Förslag: Ellagens bestämmelser om ledningar vid trafikleder förs över till ett kapitel i den nya elmarknadslagen (3 kap.).
Innehavare av en starkströmsledning inom område för järnväg ska ersätta kostnader eller skador som tillfogas järnvägs-infrastrukturens innehavare, infrastrukturförvaltaren eller ett järnvägsföretag genom att ledningen dras fram, används eller underhålls.
Skälen för förslaget
De nuvarande bestämmelserna
I 2 kap. 22–26 §§ ellagen finns bestämmelser om ledningar som dras fram inom området för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg eller vattentrafikled. I bestämmelserna regleras främst hur kost-nader med anknytning till ledningarna ska fördelas mellan led-ningens innehavare och andra aktörer.
Bestämmelser i elmarknadslagen
Bestämmelserna om ledningar vid trafikleder finns i dag i samma kapitel i ellagen som bestämmelserna om nätkoncession. Bortsett från att det i båda fallen handlar om regler av betydelse för fram-dragningen och driften av elektriska ledningar finns det inget sam-band som motiverar att bestämmelserna samlas i samma kapitel.
För överskådlighetens skull är det motiverat att samla bestämmel-serna om ledningar vid trafikleder i ett eget kapitel.
Starkströmsledning inom område för järnväg
I 2 kap. 26 § ellagen anges att innehavare av en starkströmsledning inom område för järnväg ska ersätta den kostnad och skada som kan komma att tillfogas järnvägsföretaget genom att ledningen dras fram, begagnas eller underhålls. Med hänsyn till utvecklingen på järnvägsområdet framstår det i dag som oklart vad som aves med ett järnvägsföretag i bestämmelsen. I järnvägslagen (2004:519) be-tyder järnvägsföretag den som med stöd av licens eller särskilt tillstånd tillhandahåller dragkraft och utför järnvägstrafik. Termen avser således inte den som innehar eller förvaltar järnvägsinfra-strukturen.
Det är i detta fall olämpligt att använda en annan terminologi än den som finns i järnvägslagen. Det bär därför i bestämmelsen anges att ledningsinnehavaren ska ersätta kostnader eller skador som till-fogas järnvägsinfrastrukturens innehavare, infrastrukturförvaltaren eller ett järnvägsföretag.
9 Nätföretag
Förslag: Bestämmelserna om nätföretagens grundläggande skyl-digheter och om åtskillnad mellan nätverksamhet å ena sidan och produktion och handel å den andra förs över till ett kapitel i den nya elmarknadslagen (4 kap.).
Möjligheten för ett nätföretag att bedriva produktion av el ska utökas till att gälla produktion som sker tillfälligt för att stabilisera nätet i situationer då driftsäkerheten påverkas eller riskerar att påverkas av mycket hög belastning eller allvarliga störningar.
Skälen för förslaget Elmarknadsreformen
Elmarknadsreformen hade som huvudprincip att åstadkomma en klar åtskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan överföring av el. Produktionen och försäljningen av el ska ske i konkurrens, medan nätverksamheten, som är ett naturligt monopol, regleras och övervakas på ett särskilt sätt. Av-sikten var att härigenom skapa förutsättningar för en effektiv prisbildning på elmarknaden.
Elmarknadsdirektivet
Även EU-rätten på området bygger på att en åtskillnad görs mellan elnätsverksamhet respektive produktions- och leveransverksamhet.
Bestämmelser om detta finns i kapitel IV–VI i elmarknadsdirek-tivet. De kapitlen innehåller även bestämmelser om nätföretagens
grundläggande skyldigheter. Enligt elmarknadsdirektivet gäller olika krav för transmission respektive distribution.
Transmission
Kapitel IV i elmarknadsdirektivet (artiklarna 9–16) innehåller be-stämmelser om drift av överföringssystem (transmissionsnät). I artikel 9 anges de grundläggande krav på åtskillnad och oberoende som ställs på ett transmissionsnätsföretag. Sverige har valt att genomföra artikel 9 genom bestämmelser om åtskilt ägande i 3 kap.
1 a § och 1 f–1 k §§ ellagen.
I artiklarna 10 och 11 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsföretag. Kraven har genom-förts genom lagen (2011:710) om certifiering av stamnätsföretag för el och förordningen (2011:714) om certifiering av stamnäts-företag för el.
I artikel 12 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om de uppgifter som åligger ett transmissionsnätsföretag. Kraven har genomförts bl.a. genom 3 kap. 1 § ellagen och förordningen (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät.
Även bestämmelser i miljöbalken har betydelse i detta samman-hang.
Bestämmelserna i artiklarna 13 och 14 i elmarknadsdirektivet är relevanta i medlemsstater som tillämpar det s.k. ISO-alternativet för åtskillnad. Eftersom Sverige har valt en annan åtskillnadslösning krävs inga genomförandeåtgärder i denna del.
I artikel 15 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om in-matning och balans. Såvitt är intresse här, har kraven genomförts genom 3 kap. 16 § och 8 kap. 4 a och 4 b §§ ellagen.
Artikel 16 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om konfidentiell behandling när det gäller transmissionsverksamhet. I Sverige är kraven tillgodosedda genom bestämmelser i tryckfrihets-förordningen, konkurrenslagen (2008:579) och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
genomfört artikel 9 i direktivet genom bestämmelser om åtskilt ägande. Kapitlet är därför inte relevant i Sverige.
Distribution
Kapitel VI i elmarknadsdirektivet (artiklarna 24–29) innehåller be-stämmelser om drift av distributionssystem.
I artikel 24 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om ut-seende av systemansvariga för distributionssystemet. Kraven är genomförda i Sverige genom systemet med nätkoncession.
Artikel 25 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om de uppgifter som åligger distributionsnätsföretag. Kraven har ge-nomförts på i stort sett samma sätt som motsvarande bestämmelser i fråga om transmissionsnätsföretag. Bestämmelserna i 3 kap. 1 § ellagen gäller samtliga nätföretag.
Artikel 26 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om åtskillnad av distribution från annan verksamhet och har genom-förts genom 3 kap. 1 a–1 e, 17, 17 a och 23 §§ ellagen.
I artikel 27 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om sekre-tess. I likhet med vad som gäller i fråga om transmission (artikel 16) har det inte ansetts nödvändigt att införa några särskilda nationella bestämmelser.
Artikel 28 i elmarknadsdirektivet ger medlemsstaterna en möj-lighet att föreskriva att vissa elsystem ska kunna klassificeras som slutna distributionssystem. Några särskilda genomförandeåtgärder är inte nödvändiga med anledning av artikel 28.
I artikel 29 i elmarknadsdirektivet finns regler om kombinerat systemansvar. Kombinerat systemansvar innebär att ett nätföretag har ansvar för transmissions- och distributionsnät. Den svenska el-lagen tillåter ett kombinerat systemansvar även om detta inte kommer till uttryck i en specifik bestämmelse.
Redaktionella och språkliga ändringar
De bestämmelser i ellagen som genomför kapitel IV och VI i elmarknadsdirektivet finns i huvudsak i 3 kap. ellagen. Genom att samla bestämmelserna i ett särskilt kapitel blir sambandet mellan de svenska nationella föreskrifterna och elmarknadsdirektivet
tydli-gare, liksom deras syfte och inbördes sammanhang. I promemorian föreslås därför att bestämmelserna om nätföretagens grund-läggande skyldigheter och åtskillnad mellan nätverksamhet å ena sidan och produktion och handel å den andra förs över till den nya elmarknadslagen samlas i ett kapitel. Språkliga ändringar bör göras för att tydliggöra uppdelningen i transmissions- respektive distri-butionsverksamhet.
Produktion av el inom ramen för nätverksamheten
Ett nätföretag får inte bedriva produktion av el (3 kap. 1 a § första stycket ellagen). Från detta förbud finns emellertid två undantag (3 kap. 1 a § andra stycket ellagen). Det handlar i dessa fall om elproduktion som ingår i nätverksamheten och inte syftar till att sälja el. Ett nätföretag får producera el om produktionen ute-slutande är avsedd att täcka nätförluster eller sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.
Ett nätföretag svarar för att dess ledningsnät är säkert och till-förlitligt (3 kap. 1 § ellagen). För att trygga driftsäkerheten i ett elnät kan det vid vissa speciella tillfällen uppstå behov av att stötta nätet med aktiv eller reaktiv effekt. Behovet av aktiv effekt kan uppkomma när nätet hotas av överbelastning, exempelvis vid mycket hög belastning under vintern. Behovet av reaktiv effekt kan uppkomma när produktionsanläggningar oväntat kopplas bort och spänningshållningen i nätet påverkas negativt.
För att förtydliga att ett nätföretag kan bedriva produktion av el i syfte att förhindra nätsammanbrott bör det i lagen anges att ett nätföretag får bedriva produktion av el som sker tillfälligt för att stabilisera nätet i situationer då driftsäkerheten påverkas eller riskerar att påverkas av mycket hög belastning eller allvarliga stör-ningar.
Bestämmelser om energieffektivisering
är det lämpligt att bestämmelserna tas in i det kapitel som inne-håller nätföretagens grundläggande skyldigheter.
Ersättning för inmatad el
I 3 kap. 15 § ellagen behandlas elproducenters rätt att från det nät-företag till vars ledningsnät elproduktionsanläggningen är ansluten få ersättning som motsvarar dels värdet av den minskning av energiförluster som inmatning från anläggningen medför i det aktuella ledningsnätet, dels värdet av den reduktion av nättagets avgifter för att ha sitt ledningsnät anslutet till ett annat före-tags elnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet. Bestämmelserna har ingen EU-rättslig bakgrund. I artikel 15.6 och 25.5 i elmarknadsdirektivet finns dock krav som gäller den el som nätföretagen anskaffar för att täcka nätförluster.
Det är lämpligt att bestämmelserna om ersättning för inmatad el står att hitta i anslutning till de bestämmelser som genomför de aktuella kraven elmarknadsdirektivet.