Likheter i intervjuer och observationer

En sak man måste ta hänsyn till när man gör en undersökning av det här slaget är hur tillförlitliga svaren är. Som jag nämnt tidigare har andra innan mig erfarit att det inte alltid är lätt att få elever, eller studenter, att reflektera över sina handlingar på en djupare nivå. Yoon m.fl. (2011) påpekar att det är svårt att få information till en början när man gör intervjuer. När jag gjorde mina intervjuer märkte jag att svaren jag fick, inte riktigt stämde överens med de iakttagelser jag tidigare hade gjort. Därför gjorde jag två kompletterande observationer för att få en bättre bild av hur eleverna agerade under lektionerna. I detta avsnitt har jag kopplat samman mina intervjusvar med mina observationer för att få en överblick.

Vid en jämförelse kunde man se att vissa svar stämde väl överens med vad eleverna gjorde. Att eleverna gillar att räkna när det är lätt, men att de gärna ger upp när det är svårt var tydligt. Vissa elever visste redan innan de ens tagit upp boken att de inte skulle kunna några tal, därför satt de och gjorde annat. När läraren kom fram och erbjöd sig att hjälpa till så orkade de ta fram boken och räkna tillsammans med läraren och då verkade de inte tycka att det var så jobbigt. Många elever sa under intervjuerna att de skulle be om hjälp när de inte förstod, men i klassen var det tydligt att vissa elever valde att sysselsätta sig med något annat än matematik om de tyckte att uppgifterna var för svåra. Detta kan bero på att eleverna kände en hopplöshet över bokens uppgifter. Det var kanske inte bara så att de körde fast på en uppgift utan när de väl fått hjälp med en uppgift kom det tio till som de redan innan trodde att de inte skulle klara av att lösa på egen hand. Detta tolkar jag som att nivån på det de jobbar med ligger utanför deras proximala utvecklingszon. De flesta elever jag har hjälpt när de suttit och inte ens orkat ta fram boken har bara velat räkna så länge jag har suttit med och hjälpt dem steg för steg.

När det kommer till att eleverna gillade genomgångar, för de förstod bättre när läraren förklarade, var det lite tydligare att eleverna handlade som de beskrev i intervjuerna även om det inte vid alla tillfällen var helt klart. Vid lektion 2 som jag observerade hade läraren en genomgång framme vid tavlan. Denna genomgång var inte riktigt vad eleverna var vana vid och därför blev det en del frågor och annat småprat. Men det var vad jag hade kunnat förvänta mig eftersom många elever i intervjun hade sagt att de skulle säga till läraren direkt om de inte förstod något speciellt under genomgången.

34

När lektionen övergick till eget arbete var det tydligt att vissa elever var trötta och därför inte orkade jobba i matematikboken. Lektion 2 var sista lektionen en fredag så man kan förvänta sig att eleverna är lite trötta då. Robin som sagt att han mest störde sig på andra åkte runt på lärarens stol och spelade musik. Så dessa svar från intervjun såg man tydligt även i klassrummet. Många elever satt och lyssnade på musik under lektionerna, även det hade de sagt i intervjuerna att de brukade göra.

Eftersom observationerna bara var på lektionstid gick det inte att se något som tydde på att det eleverna sagt om sina föräldrar stämde, eller inte stämde. Att vilja vara duktig inför läraren, vilket elever uppgav att de ville i intervjuerna, syntes på de elever som under genomgången räckte upp handen för att svara på frågor, men också de som under genomgången satt tysta och lyssnade och sedan började jobba i boken när läraren sa att de skulle göra detta. Både att kunna svara på frågor och att jobba bra i klassrummet får ses som beteenden som eleverna gör för att läraren ska tycka att de är duktiga.

När de kom till frågorna om vad deras kamrater tyckte och tänkte om dem, var det lite svårare att se sambandet mellan intervjuer och observationer. Johan som sagt att han pratade med sina vänner för att vara en bra vän, om de satte sig bredvid honom, gjorde precis som han sagt. Det var Robin, som sagt att han var schysst mot andra och därför var de schyssta mot honom, som under genomgången gick ut ur klassrummet och snodde med sig Erikas bandana. Sara och Maria som sagt att de brukade jobba under lektionerna, satt och gungade på sina stolar och gjorde ingenting innan de förstod att läraren sagt att de skulle jobba i boken. Då satte de sig och gjorde det. Anna, som sa att hon inte ville svara på frågor för hon tyckte att det var jobbigt när de andra i klassen tittade på henne, satte sig i en soffa och började pilla på mobilen istället för att lyssna på läraren. Vid det tillfället verkade hon inte ha några problem med att uppmärksamheten i klassen var riktad åt hennes håll. Just denna händelse tycker jag dock inte är helt motsägelsefull då det ofta förekommer att elever som ses som ”klassen clown” kan tycka att det är jobbigt när de måste göra mer ”seriösa” saker framför klassen. När det inte bara är improvisation som gäller utan det ställs högre krav på dem.

Många av eleverna i intervjuerna var överens om att det inte spelade någon roll vad de andra i klassen tyckte om deras kunskaper. De tyckte dock att det skulle vara jobbigt ifall någon i klassen skulle skratta åt dem ifall de svara fel på en fråga. Detta tycker jag att man kunde se under observationerna. Det var inte många elever som valde att svara på frågan läraren ställde eftersom de inte visste vilket svar som var rätt. (Det fanns inget rätt svar utan läraren ville att eleverna skulle diskutera för och emot de båda

35

alternativen.) Robin och Johan, som valde att räcka upp handen, hade en motivering till varför de svarade som det gjorde och detta tror jag gjorde dem säkrare på att de verkligen svarade rätt. Ytterligare ett tecken på att de inte brydde sig så mycket, om vad deras kamrater tyckte om deras kunskaper, var när de fick tillbaka sina prov och de inte blev någon diskussion om vem som hade fått bäst resultat. Utan alla var nöjda med att veta att de själv klarat sig, men även att de närmsta vännerna hade fått godkänt.

Den största skillnaden mellan intervjuer och observationer tycker jag fortfarande är den sociala situationen i klassen, som jag menar beror på outtalade sociala mål. Utifrån intervjuerna hade man inte kunnat ana att det verkligen var så här det skulle gå till under lektionen. Jag tror i och för sig att eleverna när de svarade på mina frågor föreställde sig hur de satt i ett tyst klassrum med sin bok framför sig, då är det klart man svarar att man skulle jobba med matematiken, men sen kommer det insmygandes massa andra faktorer i form av kamrater som vill olika saker och då blir man lätt distraherad. Det är därför fortfarande intressant att ta hänsyn till intervjusvaren då dessa borde vara en liten hint om hur eleverna tror att de beter sig om inga yttre faktorer påverkar dem under lektionen och om uppgifterna de jobbar med är av rätt svårighetsgrad.

På det stora hela stämde intervjuerna och observationerna överens. De olika målen som nämnts tidigare i forskningslitteratur gick att finna även i de här klasserna. Man kan förvänta sig att intervjusvaren är mer positiva än observationerna då dessa ofta utgår ifrån hur man önskar att man handlar. Man kunde se de olika målen speglas både i elevernas svar under intervjuerna, men även i deras agerande under observationerna. Kunskapsmål och sociala mål, gentemot lärare och föräldrar, var tydligare i intervjuerna medan sociala mål, gentemot klasskamrater, var mycket tydligare i observationerna. Undvikandemålen såg man lika tydligt i intervjuerna som i observationerna. Kunskapsmålen var det som framhävdes mest under intervjuerna, medan de sociala målen tog över i klassrummet under observationerna.

36