Det sista temat som jag kommer behandla i denna studie rör vilka likheter och skillnader som kan urskiljas mellan könen hos de som drabbas av en ätstörning. Samtliga respondenter upplevde att könet inte spelade någon central roll i vem som drabbas. Sårbarhetsfaktorerna är de samma eller liknande för kvinnor och män. Dock ansåg de att idealen kunde skilja något mellan könen men att båda könen påverkas av mediafaktorn i liknande utsträckning. Det framkommer vidare att kvinnor oftare känner en tjockhetskänsla jämfört med män, något som en av respondenterna kopplade till just idealen. Idealet för kvinnor har en högre press av att uppnå smalhet än vad idealet för män talar för. Samtliga respondenter kunde även koppla en ökad tjockhetskänsla hos kvinnor på grund av de fysiologiska skillnaderna som finns mellan könen och som blir som tydligast i puberteten. De menar att flickor som kommer in i puberteten kommer längre ifrån det kvinnliga idealet. Detta eftersom puberteten medför att flickor får bröst, höfter och mer fettvävnad. Medan killar i puberteten kommer närmare det manliga idealet då puberteten medför muskeltillväxt. Två av respondenterna menar att denna
fysiologiska skillnad kan påverka varför det är fler flickor/kvinnor som drabbas av en ätstörning. Däremot påpekar en respondent, Frida, att muskeltillväxten i
puberteten, för killar, inte behöver betyda att de även blir deffade och att de då kan påbörja en diet just för att framhäva sin muskler:
!
(…) det är en hormonell eller en fysiologisk skillnad att i
tonårsutvecklingen, så utvecklas flickor till att få mer fettväv vilket om är helt stick i stäv med kroppsidealet. Att vi ska bli rundare med höfter och bröst, och om då idealet är en pojkkropp med stora bröst för flickor så blir det och pubertet utvecklingen väldigt svår. Medan för killar är kroppsidealet breda axlar och muskler och det är precis vad pubertet utvecklingen medför pojkar. De har det liksom gratis, de får det som idealet är, vilket då borde inte ge så mycket önskan av vad man kan tänka sig behov av att trixa med det. Däremot så är det ju faktiskt så att i det här, i det extrema idealet, så ligger också en deffad kropp. Och då är så klart även pojkar utsatta för vad som de ska börja äta, hur mycket, och jag borde ändå få bort underhudsfettet på min muskulösa kropp. Vilket som kanske är ett ännu svårare dilemma.
-Frida
!
Det finns fysiologiska skillnader när vi kommer in i puberteten (…) men jag tänker att män har precis i lika stor utsträckning faktiskt, är utseende fixerade också.
-Björn
Dessa biologiska skillnader som sker i puberteten är något som tyder på vikten att nämna de biologiska skillnaderna även när det används en genusteoretiskt
analysmetod. Som nämndes i teori avsnittet ovan anses könen vara sociala
på den oundvikliga faktorn av fortplantningen och de anatomiska skillnaderna i kroppen bland annat medför att genusordningen byggs upp på dikotomier. Men huvudsakligen ses könet som en social konstruktion vilket beskrivs närmare i stycket och citatet nedan.
!
En av respondenterna tog även upp den fysiologiska processen som sker i kroppen när den försätts i svält. Och berättar om ett experiment som utfördes på 40-talet där friska vapenvägrande män i kriget försattes i svält och studerades. De visade på typiska fysiska symtom av svälten, så som låg puls, ont i huvudet,
synrubbningar, svimmningsattacker, problem med magen och att de frös. Men i experimentet upptäcktes även psykiska symtom som exempelvis konstanta tankar på mat och på hur den skulle tillredas, de tappade intresset för sådant som de tidigare tyckt om och lade all fokus på tankar, diskussioner och drömmar om mat och när de väl fick mat fick flertalet ångestattacker och visade tecken på
hetsätningsbeteende. Experimentet visar på att svälten i sig påverkar både kroppen och psyket. Den påverkan sker oberoende om man är en man eller kvinna. Vilket tyder på att könen är en konstruktion och att alla människor är kroppar med sociala kön. I vilka våra kroppar fungerar på ett likvärdigt plan både fysiskt och psykisk (Hirdman, 2007, Mattson, 2010).
!
Så jag tänker att det speglar ju bilden av att det spelar ingen roll om man är man eller kvinna, hamnar man i en svält så är det vissa saker som händer med kroppen (…) både fysiskt och psykiskt och att det är oberoende på vilket kön man har.
-Björn
Sammanfattningsvis uppgav respondenterna att de inte uppfattade att könet spelade en central roll i vem som drabbades av en ätstörning. Bägge könen har liknande sårbarhetsfaktorer. Dock har respondenterna berättat om flertalet faktorer som skiljer könen åt, vilket kan tyckas vara motsägelsefullt. Delvis att bilden av sjukdomen medföra att fler kvinnor söker vård och att män därför blir
underrepresenterade. Detta till följd av skam och okunskap. Respondenterna berättade även om fysiologiska skillnader som sker i puberteten och hur det kan kopplas samman med idealen och att fler kvinnor drabbas. Och som nämndes i temat som tar upp sjukdomen som multifaktoriell, berättar respondenterna att de har en klinisk erfarenhet av att det finns en tendens till att samsjukligheten med psykiska störningar och ätstörningar ser olika ut för kvinnor och män. Tre av respondenterna berättade att de hade erfarenheter av att de flesta män som de behandlat under sin yrkesverksamma tid har haft en störning inom autismspektrat. Samt att homosexuella män är överrepresenterade bland de män som söker vård.
!
7.5 Sammanfattning
För att sammanfatta vad som framgår i ovanstående presentation av resultatet tänker jag avslutningsvis knyta an till studiens syfte och frågeställningar. Jag kan ur mitt resultat urskilja att bilden av könen konstrueras olika och hålls isär med hjälp av den rådande genusordningen, men samtliga påverkas av media och idealen. Trots att idealen ser olika ut är det svårt att koppla mediafaktorn som orsaken till att färre män insjuknar. Idealen medför en missnöjdhet med kroppen i liknande utsträckning för bägge könen och medför ett driv till förändring. Dock
finns det många vägar in i sjukdomen och det går inte på förhand att veta vem som kommer att drabbas. När individen väl insjuknat är det inte längre
idealbilderna som denne drivs av, då har sjukdomen tagit över. Trots det vidmakthålls sjukdomen till viss del av idealen och medför en svårighet att tillfriskna. Det krävs en stark självbild hos individen för att bortse från det
medialatrycket som ständigt är närvardande. Något som båda könen måste kämpa med eftersom konstruktionen av idealen ständigt reproduceras.
Sårbarhetsfaktorerna är de samma eller liknande oberoende om man är en man eller en kvinna. Respondenterna menar att könet inte spelar någon central roll samtidigt som de uttalat sig om saker som skiljer könen åt. Skillnader som kunde urskiljas var de fysiologiska skillnaderna mellan könen som tog sig uttryck i puberteten, idealbilderna, förväntningarna på könen, sexualiteten och sjukdomen och olikheten i samsjukligheten. Vissa av skillnaderna har kopplingar med den rådande genusordningen som hjälper till att hålla isär könen och till viss del även sjukdomen eftersom den betraktas som en kvinnosjukdom.
!
8. DISKUSSION
I detta avsnitt kommer jag föra en avslutande diskussion, både gällande mitt val av metod och även utifrån vad jag fick för resultat.
8.1 Metoddiskussion
Nedan följer en diskussion kring valet av metod för studien. Jag kommer diskutera om metodvalet var rätt för min typ av studie och för att kunna besvara mitt syfte och mina frågeställningar.
Jag valde att använda mig av en kvalitativ forskningsansats och samlade in information genom fyra riktade öppna intervjuer. Jag valde den ansatsen och den intervjuformen eftersom jag hade begränsad kunskap om forskningsämnet och ville lära mig mer. Jag anser att jag valde rätt metod för min studie och jag efter dess genomförande har mer kunskap i ämnet än tidigare. Under intervjuerna förde mina respondenter självständigt intervjun framåt och lyfte självmant upp de flesta temana som jag ville belysa. Detta medförde att det gick väldigt smidigt att genomföra intervjuerna (Aspers, 2007).
Eftersom jag hade begränsande resurser, både ekonomiskt och tidsmässigt, hade jag enbart möjlighet att genomföra fyra intervjuer. Jag har fått erfara att
transkriberingar tar väldigt lång tid att genomföra. Men samtidigt är det materialet från transkriberingarna som ligger som grund för mitt resultat. Av de fyra
respondenterna jag valde att kontakta bestämde jag mig för att använda mig av ett selektivt urval. Jag valde därför personer som jag visste hade olika
utbildningsbakgrund, kön, och yrkesområde i dagsläget. Med det mitt urval hade jag förhoppningen att få en så bred bild som möjligt av området och ämnet. Jag anser inte att min tidigare kontakt med vissa av respondenterna har påverkat resultatet. Kontakten har snarare underlättat för mig när jag tagit kontakt med yrkesverksamma i branschen och bokat intervjuer. Det selektiva urvalet och avgränsningen kan ha medfört att mitt resultat inte kan tillämpas på en större population och kan därmed inte generaliseras. Det innebär även, som med många
kvalitativa studier, att studien inte är mätbar , att den har en hög validitet, eller att det finns en hög reliabilitet. Men jag anser dock att mitt resultat har en
tillförlitlighet eftersom mina respondenter uppgav liknande erfarenheter i ämnet (Rosengren & Arvidson, 2002, Aspers, 2007).
När det var dags att analysera mitt resultat insåg jag att de valda teorierna passade bra men jag kände att jag behövde lägga till ett intersektionellt perspektiv. Detta eftersom sjukdomen är väldigt komplex och förstås bättre med hjälp av ett sådant perspektiv. Jag hade svårigheter med att finna teoretiska begrepp som kunde stärka mitt resultat. Men efter att jag fann de olika temana i min empiri samt med stöd av min handledare hittade jag begrepp som passade och jag kunde då påbörja min analys (Clarke & Braun, 2013).
Eftersom mitt syfte var inriktat på yrkesverksammas erfarenheter kunde jag med denna forskningsansats besvara mitt syfte och mina frågeställningar. Efter att jag sammanställt mitt resultat var det tydligt att samtliga respondenter gav liknande eller samma svar på mina frågor.
8.2 Resultatdiskussion
Ovan har jag fört en diskussion kring valet av metod, dess för- och nackdelar. Nedan följer en diskussion som rör studiens resultat.
När jag påbörjade studien hade jag en begränsat kunskap i forskningsämnet. Jag vill dock påstå att eftersom jag erhöll erfarenhet från min praktikplats, hade jag nog en djupare inblick jämfört med någon som aldrig varit i kontakt med ätstörningar, ätstörningsvården eller psykiatrin. Men jag trodde på förhand att skillnaderna mellan könen skulle vara större än vad mitt resultat visade. Jag ansåg att det manliga idealet krockade med den sjukdomsbild som beskriver en
ätstörning.
!
Resultatet tyder på att alla påverkas av media, oberoende av vilket kön man tillhör. Idealen ser olika ut för män och kvinnor men skapar samma driv för en förändring av det egna utseendet och den egna kroppen, något som grundas i en missnöjdhet. Något som även återfinns i den tidigare forskningen där det visats att missnöjdheten med den egna kroppen medför en låg självkänsla. Den låga
självkänslan är i sig en sårbarhetsfaktor. Idealen bidrar alltså till en missnöjdhet som ses som en av orsakerna eller faktorerna till att en person drabbas av en ätstörning. När individen väl insjuknat blir idealen inte lika viktiga, då har sjukdomen tagit över. Vidmakthållandet av sjukdomen utgörs främst av en störd kroppsuppfattning och en låg självkänsla. Respondenterna menar att könet
därmed inte spelar någon central roll i vem som drabbas. Personer som lider av en ätstörning har liknande sårbarhetsfaktorer. Den tidigare forskningen visar även på att de båda könen har liknande sårbarhetsfaktorer. Dock anser jag att könet bör spela roll eftersom fler kvinnor drabbas av sjukdomen. Jag tycker även att respondenterna säger emot sig själva när det gäller könets betydelse. Resultatet lyfter fram flera saker som skiljer könen åt, exempelvis; de fysiologiska
skillnaderna, förväntningarna på könen och sjukdomen och idealbilderna.
Något som jag inte tänkte på före studien var de fysiologiska skillnaderna som sker i kroppen när vi genomgår puberteten och att det kan ha en påverkan av varför färre män drabbas. Det hade varit spännande att fördjupa sig inom detta forskningsämne. Att det fanns likheter mellan det som framkrom från mina respondenter och den tidigare forskningen anser jag styrka min studies
tillförlitlighet medan vissa skillnader kan öppna upp för nya forskningsfrågor. Jag finner ämnet fortfarande väldigt intressant och aktuellt. Jag har förhoppningen att denna studie ska bidra till vidare forskning och kunskapsspridning i ämnet för att få en bättre förståelse för denna komplexa och hemska sjukdom.
!
Sammanfattningsvis framgår det att mediafaktorn påverkar män som såväl kvinnor och att idealet i sig utgörs av ett driv till förändring. Män som insjuknar i en ätstörning påverkas av idealen och en livsstilsförändring är i de flesta fallen inkörsporten till sjukdomen oavsett kön. Idealen kan även ha en påverkan i vidmakthållandet av sjukdomen då den drabbade får en snedvriden
kroppsuppfattning. Men det är främst den störda kroppsuppfattningen och en låg självkänsla som bidrar till att sjukdomen vidmakthålls. Genusordningen, hur könens gestaltas i genuskontrakten samt de olika maskliniteterna bidrar till att färre män inser att de är sjuka eller att färre män söker vård då det inte är socialt accepterat för en man att drabbas av en kvinnosjukdom. Mina respondenter menar att könet inte har en central roll i vem som drabbas samtidigt som de förklarade tydliga skillnader mellan könen. En skillnad som kom fram igenom studien var de fysiologiska skillnaderna som kroppen genomgår i puberteten. Flickor kommer längre ifrån idealet medan killarna kommer närmare. Där kan könet spela en betydande roll och därmed även idealen.
!
9. SLUTSATSER
!
Igenom arbetet med min studie har jag insett att forskningen och kunskapen kring ätstörningar är väldigt begränsad. Detta trots att sjukdomarna varit kända i över 30 år. Ännu kan man inte förutspå vem som kommer drabbas och man kan heller inte garantera att man blir frisk. Det kan även inte förklaras varför det är så få kända fall av män som är drabbade. Jag anser att stämpeln av ätstörningar som en kvinnosjukdom är förlegad. Som resultatet tyder på påverkas män i samma utsträckning som kvinnor av mediafaktorn. Trots att idealet i sig ser olika ut tyder det på att mediafaktorn medför en missnöjdhet med kroppen och driver individen till en förändring. Förändringen omfattas oftast av någon form av
livsstilsförändring, bantning, diet eller träning som blir inkörsporten i sjukdomen. Media påverkar bägge könen i utvecklandet och vidmakthållandet av en
ätstörning på liknande vis. Dock blir idealen inte lika viktiga när personen insjuknat och sjukdomen vidmakthålls då inte i lika stor utsträckning av idealen. Men det krävs mer än medias påverkan för att insjukna. Sjukdomen är komplex i sin natur och behöver därmed förstås ur ett intersektionellt perspektiv. Detta eftersom det ingår att en individ ska ha en sårbarhet i flera olika faktorer.
Sårbarhetsfaktorerna är liknande för de båda könen. Och respondenterna i denna studie anser inte att könet spelar någon roll för vem som drabbas. Samtidigt som
de berättat om tydliga skillnader mellan könen som kan ha en påverkan i utvecklandet av sjukdomen.
!
Forskningen och statistiken visar på en överrepresentation av kvinnor bland dem som drabbas. Varför det ser ut så förklarar respondenterna genom stämpeln av att ätstörningar är en kvinnosjukdom som bland annat medför en skam bland de män som drabbas, men även att vissa män inte inser att de är sjuka eftersom de tror att de inte kan drabbas eftersom de är män. Studien visar även på att könen erhåller vissa fysiologiska skillnader som medför att kvinnor kommer längre ifrån idealet och männen kommer närmare under puberteten. Jag anser att det behövs
kunskapsspridning för att slå hål på den generaliserande stämpeln av ätstörningar som kvinnosjukdom, visa på likheterna mellan könen istället för att hålla isär dem och visa på hur media påverkar vår självkänsla. Jag har förhoppningen att mina studie ska kunna bidra till att väcka ett intresse för denna sjukdom och för vidare forskning. Detta är en sjukdom som drabbas allt fler i vårt samhälle, det är dags att väcka förståelse och sprida kunskap.
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
10. REFERENSER
10.1 Tryckta källor
Aspers, P (2007) Etnografiska metoder. Andra upplagan. Malmö: Liber Barlebo-Wenneberg, S. (2001) Socialkontruktivism - positioner, problem och
perspektiv. Andra upplagan. Malmö: Liber AB
Clarke, V. & Braun, V. (2013) Teaching thematic analysis: Overcoming challenges and developing strategies for effective learning. I: The Psychologist, Vol. 26, No. 2., s. 120-123.
Connell R (2009) Om genus. Andra upplagan. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Connell R W (1995) Maskuliniteter. Andra upplagan. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Gelder, M., Gath, D., Mayou, R. & Cowen, P (1996) Oxford textbook of
Psychiatry. Tredje upplagan. New York: Oxford University Press
Glant, H. (2010) Ny i psykiatrin. Fjärde upplagan. Stockholm: Gothia Förlag AB Hacking I (2000) Social konstruktion av vad? Första upplagan. Stockholm: Bokförlaget Thales.
Hirdman Y (2007) Gösta och genusordningen - feministiska betraktelser. Stockholm: Ordfront.
Kvale, S & Brinkmann, S. (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Lantz, A (2013) Intervjumetodik. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur.
!
Mattson T. (2010) Intersektionalitet i socialt arbete - teori, reflektion och praxis. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
!
Meurling B (2003) Inledning. I: Meurling, B (Red.) Varför flickor? Ideal,
självbilder och ätstörningar. Lund: Studentlitteratur, s. 9-17.
!
Morry M., Staska S.,(2001) Magazine Exposure: Internalization, Self
Objectification, Eating Attitudes, and Body Satisfaction in Male and Female University Students. I: Canadian Journal of Behavioural Science. Vol. 33. No. 4., s. 269-279.
Olivardia R., Pope H.G JR., Boroweicki III J., Cohane G.H. (2004) Biceps and Body Image: The Relationship Between Muscularity and Self-Esteem,
Depression, and Eating Disorder Symtoms. I: Psychology of men and masculinity. Vol 5. No. 2., s. 112-120.
!
Qvortrup S (2003) Moraliskt korståg mot fetma - Om kostreglering och kroppskontroll i en medieinfluerad verklighet. I: Meurling, B (Red.) Varför
flickor? Ideal, självbilder och ätstörningar. Lund: Studentlitteratur, s. 67-92.
!
Rosengren K E & Arvidson P (2002) Sociologisk Metodik. Upplaga 5:3. Malmö: Författarna och Liber AB.
Strother E., Lemberg R., Chariese Stanford S., Turberville D., (2012) Eating Disorders in Men: Underdiagnosed, Undertreated, and Misunderstood, Eating Disorders. I: The Journal of Treatment & Prevention, Vol. 5. No. 2., s. 346-355.
!
Tjurfjell B (2003) Varför flickor? Kön, normer och ätstörningar. I: Meurling, B (Red.) Varför flickor? Ideal, självbilder och ätstörningar. Lund: Studentlitteratur, s. 129-149.
!
Wallin, K., Pettersen, G., Björk, T. & Råstam, M. (2014). A Qualitative Study of Males’ Perceptions about Causes of Eating Disorder. I: Psychology, Vol. 5, No. 15 s. 1813-1820.
!
Ålgars, M. (2012) Shapes and Sizes: Body Image, Body Dissatisfaction and
Disordered Eating in Relations to Gender and Gender Identity. Åbo, Finland:
Academic Dissertation.
!
Öhman, A. (2009) Genusperspektiv på vårdvetenskap. Stockholm: Högskoleverket.
!
10.2 Internet artiklar
Vetenskapsrådet (2011) Vetenskapsrådet etiska riktlinjer. http://www.codex.vr.se/ texts/HSFR.pdf (2014-11-28).
Vårdguiden 1177 (2014) Så bedömer du din vikt - BMI. http://www.1177.se/ Skane/Tema/Halsa/Livsstil---att-andra-en-vana/Sa-bedomer-du-din-
vikt/ (2014-11-17)
Wentz E (2013) Utveckling inom BUP: ätstörningar, ADHD och Autism. Gillbergcentrum, Sahlgrenska akademin. http://www.svenskpsykiatri.se/ kongress2013/dokumentation/wentz.pdf (2014-11-17)
KÄTS (2014) Ätstörningar i siffror. http://www.atstorning.se/har-jag-en- atstorning-2/fragor-svar-2/atstorningar-i-siffror/ (2014-12-01).
!
KÄTS (2013) Könsskillnader och ätstörningar. http://www.atstorning.se/patient- anhorig-3/patientinformation-2/3677-2/ (2014-11-17).
!
!
11. BILAGA
!
11.1 Bilaga 1, intervjuguide