Lagstiftning

Respondenterna är generellt positivt inställda till lagstiftning kring tillgänglighet, åtminstone inom offentlig sektor. R5 säger angående tillgänglighetsdirektivet att ”jag vet om att det finns, men jag är inte så inläst på det”. Han anser exempelvis att lagkrav kan behövas inom det of-fentliga:

För offentlig sektor ska ju… det ska ju finnas tillgängligt för alla, så att, lag eller inte så… de kanske behöver en lag för att få igenom det där. Men annars tycker jag väl att de ska vara så tillgängliga som möjligt (R5).

R5 är dock mer tveksam till lagstiftning inom privat sektor bland annat eftersom alla kanske inte har råd eller känner behov av tillgänglighet. Han tycker att det är upp till företagen att avgöra själva:

Jag tycker inte att det ska vara ett krav… alltså en lag på att det [tillgänglighet] ska finnas. Jag tycker att det beror på, att det är något som företaget i sig ska få avgöra. Jag tycker inte att man ska påtvinga någon. […] jag tycker att varje företag själva ska göra sin utvärdering och se: ”vilka är det jag ska nå ut till?” och ”vilka är det som faktiskt behöver använda den här tjänsten, eller informationen och materialet?”, och sen anpassa sidan efter dem då (R5).

Han tycker dock att det är bra att tillgänglighet ”tas upp” då det är så dåligt generellt på webben, och att lagstiftning är bra på så sätt att man får riktlinjer att utgå ifrån.

Även R4 är tveksam till att lagstiftning kring tillgänglighet ska omfatta privat sektor:

Generellt sett så tycker jag inte att privata företag borde tvingas till det utan att det är någonting de får väga upp själva. De har inte riktigt samma (…), kanske ”fickor” som andra har (R4).

Han tycker dock att det kan vara lämpligt i vissa fall att tillgänglighet införs beroende på hur stort ett företag är, men är osäker på om de ska tvingas till det. Bland annat nämner han IKEA och TV4 som exempel. Han nämner också att ”essentiella services” som internetleverantörssi-dor, vattenleverantörer, elleverantörer etc. borde ha krav på sig.

27

R4 säger att han har hört tillgänglighetsdirektivet ”nämnas”, men att han inte har någon koll på det. Han tycker att statliga och kommunala företag och organisationer ofta tänker på tillgäng-lighet men att företag inom privat sektor inte gör det, och att det beror på att de inte har några lagkrav på sig samt att de generellt inte tänker på det.

R1, som har mycket erfarenhet av tillgänglighetsarbete från arbete inom offentlig sektor, anser att det i grund och botten är bra med lagkrav och han tror att det är det enda sättet att öka tillgängligheten på webben generellt, men att det finns vissa negativa bieffekter:

Många småkommuner och sånt där har ju väldigt svårt att ha resurserna för att underhålla allt som krävs för tillgänglighetsdirektivet. Ett typexempel är ju textning på video, de har ju ett uppskov på… vad är det? Två veckor, att ny video behöver inte vara textad de första två veckorna, men det har ju också lett till att inspelade fullmäktigemöten och sånt där försvinner från webben efter två veckor. […] Det är ju synd att majoriteten av människorna tappar information för att den inte kan göras tillgänglig. […] Det är trist när det blir sämre för alla för att man försöker vara tillgänglig för alla (R1).

Han anser att lagstiftningen behöver vara mer pragmatisk, något han nämner ett flertal gånger, till exempel:

Någonstans där känns det som att det skulle behöva finnas någon sorts mellanväg där man kan få behålla sånt här men att man fortfarande liksom så gott det går ska försöka att få de här texterna att vara tillgängliga för alla (R1).

Och:

Det får inte gå till att folk inte kan starta sin lilla webbshop för att sälja sina specialsaker som inte går att få tag på, på något annat sätt, för att de inte kan uppfylla kraven, utan det måste ju finnas några lämpliga nivåer. […] Litegrann nu som det finns med webbdirektivet och tillgänglighetsredogörelsen, att man kan skriva att ”okej, vi är medvetna om de här problemen”, att man faktiskt visar att man ändå har tänkt på det, att man har lite koll (R1).

Han tycker också att lagkrav är en fördel i arbetet med tillgänglighet:

Har man dessutom krav på sig så är det ju bara en fördel… för då kan man ju verkligen fokusera på det och lägga mer resurser på det, man kan testa mer ordentligt (R1).

R3 anser att lagkrav är bra och tycker att det är jättebra att alla kan använda webben i så stor utsträckning som möjligt, ”framför allt när det gäller samhällsnyttig information eller hur du tar dig från Jönköping till Örebro på tåg eller vad det nu kan vara” (R3). Han tror att lagförslaget borde öka tillgängligheten på webben generellt men säger att det skulle kunna bli problematiskt om man tvingades lägga stora resurser där det faktiskt inte behövs, dock säger han att han kan lagstiftningen för dåligt för att säga om det faktiskt är ett problem. Han säger också att myndig-heter tar tillgänglighet mer seriöst sedan tillgänglighetsdirektivet kom, men att han tror att de har brytt sig ändå eftersom ”myndigheter är till för alla och så vidare”.

R2 tycker att tillgänglighetsdirektivet är bra och att det behövs, dels eftersom ”det kändes som att tillgänglighetsdirektivet var nödvändigt för att det får liksom folk att vakna och tänka: ’shit, vi måste göra något åt det här’” (R2) och att ”så länge det inte är ett måste så känns det som att folk kan skjuta på det… det är liksom: ”ja men, vi borde göra det här. Men det är ingenting vi måste göra” (R2). Hon jämför det också med tillgänglighetsanpassning utanför webben:

28

Det känns lite som kanske… när man tillgänglighetsanpassar i verkligheten typ… det måste ju finnas till exempel hissar och såna här (…) ramper och grejer. […] Och det, jag menar… skulle det finnas om det inte var lagstadgat att det måste finnas? I don’t know (R2).

Hon har svårt att se några nackdelar med direktivet, men säger att hon inte har koll på exakt alla delar som finns med. R2 säger dock att det är synd att det ska behövas, och att inte myn-digheter tillgänglighetsanpassar per automatik, samt att det kanske finns någon paragraf som ”gör livet jobbigt för någon” men att hon inte tror att det finns några nackdelar på det stora hela, ”som det ser ut just nu i alla fall” (R2).

29

5 Analys

I det här avsnittet analyseras det som framkommit i empirin utifrån det teoretiska ramverket (Aktivitetsteori). Först visas hur teorins komponenter kopplas till empirin, därpå analyseras hur de olika komponenterna påverkar varandra.

Inom AT riktas aktivitet mot ett mål, vilket motiverar verksamhet (Shaanika & Iyamu 2019). Spinuzzi (2007) menar att tillgänglighet är polymotiverat9 då många intressenter kan ha till-gänglighet som mål, men i jakt på olika resultat. Efter vad som framkommit i empirin kan man konstatera att tillgänglighet inom privat sektor överhuvudtaget oftast inte finns som mål, ef-tersom det prioriteras väldigt lågt om ens alls. Anledningen är att det ofta upplevs finnas brist på incitament, att det upplevs som dyrt och tidskrävande, att det krockar med till exempel de-sign, samt att man inte har sådana lagkrav (regler) på sig. Man skulle kunna säga att tillgäng-lighet som mål upplevs krocka med målen vinstintresse (tid och pengar), samt snygg design, och att det heller inte behövs som mål för att man ska uppfylla lagen.

Några respondenter menar att tillgänglighet som mål faktiskt ibland krockar med dessa aspekter, medan det också lyfts att upplevelsen att tillgänglighet krockar med vinstintresse be-ror på okunskap kring tillgänglighet och dess vikt och fördelar. Uppfattningen att vinstintresse och design står i konflikt med tillgänglighet som mål skulle alltså enligt vad som framkommit i empirin, åtminstone i viss utsträckning kunna lindras med mer utbildning. Flera respondenter anser också att det finns en låg medvetenhet kring tillgänglighet generellt bland både kunder och arbetsverksamma vilket leder till att tillgänglighet överhuvudtaget inte finns påtänkt som mål. Som lösning på problemet kring tillgänglighet som mål lyfts bland annat bättre argumen-tation med kunder och klienter, etc., ökad allmänbildning och kunskap kring tillgänglighet i IT-sektorn, lagstiftning som täcker även privat sektor hade också instiftat tillgänglighet som mål, vare sig beställaren vill eller ej, det anses dock av några respondenter finnas problematik i det eftersom alla inte har resurser (redskap), för att införa tillgänglighet, och att det inte alltid finns incitament att införa det.

I den offentliga sektorn finns enligt respondenternas uppfattning tillgänglighet ofta med som

mål eftersom det prioriteras. Den lagstiftning (regler) kring tillgänglighet som finns ger

incita-ment till resultatet att följa lagen. Inom privat sektor finns det som sagt ännu inga lagkrav, och ofta ser privata aktörer alltså tillgänglighet som något som står i konflikt med design och vinst-intresse. Förutom utbildning och medvetenhet lyfts också annat som skulle kunna fungera som incitament, nämligen att hemsidor med hög tillgänglighet ger, och bör ge ännu högre sökmo-torresultat på Google. På så sätt kan tillgänglighet som mål bidra till att nå resultatet fler sök-träffar på Google, vilket leder till fler kunder och därmed mer vinst.

En anledning till att tillgänglighet inte prioriteras i privat sektor, och att det ofta misslyckas i offentlig sektor är att det krävs tid och resurser som ofta inte finns, särskilt inte när det kommer till små företag och kommuner. Att det tar tid beror på att införande av tillgänglighet ibland kan vara ett stort arbete, och att det blir ett stort arbete beror enligt vad som framkommit i empirin bland annat på att man inte har tillgänglighet i åtanke från början av ett projekt, utan att det

30

eventuellt kommer som en tanke i efterhand. Det har också kommit fram att det kan bero på brist på inbyggda lösningar i webbläsare. Mycket tider också på att det råder viss förvirring i att orientera sig i alla verktyg (redskap) där ute. Inom AT används redskap av deltagare för att uppnå målet inom aktiviteten (Shaanika & Iyamu 2019). Det verkar finnas bra och tillräckligt med verktyg. Alla nämner dock olika verktyg, och det verkar eventuellt vara ett problem att många verktyg och riktlinjer säger emot varandra, vilket antyder att det krävs bättre officiella riktlinjer kring vilka lösningar och verktyg som bör användas i arbetet samt eventuellt mer utbildning kring sådant vid högskolor. En annan lösning som lyfts fram för att även små aktörer ska ha resurser att införa tillgänglighet är att det måste finnas en mellanväg, en slags pragmat-ism så att man kan göra så gott det går.

Testpersoner som upplever faktiska funktionshinder verkar vara det hjälpmedel (redskap) som anses mest effektivt i arbetet. Problemet är att de sällan tas in, återigen på grund av låg kunskap och för att det är relativt svårt att få tag på dem, samt dyrt. Det lyfts också att det in nuläget inte finns någon bra tjänst för förmedling av sådana kontakter.

Praktikgemenskap är inom AT ett ömsesidigt beroende aggregat av individer som delar en

upp-sättning värderingar eller uppfattningar (Shaanika & Iyamu 2019; Nikolaidou & Karlsson 2012). Den komponenten kan här ses som den uppsättning av värderingar eller uppfattningar som finns i den arbetsmiljö som respondenterna rör sig i angående tillgänglighet på webben. Som nämnts ovan verkar det råda relativt låg kunskap och medvetenhet kring tillgänglighet bland både kunder och arbetsverksamma. Det nämns också att tillgänglighet och liknande aspekter ibland uppfattas som ”fluffigt” och abstrakt av kunder och att de därför har svårt att se värdet i det, vilket leder till att det inte prioriteras som mål. Deltagarna (de arbetsverksamma) behöver därför förklara värdet av tillgänglighet för kunden, men de kan vara dåliga på det eller själva ha låg kunskap inom ämnet, det upplevs också som ett krävande moment i arbetet att få folk att förstå fördelar och vikten med webbtillgänglighet. Det lyfts också att ett problem är att det faktiskt även kostar och är tidskrävande att utbilda, och att webbutvecklare redan har väldigt mycket annat att hålla reda på, men även att staten bör sponsra företag med utbildning inom ämnet.

Det nämns att det underlättar när det finns specialister inom tillgänglighet till hands på arbets-platsen som man kan bolla frågor med. En sådan arbetsfördelning skulle kunna vara ett kom-plement till att behöva lägga allt för stora resurser på att utbilda all personal i tillgänglighet. I figur 3 nedan visas forskningens empiri kopplat till de olika komponenterna inom AT.

31

Figur 3. Undersökningens empiri kopplat till komponenterna i AT.

AT som koncept framhåller att en aktivitets beståndsdelar inte är fastställda, utan att de föränd-ras dynamiskt i takt med att förhållanden förändföränd-ras (Kaptelinin & Nardi 2006, s 50). Inom AT föreställs aktivitetskontexten som ett nätverk av olika komponenter som påverkar varandra (Shaanika & Iyamu 2019).

De två mest centrala komponenterna som har mest avgörande påverkan på om resultatet i slutändan blir hög eller låg tillgänglighet är praktikgemenskap och regler. De uppfattningar och de regler samt uppfattningar som finns hos kunder, beställare samt arbetsverksamma spelar en stor roll gällande huruvida resurser kommer att läggas på att implementera tillgänglighet, samt om tillgänglighet kommer att finnas med som mål. Vad gäller praktikgemenskap beror detta delvis på att det krävs kunskap om webbtillgänglighet bland kunder och beställare för att förstå dess fördelar, till exempel att det oftast leder till fler besökare på en webbsida, och därmed fler kunder. Samt prioritering hos sökmotorer. Tillgänglighet som mål leder också till att kunskap och medvetenhet kring tillgänglighet ökar inom praktikgemenskapen. (Resonemanget illustre-ras av pil 1 i figur 4 (pil 1, fig. 4) nedan).

Avsaknad av regler leder också till att incitamentet att följa lagstiftningen försvinner. Inom AT styr regler deltagare då de utför sina aktiviteter och är därmed nödvändiga för att upprätthålla ordning. Utan regler är det svårt att nå uppsatta mål inom en praktikgemenskap (Carvalho et al.

32

2015). Då lagstiftning saknas krävs andra incitament. När det inte finns nödvändig kunskap hos kunden behöver det finnas hos arbetstagaren (deltagaren) så att hen på ett bra sätt kan förklara de fördelar och vinster som kan uppnås genom att implementera tillgänglighet (pil 2, fig. 4). Det krävs också kunskap hos arbetstagaren för att känna till vad som krävs för att implementera tillgänglighet (pil 3, fig. 4), ett ansvarsområde som dock istället kan läggas på en specialist med hjälp av lämplig arbetsfördelning (pil 4, fig. 4). Shaanika & Iyamu (2019) menar att

arbetsför-delningen är av avgörande betydelse då det tillåter delning av aktiviteter mellan medlemmar i praktikgemenskapen där varje deltagare har ansvar i en aktivitet. Medvetenhet behövs också

kring tillgänglighet inom IT-sektorn. Låg medvetenhet leder till att tillgänglighet inte prioriteras som mål då det helt enkelt ofta glöms bort (pil 1, fig. 4).

Regler och praktikgemenskap har alltså en direkt påverkan på om tillgänglighet finns med som

mål eller inte i en given aktivitet med webbutveckling och i förlängningen även resultatet. Varje komponent inom AT bidrar och har en påverkan på aktivitetens resultat. Denna påverkan kan vara positiv eller negativ beroende på fenomenet som studeras eller i vilken miljö aktiviteten utförs (Allen et al. 2011) (pil 5, fig. 4).

Figur 4. Relationer mellan komponenterna i aktivitetssystemet. Pilarna (mitt tillägg till modellen) visar hur

33

Något annat som påverkar resultatet, även om webtillgänglighet finns med som mål är de

red-skap som används inom aktiviteten. Målet påverkar om redred-skap för att implementera

tillgäng-lighet används, och redskapen påverkar om tillgängtillgäng-lighet finns som mål eftersom begränsade resurser kan leda till att tillgänglighet utesluts som mål (pil 6, fig. 4). Om tillgänglighet priori-teras i efterhand krävs också mer resurser än vad det hade gjort om det hade prioriterats från början (pil 6, fig. 4), därför krävs att prioriteringen finns med från början och att man har till-gänglighet i bakhuvudet under hela arbetets gång. Resultatet påverkas positivt eller negativt beroende på tillgång till adekvata redskap (pil 7, fig. 4). Olika Mål kan också stå i konflikt med varandra eftersom tillgänglighet ibland ses som en bekostnad av designen, om design prioriteras istället för tillgänglighet kan det försvinna som mål eller prioriteras lågt, därför kan mål som komponent påverka sig själv (pil 8, fig.4). Även om den givna beställaren har regler som inne-bär att den faller under webbtillgänglighetsdirektivet och därmed har som mål att implementera tillgänglighet (pil 9, fig. 4) kan den sakna resurser (pil 6, fig. 4).Webbsidor som faller under webbtillgänglighetsdirektivet är inte vinstdrivande eftersom de rör sig i det offentliga vilket innebär att ökad vinst inte går att använda som incitament. Yamgata-Lynch (2010) menar att

regler inom AT i vissa fall kan hindra eller begränsa en aktivitet. Begränsade resurser (redskap)

kan leda till att man använder sig av hål i lagstiftningen (reglerna) vilket leder till att resultatet blir ännu sämre tillgänglighet till innehåll än vad som skulle finnas utan lagstiftning (pil 10,

fig. 4) Därför krävs det en pragmatism inom lagstiftningen som möjliggör att man baserat på

sina resurser kan göra så gott det går gällande tillgänglighet.

De redskap som står till förfogande utöver resurser påverkar också det slutliga resultatet även om det finns adekvata regler, mål och praktikgemenskap (pil 7, fig. 4). Det mest eftertraktade och effektiva hjälpmedlet är testpersoner. Ett problem är att sådana personer sällan tas in vilket beror på att de är svåra att få tag på samt att det är dyrt, och att det finns otillräckliga tjänster för förmedling av sådana kontakter. Exempel på vad som krävs är därför bättre tillgång till sådana kontakter samt återigen kunskap för att inse vikten och fördelarna. Det finns tillräckligt med hjälpmedel och verktyg i form av till exempel mjukvara och plugins som kan användas i det praktiska arbetet med tillgänglighet. Problemet verkar snarare vara att det finns för många och att det inte finns några officiella lösningar på vissa problem kopplade till att implementera tillgänglighet på webben. Därför behövs bättre riktlinjer (redskap) för vilka lösningar som ska användas till vilka problem för att nå bättre resultat (pil 7, fig. 4). Det efterfrågas också mer färdiga lösningar inbyggda i webbläsarna för att minska tidsåtgången vilket leder till att inte lika stora resurser behöver läggas. Eftersom det ofta upplevs finnas en konflikt mellan design och webtillgänglighet krävs verktyg som tillåter både snygg design och hög tillgänglighet, samt kunskap i att göra så.

34

5 Diskussion och slutsats

I den här delen analyseras uppsatsens resultat i förhållande till jämförbara studier, vad studien bidrar med, styrkor och begränsningar samt vilka som kan använda sig av den. Därefter pre-senteras uppsatsens slutsats. Slutligen ges förslag på framtida forskning.