Landskapsekologiska analyser

Fladdermöss

Den höga aktiviteten av fladdermöss under försommaren visar att området kring Råstasjön har ett värde för fladdermöss under en tid på året då insektsproduktionen i landskapet generellt är låg. Råstasjön är en så kallad nyckelbiotop för fladdermöss på våren (begreppet beskrivs av de Jong & Ahlén 1991). Fladdermusinventeringen väckte frågor om Råstasjöns betydelse på landskapsnivå. Calluna designade en landskapseko-logisk analys utifrån projektets kunskapsbehov och nyttjade referenser från andra stu-dier och expertkunskap från Callunas fladdermusinventerare, Håkan Ignell.

En studie i Uppsala (de Jong & Ahlén 1991) visade att fördelningen av jagande flad-dermöss i landskapet ändrades påtagligt under säsongen. Tidigt på säsongen (maj-ju-ni) jagade fladdermössen bara i lövskog vid sjöar och våtmarker. Detta eftersom in-sektsproduktion var låg i andra delar av landskapet. Försommaren är en kritisk period för fladdermössen då de nyligen vaknat från vinterdvala och ska samla krafter till yng-elperioden. I juli jagade fladdermössen i flera typer av biotoper och var inte koncentre-rade till enbart sjöstränder. De jagade vid ängar och fält och var heller inte lika knutna till lövskog. I september ändrades födosöksmönstret igen och koncentrerades till bio-toper med insekter t.ex. i närheten av gatubelysning och andra upplysta områden i parker och villaområden.

Råstasjön med omgivande lövskog kan anses vara ett området som är en s.k. nyckelbi-otop på våren. Nyckelbinyckelbi-otop i det här avseendet är ett ekosystem som producerar stora mängder insekter. Främst gäller det fjädermyggor, som kläcks i vattnet och svärmar i lövträdens kronor under en period då det är ont om insekter i andra biotoper. Detta visar studien i Uppsala (de Jong & Ahlén 1991). Fladdermössens yngelområden kan ligga långt ifrån de områden där fladdermössen födosöker om våren. Under yngelpe-rioden söker sig fladdermössen till biotoper som hyser boplatser och som under högs-ommaren producerar tillräckliga mängder insekter för att föda upp ungar under yng-elperioden (de Jong 1994). Ofta är vårens nyckelbiotoper också yngelområden.

En landskapsekologisk analys i GIS gjordes för att identifiera så kallade nyckelbiotoper på våren. Analysen designades inte för någon specifik art av fladdermöss utan är en bred analys för fladdermöss som artgrupp. Syftet var att belysa Råstasjöns läge i land-skapet och dess betydelse jämfört med andra potentiella nyckelbiotoper på våren. Ana-lysen ska också undersöka sambandet med Järvakilen som Länsstyrelsen uppmärk-sammat i sitt yttrande.

Biotoper med förmodad hög insektsproduktion valdes ut. Vilken avgränsning ett födo-söksområde har, beror på hur områdena runt de insektsproducerande miljöerna ser ut samt hur långt ifrån insektsproduktionen som fladdermössens jaktområde sträcker sig.

Hur långt avstånd från sjöstrand/våtmark som fladdermöss födosöker på våren/för-sommaren har vi inte hittat i litteratur. Nämnda studie från Uppsala uppgav att födan

består av exempelvis fjädermyggor som kläcks i vattnet och svärmar i lövträdens kro-nor. Detta indikerar att insektsrikedomen finns i närheten av vattenmiljön.

Vidare visar erfarenhet från Callunas fladdermusinventeringar på olika platser i Sveri-ge, att den höga fladdermusaktiviteten kring sjöstränder omfattar några hundra meter (Håkan Ignell muntligen 2013-08-01). I analysen har det maximala avståndet från in-sektsproducerande biotoper därför bestämts till 300 m.

Utöver att identifiera födosöksområden om våren så valdes biotoper ut som kan hysa boplatser i form av hålträd. I GIS-analysen utgår vi från att biotoper med boplatser står i förbindelse med vårens födosöksområden, genom fladdermössens förflyttning i land-skapet under säsongen. Studier har nämligen visat att fladdermöss kan migrera (för-flytta sig) långa sträckor. Inte mindre än 11 av Sveriges 19 arter har observerat ute till havs (Ahlén 2011). Även flera av de arter som betraktas som stationära företar lokala förflyttningar utanför kolonitiden och dyker då upp på insektsrika ställen (Ahlén 2011).

Även om flera arter fladdermöss kan flyga långt och har påträffats ute till havs så är det också rimligt att anta att de vid förflyttning under säsongen följer gästvänliga bio-toper, t.ex. vattendrag, lövträdsstråk och bryn.

Metod

Biotopkartering

Analysområdet avgränsades till en ruta om 9,5 x 7,8 kilometer med Eggeby i Igelbäck-ens naturreservat i nordväst, Stocksund i nordöst, BrunnsvikIgelbäck-ens södra del/Vasastan i sydöst och Judarskogens naturreservat i sydväst. Solna stad har en biotopkarta som är uppdaterad år 2007. Solna stad tillhandahöll dessutom en biotopkarta för resterande delar i Stockholm och Järvakilens del av Sundbyberg. Den biotopkartan är skapad av Stockholms universitet (Löfvenhaft & Ihse 1998). Sundbyberg (förutom redan karterad del) flygbildstolkade Calluna med tillräcklig noggrannhet för att kunna utföra analy-sen med fladdermusmodellen. Dessutom karterade Calluna Igelbäcken med närmiljö och klassade den till biotopen ”vattendrag med närmiljö”, en klass som inte fanns i den befintliga indelningen. Alla tre karteringar har samma biotopindelning och följer Löfvenhaft & Ihse 1998 förutom klassen för Igelbäcken. Eftersom Stockholms universi-tets biotopkarta är mer än ett decennium gammal gjordes en grov uppdatering. Områ-den som exploaterats och övergått i någon typ av hårdgjord mark omklassades till bio-topen ”tät bebyggelse utan vegetation (0-10%)”.

I första steget i analysen valdes biotoptyper som ansågs ha hög insektsproduktion.

Dessa är: Våtmark (kod 5000), Öppet kärr (kod 5101), Trädbevuxet kärr (kod 5201), sumpskog (kod 5301), Vattenområde med flytbladsvegetation eller vass (kod 6200 eller 6300) och Vattendrag med närmiljö (6400, skapad av Calluna).

Identifiering av nyckelbiotoper på våren

I andra steget identifierades födosöksmiljöer – nyckelbiotoper på våren. Calluna har avgränsat födosöksmiljöerna genom att ta en buffert om 300 m från biotoperna med förmodad hög insektsproduktion. I buffringen har hänsyn tagits till hur bra

omkring-liggande biotoper är för fladdermöss. Detta för att undvika att exempelvis stränder med vass som gränsar till ogynnsamt habitat, t.ex. tät bebyggelse, skulle falla ut som stora födosöksområden. Avståndsanalysen (buffringen) har baserats på ett s.k. frik-tionsraster, där värde 1 har bästa framkomlighet och blir detsamma som fågelvägen.

Om en insektsproduktiv biotop ligger i ett vidsträckt område som består av biotoper som tilldelats friktionsvärde 1, så resulterar analysen i ett sammanhängande födosöks-område med 300 meter buffert runt den insektsproduktiva biotopen. Sämre biotoper tilldelas ett högre friktionsvärde, vilket resulterar i kortare avstånd från den in-sektsproduktiva biotopen. Direkt ogynnsamma biotoper, t.ex. tät bebyggelse, har så högt friktionsvärde att det inte blir någon zon runt den insektsrika biotopen.

Biotopkartan omklassades i fem klasser som rankar hur bra biotopen är för fladder-möss (se tabell 2). Rankningen är baserad på kunskap om fladderfladder-mössens biotopval men den är inte utförd på statistiska analyser från studieområdet utan rankad efter bästa förmåga. Rankningen speglar hur gynnsam biotopen är för födosök under olika delar av året. Även biotoper lämpliga för att bilda kolonier och föda upp ungar har rankats högt.

Visualisering av födosöksmiljöernas biotopkvaliteter

Storleken på födosöksområdet som helhet är en ekologisk faktor. Arean av de ingående biotoperna är en viktig ekologisk faktor. Det kan finnas stora områden med hög andel lågkvalitativa biotoper. Ett sådant område är mindre ekologiskt funktionellt jämfört med ett lika stort område med hög andel högkvalitativa biotoper.

Arean av de ingående biotoperna i varje födosöksområde räknades ut. Födosöksområ-dets totala storlek och arealfördelning av rankningsklasserna i tabell 2 visualiserades i karta.

Biotoper som kan hysa boplatser

Analysen kompletterades med att välja ut de biotoper som skulle kunna erbjuda bop-latser i form av hålträd i lämplig miljö. Bopbop-latser kan också finnas i byggnader, sten-broar etc men dessa kunde inte sökas ut i biotopkartan, eftersom den inte var anpassad för den typen av kartering. Möjligtvis är det rimligt att anta att inslaget av stenmurar, kallmurade broar och liknande samt inslaget av dåligt underhållna byggnader som t.ex. landsbygdens ekonomibyggnader och äldre hus, inte förekommer lika frekvent i tätbebyggda områden.

Biotoper som kan hysa boplatser:

• Äldre triviallövskog

• Ädellövskog

• Äldre blandskog

• Öppna och halvöppna marker med ädellövträd eller lövträd (här kan det ingå par-ker med äldre träd).

Tabell 2. Rankning av biotoper. Benämningen av biotopklasserna följer i stort sett benämningar i biotopkartan.

Rankningsklass Biotoper i biotopkartan Biotoper som generellt sett är

direkt gynnsamt för fladdermöss.

Biotopen har rik insektsproduktion eller är en mycket lämplig miljö i anslutning till sådan. Biotopen förstärker och utgör viktig del av ett födosöksområde.

• Fuktiga och friska halvöppna gräsmarker med moderata-extensiva skötselmetoder

• Torra gräsmarker med moderata-extensiva skötsel-metoder utan barrträd

• Gles ädellövskog

• Tät ädellövskog med grova ädellövträd

• Övrig lövskog

• Vattenområde med flytblad eller vass

• Våtmarker

• Fuktig öppna gräsmarker Lämpliga biotoper som kan ingå i

födosöksområde men utgör inte den mest optimala biotoptypen.

• Hällmarker – halvöppen mark

• Frisk gräsmark med ädellövträd, intensiva skötselmetoder

• Torra halvöppna gräsmarker med barr- och lövträd

• Tät ädellövskog utan grova ädellövträd

• Blandskog, äldre

• Barrsumpskog och barrdominerade kärr

• Odlingslott Biotoper som kan ingå i

födosöksområde men har lägre biotopkvalitet relativt de med högre rankning.

• Gles bebyggelse med trädbestånd

• Frisk öppen och halvöppen gräsmark med triviallövträd, barrträd eller buskvegetation

• Torr halvöppen gräsmark med barrträd

• Hällmarkstallskog

• Öppen vattenyta*

• Hällmarker – öppen mark Ogästvänliga biotoper. Mindre

delar kan ingå i födosöksområde utan att splittra upp födosökmiljön.

• Tät bebyggelse med inslag av vegetation (10-30%)

• Gles bebyggelse 30-50% vegetation, utan träd och buskar

• Frisk öppen och halvöppen gräsmark med intensiva skötselmetoder utan träd och buskar

• Slyskog

• Övrig barrskog (yngre och äldre)

• Blandskog, yngre

• Åker och vallodling

• Övrig mark med avlägsnad vegetation Mycket ogästvänlig biotop. Ingår

inte i födosöksmiljö. • Tät bebyggelse utan vegetation (0-10%)

*Öppet vatten har givits ett ganska högt friktionsvärde, som ska spegla att födosök sker nära strandlinjen, medan det avtar allt längre ifrån stranden. Vi har utgått från att strandvegetationen ger ett visst skydd som hindrar insekter från att blåsa bort och att effekten av detta avtar med avståndet till "brynet".

*Öppet vatten har givits ett ganska högt friktionsvärde, som ska spegla att födosök sker nära strandlinjen, medan det avtar allt längre ifrån stranden. Vi har utgått från att strandvegetationen ger ett visst skydd som hindrar insekter från att blåsa bort och att effekten av detta avtar med avståndet till "brynet".

Referenser fladdermössens biotopval

Bra fladdermusmiljöer finns vid stränder av grunda, näringsrika sjöar i anslutning till parklika eller luckiga skogar med grova ädellövträd (de Jong 1994). En studie i Uppsala visade att artantalet fladdermöss var positivt korrelerad med arean av lövskog, men inte positivt korrelerad med barrskog (de Jong 1994). I samma stu-die visades att tre av fyra arter undvek alla typer av öppna habitat och att trädkor-ridorer användes som jaktbiotop. Ett annat olämpligt landskap är täta skogar, som planterade granskogar eller igenslyade hyggen. En studie i England visade att ökande bebyggelsetäthet hade en negativ påverkan på de studerad fladdermusar-terna. Aktiviteten av arten pipistrell (Pipistrellus pipistrellus) visade ett ickelinjärt samband med ytan av bebyggd mark. Antalet var kraftigt reducerat vid tröskelvär-det ca 60% bebyggd mark (Hale m.fl. 2012). Strukturer i landskapet med träd mildrade den negativa effekten av bebyggelse för pipistrell (Hale m.fl. 2012).

Resultat

Habitatfördelning inom de olika fladdermusområdena Direkt gynnsam biotop Lämplig biotop som kan ingå i födosöksområde Biotoper med lägre biotopkvalitet Ogästvänliga biotoper Mycket ogästvänliga biotoper Vatten och fuktbiotoper Naturreservat Kommungräns

±

La n d sk a p se ko lo gi sk an a ly s a v p ot e nt ie llt vi kt ig a fö d o sö ks o m rå d e n fö r fla d d er m ö ss p å v å re n

Karta 8. Kartan visar födosöksområden för fladdermöss innehållande strand-/våtmarksbiotoper. Dessa ekosystem har vanligen hög insektsproduktion. När sådana biotoper ligger i anslutning till lövskogar eller andra miljöer med lövträd är förutsättningarna goda för högre insektsproduktion än i exploatera-de eller skötta omgivningar. Områexploatera-den som har exploatera-dessa förutsättningar visas på kartan. Områexploatera-dena kan kallas nyckelbiotoper på våren, eftersom de är en viktig födoresurs under en tid på året då det är ont om föda på andra platser i landskapet.

Karta 9. Kartan visar födosöksområden under våren för fladdermöss (grönt). Stapeln visar arealfördelning-en i födosöksområdarealfördelning-ena av fem klasser av biotoper, som är rankade från bästa (rött) till sämsta (rosa) bio-top. Områden som är stora och dessutom har hög andel av bästa biotop bedöms kunna vara av störst be-tydelse för fladdermusfaunan i analysområdet.

Karta 10. Kartan visar födosöksområden, s.k. nyckelbiotoper om våren (avgränsas med röd gräns) och biotoper som kan hysa boplatser i form av hålträd. Sådana biotoper har potential att fungera som yngelområden. Kartan visar att det finns biotoper utanför vårens födosöksområden. GIS-modellen visar att det kan finnas fladdermuspopulationer som ynglar långt ifrån vårens nyckelbiotoper men som är beroende av dessa och nyttjar de insektsrika födosöksområdena vissa tider på säsongen. Ett stråk med äldre skog och trädklädd gräsmark förbinder Råstasjön och Järvakilen.

Samband med Igelbäckens NR

Tolkning

Födosöksområdet kring Råstasjön, inklusive fuktstråket åt nordväst, är det tredje störs-ta födosöksområdet i analysområdet sett till den tostörs-tala arealen (ca 42 ha).

Ca 50% av födosöksområdet kring Råstasjön består av biotoper som är direkt gynn-samma för fladdermöss (första raden i tabell 2). Den faktiska arealen direkt gynnsam-ma biotoper är 21 ha. Det är bara några områden i analysområdet som har lika eller något större areal. Dessa områden ligger i Järvakilen och Nationalstadsparken. Områ-dena söderut i Stockholms stad har alla mindre arealer av direkt gynnsamma biotoper.

Råstasjön är tillsammans med Lötsjön det område som ligger längst ifrån annat födo-söksområde. Närmaste området är, förutom Lötsjön, Igelbäcken som ligger ca 1,5 km bort. Ett grönstråk ligger mellan Igelbäcken och Råstasjön i nordvästlig riktning. Kon-takten med Igelbäckens naturreservat är antagligen god, sett till ingående biotoper i stråket. I stråket finns stort inslag av äldre skog samt en del trädklädd gräsmark.

Strandmiljöer runt Brunnsviken ligger ca 1,6 km bort, åtskild av spårområde och be-byggelse. Kyrksjölötens naturreservat ligger ca 4,3 km bort fågelvägen och med längre avstånd om man räknar väg genom gles bebyggelse och naturmark vid Bromma flyg-plats. Karta 8 visar att det utanför de identifierade nyckelbiotoperna om våren, finns biotoper som har potential att hysa boplatser i form av hålträd. Det är områden med förmodade boplatser som ligger längre ifrån våtmarksområden med hög insektspro-duktion. Om dessa områden ska fungera som yngelområden är de beroende av att det finns tillgång till resursstarka födosöksområden i landskapet. Man kan tänka sig att en del fladdermöss nyttjar Råstasjön på våren och äter upp sig inför yngelperiod och att de förflyttar sig till platser utanför Råstasjön för yngling.

Callunas bedömning är att Råstasjön med omgivande lövskog är av stor betydelse för fladdermusfaunan i det avgränsade analysområdet som berör Solna, Sundbyberg och Stockholms stad. Om den ekologiska funktionen för fladdermöss påtagligt försämras i födosöksområdet Råstasjön, kan det påverka fladdermusfaunan i ett betydligt större område än bara lokalen Råstasjön. Sambandet år nordväst till Järvakilen har stor bety-delse för att bevara konnektiviteten (sammanbindningsgrad i landskapet) mellan Råstasjön och den övergripande grönstrukturen.