilja inför Gemenskapen ibland slås av en parallell tanke. När hon återigen sitter samlad med församlingsmedlemmarna tänker hon att det förstås kan vara skönt att ha ett liv utstakat för sig där familjen är navet, och Gemenskapen är hjulet. Men för Janas del är det för sent. Hon är alldeles för gammal, medan Bror fortfarande har tid på sig.⁵¹

Kort därpå ses Jana och Bror utanför Gemenskapen, och Jana får en chans att uttrycka sitt missnöje över att Bror har låtit sig bli så beroende av Gemenskapen. Hon frågor om det inte betyder något att han redan hade en gemenskap med henne och hans flickvän hemma i Smalånger, och Bror svarar att det är skönt att slippa Smalånger och allt som var jobbigt där.

Han förklarar också för Jana att han tycker att det är jobbigt att hon är så stark hela tiden.

Oavsett vad som sker står hon på benen och lyckas skaka av sig allting – något som han själv inte klarar av. Han vill inte vara henne till last längre, och genom att ansluta sig till Gemenskapen kan han uppfylla detta.⁵²

Senare i boken framgår det att Bror har beslutat sig för att ta ett ytterligare steg för att bli en del av Gemenskapen – han ska gifta sig med en som är med i rörelsen. Jana försöker få Bror att tänka om då hon anser att han kommer vara fast för alltid om han gifter sig in i Gemenskapen, medan Bror menar att det är hans val och hans liv. Han gör det för sin egen skull, och Jana kan inte få honom att tänka om.⁵³

2.1.4.1 Analys

I dessa återgivelser ur boken framgår det att Jana – redan från första början – har en kritisk syn på Gemenskapen och vad de står för. Hon anser att rörelsen är alldeles för sträng och dyster,

50 Smirnoff, 2019 s. 61

51 Smirnoff, 2019 s. 140–141

52 Smirnoff, 2019 s. 156

53 Smirnoff, 2019 s. 200

och att den inkräktar på människans möjligheter att leva som hen själv vill. Palo berättar att liknande åsikter om laestadianismen är regelbundet återkommande från människor som står utanför rörelsen. Många har förutfattade meningar om att ett liv inom den laestadianska rörelsen ska vara särskilt tungt och svårt, och att den kristna tron sätter stränga ramar för vad som är tillåtet eller inte. Palo har en förståelse att det för utomstående kan uppfattas på ett sådant vis, men hon menar att det är långt ifrån sanningen. Istället förklarar hon att den kristna tron är ett viktigt hjälpmedel i att tackla de svårigheter som människan stöter på, och att tillsammans med de andra i den laestadianska rörelsen bildas en stark gemenskap i det att alla förenas i dessa tankar. Att leva i Guds gemenskap är en stor hjälp för den enskilda människan i att kunna hantera sitt liv och de kval som uppstår.⁵⁴ Att Bror väljer att ansluta sig till Gemenskapen är kanske därför inte så konstigt som Jana vill få det att verka. Han vill vara en del av ett sammanhang där han kan få hjälp med att hantera livets motgångar och kan få bli förlåten för sina tidigare handlingar, för att få leva ett betydligt enklare och lyckligare liv än det han hittills levt.

Även här går det att känna igen de tankar om synd och förlåtelse som är gemensamt för Gemenskapen och den laestadianska rörelsen. Medan Jana finner det omöjligt att Bror ska ha syndat mer än någon annan, har Bror en övertygelse om att han vill erkänna sina synder för att nå förlåtelse. Janas syn på synd och förlåtelse stämmer i stor mån överens med den bild Palo presenterar när hon säger att många utanför den laestadianska rörelsen reagerar negativt på att höra att de är syndare, då Jana har starka reaktioner på det faktum att pastor Silas uttryckt att unga såväl som gamla är skyldiga till att ha syndat. Bror å andra sidan verkar finna en trygghet och en glädje i att alla – inklusive honom själv – är syndare, men trots det kan förlåtas.⁵⁵ Som 14-åring dödade Bror sin och Janas far, och detta är något som har kommit att hemsöka honom under resten av livet. Trots att han gjorde det för att rädda sig själv och sin syster går det inte att bortse ifrån att han bragt en människa om livet, och att gå med i Gemenskapen är ett sätt att äntligen bli förlåten för detta.

2.1.5 Att leva utanför Gemenskapen

I ett parti av boken sitter Jana och pratar med Jussi om Gemenskapen. Jana får reda på att Bror har spenderat natten hos Marta, och hon frågar Jussi vad han tror att Gemenskapen egentligen

54 Palo, 2000 s. 85–86

55 Palo, 2000 s. 73–74

vill ha Bror till. Han svarar att Martas uppgift är att samla in de vilsna lammen, sådana som Jana och Bror. Jussi säger att det är stort för Gemenskapen att Jana och Bror har kommit tillbaka till Kukkojärvi. Det är en upprättelse och ett bevis på att Gemenskapen hade rätt, medan Janas och Brors mor hade fel som lämnade. Jana reagerar på att Gemenskapen låter som en sekt när Jussi pratar om dem, och Jussi säger att det är för att de är en sekt. En sekt som föredrar att kallas för församling. Att lämna Gemenskapen är därför inte någon lätt sak. Gemenskapen är evig, även för Jussi.⁵⁶

I ett senare samtal med Marta frågar Jana om hur det var när Jussi lämnade Gemenskapen, och Marta berättar för Jana om hur det är att leva utanför gruppen. Att bli utesluten – eller för den delen frivilligt lämna – Gemenskapen leder till att du helt tappar kontakten med människor som du alltid haft i ditt liv. När du går på affären kanske kassörskan plötsligt vägrar ta betalt, eller om du möter någon på stan som du känner kanske de vänder bort blicken. Lämnar du Gemenskapen kommer du straffas från alla håll.⁵⁷

Kimmo är en av de personer som Jana lär känna som lever utanför Gemenskapen, men i slutet av boken framgår det att han har gått med i Gemenskapen igen. Bror har blivit missionär och lyckats övertyga Kimmo om att låta sig döpas av pastor Silas. Kimmo vill ha tillbaka de saker som tagits ifrån honom – hem, barn och hund – och att återsluta sig till församlingen tror han är en viktig del i det hela.⁵⁸

2.1.5.1 Analys

Utifrån Palos bok är det svårt – om inte omöjligt – att utläsa hur det är att leva som utomstående i ett samhälle där laestadianismen är i centrum då hon själv varit en del av den laestadianska rörelsen sedan barnsben, och därför går det inte att säga om dessa passager ur Vi for upp med mor⁵⁹ delar likheter i samhällen där den laestadianska rörelsen är i majoritet. Däremot får vi ta del av hennes tankar om varför hon tror att folk stannar eller ansluter sig till den laestadianismen, och utifrån detta förstå vad det är som lockar med att vara en del av en religiös rörelse.

56 Smirnoff, 2019 s. 56

57 Smirnoff, 2019 s. 113

58 Smirnoff, 2019 s. 288

59 Smirnoff, 2019

Palo förklarar att den allra största församlingstillväxten sker inifrån, och att det blir allt mer ovanligt att människor utifrån väljer att ansluta sig. Det händer förstås att de som lämnat rörelsen väljer att komma tillbaka, och Palo tror att detta beror på att de saknar samhörigheten inom församlingen. En samhörighet där barn får träffa andra barn, och där vuxna hjälper andra vuxna. Men det är också en samhörighet där alla delar liknande värderingar, och det är just detta som Palo menar är en stor styrka inom laestadianismen.⁶⁰

Kanske är det därför inte så konstigt att personer såsom Bror och Kimmo väljer att ansluta sig till Gemenskapen. De verkar sakna att vara en del av ett sammanhang där människor tar hand om varandra, och genom att gå med i Gemenskapen har de en möjlighet att få uppleva just detta.

2.1.6 Synen på nöjen och moderniteter

Att människorna inom Gemenskapen lever annorlunda är något Jana blir varse om redan vid sitt första möte med dem. Under begravningen la Jana märke till att det aldrig spelades någon musik, och när hon efter begravningen pratar med pastorns fru Marta säger hon att musik är något som de inte använder sig av. Hon förklarar att de istället låter orden tala, genom såväl tal som sång.⁶¹

Vid ett flertal tillfällen i boken framgår det att Gemenskapen har en kritisk syn på alkohol, och detta är något som Jana märker tidigt. När Jana möter Gemenskapen för första gången reagerar hon på att männen inte dricker eller röker – något hon annars brukar förvänta sig av liknande tillställningar.⁶² När Bror överväger att gå med i Gemenskapen blir Jana chockad av flera anledningar, där en av anledningarna är att Bror vanligtvis dricker mycket alkohol. Går han i med Gemenskapen får han inte göra det längre, och Jana tvivlar på att Bror kommer att klara av det.

När Jana och Bror kommit hem efter den första bjudningen hos Gemenskapen sitter de och pratar om det de sett och hört under kvällen, och samtalet kommer snart in på deras kusin Jussi

60 Palo, 2000 s. 126–127

61 Smirnoff, 2019 s. 29

62 Smirnoff, 2019 s. 35

som inte längre är en del av Gemenskapen. Bror säger att han vet varför inte Jussi är välkommen dit, och tillägger att det handlar om att han läser böcker och spelar gitarr. Han berättar vidare att ingen inom Gemenskapen får läsa eller på något sätt ägna sig åt musik eftersom detta är något som anses vara djävulstrick. Jana kan inte begripa varför sådant är förbjudet, då hon anser att både läsandet och musiken tillför mycket gott till människan, men Bror säger att han förstår dem. Det finns så mycket rapmusik med opassande innehåll och det finns böcker med som tar upp saker som ingen borde läsa. Jana menar att ett sådant resonemang även tar bort sådant som kan bredda ens världsbild, och inte bara fastna i att tro att livet i Kukkojärvi är det enda som finns. Hon frågar Bror om han vet vad som egentligen är tillåtet och han säger att konst, dans, TV och film är sådant som går bort direkt, medan ett särskilt urval av böcker verkar vara okej att läsa.⁶³

I ett senare skede i boken har Jana fått ett jobb på Kukkojärvis högstadieskola som vikarierande lärare i bild. Anledningen till varför hon sökt jobb i Kukkojärvi är för att hon ska kunna stanna kvar för att vara nära Bror till dess han vill återvända till Smalånger igen. Jana har inga som helst tidigare erfarenheter av läraryrket, men hon märker snabbt att undervisningen på skolan hon jobbar på skiljer sig från undervisningen i många andra svenska skolor. I ett stycke av boken uttrycker Jana att det inte är ämnena i sig som är det svåra med att hoppa in som lärare på Kukkojärvis högstadieskola, utan det svåra handlar snarare om att kunna anpassa kunskaperna till de grundkrav som Gemenskapen ställer på undervisningen. Det är alltid kristendomen som ska vara i fokus och varje lektion ska lära ut någon slags biblisk moral.

Eleverna ska dessutom alltid vara tysta i klassrummet, och varje dag får de läxor.⁶⁴

Som vikarierande bildlärare finner Jana det komplicerat att lära ut sådant som inte motstrider Gemenskapens syn på konst. Den fria konsten är lika förbjuden som böcker och dans, och Jana frågar rektorn på skolan varför det är så. Han svarar att han tror att det handlar om passion, då musik och konst tenderar att gripa tag om utövaren. Gud är inte den som uppmuntrar till kreativa passioner – det är djävulen. Jana undrar om han verkligen tror att det är så, och rektorn tvekar inte i sitt svar. Han svarar att det är självklart att det är så, då han själv har upplevt det. Som ung älskade han att meka med bilar, och en söndag missade han högmässan för att han var alltför uppslukad av sitt arbete med bilen. Hans far hade då vänt sig till honom och sagt att han

63 Smirnoff, 2019 s. 39–40

64 Smirnoff, 2019 s. 169