Samtliga elever uppvisar låga resultat på det inledande screeningtest DJUR (Herrström, 2002) som används vid gymnasieskolan. Eleverna uppnår också låga resultat på testet DUVAN (Lundberg & Wolff, 2004) som avser att testa den fonologiska medvetenheten. Resultaten skulle utifrån Miller Guron och Lundbergs (2002) forskning kunna tolkas som relevanta utifrån att samtliga elever har varit i Sverige i minst två år. En tolkning av
endast de normerade testerna innebär att samtliga elever uppvisar dyslektiska
svårigheter. Resultaten av de metoder som använts i undersökningen visar att de normerade testerna inte bör tolkas enskilt utan sättas i relation till ytterligare testning. Det finns också en risk att screeningtestet DJUR (Herrström, 2002) främst
testar flerspråkiga elevers utbyggnadsordförråd. Det upplevs därför ytterst relevant att relatera resultatet till elevens (ord)förståelse.
5.2.1 Bedömning av språklig förmåga på modersmålet
Resultaten som framkommit gällande elevernas kunskaper på modersmålet bekräftar betydelsen av att kartlägga respektive elevs färdigheter på samtliga språk i likhet med vad som framförs inom tvåspråkighetsforskningen (Hedman, 2009; Bøyesen, 2006; 2008; Salameh, 2003). Resultaten av modersmålslärarnas uppskattning av elevernas förmåga på modersmålet visar på vikten av att belysa förmågan på samtliga språk. Utifrån de frågor som ställts till eleven själv och till elevens modersmålslärare kan det tolkas som möjligt att komma fram till om det finns indikationer på specifika läs- och skrivsvårigheter på elevens modersmål.
Resultaten av modersmålslärarnas uppskattning av elevernas respektive modersmålskunskaper indikerar inte för någon av eleverna på specifika språk-, läs- och skrivsvårigheter. Tvärtom ger resultaten upplysningar om att exempelvis Amina bedöms ha mycket goda kunskaper i arabiska något som gör att de låga resultaten i svenska och upplevelsen av svårigheter med större säkerhet kan relateras till svårigheter i samband med utvecklingen i andraspråket. Hedman (2009) pekar i sin forskning på hur dyslektiska svårigheter visar sig genom svårigheter med den fonologiska bearbetningen på samtliga språk. Inom ramen för den här studien har det inte varit
möjligt att genomföra någon specifik testning av den fonologiska bearbetningen på respektive elevs modersmål. Utarbetande av ett sådant test får utgöra en indikation på behov av vidare forskning.
Tillsammans med modersmålslärarnas uppskattning ger intervjuerna också svar på några av de frågor som Hedman (personlig kommunikation, 25 oktober 2010) framfört som viktiga; vilken undervisning eleven har fått i sitt modersmål, när eleven har påbörjat sin språkinlärning samt vilken språklig förmåga eleven har på sitt modersmål. De bedömningar som görs av elevernas modersmålslärare stämmer också väl med de bedömningar som eleverna gör själva. Det talar för att det är relevant att låta eleverna själva uppskatta sina kunskaper på modersmålet.
Inledningsvis belystes den diskussion som förekommer kring vad som ska bedömas och rymmas inom ramen för språk-, läs- och skrivsvårigheter. Jasminas modersmålslärare ger i likhet med vad som framkommer inom forskningen uttryck för ”den gråzon som finns mellan tvåspråkighet och läs- och skrivsvårigheter” som ger upphov till att vissa elever diagnosticeras fel (Cummins, 1991; 2000a; Bøyesen, 2008; Hedman, 2009). Modersmålsläraren ger också uttryck för att det finns (afghanska) elever som har läs- och skrivsvårigheter på modersmålet för att de inte har haft tillräckligt goda förutsättningar för sin språkutveckling på modersmålet. Genom modersmålslärarnas bedömning framkommer också att exempelvis Nina har gått miste om begreppsbildning på modersmålet. Det resultatet kan tolkas som en implikation för att låta eleven arbeta mer med begreppsbildning på samtliga språk.
Modersmålslärarna har på olika sätt också uttryckt det avstånd som uppenbarligen finns mellan modersmålsundervisningen och övrig verksamhet inom (gymnasie)skolan. Frågan är vilka konsekvenser det får att man inom skolans verksamhet inte generellt arbetar aktivt för att utveckla former för att bedömning vid en pedagogisk utredning ska ske på flerspråkiga elevers samtliga språk. Eller finns det gymnasieskolor där ett sådant aktivt arbete sker? Utifrån den entydighet som finns hos forskare ter det sig uppenbart att det behöver utarbetas former för hur ett ökat samarbete mellan modersmålslärare och den specialpedagogiska verksamheten skulle kunna gestaltas. Förutsättningen vid urvalet av elever till den här undersökningen har varit att respektive elev redan har haft en etablerad kontakt med en modersmålslärare. En pedagogisk implikation är att utveckla former för hur testning på modersmålet skulle kunna ske också för de elever som inte sedan tidigare har en etablerad kontakt med modersmålsundervisningen. Utifrån resultaten upplevs ett ökat samarbete mellan modersmålslärare,
speciallärare/specialpedagoger och lärare i svenska som andraspråk i likhet med vad Hedman (2009) beskriver som synnerligen önskvärt.
5.2.2 Performansanalys
Vad säger resultatet av de genomförda performansanalyserna om elevernas språkliga förmågor? Den lingvistiska kartläggningsmetoden valdes utifrån att litteraturgenomgången visar på vikten av att granska tvåspråkiga elevers språkliga färdigheter utifrån ett tvåspråkighetsperspektiv (Hedman, 2009; Abrahamsson & Bergman, 2005).
Performansanalyserna tydliggör vad eleverna behöver arbeta vidare med i sin (skrift)språkliga utveckling. Performansanalyserna tydliggör också varje elevs styrka respektive svårighet när det kommer till olika former av (här) skriftspråklig produktion. Performansanalyserna tydliggör också utifrån ett sociokulturellt förhållningssätt de förutsättningar som funnits vid genomförandet av de uppgifter som sedan analyseras. Analyserna sätter också fokus på både kommunikativa och funktionella språkliga aspekter och på de rent lingvistiska.
Det är möjligt att se performansanalys som en relevant metod för att göra nedslag i respektive inlärares interimspråk (Abrahamsson, 2009; Abrahamsson & Bergman, 2005). Bedömningen är också att performansanalys kan ses som ”ett tidskrävande men vinstgivande sätt att göra en helhetsbedömning” (Abrahamsson & Bergman, 2005). Att genomföra performansanalyser är dock alltför tidskrävande för att jag ska se det som en realistisk metod att använda på regelbunden basis, i den utsträckning som egentligen vore önskvärt. Utifrån tidsaspekten skulle eventuellt de metoder som beskrivs utifrån processbarhetsteorin vara mer relevanta att använda (Flyman-Mattsson & Håkansson, 2010). Det är dock möjligt att man som pedagog, vid ett återkommande användande av performansanalys, utvecklar den ”röntgenblick” som beskrivs av Abrahamsson och Bergman (2005). Eventuellt skulle metoden då kunna användas utan att behöva ta fullt så mycket tid i anspråk som den har tagit inom ramen för den här studien.