Att leva inte bara överleva

Detta är en heterogen grupp med homogena upplevelser då de alla känner sig vilsna och upplever att de har svårt att passa in och fungera i samhället men idag handlar livet mer om att leva, inte bara överleva dagen. Trots att de fyra med ADHD har samma diagnos så tar sig deras personligheter olika uttryck och behovet av stöd och behandling är olika. Vi har reflekterat över vad som är en svårare psykiatrisk störning eftersom forskning visar att bipolär, manodepressiv sjukdom anses som svårare och som Modigh (2006) uttrycker är ADHD ifrågasatt som en del i samsjuklighet. Vi ser skillnad på Ulfs problematik, hans sjukdomsbild är annorlunda mot de övriga fyra med ADHD, däremot är Ulfs alkoholmissbruk inte lika destruktivt som de övrigas narkotikamissbruk.

Vi har fått en förklaring på att de med ADHD skapar ett yttre kaos för att få ett inre lugn och genom det nå jämvikt och balans mellan den yttre och inre verkligheten. Det handlar inte bara om rastlöshet och koncentrationsproblem utan även ångest och oro. Vi har sett att de har

en mer omfattande problematik och att de kan ha ADHD i kombination med fler diagnoser. Narkotikamissbruket har medfört kriminella konsekvenser för de med ADHD, när det gäller ungdomsvårdskola och fängelsevistelse har det snarare lett till en utbildning i kriminalitet än vad det har gett vård. Till skillnad från Lasse och Tobias som tillbringat många år i fängelse är Ulf låst inom sig genom att han upplever sig som parkerad i de depressiva perioderna och inte kan hejda sig i de maniska. Vi ser betydelsen av att reagera tidigt på individens signaler och förstå att de kanske inte alltid kan förmedla sina svårigheter av olika skäl.

Vi tolkar våra informanter som att alla mer eller mindre har hög KASAM genom att de har hittat sätt att hantera vardagen och inte ser sig som offer, att allt bara råkar hända. Samhället kan däremot inte se deras beteende som annat än destruktivt. Vår tolkning av KASAM blir att utåtagerandet fyller en funktion genom att det yttre kaoset lugnar det inre och att det på så sätt ger mening och sammanhang. Vi ser också att känslan av sammanhang varierar i olika situationer. När det gäller att förstå insatser från samhället så är inte känslan kopplad till vad som skulle vara meningsfullt med det. Utifrån det inser vi att som socialarbetare måste vi själva ha en förståelse och kunskap kring varför vi agerar på ett visst sätt eller inte men också kunna förmedla detta till individen. Struktur i vardagen har vi sett leder till hanterbarhet, genom att veta vad dagen ska innehålla, begriplighet genom att förstå vad man gör och varför man gör det och sammantaget måste det uppfattas som meningsfullt.

Tidigt under våra intervjuer upplevde vi en klar koppling till Maslow och hans behovstrappa, då alla informanterna betonade ekonomisk trygghet och egen bostad som viktiga behov, med detta kände de sig tillfredsställda. Vi fann att dessa behov var de grundläggande för dem i detta skede i livet. Vi upplevde att de inte vågar ställa för höga krav på sig själva samt sätta för höga mål, då de vill undvika ett misslyckande. Ett självförverkligande enligt Maslow ligger långt bort men genom att lyckas en bit i taget så har en form av själförverkligande uppnåtts. Upplevelsen av vad självförverkligande står för är subjektivt, att ta flygcertifikat är kanske självförverkligande för en person och att få lämplighetsintyg till körkortet är tillräckligt stort för någon annan.

Betydelsen av starka upplevelser har varit centralt för våra informanter och det har handlat om spänning och att få kickar. Även om de inte uttrycker att de längtar tillbaka till missbrukslivet eller för Ulfs del den maniska, så noterar vi att när de berättar om sina intensiva upplevelser betonas det känslosamt. Ett problem med att ersätta dessa intensiva

upplevelser uppstår och vi funderar över hur detta ska lösas. Är ett Bungy Jump eller ett fallskärmshopp intensivt nog för att kompensera.

Alla upplever att missbruket är en självmedicinering och sekundärt till den psykiatriska problematiken. Även om det handlat om en flykt från verkligheten, att lindra oro och ångest eller att få kontroll över rastlösheten så handlar det om att få lugn och ro och genom det fungera så normalt som möjligt. Är det verkligen så att individen måste ha en diagnos för att få rätt hjälp och hur lång tid ska detta behöva ta. Vi ser att det måste fördelas mer resurser för att vårdgarantin ska fungera även för denna grupp av individer, det tar för lång tid att få hjälp och för att få en utredning påbörjad. Utredningstiderna är även de mycket långa och tålamodsprövande. Det går så mycket fortare att få tillgång till andra alternativ, droger som lindring av dysfori eller självmedicinering. Utan rätt hjälp för de psykiska problemen är det svårt för individen att aktivt gå in i behandlingsarbetet för missbruket.

Vi undrar vidare om det är rätt att ge diagnos och medicin men inte ge adekvat samtalsterapi då ingen av våra informanter har haft en djupare samtalskontakt med psykolog eller kontinuitet i vidare behandling. Utifrån orsaksteorier kring lindring av dysfori kontra självmedicinering ser vi att ingen av våra informanter har valt en viss drog för att den har den effekten som de eftersträvar. De har av olika anledning råkat på eller blivit erbjudna ex. amfetamin. För de med ADHD blev detta deras drog men de har även överdoserat och blandat med andra droger. Vi uppfattar att amfetaminet är relativt lättillgängligt. Vad hade hänt om kokain eller heroin varit lika enkelt att få tag på, hade de då funnit någon av dessa som sin drog? Oavsett om vi kallar det självmedicinering eller dysfori så är det ett missbruk som leder till svåra konsekvenser.

Alla människor har ett eget ansvar över sitt liv och det är enbart denne som kan förändra sig själv och sitt liv. Det är individen som en gång gjort valet att börja ta droger, oavsett skäl, men vi ser att våra informanter med ADHD varit mycket unga när de börjat droga. Frågan är hur mycket ansvar individen kan ta över sitt liv och sina beslut när de är tretton, fjorton år. Ulf däremot började missbruka alkohol i tjugoårsåldern men har aldrig gått vidare till andra droger. Är det så att hans sena debutålder och trygga uppväxt gör att han inte utvecklar ett lika avancerat missbruk? Är det så att ADHD- personligheten gör att informanterna tidigt och snabbt utvecklar ett svårt missbruk eller är det deras tidiga debutålder eller deras oroliga uppväxt?

För att kunna förändras så krävs det alternativa vägar att gå och mål som upplevs meningsfulla och nåbara. För socialarbetaren gäller det att stärka egenförmågan och det salutogena hos individen för att möjliggöra ett normaliserat beteende. Vi funderar kring vad som är ett normalt beteende och hur samhället ser på det. Är det så att vi utgår från att forma ett beteende som samhället accepterar och därmed inte utgår från individens förmåga och möjligheter. Det blir svårt att lägga ansvaret enbart på individen om det är vårt samhälle som styr hur en människa ska agera och bete sig utifrån en normaliseringstanke. Vi får inte vara olika, alla ska klara av att ta hand om sig själva i egen bostad. Det finns idag få gruppboenden och enbart för de svårast sjuka. Vi reflekterar kring hur svårt det kan vara att bygga upp ett nytt liv utan ett bra socialt kontaktnät, i en egen bostad med TV som enda sällskap. Hur lätt är det då att ta ansvar och inte återgå till ett liv i missbruk? Detta ställer stora krav och resurser på individanpassade insatser.

5.2 Påverkansfaktorer

Risk och skyddsfaktorer är viktigt att uppmärksamma för ett förebyggande arbete men även i behandlingsarbetet genom att ex. förstärka individens nätverk som är en skyddsfaktor. En stor påverkansfaktor i dessa individers liv är att Ulf har haft en trygg uppväxt i sin familj medan de övriga har haft en orolig uppväxt. Av de övriga fyra är det endast Lasse som inte blivit omhändertagen som barn utan först som vuxen och då inom kriminalvårdens regi. Isabell, Mia och Tobias har som barn varit placerade i familjehem, behandlingshem och ungdomsvårdsskola. För att undvika upplevelsen av att bli övergiven som de uttrycker, är frågan vad som hade hänt om tidiga insatser gjorts i hemmet då vi ser att ingen av placeringarna lett till något positivt. Det är snarare så att det har lett till en karriär i den kriminella världen och/eller ett eskalerande missbruk.

Vi har genom våra informanters berättelser fått en ökad kunskap om hur viktigt det är med ett socialt nätverk som orkar engagera sig både under missbruket och som kan stötta och hjälpa när det är dags att bygga upp ett nytt liv. Att ha ett jobb eller en sysselsättning ger meningsfullhet åt vardagen inte bara en ekonomisk trygghet. Intressant är att våra informanter uttrycker att de inser att de måste agera rätt för att få det som de vill ha, trots att de själva inte tror sig ha möjligheten att påverka så mycket så ser vi utifrån deras berättelser att det är det de gör, genom att spela sin roll rätt.

5.3 Samverkan

När det gäller myndigheter utgick vi ifrån att om man föll mellan stolarna så skulle de vara mellan psykiatrin och kommunens missbruksvård. Det visade sig att detta även inbegriper försäkringskassa, arbetsförmedling och försörjningsstöd på socialtjänsten. Alla har upplevt brister i samverkan som på något sätt har påverkat dem. Ulf är den som tydligast beskriver att han blivit avvisad från psykiatrin på grund av sitt missbruk. För Tobias var bristen på samverkan tydlig när det gällde avsaknad av hjälp till avgiftning och han kände sig tvungen att begå en kriminell handling. Lasse uttrycker att han har hamnat i gråzonen mellan försäkringskassa och socialtjänst. Isabell beskriver det som att hon åkte som en resväska fram och tillbaka. För Mia handlar det om att kommunikationen mellan berörda myndigheter inte fungerar. Vi tolkar detta som att alla mer eller mindre har fallit mellan stolarna.

Det traditionella sociala arbetet verkar inte fungera menar Eneroth (2007) och för individer med samsjuklighet upplevs verkligheten som en skenande avgrund, vilket stärks av en av våra informanter som uttrycker att samsjukligheten föder varandra och är som en ”härlig jävla

cocktail.” Socialt arbete måste finna nya sätt att arbeta på, nya samverkansformer. Enligt SoL

har kommunen det yttersta ansvaret och ska initiera kontakt med andra myndigheter för att hjälpa individen på bästa sätt. Detta är ett komplicerat arbete då individen kan ha svårt dels med myndighetskontakter dels kan ha svårigheter med att uttrycka sig. Förutom detta tillkommer problem för våra informanter med impulsivitet, relationer och känslouttryck vilket även styrks av Bertling (1993). Det är ett problem att de inte kan känna förtroende för myndigheter på grund av sina tidigare upplevelser vilket har lett till ett myndighetsförakt.

Utifrån våra informanters berättelser har konsekvenserna för de fyra med ADHD inte på något sätt varit av mildare karaktär och deras upplevelser av sin samsjuklighet är minst lika svåra. Gemensamt för alla fem är betydelsen av att känna att någon lyssnar och att få förtroende för någon sakkunnig, dels för att bli förstådd dels få rätt diagnos för att komma vidare med medicinering och någon form av psykosocialbehandling. Att de har mött någon som har lyssnat på dem har lett till att föraktet minskat och ett förtroende börjat byggas upp. De måste få hjälp att finna de rätta verktygen för att få en betydelsefull tillvaro. Som socialarbetare är det även viktigt att skapa insikt hos individen så att de själva kan påverka sin situation och sin framtid. Att lära sig navigera i både gamla och nya vatten tar tid och är en svår process. Det gäller att klara av att möta det gamla livet och kunna vända den världen ryggen, men också att bygga upp ett nytt socialt nätverk och det behöver de hjälp med.

Resultatet visar på betydelsen av förebyggande arbete och tidiga insatser för att ex. skolgången ska fungera, idag krävs utbildning för att få jobb. Det krävs ett nytt tänkande där mer uppsökande arbete och motivationsarbete borde vara en självklarhet för att ha möjlighet att reagera och agera tidigt och innan ett missbruk har eskalerat och gett svåra konsekvenser. Ett samarbete mellan myndigheter räcker inte, det måste till en samverkan med ett gränsöverskridande arbete. För att på ett professionellt sätt möta och hjälpa dessa individer både snabbare och på ett mer effektivt sätt krävs integrerad behandling. Vi ser betydelsen av en hel vårdkedja från en fungerande avgiftning till en utslussning i egen lägenhet eller annan form av boende. Detta sker med fördel i kombination med en anpassad sysselsättning och därmed en social gemenskap. I detta skede har vi förstått att det är viktigt att ha kontinuitet i vardagens struktur för att upprätthålla nykterheten och drogfriheten.

Det skulle vara intressant att utifrån ett klientperspektiv studera vad som skulle kunna göras och hur dessa individer ser på hur en komplett vårdkedja skulle kunna se ut. Hur ett alternativt boende skulle kunna vara och vad en sysselsättning skulle kunna innehålla för att skapa en meningsfull vardag. Det skulle även vara intressant att studera hur representanter från de berörda myndigheterna ser på utvecklingen av en samverkan. Eventuellt i ex fokusgrupper för att därigenom påbörja ett kunskapsarbete kring hur en samverkan med integrerad behandling skulle kunna byggas upp.

Referenslista

Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur.

Bertling, U. (1993). Narkotikamissbrukare med svåra psykiatriska störningar. Stockholm: Fritzes AB.

Danermark, B. (2005). Samverkan – himmel eller helvete? En bok om den svåra konsten att

samverka. Stockholm: Gothia.

Denscombe, M. (2000). Forskningshandboken - för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

Denvall, V.& Jacobson, T. (2004). Vardagsbegrepp i socialt arbete. Stockholm: Norstedts juridik.

Eneroth, B. (2007). Att leva det omöjliga. Skriftserie 2007:3. Fokus Kalmar län.

Gerdner, A. & Sundin, Öjehagen. (red) (1998). dubbel trubbel. nya rön och erfarenheter i

diagnos och behandling av samtidigt beroende och psykisk störning. Författarna och

behandlingshemmet Runagården.

Hartman, J. (2001). Grundad teori - Teorigenerering på empirisk grund. Lund: Studentlitteratur.

Holgersson, L. (2004). Socialpolitik och socialt arbete. Stockholm: Norstedts Juridik AB. Jerlang, E. Egerberg, S. Halse, J. Jonassen, AJ. Ringsted, S. Wedel-Brandt, B. (2003).

Utvecklingspsykologiska teorier. Stockholm: Liber.

Johansson, A. (2005). Narrativ teori och metod. Lund: Studentlitteratur.

Johansson, K. & Wirbing, P. (2005). Riskbruk och missbruk. Stockholm: Natur och Kultur. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Meeuwisse, A. Sunesson, S. Swärd, H. (2002). Socialt arbete. En grundbok. Falköping: Natur och kultur.

Merriam, S. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur.

Modigh, K. (2006). Erkänn ADHD som samsjuklighet. Läkartidningen, (19), 1534-1536. Modigh, K. Berggren, U. Sehlin, S. (1998) Stor risk för DAMP/ADHD-barn att blir missbrukare senare i livet. Läkartidningen, (47), 5316-5319.

Mueser, K T. Drake, R E.Wallach, MA. (1998). Addictive Behavors. Volume 23, Issue 6, New Hampshire-Dartmouth Psychiatric Research Center, Concord USA Duke University, Durham USA.

Palmstierna, T. (2004). Behandling med personer med komplexa vårdbehov p.g.a. psykisk

störning och missbruk. Fokusrapport. Stockholm.

Patel, R. & Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Studentlitteratur: Lund. Socialstyrelsen. (2007). Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9468/2007-102-1.htm, 070829 Socialstyrelsen (2003). Psykiatrisk vård och självmord- en snabbutredning, http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/54C66F82-3985-43E9-9CB8- F225FE89E7CD/0/Psykiatriskv%E5rdochsj%E4lvmord.pdf, 070906

Warren, J I. Stein, J A.Grella, CE. (2007). Drug and Alcohol Dependence. Volume 89, Issues 2-3, University of California, Los Angeles, United States

Öjehagen, A. & Schaar, I.(2004). Förbättringsprocessen hos personer med svår psykisk

störning och missbruksproblem. Rapport 2004-123-11. Socialstyrelsen.

Öjehagen, A. & Berglund, M. (2000). Behandling av alkoholproblem – en kunskapsöversikt. Art, nr. 2000-0-78. Socialstyrelsen. Webbsidor Etiska principer: http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000360/HS_15.pdf vetenskapsrådet 071001 Begreppsförklaring: http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/missbruk/riktlinjer/nark+tabell+5.htm 071101 http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/missbruk/riktlinjer/alko+tabell+5.htm 071101

Artikel, Inför vårdgaranti för psykiskt sjuka missbrukare:

Intervjuguide

Uppväxt och familjeförhållanden.

• Berätta lite om dig och din uppväxt?

Ålder, familjeförhållande, boende, skolgång, ev. arbete, egen familj och barn?

Problematiken – Olik och utanförskap

• Hur gammal var du vid av alkohol- och/eller drogdebuten? Tog du alkohol eller droger tillsammans med andra eller ensam?’ Såg du det som en flykt från verkligheten och isf på vilket sätt. Lindring, tröst, medicinering?

• Har du en fastställd diagnos? Vilken/vilka?

När skedde detta?

Hur gammal var du när den psykiatriska problematiken visade sig? När upplevde du det som ett problem?

När reagerade andra såsom familj eller vänner? Reaktioner/agerade från skolan, arbete eller annan? Hur märker du själv av din problematik?

Hände de mer efter diagnostiseringen? Till exempel med ekonomin, ev. medicinering eller annan behandlingsform?

• Upplever du missbruket som grundproblemet eller som en följd av din psykiatriska problematik?

Har detta fått någon konsekvens såsom kriminalitet och hemlöshet osv.?

• Hur upplever du kontakten med missbruksvården och psykiatrin? Vilken kontakt med myndigheter har du haft?

Hur var det första mötet? och med vilken myndighet? Vilket bemötande fick du? Soc/psyk

Upplever du att du fått det stöd och den hjälp som du har behövt och kanske behöver fortsättningsvis?

Har något förändrats under åren?

Vad upplever du har varit bra, mindre bra eller till och med dåligt med de insatser som gjorts?

Vad upplever du kunde ha gjorts tidigt som inte gjordes?

Hur upplever du samarbetet mellan myndigheter och är det något som påverkat dig? Isf på vilket sätt?

Nuet och framtidsvisioner

• Har det funnits tillfällen i livet som påverkat din livssituation till det bättre eller sämre?

Om bättre, vad? och hur har det påverkat? Om sämre, vad? och hur har det påverkat?

• Hur ser du på dig och din livssituation idag`?

Hur ser ditt liv ut idag, med socialt nätverk och familjeförhållande? Boendeform? Försörjning?

Hur upplever du möjligheten att påverka din situation? I så fall på vilket sätt