6 DISKUSSION
6.1 Den likvärdiga utbildningen
Frågan om en likvärdig utbildning kan betraktas ur olika perspektiv. Eftersom undersökningen visar att planeringar i Svenska B för både de yrkesförberedande och de studieförberedande programmen motsvarar den nationella kursplanens krav, kan slutsatsen dras att det ur det perspektivet är en likvärdig utbildning. Undersökningen visar samtidigt att innehållet i kursen är mindre och att kraven är lägre för de yrkesförberedande programmen, vilket pekar på att utbildningen inte är likvärdig mellan de olika programinriktningarna.
En likvärdig utbildning innebär bland annat att varje elev har rätt till en individanpassad undervisning som motsvarar dennes behov och förutsättningar.58 Frågan är då om samtliga elever på de yrkesförberedande programmen behöver en specialutformad undervisning, med mindre innehåll och lägre krav, för att klara av kursen? Denna undersökning ämnar inte svara på huruvida så är fallet, däremot visar kursinnehåll och förekommande kursmoment att elever på de yrkesförberedande programmen inte ges en möjlighet till att motbevisa ett dylikt påstående.
Olikheterna får inte vara en följd av eller leda till särbehandling, vilket i många fall skall läsas som negativ särbehandling. Bedömningen blir i betydande grad en fråga om hur lokala politiker och skolpersonal bär upp det förtroende och det ansvar som decentralisering och avreglering ger dem. 59
Analysen av insamlat material visar på grov särbehandling mellan de olika programmen oavsett om infärgning används aktivt som inlärningsmetod eller inte på de yrkesförberedande programmen. Detta innebär att elever på de yrkesförberedande
58
Skolverket. (1994). Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94. Stockholm: Skolverket. s. 4. 59Skolverket. (1996). Likvärdighet – ett delat ansvar. Stockholm: Skolverket. s. 12, 13.
programmen inte ges samma teoretiska möjligheter till vidare studier exempelvis i form av universitet eller högskola, något som knappast kan ses som positiv särbehandling. Skolverket markerar tydligt att all form av särbehandling ska ses som negativt och som ett resultat av hur väl exempelvis lärare sköter sitt uppdrag.60
Skolverket fastställer i rapport 10, Likvärdighet – ett delat ansvar, att samtidigt som det ska finnas en förståelse för allas olika villkor ska det finnas en tro på allas förutsättningar att på ett eller annat sätt klara av och få utbyte av utbildningen.61 Det analyserade materialet avslöjar dock stora skillnader i, vad som kan antas vara lärarens syn på, vad respektive programtillhörighet förväntas klara av och hur mycket det i sin tur är värt. Nivåskillnaden mellan programmen var tydlig i planeringarna och markerades sedan ytterligare av prov och betygskriterier. Detta intygar att en tro på allas lika förutsättningar att klara av utbildningen generellt ej förekommer på gymnasieskolan.
6.1.1
Den innehållsmässiga arenan
Den innehållsmässiga arenan utgör den kunskapsbas som alla individer anses vara i behov av för att kunna studera vidare, klara sig i arbetslivet och samhället i stort. Den innehållsmässiga arenan utgörs av de riktlinjer för ämnenas innehåll som utgörs av nationella kursplaner och ämnesbeskrivningar. Anledningen till att denna innehållsmässiga arena existerar är en av faktorerna i att kunna garantera en så pass likvärdig utbildning som möjligt. 62 Genom att granska de inkomna planeringarna får man en bild av hur lärare har tolkat uppsatta riktlinjer och hur de anser att eleverna ska uppnå de mål som finns att uppnå.
Eleverna ska vid avslutande av Svenska B bland annat ha bekantat sig med olika författarskap, litterära strömningar och perioder.63 Samtliga planeringar innehåller exempelvis arbete med perioder i olika utsträckning. För de studieförberedande programmen innehåller planeringarna som minst arbete med fem perioder och som mest sju, vilket även utgör majoriteten. För de studieförberedande ser upplägget annorlunda ut. Som minst arbetar man med två perioder och som mest med fem, vanligast är upptagandet av tre olika perioder. Det är med andra relativt stor skillnad på innehållet i kursen beroende på vilken programtillhörighet eleven har. I frågan om
60Skolverket. (1996). Likvärdighet – ett delat ansvar. Stockholm: Skolverket. s. 12, 13. 61Skolverket. (1996). s. 12.
62
Skolverket. (1996). s. 12, 13.
likvärdighet kan man då fundera på om det är som så att elever på de yrkesförberedande programmen inte behöver lika mycket periodkunskap?
6.1.2
Lägre krav – högre betyg
För att nå betyget godkänd på ett prov inom litteraturhistoria i kursen Svenska B, på ett yrkesförberedande program, kan eleven ha tio procent mindre rätt än om denne studerar på ett studieförberedande program. Eleven har även i snitt två till tre färre frågor på provet samtidigt som dessa frågor ger fler poäng eller högre betygsmarkering, trots enklare frågeformulering i jämförelse med dylika prov på de studieförberedande programmen. Ingenstans i gällande styrdokument för svenskt skolväsende finns det svar för en sådan särbehandling av en elevgrupp. I själva verket kan det tolkas som en form av diskriminering som våra styrdokument tydligt tar avstånd från.64
Eftersom gällande betygssystem är ett nationellt fenomen innebär det att betyget godkänt är lika mycket värt oavsett vilket program eleven går. Betygen är ett verktyg för att mäta och markera till vilken nivå eleven klarat av en kurs eller olika kursmoment och torde därmed användas lika mellan programmen. Då undersökningen visar att så inte är fallet innebär det att betygssystemet i praktiken inte alls brukas eller tolkas likvärdigt. En elev på ett studieförberedande program med betyget underkänt skulle i själva verket kanske ha fått betyget godkänt, av samma lärare i samma kurs, om denne gått ett yrkesförberedande program.65
Resultatet av denna särbehandling som förekommer på gymnasieskolorna är att elever med samma betyg mellan programmen ligger på olika kunskapsnivåer. Ur ett sådant perspektiv borde exempelvis högskolor och universitet vid antagning göra skillnad på elever utefter vilket program de läst på gymnasiet. Elevernas förutsättningar att klara av vidare studier är helt skilda och därmed kan det alltså anses vara felaktigt att detta inte uppmärksammas vid antagningsprocessen. Verkligheten är dock sådan att universitet och högskolor inte tar någon hänsyn till vilka program de studerande gått på gymnasieskolan, utan de tar för givet att samtliga elever har undervisats och bedömts utefter de nationella riktlinjerna.
64 Skolverket. (1996). Likvärdighet – ett delat ansvar. Stockholm: Skolverket. s. 14. ; Skolverket. (1994). Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94. Stockholm: Skolverket. s. 5.
65 Utildningsdepartementets skriftserie, rapport 2. (2001). Ämnesbetyg i en kursutformad gymnasieskola. stockholm. Utbildningsdepartementet. s. 21.