Det finns ett krav i samhället att alla skall behandlas likvärdigt. Detta gäller även innanför skolans ramar. De olika bedömningssätten som i denna uppsats har lyfts fram
av informanterna kan ge olika upphov till likvärdighet. Enligt L27 finns det en viss
problematik kring att göra bedömningen av den muntliga språkfärdigheten så likvärdig som det är möjligt. Många gånger finns det inte tid att tala med kolleger och diskutera bedömningsexempel. Inte heller anses de riktlinjer som fås från Skolverket som tillräckliga. Några av lärarna har det fastställts tidigare, genomför muntliga prov andra gör inte det.
Samtliga elever som intervjuats talar om jämlikhet och likvärdighet. Det finns en förväntan på skolan och på eleven att kommunikationen och behandlingen emellan skall vara likvärdig. Alla skall ha samma möjlighet att på samma villkor nå de högre betygen i franska. Trots detta mål finns det dem som hävdar att detta mål inte är något som alla kan nå. Några lärare samt elever hävdar att det är svårare för en elev med svenska som andraspråk att nå de högre betygen. Detta menar de dock inte skulle bero på att dessa elever skulle vara svaga i svenska utan av den anledning att eleverna istället för att läsa tre språk läser fyra. Således måste extratid läggas för att uppnå en god nivå i samtliga språk.
E2 har berättat att ibland använder läraren så svåra ord att E2 inte kan förstå det som läraren talar om. Till hjälp har hon sin klasskamrat E1 som hjälper henne att förklara när detta behövs. E2 poängterar att hon aldrig frågar läraren om betydelsen av ett okänt ord.
I litteraturavsnittet kunde det observeras att likvärdig bedömning i allmänhet var något som Skolverket upprepande har presenterat som problematiskt. Trots idoga försök till att förbättra denna situation har det ännu inte kunnat observeras någon förändring, varken negativ eller positiv. Sedan Rapport 300 publicerades 2007 förtäljer historien inget om hur situationen ser ut idag. Selghed påpekar i sin bok om betyg hur viktigt det är att läraren gör en rättvis och likvärdig bedömning då läraren kan ses som en ”enväldig bedömare” (Selghed, 2006, s. 97).
Dessutom bör här även nämnas Högberg som hävdar att det inte är möjligt att vara ”objektivt helt rättvis” utan man måste vara ”subjektivt professionellt rättvis” (2008-09- 16)
Vidare kunde det observeras att Strandberg (1996) hävdade i sin bok att det fanns en risk med att behandla alla lika i skolan. Detta skulle innebära att man t.ex. inte gjorde skillnad mellan dem som hade svenska som modersmål och dem som hade det. Gör man detta i alltför stor utsträckning riskeras skolans individualisering.
Jag anser att det är en oerhört intressant att diskutera likvärdigheten i skolan. Det finns en klar problematik kring att bedöma den muntliga språkfärdigheten helt rättvist då det är svårt att helt och hållet bortse ifrån den subjektiva sidan istället för den objektiva. Skulle vi dessutom tro Högberg (2008-09-16) är det omöjligt att bedöma någon helt rättvist. Istället hänvisar hon till lärarens professionalism samt kompetensutveckling. Eftersom det endast är på den nivån som likvärdigheten kan uppnås. Dock kvarstår dilemmat då jag ställer mig frågande till om alla lärare definierar sin professionalism på samma sätt som alla andra. Annars saknar detta en poäng. Något som dock är nedslående är att en av lärarna som intervjuades påtalade att den professionalism och kompetens som mången litteratur förespråkade skulle komma att utvecklas genom åren och därmed också förbättrades inte stämde för henne. Hon menade istället att det var tvärtom. Ju mer man visste desto svårare blev det att vara likvärdig.
5.3 En skola för alla
Diskussionerna kring begreppet ”en skola för alla” är många och åsikterna går isär. Endast genom de sex intervjuer som för denna uppsats genomfördes kunde flera olika perspektiv observeras. Några associerade ”en skola för alla” med att alla oavsett kön, etnicitet, vuxen eller barn har rätt att gå i skolan. En annan associerade med att alla skall ha rätt att gå i skolan, att respekteras i den samt att det skall vara jämlikt. En tredje person associerade det till den skola som vi har idag som alla har rätt att gå. En fjärde person associerar en skola för alla att gå i och ha möjligheten att komma ut ur lyckad. En femte associerar till jämlikhet medan den sjätte har svårt att få fram en definition överhuvudtaget men associerar till slut en skola för alla med en skola för duktiga elever. I diskussionen kring ”en skola för alla” tillhör även elevernas olika bakgrund. I denna uppsats har fokus legat på elever med annat modersmål än svenska. Av samtliga definitioner av begreppet en skola för alla som intervjuerna har genererat i kan det ses som irrelevant att en elevs bakgrund häri måste diskuteras. Detta kommer strax att förklaras närmare. En elev med annat modersmål än svenska står inför andra svårigheter än en elev med svenska som modersmål i den svenska skolan generellt sett men särskilt
i språkundervisningen. De intervjuer som har gjorts med lärare och elever har visat på att det finns en skillnad dem emellan. I boken skriven av Brodin samt Lindstrand (2004) talas det mest om elever med olika fysiska handikapp och inte särskilt mycket om elever med svenska som andra språk.
I Skollagen står begreppet ”en skola för alla” att finna. Vad begreppet innebär kan
man inte finna här utan det måste man söka i annan litteratur och inte ens då kan man vara säker om det var det man menade med begreppet när denna paragraf antogs. Trots att det häri står betyder det inte att det även i litteraturen står att finna avsevärt mycket kring ”en skola för alla”.
Flera olika språklärare hänvisar till att en elev som inte har svenska som modersmål inte bör lära sig ett fjärde språk förrän svenskan, engelskan samt modersmålet kan talas väl. Dock finns det dem som motsätter sig detta och vill gärna tro att en vilja att lära sig ett fjärdespråk kan vara något positivt i vardagen och muntra upp eleven.
Vad en elev som intervjuades 2003 sa kring vad ”en skola för alla” för henne innebar, kommer återigen att citeras då det inte kan sägas på ett mycket bättre sätt: ”Jag menar att en skola för alla är en skola där det finna bra förutsättningar för alla och där lärarna har en så stor och bred kompetens att de kan förbereda för att en skola för alla skall vara en skola för alla” (Brodin & Lindstrand, 2008, s. 145). Personligen anser jag att ”en skola för alla” är i enlighet med föregående citat. I ”en skola för alla” är alla välkomna in i skolans värld. Väl inne bör skolan sträva efter att varje elev efter bästa förmåga blir bemött på det sätt som just den eleven behöver bli bemött. För att detta skall kunna genomföras krävs en förändring inom skolan värld. Såsom skolan ser ut idag anser jag att man inte kan kalla den ”en skola för alla”.
Att en elev inte får fortsätta med ett fjärdespråk därför att dennes svenskkunskaper inte anses som tillräckliga ställer jag mig frågande till om det är förenligt med ”en skola för alla”. Således blir det en skola precis som E2 sa, en skola för alla: ”är en skola för de duktiga” (E2). En skola där man inte ger eleverna lika möjligheter att få klara av skolans ämnen utan att behöva sålla bort några på grund av språksvårigheter.