1umeå universitet/ Folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och global hälsa, umeå,
Sweden 2Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle, luleå tekniska universitet, luleå,
Sweden 3Institutionen för lärande, information, management och etik (lIme), Karolinska
Institutet, Stockholm, Sweden therese.kardakis@ki.se
BAcKgROUND: The Swedish National Evidence Based Guidelines for Lifestyle
Interventions will be ready (late 2011) and disseminated to the regional healthcare organizations. Only a limited number of health promotion and prevention interven- tions have been implemented. An organizations preparedness to a specific change – ”organizational readiness to change” (ORC) – has been found crucial for the out- come of implementation. ORC relates to organizational aspects as resources, struc- tures and competences as well as psychological aspects as attitudes and approaches by its members. Our aim was to assess and describe ORC for national guidelines for lifestyle interventions in two Swedish regional health care organizations. As far as we know it’s the first time ORC is being measured for lifestyle interventions in health care.
METHOD: The design of the study has a mixed methods approach. Data collection
consists of archival data, interviews and a close ended questionnaire. Archival data like organization plans, consequence analyses and public health plans was collected from August 2010 until November 2011. The respondents of the questionnaire were heads of PHC centers, physicians and registered nurses (n.314). Twelve semi structured telephone interviews were conducted with key informants in the health care regions. Archival data and interviews have been analyzed with thematic con- tent analyses, while questionnaire data is being analyzed statistically at this moment (Nov 2011).
cONcLUSION: Preliminary results from interviews and archival data show that pre-
vious experiences working with National guidelines differ in the two health care organizations. One of the health care organizations has a long tradition of lifestyle interventions and has included this perspective clearly in its’ organization culture. In the preparations of the upcoming guidelines there are both similarities and dif- ferences, e.g. the so called GAP analyses were performed differently while both emphasize the need for education and the importance of political decisions.
4c – In SA tS er För g ODA le V n ADSV A n O r
utbIlDnIng AV läKAre I leVnADSVAnOr Och hälSOArbete
Åsa Wetterqvist
11Statens folkhälsoinstitut, Avdelningen för lenvadsvanor och livsmiljö, östersund, Sverige
asa.wetterqvist@fhi.se
BAKgRUND OcH SyFTE: Läkarkåren är viktig i arbetet för en mer hälsofrämjande
hälso- och sjukvård. Förutom arbetet med de egna patienterna har läkare ofta direkt eller indirekt en ledarroll med inflytande och möjlighet att stödja teamarbe- tet. Under Riskbruksprojektet identifierades ett behov av läkare som kunde utbilda sina kollegor om levnadsvanor och inspirera till ett mer hälsofrämjande arbetssätt. Det saknades också kurser inom området, trots att det enligt den nya målbeskriv- ningen finns med som ett delmål i utbildningen för att bli specialist i allmänmedicin. Allmänläkarna har en särställning vad gäller hälsoarbete då 80 procent av befolk- ningen kommer till en vårdcentral under en tvåårsperiod. Allmänmedicinen står också för den kontinuitet i vården som behövs för ett framgångsrikt arbete med levnadsvanor.
METOD/IDéBESKRIvNINg: År 2009 gavs den första SK-kursen i förebyggande hälso-
vård och folkhälsa för 25 blivande specialister i allmänmedicin. Kursen ges nu två gånger årligen av FHI med stöd av IPULS. Efter kursen har alla kursdeltagare gått med i SFAM:s (Svensk förening för allmänmedicins) nätverk för levnadsvanor som nu uppgår till ca 250 läkare runt om i Sverige. År 2010 examinerades de 25 första utbildarna i levnadsvanor och hälsoarbete. Hösten 2011 påbörjas ytterligare en kurs. Kursdeltagarna utgör nu FHIs utbildarnätverk för läkare, som med enstaka undantag täcker alla regioner och landsting i Sverige. Hösten 2011 genomförde FHI, i samarbete med SFAM, allmänmedicinska levnadsvanedagar med drygt 80 läkare, där ett syfte var att understödja arbetet i nätverk på hemmaplan.
RESULTAT/LÄgESRAPPORT: SK-kursen är inriktad på att direkt bli omsatt i kliniken
och i många fall har det inneburit ett aktivt hälsoarbete med inriktning t.ex. på att förbättra flödet på vårdcentralerna för de patienter som önskar hjälp med sina lev- nadsvanor, vidareutbildning av kollegorna på hemmaplan m.m. Utbildarna arbetar i många fall gemensamt med folkhälsoenheterna i sina regioner/landsting där de utbildar såväl kollegor som annan vårdpersonal, sitter med i läkemedelskommit- téer för att få med levnadsvanor på ”kloka listan”, deltar i implementeringen av Socialstyrelsens nya riktlinjer om sjukdomsförebyggande metoder m.m.
DISKUSSION/UPPFÖLJNINg: Vi kommer att diskutera framgångsfaktorer för att öka
allmänläkarkårens kunskap och engagemang vad gäller levnadsvanor och hälso- främjande arbete. 4c – In SA tS er För g ODA le V n ADSV A n O r
mOtIVerAnDe SAmtAl, mI, StrAtegI, metOD
Och reSultAt I lAnDStInget VäSternOrrlAnD
Johannes Dock
11landstinget Västernorrland, Folkhälsocentrum, Sollefteå, Sverige
johannes.dock@lvn.se
BAKgRUND OcH SyFTE: Motiverande samtal (MI) som metod är välkänd, beskriven,
och beforskad för många olika syften. Hur man får det att fungera i ett helt landsting och i samarbete med länets kommuner är mindre väl beskrivet. Syftet med vår insats är ett brett införande av metoden inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten samt att skapa en struktur för att utveckla och vidmakthålla kompetensen inom MI.
METOD/IDéBESKRIvNINg: Vi startade med en strategi och en metod samt ett femår-
igt upplägg som förankrades i landstingsledning och via ”Kunskap Till Praktik” i Kommunförbundet. En metod med tre nivåer på utbildning skapades, all personal med direkt patientkontakt ”skall erbjudas del 1-utbildning” och några få per avdel- ning/verksamhet del 2-utbildning. Del 3 är träningsgrupper på arbetsplatsen som leds av del 2-utbildade och alla del 1-utbildades erbjuds delta. Del 1 av utbildningen är 1+1 dag med hemuppgift, del 2 omfattar 2+1+1+1 dag med tonvikt på både MI-metod och coachning i grupp. Del 3 sker utifrån verksamheternas behov och möjligheter. Utvärderingar av del 1 och del 2 är mycket positiva.
RESULTAT/LÄgESRAPPORT: Cirka 800 personer har gått del 1-utbildning 2010–
2011, cirka 50 har gått del 2-utbildning och några verksamheter har startat MI-träningsgrupper på arbetsplatsen. En första större enkätundersökning till del 1-utbildade genomförs nov–dec 2011. En tredjedel av utbildningsplatserna har erbjudits kommunerna i länet, framför allt socialtjänsten, och erfarenheterna av samverkan är överlag positiv. Mål för landstinget är att 75 procent av personalen ska ha utbildats 2015.
DISKUSSION/UPPFÖLJNINg: Upplägget med en ganska kort del 1-utbildning och stöd
i träningsgrupper på arbetsplats har stöd i forskning men det är långt ifrån enkelt att få alla delar i strategin att fungera. Vi har succesivt sträckt ut tiden för del 2-utbild- ningen så att mer fokus och tid läggs på att faktiskt komma igång med tränings- grupper på arbetsplatsen under själva utbildningen. Det finns ett stort behov av att samverka och diskutera kring upplägg av MI-utbildning för att nå en kunskaps- nivå som innebär att både patienter/klienter och yrkesutövare får nytta av MI som metod. 4c – In SA tS er För g ODA le V n ADSV A n O r