Uppsala universitet
Inst. för informatik och media
Excellenta perspektiv på webbtillgänglighet
En fallstudie om vad som krävs för att införa tillgänglighet på webben.
Victor Byhlin
Kurs: Examensarbete
Nivå: C
Termin: VT-20
Datum: 200612
Handledare: Cristina Ghita
Sammanfattning: I takt med införandet av webbtillgänglighetsdirektivet har fenomenet webb- tillgänglighet aktualiserats. Begreppet tillgänglighet används inom webbutveckling för att be- skriva i vilken mån en produkt, en service eller en miljö är användbar och navigerbar för per- soner med särskilda behov eller funktionsnedsättningar. Webbtillgänglighet innebär strävanden efter att göra det enklare för sådana personer att uppfatta, navigera, förstå och bidra till webben (Kulkarni 2019). Den här uppsatsen undersöker vad arbetsverksamma inom webbutveckling anser krävs för att införa tillgänglighet på webben. Syftet är att nå en ökad förståelse av vad arbetsverksamma anser krävs för att införa tillgänglighet på webben samt vilka hinder och vil- ken problematik de stöter på i processen. Forskningsfrågan är ”vad tycker webbutvecklare och interaktionsdesigners krävs för att skapa tillgänglighet på webben?”. Undersökningen är utformad som en kvalitativ, deskriptiv fallstudie. Datainsamlingen utförs genom semistruktu- rerade intervjuer med konsulter hos IT-bolaget XLENT. Datan har tematiserats med hjälp av kodning och analyserats utifrån det teoretiska ramverket som används, nämligen aktivitetsteori (AT). Problem är bland annat att webtillgänglighet ofta prioriteras lågt hos beställare, svårig- heter att förklara fördelar och vikt av webbtillgänglighet samt begränsade resurser. Slutsatsen är att det som anses krävas är ökad kunskap och medvetenhet om webbtillgänglighet hos be- ställare och arbetsverksamma, fler incitament för att införa tillgänglighet, pragmatisk lagstift- ning, prioritering av tillgänglighet från början av ett projekt, mer samarbete med testpersoner samt fler färdigt inbyggda lösningar i webbläsare.
Nyckelord: webbtillgänglighet, webbtillgänglighetsdirektivet, webbutveckling, tillgänglighet, XLENT
Abstract: The web accessibility directive has made web accessibility as a phenomenon a current issue. The concept of accessibility is used in web development to describe to what extent a product, a service or an environment is usable and navigable for people with certain needs or disabilities. Web accessibility involves the goal of making it easier for such persons to perceive, navigate, understand and contribute to the web (Kulkarni 2019). This study examines what practitioners in web development think is required to initiate accessibility on the web. The pur- pose is to reach a greater insight into what practitioners think is required to initiate web acces- sibility and what obstacles and problems they encounter during the process. The research ques- tion is: “what do web developers and interaction designers think is required to initiate web accessibility?”. The study is a qualitative, descriptive case study. The data collection is made through semi-structured interviews with consultants at the IT-company XLENT. The data has been thematized through coding and has been analyzed based on the theoretical framework, namely activity theory (AT). Problems observed are, among others, that web accessibility often is a low priority among clients, difficulties in explaining advantages and the importance of web accessibility and limited resources. The conclusion is that what is considered required is increased knowledge and awareness among clients and practitioners, more incentives to initiating web accessibility, pragmatic legislation, that web accessibility is prioritized from the very beginning of a project, more cooperation with people with disabilities during the process and more ready-made solutions in browsers.
Keywords: web accessibility, the web accessibility directive, web development, accessibility, XLENT
Tack till
Min handledare Crisitna Ghita som stöttat och gett vägledning genom hela processen, XLENT, Brita Solvin & Christian Gräf på XLENT som bidragit stort med bland annat expertis, idéer, feedback och förmedling av kontakter, Marcus Arvidsson samt alla som ställt
upp som respondenter.
Innehållsförteckning
1 Inledning... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Problemformulering ... 2
1.3 Syfte och forskningsfråga... 3
1.4 Avgränsningar ... 4
1.5 Central bakgrundsinformation om webbtillgänglighet ... 4
1.5.1 Funktionsnedsättning, funktionshinder eller funktionsvariation? ... 4
1.5.2 Webbtillgänglighetsdirektivet ... 4
1.5.3 WCAG ... 5
1.6 XLENT Consulting Group ... 5
2 Metod ... 6
2.1 Forskningsansats ... 6
2.2 Fallstudie ... 7
2.3 Metodval... 8
2.3.1 Semistrukturerade intervjuer ... 8
2.3.2 Datainsamling... 8
2.3.3 Intervjuguide/Intervjufrågor ... 9
2.4 Kodning av data ... 10
3 Teoretiskt ramverk ... 11
3.1 Aktivitetsteori ... 11
3.2 Tidigare forskning ... 12
3.2.1 Webtillgänglighet ur ett utvecklarperspektiv ... 12
3.2.2 Accessibility Scans and Institutional Activity: An Activity Theory Analysis ... 13
3.2.3 Digital accessibility: Challenges and opportunities ... 14
3.2.4 Practitioner barriers to diffusion and implementation of web accessibility ... 15
3.2.5 Undersökningen i relation till tidigare forskning ... 15
4 Empiri ... 16
4.1 Presentation av respondenter ... 16
4.2 Identifierade teman ... 18
4.2.1 Design kontra tillgänglighet ... 18
4.2.2 Kostnad... 19
4.2.3 Kunskap ... 19
4.2.4 Medvetenhet ... 21
4.2.5 Tillgängligt från början ... 22
4.2.6 Hjälpmedel och verktyg ... 22
4.2.7 Incitament ... 24
4.2.8 Lagstiftning ... 26
5 Analys... 29
5 Diskussion och slutsats... 34
5.1 Diskussion ... 34
5.2 Slutsats ... 35
5.3 Förslag på vidare forskning ... 36
Källförteckning... 37
Bilagor ... 42
Intervjuguide ... 42
Transkribering ... 44
1
1 Inledning
I det här avsnittet beskrivs bakgrunden till ämnet, problemformulering, syfte och forsknings- fråga, avgränsningar samt centrala begrepp. Avsnittet avslutas med en presentation av företa- get XLENT.
1.1 Bakgrund
”In an era when the web is becoming ubiquitous, the implications of being on the wrong side of the digital divide seem graver than ever” (Alexiou 2014). Så skrev journalisten Gus Alexiou i The Guardian för sex år sedan. Sedan dess har webben knappast blivit mindre allestädes när- varande, snarare tvärtom. 2018 tvingades var tionde detaljhandel att stänga igen på grund av den ökade e-handeln (Ronge 2018) och under pågående Covid-19-pandemi har näthandeln ökat kraftigt (Öhlund 2020). Forskning har visat att en majoritet i dag träffar sin partner på nätet (Stefansson 2019), lägg därtill appar för bankärenden, reseappar för kollektivtrafiken, tillgång till medier och nyheter samt vårdguiden.se så kan man nog hävda att Alexiou (2014) i sin artikel hade helt rätt, tillgång till webben är idag fundamentalt för en rättvis chans att delta i samhället.
Ändå finns det många människor som har stora svårigheter när det kommer till att få tillgång till webben. Sådana personer kan till exempel ha permanenta funktionsnedsättningar som syn- skador, hörselskador, läs och skrivsvårigheter eller problem med rörelse och motorik. Det kan också gälla äldre personer med datorovana och personer med tillfälliga funktionsnedsättningar som till exempel bruten arm eller personer med koncentrationssvårigheter eller medicinska di- agnoser (Webbriktlinjer 2020c). Exakt hur många personer som har behov av hjälpmedel eller tillgänglighetsåtgärder är alltså svårt att säga eftersom många av de som berörs inte finns med i statistiken (ibid.). Begreppet tillgänglighet används inom webbutveckling för att beskriva i vilken mån en produkt, en service eller en miljö är användbar och navigerbar för personer med särskilda behov eller funktionsnedsättningar. Webbtillgänglighet innebär strävanden efter att göra det enklare för sådana personer att uppfatta, navigera, förstå och bidra till webben (Kulkarni 2019).
Som en del i lösningen på problemet kräver nya lagkrav att myndigheter gör sina appar och webbläsare mer tillgängliga för sina användare. Lagkraven bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/2102/EU av den 26 oktober om tillgänglighet avseende offentliga myndig- heters webbplatser och mobila applikationer (webbtillgänglighetsdirektivet).
Att införa tillgänglighet på webben är dock inte helt oproblematiskt, redan inledningsvis kriti- serades Sverige för att vänta alldeles för länge från att direktivet presenterats tills att det blev lagkrav: ”Tempot måste öka, Sverige har inget val – det är bara att sätta till de resurser som krävs för att göra alla officiella hemsidor fullt tillgängliga” sa ordförande för Synskadades Riks- förbund (Tenfält 2019). De föreskrifter som togs fram kritiserades också för att vara dåligt an- passade till svenska förhållanden samt vaga:
2
Digg1 skulle visa vägen, men istället måste alla nu hitta på sina egna lösningar och då är risken att man inte gör något alls, säger Susanna Laurin, forsknings- och innovationschef på Funka, ett konsultföretag som arbetar med frågor om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning(ibid.)
Lagkraven gäller än så länge bara myndigheters appar och webbplatser, vilket innebär att den kanske största delen av webben än så länge förblir utan lagkrav, med stor sannolikhet kommer lagkrav dock även i framtiden beröra åtminstone delar av den privata sektorn (Funka 2020).
Att resurser och pengar krävs för att införa förändringar är helt naturligt. Svårigheten ligger dock i att veta vad det är för resurser som krävs. Målet med den här studien är att nå ökad förståelse av vad de som arbetar med webb stöter på för hinder, svårigheter och problematik, samt vad de anser sig behöva för att på ett bättre sätt kunna arbeta med tillgänglighet på webben.
1.2 Problemformulering
De flesta organisationer som tillhandahåller e-tjänster eller webbplatser är intresserade av att skapa vinst. Därmed bör det ligga i privata organisationers intresse att så många som möjligt ska använda deras webbplats. Ur en offentlig organisations perspektiv ligger intresset kanske snarare i att dra ned på kostnader, till exempel genom att behovet av support ska vara så lågt som möjligt. Trots att webbtillgänglighetsdirektivet än så länge berör offentliga organisationer bör det alltså därför ligga i både offentliga och privata organisationers intresse att göra deras webbplats så pass tillgänglig som möjlig eftersom det innebär att fler kan använda tjänsten och att behovet av support minskar.
Det uppstår därmed frågor kring varför ett webbtillgänglighetsdirektiv ens behövs, dvs varför man inte väljer att införa tillgänglighet frivilligt. Mycket tidigare forskning har påpekat förde- larna med att införa tillgänglighet ur ekonomiska och företagsmässiga perspektiv. Bland annat lyfter Rocha et al. (2012) att det finns uppskattningar som pekar på att 600 miljoner människor världen över har någon form av funktionsnedsättning och att vi har en växande andel äldre personer med till exempel nedsatt syn, hörsel eller kognitiv förmåga. Leitner och Strauss (2008) lyfte bland annat att vid tiden då artikeln skrevs uppskattades personer med funktionsnedsätt- ningar av olika slag i Storbritannien ha en sammanlagd köpkraft på omkring 297 miljarder euro.
Resonemangen som talar för tillgänglighet ur ett ekonomiskt perspektiv kan i mångt och mycket sammanfattas på följande vis:
After all, older people and people with disabilities buy and use products for the exact same reasons as the young engineers. The need and desire to communicate, create, and be entertained is universal. Companies who survive and prosper will pay attention to universal needs of all. (Tusler 2005, s 8).
Det finns också etiska aspekter kring tillgänglighet. Utöver att fungera som ett kommunikat- ionsmedium, inhämtning av information och utbildning kan internet också fungera som motvikt till diskriminering genom att erbjuda de som diskriminerats till följd av särskilda behov nya möjligheter att delta på olika sätt i samhället (Leitner & Strauss 2008). Det har i studier till exempel visat sig att användande av internet och andra teknologier kan reducera depression och känslor av isolering bland pensionärer och personer med funktionsnedsättning (Spillman 2004).
1 Myndigheten för digital förvaltning.
3
Onlineshopping är ett konkret exempel där internet kan användas för att reducera funktionshin- der kopplade till mobilitet (Farrelly 2011).
Utan att överdriva kan man säga att tillgången till internet successivt har blivit, och kommer att bli mer och mer nödvändigt för att delta i samhället. Bankärenden, utbyte av åsikter och dejting är bara några exempel på områden som idag i hög grad bedrivs på nätet. Att då inte ha tillgäng- liga webbplatser blir ett stort jämlikhetsproblem eftersom det innebär att en väsentlig del av befolkningen på olika sätt inte har tillgång till samhället. Det har länge funnits en medvetenhet om problemen med tillgänglighet. Tim Berners-Lee, skaparen av World Wide Web, myntade redan 1997 att ”[t]he power of the Web is in its universality. Access by everyone regardless of disability is an essential aspect.” (Berners-Lee 1997).
Trots detta är graden av webbtillgänglighet relativt låg globalt sett (Farrelly 2011; Bernard et al. 2016; Newman et al. 2017, Spyridonis & Daylamani-Zad 2020) och det finns saker som talar för att införande av tillgänglighet istället kan vara väldigt kostsamt, åtminstone när det kommer till att göra om befintliga webbplatser:
First, the cost of creating accessible Web content is substantial. On some sites, hundreds or thousands of pages of ”legacy” Web content must be changed […]. Anyone who has had their site subjected to a proper accessibility audit will confess that missing ALT tags is but the tip of the iceberg. Second the benefit of creating accessible Web content is often not obvious. […] Few developers willingly rework old content when so much new content needs to be created. […] Small, narrowly defined populations do not translate into large economic benefits for those who respond to their unique needs (Richards & Hanson 2004, s 73).
Att göra om en befintlig webbplats är också bara en del av arbetet med att införa tillgänglighet.
För att veta vad som behöver göras på webbplatsen behöver man också först göra en utvärdering av webbplatsens tillgänglighet för att veta vad som behöver göras om, vilket givetvis också kräver resurser av olika slag.
Lagar och argumentation utifrån socialt ansvarstagande kan öka trycket på organisationer att göra deras webbplatser mer tillgängliga. Men chefer och företagsledare kommer fortfarande att kräva fakta och siffror kring webbtillgänglighetens kostnader, fördelar, besparingar eller utgif- ter, samt finansiella planer för deras beslutsprocesser (Leitner & Strauss 2008).
Det krävs därför mer kunskap om vad som egentligen krävs för att skapa tillgänglighet på web- ben. Så länge osäkerhet råder så kommer troligen graden av webbtillgänglighet inte att förbätt- ras nämnvärt hos de aktörer som inte tvingas enligt lag.
1.3 Syfte och forskningsfråga
Syftet med undersökningen är att nå en ökad förståelse av vad de som arbetar med utveckling av webbplatser anser krävs i arbetet med att skapa tillgänglighet på webben samt vilka hinder och vilken problematik de stöter på i processen. Bland de intervjuade finns webbutvecklare och en interaktionsdesigner. Frågeställningen lyder därför:
Vad tycker webbutvecklare och interaktionsdesigners krävs för att skapa tillgänglighet på webben?
4
1.4 Avgränsningar
Undersökningen kommer inte att avhandla rent monetära aspekter, detta eftersom en sådan uppsats skulle bli allt för omfattande.
Undersökningen syftar till att nå ökad kunskap kring vad arbetsamma inom webbutveckling anser krävs för att införa tillgänglighet på webben. Därför intervjuas enbart personer vars arbete på olika sätt innefattar utveckling av webb.
1.5 Central bakgrundsinformation om webbtillgänglighet
1.5.1 Funktionsnedsättning, funktionshinder eller funktionsvariation?
Det finns en debatt kring vilka begrepp som bör användas för att beskriva personer som har en fysisk eller psykisk nedsättning (SVT Nyheter 2019). Institutet för språk och folkminnen (ISOF) menar att vissa personer upplever att funktionsvariation är att föredra framför funkt- ionsnedsättning då det senare kan uppfattas som något negativt (ISOF 2018). Åsikterna går dock isär. Radioprogrammet Klartext i Sveriges Radio (SR) intervjuade exempelvis Jesper Sandström som sitter i rullstol, och han menade att han inte tycker om uttrycket funktionsvari- ation och att funktionsnedsättning som begrepp redan är neutralt. En annan person uttryckte att han ansåg att ”funktionsvariaton” förminskar de problem som måste lösas (SR 2016).
Socialstyrelsen gör en skillnad mellan funktionsnedsättning och funktionshinder där funktions- nedsättning definieras som en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsför- måga, medan funktionshinder definieras som den begränsning som en funktionsnedsättning in- nebär för en person i relation till omgivningen (Socialstyrelsen 2019). Funktionshindret kan alltså avlägsnas genom att utjämna det glapp som kan finnas mellan omgivningens krav och individens förmågor. En funktionsnedsättning kan vara bestående eller tillfällig men tillgäng- lighet kan hindra att en funktionsnedsättning leder till funktionshinder (Webbriktlinjer 2020a).
Då det inte råder enighet bland berörda personer om vilket uttryck som bör användas och ef- tersom funktionsnedsättning och funktionshinder är de begrepp som fortfarande används bland myndigheter som till exempel Socialstyrelsen (2019), 1177 Vårdguiden (2013) samt Försäk- ringskassan (u.å.) kommer begreppen funktionshinder och funktionsnedsättning att användas på samma sätt i uppsatsen som beskrivits av Socialstyrelsen (2019).
1.5.2 Webbtillgänglighetsdirektivet
Den andra december 2016 publicerades i Europeiska unionens (EU) officiella tidning direktivet 2016/2102/EU av den 26 oktober om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webb- platser och mobila applikationer. Direktivet kallas av regeringen för webbtillgänglighetsdirek- tivet och innebär att alla länder i EU ska få lagar som syftar till ökad digital tillgänglighet genom att webbplatser, appar och dokument som sprids via dem ska vara möjliga att uppfatta, hanter- bara, robusta och begripliga (Regeringskansliet 2018). De som omfattas av lagarna är offentli- grättsliga organ (t.ex. myndigheter, kommuner och landsting), och i förlängningen även privata aktörer som utför tjänster med offentlig finansiering (Webbriktlinjer 2020a). I Sverige började
5
lagen om tillgänglighet till digital offentlig service gälla den första januari 2019. Reglerna för direktivet införs i tre steg där nya webbplatser berörs från och med 23 september 2019, befint- liga webbplatser berörs från och med 23 september 2020 och publika appar från och med 23 juni 2021 (ibid.). Det finns goda anledningar till att införa lagar av det här slaget. Goggin &
Newell (2007, s 159) har bland annat skrivit följande om informationsteknologi och digitala nätverk:
IT and digital networks form the nervous system not only of the economy but also of our society. We use computers in all sorts of factory, office, domestic, community, and health settings. The Internet, mobile phones, and other networked IT-technologies are part of the texture of what we do, of how we communi- cate, think, and feel.
1.5.3 WCAG
Web Content Accessibility Guidelines (WCAG) är en standard för tillgänglighet som tagits fram av standardiseringsorganet World Wide Web Consortium (W3C). Den senaste standarden är WCAG 2.2 (W3C 2020) och den innehåller sjuttionio olika kriterier för tillgänglighet. Dessa kriterier är indelade i olika nivåer där A kan beskrivas som den lägsta ambitionsnivån för till- gänglighet, AA medel och AAA den högsta ambitionsnivån. Offentlig sektor behöver, med vissa undantag, uppnå en tillgänglighet på nivå AA enligt EU-direktivet (Webbriktlinjer 2020b). Tabell 1 nedan visar exempel på vad som ingår i A-nivån respektive AA och AAA.
A AA AAA
Syntolka eller erbjud alter- nativ till videoinspel- ningar (1.2.3)
Använd tillräcklig kon- trast mellan text och bak- grund (1.4.3)
Teckenspråkstolka allt förinspelat ljud i synkroni- serad media (1.2.6)
Tabell 1. Exempel på riktlinjer i WCAG (Källa: W3C 2019). Siffrorna inom parentes indikerar nummerordning i WCAG.
1.6 XLENT Consulting Group
XLENT Consulting Group är en koncern som bildades 2005 efter att de fyra bolagen Cresendo, Datavis, Digiscope och Distinct Consulting slogs samman till ett. Koncernen innehåller sekt- ionerna Differ Sverige, Differ Norge samt XLENT IT som i sin tur har egna dotterbolag (Dilani
& Strimer 2018). Den här studien görs i samarbete med XLENT IT (fortsättningsvis benämnt enbart som XLENT). Samarbetet består i att det är jag som skriver och utför uppsatsarbetet medan XLENT bidrar med expertis, kunskap och förmedling av kontakter.
XLENT är ett konsultbolag inom IT som utgörs av cirka 500 medarbetare. De finns i nuläget på femton orter i Sverige (XLENT 2020) med huvudkontor i Stockholm. Företaget levererar tjänster inom digitala affärslösningar, IT-management och IT-konsulttjänster. De har kunder inom ett flertal branscher, bland annat inom försäkringsbranschen, bank, telekom och offentlig sektor. XLENT hjälper sina kunder att skapa mobila lösningar samt att digitalisera processer (Dilani & Strimer 2018).
6
2 Metod
I det här avsnittet beskrivs och motiveras undersökningens forskningsansats, vad det är för typ av studie samt val och beskrivning av den metod som används.
2.1 Forskningsansats
Undersökningen syftar till att ge ökad förståelse inom ett fenomen, nämligen vad som krävs för att öka tillgängligheten på webben. Den bidrar därför med karaktäriserande kunskap. Karaktä- riserande kunskap innebär kunskap som beskriver egenskaper hos en kategoriserad och stude- rad företeelse (Goldkuhl 2011). Kunskapsbehovet är kunskap om vad arbetsverksamma inom webbutveckling anser behövs för att skapa tillgänglighet på webben.
Beslut om vilken strategi som är lämplig för kunskapsbildningen ska ”följa av tidigare gjord kunskapskaraktärisering” (Goldkuhl 2011). Eftersom kunskapskaraktäriseringen resulterade i karatäriserande kunskap följer rimligtvis att kunskapsstrategin kommer att vara av karaktärise- rande (förståelseinriktad) art.
Här nedan tas ställning till de strategiska frågor som man enligt Goldkuhl (2011) behöver ta hänsyn till vid formulering av kunskapsstrategi.
Bredd vs djup
Ett grundläggande strategiskt ställningstagande avser omfånget av studier, dvs om man vill undersöka många enheter eller färre enheter men djupare (ibid.). Den här undersökningens mål är att få en detaljerad och utförlig analys av fenomenet som ska undersökas och kommer att undersöka ett fåtal enheter men på ett djupare plan. Undersökningen kommer därför att luta åt djup snarare än bredd. Sådana undersökningar innebär ofta att man tillämpar en kvalitativ stra- tegi (ibid.).
Miljö
Valet av miljö handlar om ifall man väljer att studera ”det ’verkliga’ livet som pågår oberoende av kunskaparen eller […] att arrangera en särskild miljö för studierna” (ibid.). Studien kommer att innehålla aktivt frågande i form av intervjuer och på så sätt görs en typ av ingrepp i det naturliga förloppet av aktiviteter i det studerade fältet (ibid.) Dock kommer inget omfattande planerat kunskapsarrangerande arrangemang göras i undersökningen som ofta sker vid till ex- empel aktionsforskning och designforskning (ibid.). Valet av miljö kan därför beskrivas som övervägande naturalistiskt med artificiella inslag.
Tidsdimension
Valet av tidsdimension är ett viktigt ställningstagande vid kunskapsutveckling (ibid.). Jag kom- mer främst att studera det som pågår för närvarande, alltså ”det som finns”, dvs de lagar och
7
webbplatser som finns för närvarande. Men även ”det som ännu inte finns”, dvs de lagar och webbplatser som kommer att införas i framtiden (ibid.).
Typ av jämförelse
I karaktäriserande studier krävs ofta att man jämför egenskaper mellan studerade kategorier (ibid.). I undersökningen kommer typen av jämförelse bestå i att jämföra svar mellan olika intervjuobjekt och skillnader mellan vad som anses tillgängligt och icke-tillgängligt i webb- sammanhang.
Grad av samverkan och intervention
Kunskapsutveckling utförs med eller utan direkt samverkan med de verksamheter som studeras (ibid.). I mitt fall sker undersökningen i samarbete med IT-konsultbolaget XLENT där jag som kunskapare är aktiv men den externa parten (XLENT) har viss delaktighet i utförandet (för- medling av kontakter, kunskap och intervjuobjekt). Det finns ingen avsikt att påverka verksam- heten, snarare att observera aktuella förhållanden.
Sammanfattningsvis utifrån 2.1.1 – 2.1.5 ovan kan man grovt säga att studien har ett fokus på djup snarare än bredd i en naturalistisk miljö i nutid där inslag av jämförelse bland annat består av att jämföra de svar som fås av intervjurespondenter. Vad gäller graden av samverkan och intervention sker undersökningen i samarbete med ett IT-konsultbolag där jag som kunskapare är aktiv men företaget har en viss delaktighet i utförandet.
2.2 Fallstudie
En fallstudie har definierats som en empirisk undersökning som utreder ett samtida fenomen inom dess reella kontext, särskilt då gränserna mellan fenomen och kontext inte är uppenbara (Yin 2003). I mitt fall är det samtida fenomenet webbtillgänglighet, som är väldigt aktuellt i och med den pågående och framtida implementationen av det inom en snar framtid. Den reella kontexten kan beskrivas som XLENT:s organisation samt den webbplats som undersöks. Denna definition stämmer alltså väl överens med vad jag vill åstadkomma med studien och valet av forskningsstrategi hamnar därför inom kategorin av fallstudier.
Det finns enligt Oates (2006, s 14) tre grundläggande typer av fallstudier: utforskande, beskri- vande och förklarande. Det som passar bäst in på min typ av fallstudie är den deskriptiva: ”A descriptive study leads to a rich, detailed analysis of a particular phenomenon and its context.
The analysis tells a story, including discussion of what occurred and how different people per- ceive what occurred.” (ibid. s 143).
Valet att utföra en fallstudie faller sig alltså logiskt utefter det som beskrivits ovan samt kate- goriseringen av kunskapen som karaktäriserande. Jag har också fått ett unikt tillfälle att få insikt och tillgång till ett IT-konsultbolag och dess anställda vilket kan ses som ytterligare en moti- vering till den valda forskningsstrategin (ibid., s 145). Att undersöka konsulters åsikter inom en bransch är fördelaktigt på flera sätt. Bland annat eftersom de ofta har en bred erfarenhet från olika arbetsplatser. Därmed kan det argumenteras för att de har en mer ”typisk” bild av branschen i sin helhet i förhållande till icke-konsulter inom samma bransch.
8
2.3 Metodval
2.3.1 Semistrukturerade intervjuer
Intervjuer är en datainsamlingsmetodik som ofta används inom fallstudier (Oates 2006, s 186- 187) och är troligtvis en av de mest använda metoderna när det kommer till att utforska den sociala världen. Formatet på intervjuer skiljer sig dock brett från forskare till forskare (Davies 2008, s 105). Semistrukturerade intervjuer är ett format som innebär att intervjuerna har en formell inramning och skiljer sig från vanlig social interaktion. Detta i kontrast till ostrukture- rade intervjuer som ofta bara uppstår mer spontant (ibid., s 106). Semistrukturerade intervjuer innebär också att man använder sig av någon typ av intervjuschema med till exempel frågor och teman, men till skillnad från strukturerade intervjuer har intervjuaren frihet att ändra på bland annat formuleringar och frågornas ordning samt till och med ha möjlighet att introducera nya frågor och teman under intervjun eller inför nästa intervju (ibid.).
I arbetet använder jag mig av semistrukturerade intervjuer eftersom de tillåter mig att vidhålla en viss kontroll över ämnet samtidigt som de som intervjuas tillåts tala väldigt fritt. På så sätt minskar risken att väsentlig information går förlorad på grund av brister i frågeställningarna.
Syftet med arbetet är att ”upptäcka” vilket innebär att semi-strukturerade intervjuer är en pas- sande metod: ”semi-structured […] interviews allow interviewees to ’speak their minds’ and so are used where the primare purpose is ’discovery’, rather than ’checking’.” (Oates 2006, s 188).
2.3.2 Datainsamling
Varje intervju pågick under 30-60 minuter. Anledningen är att jag inte ville sätta en exakt gräns eftersom tidsåtgången, relevans och mängden av information kan skilja sig mellan de som in- tervjuas. Tanken var att utföra mellan 5-10 intervjuer, beroende på hur många som vill låta sig intervjuas inom utsatt tid. Valet att inte välja fler beror dels på att jag gör en kvalitativ under- sökning som fokuserar på djup snarare än bredd, men också eftersom varje intervju efteråt ska transkriberas vilket enligt Oates (2006, s 268) kan ta åtminstone mellan 4-5 timmar, om inte mer.
För att inte missa något i efterföljande analys har varje intervju spelats in, vilka sedermera transkriberats. Ljudinspelningar är enkla att utföra och framkallar inte lika mycket nervositet hos den intervjuade som om de skulle filmas (ibid. 191). Vad gäller etik kring intervjuerna har alla respondenter anonymiserats. All information kring inspelning har meddelats på förhand i samband med förfrågan. Data i form av ljudinspelningar har enbart lagrats på min egen dator.
Kontakt med respondenter och förfrågan om medverkan har skett via XLENT och via mailkon- takt. Sex kontakter förmedlades varav fem intervjuer slutligen genomfördes. Alla intervjuer har genomförts digitalt via Zoom som är ett välkänt verktyg för videomöten. Fördelarna med att genomföra digitala intervjuer via Zoom är många, dels gav det mig möjlighet att intervjua per- soner från olika delar av landet oberoende av distans, det finns också en inbyggd funktion för inspelning i verktyget. Coronaviruset (Covid-19) och smittspridningsrisken som är aktuell un- der samma period som uppsatsen skrivs gav heller inte möjlighet till att träffa respondenterna fysiskt.
9
Alla respondenter arbetar på olika sätt inom webb. Tre av dem arbetar som full stack-utveck- lare, en arbetar som front end-utvecklare och en arbetar som interaktionsdesigner. Samtliga är också konsulter och anställda av XLENT. Respondenterna har både av mig och av kontaktper- soner på XLENT ansetts kunna ge relevanta synpunkter till det aktuella syftet med uppsatsar- betet. En närmare presentation av respondenterna ges i empiridelen.
2.3.3 Intervjuguide/Intervjufrågor
Utformningen av den intervjuguide2 som använts inom ramen för den här uppsatsen har inspi- rerats av Spradley (1979), som är en auktoritet inom kvalitativ forskning, och de tre grundläg- gande typer av frågor som han beskriver i The Ethnographic Interview (Spradley 1979, s 60).
De tre typerna är beskrivande frågor, strukturella frågor och kontrastfrågor.
Beskrivande frågor
Beskrivande frågor är den typ av fråga som är enklast att ställa och används i alla intervjuer.
(ibid.). Den här typen av frågor beskrivs tillåta intervjuaren att samla in ett pågående exempel av en respondents språk (ibid.). Ett exempel på en sådan fråga som använts i intervjuguiden är:
Beskriv vad tillgänglighet innebär för dig.
Strukturella frågor
Dessa typer frågor tillåter intervjuaren enligt Spradley (1979) att få information om domäner, de grundläggande enheterna av en respondents kulturella kunskap. De ger möjlighet att reda ut hur en respondent har organiserat sin kunskap. Exempel på en sådan fråga från intervjuguiden är: Vilka steg ingår i processen att införa tillgänglighet på en webbplats?
Kontrastfrågor
Den här typen av frågor tillåter intervjuaren att ”discover the dimensions of meaning which informants employ to distinguish the objects and events in their world.” (ibid.). Exempel på en sådan fråga från intervjuguiden är: Ur en webbplatsägares perspektiv, vad skulle du säga att det finns för fördelar kontra nackdelar med tillgänglighet?
Förutom Spradley (1979) har utformningen av intervjuguiden även inspirerats av Oates (2006).
Hon beskriver bland annat att intervjun bör inledas med en enkel fråga som respondenten tro- ligtvis redan har ett välformat svar på. I mitt fall har jag som uppvärmning inlett med frågan:
Till att börja med skulle jag vilja veta lite vad det är du arbetar med och på vad du har för utbildning? Oates (2006) beskriver också att man ska använda sig av öppna frågor, till exempel som börjar med ”hur”, ”vad” eller ”varför”. Detta eftersom sådana typer av frågor uppmanar till längre svar och därmed mer information i förhållande till stängda frågor som till exempel
”How many people work in your department?” (ibid., s 192).
Frågorna utformades efter att jag fått tillgång till aktuella respondenter och information om deras arbetsroll. På så sätt blev det enklare att veta vilken typ av frågor som var rimliga att ställa och vilka frågor de skulle kunna svara på. Alla frågor har utformats med undersökningens syfte
2Se bilaga för intervjuguiden i sin helhet.
10
i bakhuvudet och berört olika infallsvinklar till tillgänglighet som till exempel uppfattning och åsikter om arbete med tillgänglighet, lagstiftning, fördelar, nackdelar, svårigheter, problematik och enkelheter.
2.4 Kodning av data
Inom kvalitativ forskning är en kod ofta en kort fras eller ett ord som symboliskt tilldelar ett summerande, framträdande, essensfångande och/eller suggestivt attribut till en del av språkba- serad eller visuella data. Saldaña (2009, s 3) beskriver koder bland annat på följande vis,
A code in qualitative inquiry is most often a word or a short phrase that symbolically assigns a summative, salient, essence-capturing, and/or evocative attribute for a portion of language-based or visual data.
I den här undersökningen består datan av intervjutranskript. Kodningen utförs i två cykler. Den första cykeln innefattar de processer som sker under den initiala kodningen och är relativt direkt och simpel. Det finns olika metoder att använda och den som används i den här uppsatsen är den som av Saldaña (2009) kallas för descriptive coding, dvs deskriptiv kodning.
Beskrivande kodning används för att analysera de grundläggande ämnen som finns i datan för att få en uppsättning kategorier som kan användas till ytterligare analys.
I den andra cykeln analyseras och organiseras den data som utvanns i den första cykeln på nytt.
De metoder som används inom den andra cykeln innebär att pussla ihop kategorier med varandra för att ”develop a coherent synthesis of the data corpus” (ibid., s 149). Det grundläg- gande målet är att ”develop a sense of categorical, thematic, conceptual, and/or theoretical or- ganization from your array of First Cycle codes.” (ibid.). I andra cykeln används pattern coding, dvs mönsterkodning. Mönsterkoder har bland annat beskrivit på följande vis:
[E]xplanatory or inferential codes, ones that identify an emergent theme, configuration, or explanation.
They pull together a lot of material into a more meaningful and parsimonious unit of analysis. They are a sort of meta-code. […] Pattern Coding is a way of grouping those summaries into a smaller number of sets, themes, or constructs (Miles & Huberman 1994, s 69).
Mönsterkodning är enligt Miles & Huberman (1994) bland annat lämplig för utveckling av övergripande teman från datan, sökande efter regler, orsaker och förklaringar i datan, under- sökning av sociala nätverk och mönster i mänskliga relationer samt framtagande av teoretiska konstruktioner och processer.
Sammanfattningsvis kan man säga att de koder som identifierats i den första cykeln jämförs, och de koder som på olika vis liknar varandra, eller kan anses handla om samma sak slås ihop till ett enskilt tema. I undersökningen används kodning för att finna olika aspekter från inter- vjumaterialet som på olika vis kan användas för att ta reda på vad som krävs för att införa tillgänglighet på webben.
11
3 Teoretiskt ramverk
Det här avsnittet beskriver och förklarar det teoretiska ramverk som används i undersökningen.
Även tidigare forskning som har varit av relevans för undersökningen presenteras. Slutligen diskuteras hur forskningen kan bidra med ny kunskap.
3.1 Aktivitetsteori
Aktivitetsteori (AT) är en socioteknisk teori som ursprungligen kommer från psykologins fält (Yamgata-Lynch 2010) och har sina rötter i den ryske psykologen Lev Vygotskijs sociokultu- rella teorier om lärande (Nikolaidou & Karlsson 2012). På senare år har det uppstått ett växande intresse för användning av AT inom forskningsfältet informationssystem (IS) och det har efter- frågats fler aktivitetsteoretiska forskningsbidrag inom området (Karanasios et al. 2015). Inom IS har AT använts bland annat för att förklara och förstå logiken bakom mänsklig aktivitet i samhället eller i organisationer (Shaanika & Iyamu 2015; Engeström et al. 2005). Ett av de stora bidrag som lyfts angående vad AT-analys kan bidra till IS-forskning är att det sammanför teknologi och kontext i det som analyseras, vilket innebär att varken det sociala eller det tek- niska prioriteras högre än det andra; istället erbjuds ett sociotekniskt perspektiv (Karanasios et al. 2015). AT kan hjälpa till i förklaringen av mänskliga aktiviteter med hjälp av dess allsidiga komponenter: mål (object)3, regler (rules), deltagare (subject), redskap (tools), praktikgemen- skap (community) samt arbetsfördelning (division of labour) (Engeström 1990). Komponen- terna fokuserar på distinkta områden men sammankopplas i det givna fenomen som studeras (Shaanika & Iyamu 2019).
Figur 1. Aktivitetsmodell (Källa: Engeström et al. 1999).
3 I den här undersökningen följs de översättningar av termerna till svenska som används av Nikolaidou & Karlsson (2012).
12
Modellen (jfr figur 1) beskriver att alla handlingar medieras av redskap (tools). Redskap kan vara till exempel språk, tankesätt, procedurer, metoder, maskiner eller lagar. Alla handlingar ses också som sociala vilket representeras av komponenten praktikgemenskap (community).
Praktikgemenskap definieras som ett ömsesidigt beroende aggregat av individer som delar en uppsättning värderingar eller uppfattningar. Aktiviteter har också begränsade konventioner, normer och ramar vilket representeras av regler (rules). Deltagare (subject) är en individ eller en grupp aktörer som utför en aktivitet där de har olika roller samt uppgifter, vilket represente- ras av komponenten arbetsfördelning (divison of labour), för att nå ett gemensamt mål (object).
Målet i fråga kan vara något materiellt eller mer abstrakt, som till exempel en idé. All aktivitet motiverar verksamhet och har därför av Engström et al. (1999) beskrivits som objektorienterad.4 Slutligen resulterar aktiviteter i resultat (outcome) vilket kan vara positivt eller negativt beroende på de olika komponenterna och dess samverkan. (Shaanika & Iyamu 2019; Nikolaidou & Karlsson 2012).
I aktivitetsmodellen har alla komponenter relationer till varandra vilket innebär att om en kom- ponent förändras så förändras hela aktivitetssystemet (Nikolaidou & Karlsson 2012). Det inne- bär att ett aktivitetssystem kan producera dåliga resultat oavsett om flera av komponenterna fungerar bra i isolering och vice versa. Genom att studera intervjumaterialet (datan) ur ett AT- perspektiv, dvs med hjälp av dess olika komponenter, går det att på ett uttömmande och syste- matiskt vis identifiera eventuella problem, svårigheter, hinder, enkelheter, fördelar, nackdelar etc. i arbetet med tillgänglighet på webben och på så sätt nå en ökad förståelse av vad som krävs för att införa tillgänglighet på webben. AT-perspektivet ger en mer nyanserad och komplex analys än vad som är möjligt genom att se kontexten som en mer vagt definierad helhet (Niko- laidou & Karlsson 2012).
3.2 Tidigare forskning
3.2.1 Webtillgänglighet ur ett utvecklarperspektiv
I en studie som liknar den här undersöker Danielsson & Malmgren (2015) vilka faktorer som hindrar webbutvecklare från att skapa tillgängliga webbplatser, med utgångspunkten att pro- fessionella webbutvecklare inte efterlever de standarder som finns för tillgänglighet trots att det finns många verktyg och riktlinjer till hands för att nå målet. Datainsamlingsmetoden sker på liknande sätt som i den här studien, dvs med hjälp av semistrukturerade intervjuer där fem webbutvecklare intervjuas, men där de flesta respondenterna är anställda på olika företag. Ana- lysen sker utifrån tidigare studier samt Lazars et al’s (2004) Web Accessibility Integration Mo- del och Farelly’s (2011) Expanded Web Accessibility Integration Model.
Undersökningens slutsatser är att tillgänglighet sällan efterfrågas av kunder och att om det ef- terfrågas görs det nästan enbart av organisationer som verkar i offentlig sektor på grund av regelmässiga kontexter vilket leder till att det saknas tid och budget för att i efterhand utvärdera och kontrollera tillgänglighet samt också för att ha tillgänglighet i åtanke redan från början av ett projekt. Ett av de identifierade hindren är därmed att brist på efterfrågan av tillgänglighet vilket medför ”begränsade tids- och budgetresurser och affärsmässiga incitament” (Danielsson
4 Ej att förväxla med objektorienterad programmering.
13
& Malmgren 2015). Därför efterfrågas en lägre tröskel mellan webbutvecklare och tillgänglig- het som kan utgöras av tydligare och mer komprimerade riktlinjer, tillgänglighetsoptimerade informationshanteringssystem och CSS-ramverk samt bra utvärderingsverktyg. De hävdar även i sin slutsats att det verkar råda viss förvirring kring hur tillgänglighet på en webbplats ska utvärderas samt vad som definierar god tillgänglighet (ibid).
3.2.2 Accessibility Scans and Institutional Activity: An Activity Theory Analysis
Spinuzzi (2007) använder sig av AT ur ett webtillgänglighetsperspektiv för att undersöka till- gänglighet i form av ett bestritt, polymotiverat (min översättning) mål av överlappande aktivi- teter.
Figur 2. Tillgänglighet som ett polymotiverat mål med radikalt olika resultat (Källa: Spinuzzi 2007).
Han menar att tillgänglighet är polymotiverat eftersom det uppnås när olika aktiviteter korsas med syftet att nå radikalt olika mål (jfr figur 2):
Many […] stakeholders are concerned, whose cyclical activities […] involve the object(ive) of accessibil- ity. But these stakeholders use different actors, instruments, communities, rules, and divisions of labor – and aim at different outcomes. (Spinuzzi 2007).
Motsättningar mellan aktiviteterna destabiliserar målet, som är tillgänglighet, vilket leder till motstridigheter mellan standarder, kriterier och definitioner.
Spinuzzi (2007) menar också att det finns två motstridiga uppfattningar om tillgänglighet, en preskriptiv som kan certifieras genom reglering och riktlinjer, samt en deskriptiv som uppstår genom användarupplevelse. Han ger följande exempel:
14
Recently, CWRL5 students began embedding YouTube videos in the comments section of our site. These videos don’t include captioning, so hearing-impaired users won’t have the same experience as other users.
Consequently, a page with a YouTube video would not be accessible from a usability standpoint […]. But in a legal and regulative sense, we are not responsible for the content hosted on someone else’s site.
(Spinuzzi 2007).
Med andra ord finns det ibland motsättningar mellan lagstiftning och tillgänglighet. Spinuzzis (2007) perspektiv på AT i förhållande till webtillgänglighet och hans syn på tillgänglighet i övrigt har delvis inspirerat den här undersökningen.
3.2.3 Digital accessibility: Challenges and opportunities
Kulkarni (2019) lyfter flera hinder kopplade till webtillgänglighet. Han menar att begränsningar utgörs i en institutionell kontext samt i en teknologisk kontext. Det institutionella landskapet består av olika nyckelintressenter som tar steg i positiv riktning mot tillgänglighet men miss- lyckas på vissa sätt. Exempelvis kan regeringar ta fram regleringar och riktlinjer men utan att specificera konkreta målsättningar och misslyckas med att fullt ut övervaka efterlevnad. Ett annat exempel är att organisationer kan ansluta sig till tillgänglighetsmål och åta sig genuina bemödanden i att uppnå sådana mål, men att insikten om lägre lönsamhet på grund av en relativt smal marknad för inkluderande teknologier generellt sett kan dämpa sådana bemödanden. Kul- karni (2019) lyfter också att organisationer i frånvaron av otvetydiga riktlinjer eller regleringar kanske inte förstår processer som ska följas för att försäkra tillgänglighet, legala krav eller de kategorier av individer som ska behjälpas med tillgängliga lösningar. Positiva attityder i det institutionella landskapet är därför inte tillräckligt för att uppnå webbtillgänglighet.
Vidare lyfts att institutionella aktörer oavsiktligt kan fördröja den övergripande processen med webbtillgänglighet. Till exempel kan de som har funktionsnedsättningar, de som arbetar med påverkansarbete och de som faktiskt utvecklar tillgänglighetsteknologier bestå av olika grupper med aktörer som inte fullt ut förstår varandras arbete, behov eller begränsningar vilket försvagar slutliga resultat.
I den teknologiska kontexten består utmaningen i hinder och begränsningar som utgörs av tek- nologin i sig själv. En stor utmaning är den nuvarande oförmågan hos teknologin att täcka in de olika typer av funktionsnedsättningar som finns. Medan perceptuella funktionsnedsättningar som till exempel syn- och hörselsvårigheter samt fysiska funktionsnedsättningar, såsom till ex- empel begränsningar i att använda vissa kroppsdelar har varit i fokus har kognitiva funktions- nedsättningar visat sig vara svåra att adressera. En annan aspekt är att teknologin utsatts för hastiga förändringar vilket innebär att vid samma tidpunkt som nya anpassningar introduceras till existerande produkter och tjänster så har teknologin redan utvecklats framåt, en situation som särskilt uppstår på grund av att tillgänglighet ofta inte tas i beaktande vid designen av en produkt eller service.
Slutligen adresseras att nuvarande riktlinjer också har vissa begränsningar som fungerar som barriärer till vittspridd användning och effektivitet av tillgänglighetslösningar. Riktlinjer kan ibland stå i vägen vid design och utveckling av tillgänglighet, följande exempel lyfts:
5 Computer Writing and Research Laboratory vid University of Texas
15
[W]hile the WCAG provide recommendations for the Web content, the Authoring Tool Accessibility Guidelines guide tools used in the creation of said content, and the User Agent Accessibility Guidelines are more concerned with tools for accessing said content. Thus, when developers have to fulfil criteria of all such guidelines, accessible product and service design and development can be perceived as complicated.
(Kulkarni 2019).
3.2.4 Practitioner barriers to diffusion and implementation of web accessibility
Farelly (2011) undersöker vad det finns för hinder och barriärer för de som arbetar inom webb när det kommer till att utveckla tillgängligt. Han använder sig av semistrukturerade intervjuer och når resultat som visar på att de främsta hinder som de arbetsverksamma inom webb stöter på är brist på engagemang från branschföreningar, media och utbildningsväsende, ökad kost- nad, svårigheter att förstå och sätta sig in i riktlinjer samt dålig mjukvara för testning och hjälp- medel. Många respondenter visade sig även ha tillräckliga tekniska kunskaper och fungerande arbetsmiljö för att implementera tillgänglighet men ändå avstå från att göra det, vilket Farelly (2011) menar tyder på sociopsykologiska barriärer. Vikten av problemet verkar enligt Farelly (2011) inte ha kommunicerats tillräckligt till de arbetsverksamma på grund av underrapporte- ring av det specifika problemet samt generella problem för funktionshindrade i media, utbild- ning och industri. Arbetsverksamma inom webb formulerade ofta åsikter kring vikten och ap- pliceringen av det här problemet baserat på missuppfattningar. För att se signifikanta framsteg inom webbtillgänglighetsadoption krävs enligt Farelly (2011) legala krav, förbättrad utbildning och support samt att ”concentrated advocacy, must be improved to remediate the considerable challenges identified by practitioners” (Farelly 2011).
3.2.5 Undersökningen i relation till tidigare forskning
Som lyfts ovan har hinder kopplade till tillgänglighet tidigare undersökts ur ett webbutvecklar- perspektiv av till exempel Farelly (2011) och Danielsson & Malmgren (2015). Den här studien undersöker också hinder kopplade till införandet av tillgänglighet men med en annan utgångs- punkt. Istället för att enbart ha identifiering av hinder som utgångspunkt ställs i den här undersökningen istället frågan ”vad tycker webbutvecklare och interaktionsdesigners krävs för att skapa tillgänglighet på webben?”, vilket förutom hinder i arbetet även riktar fokus mer mot lösningar på problemen, dvs vad som krävs för att införa tillgänglighet. Frågan riktar även fokus mot en större kontext än de praktiska problem som kan uppstå i arbetet, till exempel hur beställare och kunder upplevs resonera kring webbtillgänglighet. Webbtillgänglighet som fenomen har också aktualiserats på nytt i samband med webbtillgänglighetsdirektivet, vilket inte fanns då Farellys (2011) och Danielsson & Malmgrens (2015) undersökningar gjordes. Det är därför intressant att på nytt undersöka perspektiv och utvinna ny kunskap kring införandet av webbtillgänglighet eftersom aktualiseringen innebär att många organisationer behöver reflektera över fenomenet i samband med den nya lagstiftningen. Slutligen används här ett annorlunda teoretiskt ramverk än vad som används av Farelly (2011) och Danielsson &
Malmgren (2015) vilket förhoppningsvis kan belysa ämnet på ett nytt sätt.
16
4 Empiri
I det här avsnittet presenteras först de som intervjuats, därefter presenteras och beskrivs de teman som identifierats vid kodning av materialet.
4.1 Presentation av respondenter
Respondent 1 (R1)
R1 arbetar som fullstack-utvecklare, men främst med front-end. Han har arbetat med det i snart tio år och beskriver sig som självlärd inom arbetet. På sitt tidigare jobb arbetade de primärt mot folkbibliotek i Sverige där det var mycket fokus på tillgänglighetsfrågor. Under det sista året på den arbetsplatsen var webbtillgänglighetsdirektivet en stor del av arbetet. Tidigare har han också arbetat med Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) där det var hårda krav på till- gänglighet långt innan tillgänglighetsdirektivet fanns. Han slutade där i maj 2019 och började arbeta på XLENT i augusti 2019. Under sin tid på XLENT har han inte arbetat i något projekt där tillgänglighet har varit ett krav, men han försöker ändå ta in tillgänglighetsaspekter i alla de projekt han arbetar med. Han tycker att det är ett intressant område som är viktigt för många och där det finns mycket att lära sig. Tillgänglighet för R1 innebär att webben är lättanvänd för alla och tillgänglighetsarbete innebär bland annat att hitta de nivåer samt olika grupper som man ska anpassa för.
Respondent 2 (R2)
R2 arbetar som interaktionsdesigner på XLENT. Hon arbetar mycket med design och användar- upplevelse och har gjort det under ca ett och ett halvt år. I arbetet ingår mycket arbete med webb och en del arbete med webbapplikationer där hon bland annat gör webbdesign av olika slag och olika gränssnitt. Hon har en kandidatexamen I digital mediaproduktion samt en mas- terexamen I människa-datoriteraktion. I gymnasiet gick hon grafisk design. R2 arbetar inte spe- cifikt med tillgänglighet men tycker att det är en viktig aspekt som hon hela tiden försöker ha med sig i arbetet. Tillgänglighet innebär för R2 att man oavsett förutsättningar ska kunna ta del av innehåll på olika sätt och att man till exempel ska ha stöd för olika typer av externa verktyg, exempelvis skärmläsare. Hon anser också att tillgänglighet på ett bredare plan handlar om det som händer utanför skärmen och lyfter exempel med att en skärm som man beställer mat ifrån på en hamburgerrestaurang kan vara för högt upp för en person som sitter i rullstol.
Respondent 3 (R3)
R3 arbetar som front-end utvecklare på XLENT och är utbildad medieingenjör. Han har arbetat med det i elva år varav sex av dem på XLENT. R3 har arbetat inom både offentlig och privat sektor och arbetar för tillfället för en stor offentlig organisation som har krav på sig att bli klar med sitt tillgänglighetsarbete i september. Han beskriver att de inte har hållit på så länge med tillgänglighet och att han inte är någon jätteexpert på området. Tillgänglighet ser han som vik- tigt men tycker att det är ganska tråkigt att arbeta med, åtminstone på det sätt han arbetat med
17
det hittills. För R3 innebär tillgänglighet att alla utan problem ska kunna använda det man byg- ger och att det inte bara behöver handla om personer med funktionsnedsättningar utan även aspekter såsom dålig uppkoppling, gammal skärm, etc.
Respondent 4 (R4)
R4 arbetar som full stack-systemutvecklare. Han arbetar främst med front end men även mycket med back end. R4 har yrkeshögskoleutbildning och har arbetat som fullstack i fyra år varav två år på XLENT. Han har arbetat i projekt tidigare där de behöver ha tillgänglighet i åtanke men inte för tillfället. R4 beskriver sig som inte så erfaren av tillgänglighetsarbete och att han inte har arbetat specifikt med det, utan att det har varit ett tillägg som kommit till. Tillgänglighet för R4 innebär applikationer som är enkla att använda för användare generellt och som har stöd för användare med till exempel synsvårigheter och folk med hörselproblem, han anser att tillgäng- lighetsarbete är något av en ”specialistsak”.
Respondent 5 (R5)
R5 är webbutvecklare och arbetar med både front end och back end och har ca nio års arbets- livserfarenhet, arbetsrollen varierar från uppdrag till uppdrag. Han arbetar helst med front end men kan både front end och back end lika bra. R5 har studerat Systemvetenskap och gick på IT-gymnasium med inriktning mot programmering. Han beskriver att han inte arbetar aktivt med tillgänglighet men att det beror på lite vad som menas, till exempel nämner han att det kan vara att man lägger in texter och beskrivningar till bilder och att det är sånt man gör per auto- matik och har gjort ända sedan utbildning i skolan. R5 nämner att han också ser tillgänglighet som att det finns responsivitet på hemsidor och att de ska finnas tillgängliga i alla enheter. R5 har enbart arbetat inom privat sektor och inte deltagit i något projekt med uttalade krav på tillgänglighet.
18
4.2 Identifierade teman
4.2.1 Design kontra tillgänglighet
Ett problem som många av respondenterna ser i tillgänglighetsarbetet är att kunder ofta priori- terar design framför tillgänglighet, samt att design kan krocka med tillgänglighet. På frågan om det krävs avvägningar mellan design och tillgänglighet svarar R3 att det är en av anledningarna till att privata företag inte tycker att tillgänglighet är så viktigt och att kunder hellre prioriterar att det ska vara snyggt, gå fort och bli billigt än att det ska vara tillgängligt. Han menar att sådana avvägningar absolut har gjorts och att även stora sajter ibland anser att fördelen med det grafiska överväger att alla kan använda den. R3 säger dock att han har varit med om när han arbetat offentligt att det funnits en tillgänglighetsexpert som gett tummen ned till design då den varit till för stor bekostnad för tillgängligheten. R1 lyfter också praktiska problem som kan uppstå, även då tillgänglighet är något som prioriteras hos kunden. Till exempel:
Jag har sett fall när den grafiska profilen för offentliga myndigheter inte fungerar kontrastmässigt, och då är det så här, ”Ja men, ni kan inte ha de här färgerna”, ”Ja men det är kommunens färger, vad ska vi göra?
(skratt). Så det kan vara ett väldigt stort problem för vissa. (R1)
R1 lyfter även ett fall där kunden prioriterade kraftig nedsättning av tillgängligheten till förmån för designen och att de som konsulter påtalade problemet men att designavdelningen inte höll med. Han säger att man då som konsult får svälja stoltheten litegrann och tänka att ”vi har påtalat det här men (…)6, det är ändå ni som betalar i slutändan” (R1).
R2 som arbetar som interaktionsdesigner menar att det är en ständig diskussion inom design- världen hur man ska designa tillgängligt utan att bryta eller förfula sin design. Även hon har upplevt fall där design har prioriterats högre än tillgängligheten. R2 menar också att det ibland även kan vara något av en personlig dragkamp som designer mellan design och tillgänglighet:
Det är ju en liten dragkamp ibland, ska erkännas, att man tänker ”åh, det här är en jättefin färg, men den fungerar verkligen inte ihop med det här typsnittet. För det är alldeles för tunt för att det ska läsas på…”
och så känner man ”ah, fan…” (R2)
R2 menar dock att hon har kommit till den punkt att där hon insett att hon inte kan ”gråta så mycket blod över att min design blir dålig på grund av att man implementerar tillgänglighet”
(R2). Hon påpekar också att tillgänglighet inte behöver resultera i att det blir fulare, utan att det snarare är en utmaning att tillgänglighetsanpassa samtidigt som man gör det snyggt.
R5 tror att det beror på typ av kund om design prioriteras högre än tillgänglighet, men att det känns som att många hellre har snygg design än bra tillgänglighet. Han menar att vissa hellre vill att man tonar ned vissa delar av designen för att det ska bli tillgängligt men att en del hellre vill att det ska vara ”flashigt” (R5). R4 säger att han kan tänka sig att det kan uppstå krockar mellan design och tillgänglighet om man till exempel vill följa ett särskilt företagstema.
6Se tabell 2 i bilaga för beskrivning av hur materialet har transkriberats.
19 4.2.2 Kostnad
Respondenterna nämner kostnad som en anledning till att tillgänglighet nedprioriteras. R2 näm- ner till exempel att en anledning till att tillgänglighet nedprioriteras är att man kanske inbillar sig att det ska bli dyrare i slutändan och att det kommer kosta mer än vad det är värt. Även R1 tror att tillgänglighet nedprioriteras på grund av att det är en kostnadsfråga och att man ibland inte kan se vinsten i att arbeta med tillgänglighet, han menar bland annat att vissa resonerar på följande sätt: ”Sidan ser bra ut för mig, den funkar för mig” och ”varför ska vi lägga pengar på att förändra saker som ingen har klagat på?” (R1). R3 tror att det har mycket att göra med vilken målgrupp en sajt har och att man så klart kommer att prioritera tillgänglighet bättre om man
”rent ekonomiskt kan gynnas av att ha det tillgängligt” (R3), men att för vissa sajter förlorar man mer på att införa tillgänglighet än vad man tjänar på det, till exempel vissa små specialist- butiker på nätet, något som även R5 påpekar:
Det finns ju företagare som har en hemsida bara för att man ska ha en hemsida, och så skriver de ut sitt telefonnummer där, och så har de lite allmän information på sin sida och sådär. Då ser de väl inte nyttan med att behöva göra den responsiv och kolla kontraster och färger och se till så att man kan navigera över den med tangenter och sådär. Det blir ju bara en kostnadsfråga för dem, när deras kunder ändå ringer dem på telefon (R5).
R3 tror också att en anledning till att tillgänglighet inte prioriteras är att det är svårt att räkna ut Return On Investment (ROI) för tillgänglighetsarbete. Vissa aspekter av webbutvecklingsar- betet går att räkna ut mer matematiskt, men när det kommer till tillgänglighet är det mycket svårare. Det är svårt att räkna på hur mycket det är värt och hur mycket man kommer att tjäna på det. R4 upplever att man ofta inom privat sektor vill att det nuvarande kvartalet ska se bra ut och att tillgänglighet är en kostnad nu som man inte tjänar på direkt, man vill inte investera i vad som kanske ska hända senare.
4.2.3 Kunskap
R1 anser att det som är mest krävande inom arbetet med tillgänglighet är att förklara för kunden varför det måste prioriteras och att svårigheten ligger i att få folk att förstå vikten av tillgäng- lighet. Han anser att beställare oftast är ganska okunniga inom området och att det är ”lite det som är problemet” (R1). Även de beställare som har krav på sig att införa tillgänglighet kan ha låg kunskap inom området. R1 menar att det är svårt överlag för många att beställa webb ef- tersom de inte har den kunskapen. Bland annat säger han: ”Men tillgängligheten är ju oftast en av de sista grejerna de får lära sig om, annat än att det ska vara tillgängligt” (R1). Han anser därför att det faller mycket på dem som konsulter att utbilda kunderna och förklara för dem vikten och fördelarna av att arbeta med tillgänglighet. Han anser dock även att många utveck- lare ofta inte har kunskap inom området, att de underskattar arbetsinsatsen och att det därför krävs mer kännedom om problemen bland arbetsverksamma:
De [många utvecklare] tror att det är liksom… ja men, ha koll på att det är rätt färger, och att sajten går att surfa på om du stänger av CSS:en ungefär. Vilket… då har man liksom missat grejen, då har man läst en snippet på Twitter ungefär.” (R1).
R2 anser att den svåraste aspekten i arbetet med tillgänglighet är att motivera in att man ska arbeta med tillgänglighet i ett så tidigt skede som möjligt och att hon upplever att kunder ofta i slutändan inte implementerar tillgänglighet även om det tas upp:
20
”jamen, det här typsnittet… det fungerar att läsa, men inte i en ’wall of text’ (…), så ni borde, om ni ska göra på det här viset så kanske ni borde bryta upp texten i mindre beståndsdelar så att det blir liksom enkelt överskådligt” och sen så… kunden liksom nickar och säger ”jajamän! Så gör vi”, och sen gör de inte alls så. Det känns som en klassiker (R2).
Även R2 anser att det kan behövas att de som konsulter lyfter värdet av tillgänglighetsanpassa för sina kunder och tror att de behöver bli bättre på att argumentera:
Jag tror ju som sagt på att vi måste bli bättre på att argumentera och få kunden i fråga att fatta värdet av det vi gör och varför vi vill göra vissa saker […] och det kan ju vi vara dåliga på. Och behöver säkert bli mycket bättre på det, framöver… tänker jag i alla fall. (R2).
Hon tror att lösningen ligger mycket i att ”IT-människor” (R2) behöver utbilda sig själva och ha ”bättre koll på WCAG och (…), allt möjligt” (R2).
R3 anser också att det krävs mer kunskap bland arbetsverksamma och hos kunden, och att kun- skapsbrist är en orsak till nedprioritering av tillgänglighet:
En svårighet är ju att… antingen ska ju då dom… det är oftast en produktägare eller en produktansvarig som säger tummen upp eller tummen ner om man ska göra den här (…), vad man nu gör, om den ska prioriteras högt eller lågt eller om den överhuvudtaget ska göras. Och antingen måste ju de sitta på den kunskapen, vad fördelen är med tillgänglighet, eller så måste de som jobbar med det, utvecklare eller någon annan yrkesgrupp, förklara för dem vad fördelen är med att bygga det tillgängligt. Och där (…), tror jag inte att det görs så mycket, alltså det förklaras inte så mycket och de har inte så mycket kunskap om vad fördelarna med det är heller… produktägarna alltså (R3)
Han ser dock även problem i att utkräva kunskap bland utvecklare:
För det är ju svårt alltså… vi utvecklare håller ju på med tusen andra saker, vi kan ju inte vara expert på tillgänglighet. Då måste man ju vara som han [en tillgänglighetsexpert] […], som faktiskt bara jobbar med det, med tillgänglighet (…), det är hans yrke. Men vi andra utvecklare, vi har ju tusen andra saker att hålla reda på [..] om jag om front end-utvecklare ska kunna bygga logiskt och snyggt och allt möjligt (…), en- hetligt och allt… jag måste ju addera ytterligare en kunskapslåda till mig själv för att kunna bygga tillgäng- ligt. Och det tar längre tid […], det kan ju vara att man blir tvungen att dra ner på det grafiska för att prioritera tillgängligheten (R3).
R3 tror dock ändå att bättre insyn i ”den världen” (R3) vore bra och att det krävs kunskap och vilja för att förbättra tillgängligheten på webben generellt.
R4 tror att det skulle vara en fördel att man vid högskoleutbildningar för ”front endare” lär ut vilka verktyg som finns för att utveckla tillgängligt så att de får bättre koll.
R5 tycker också att det krävs mer utbildning och efterlyser mer allmänbildning inom ämnet för de som arbetar inom IT-sektorn generellt. Han tror att ”tillgänglighetsaspekter […] som egent- ligen kanske inte tar sån tid […] försvinner för att vissa delar kanske inte utvecklarna vet något om” (R5), men att utbildning ju också kostar pengar. Han tänker därför att staten kanske skulle kunna sponsra med utbildning inom ämnet:
Jag tänker att regeringen kanske kan sponsra företagen med utbildning och utbildningsmaterial till en som är ansvarig, och sen får den hålla i seminarium eller liknande som sker för hela bolaget (R5).
