Livsmiljöns tillstånd

1.6A Storleksstruktur i fisksamhället i kustvatten

Förvaltningsområde: Nordsjön och Östersjön Funktionell: 2014

Indikatorn mäter andel fiskar i ett samhälle som är stora nog att bidra

signifikant till reproduktion och predation (HELCOM 2012c). Indikatorn visar på förändringar i fiskeridödlighet på samhällsnivå, där låga värden indikerar

påverkas av miljöfaktorer som temperatur och näringsstatus. Indikatorn mäts som andelen stora individer i ett fisksamhälle baserat på provfiske. Stora fiskar definieras som individer större än 30 cm alt. 40 cm beroende på

provfiskemetodik. Gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten. Utvecklingsarbetet förväntas vara färdigt senast 2014. Indikatorn återkommer under 3.1 och 4.2.

Metod: Provtagning enligt undersökningstyp Provfiske i Östersjöns

kustområden (Naturvårdsverket, 2008) samt undersökningstyp Provfiske med kustöversiktsnät, nätlänkar och ryssjor (Naturvårdsverket, 2009a). Metod för bedömning ej fastställd.

Bedömningsområde: Ej fastställt.

God miljöstatus för indikator: Ej fastställd.

1.6B Andelen stora individer i fisksamhället i utsjövatten

Förvaltningsområde: Nordsjön och Östersjön Funktionell: Nordsjön 2012, Östersjön 2014

Indikatorn mäter viktandelen av stor fisk i fångsten och reflekterar därmed storleksstrukturen i fisksamhället. Indikatorn avspeglar främst påverkan från fiske, där fisket medför ett selektivt uttag av arter och storlekar. Indikatorn motsvarar en av OSPAR:s så kallade EcoQOs (Ecological Quality Objectives, OSPAR 2008, OSPAR 2010a) och är dessutom en av de nio indikatorer som medlemsländerna måste rapportera för att utvärdera fiskets effekter på ekosystemet enligt EU:s datainsamlingsförordning (2010/93/EU).

I Nordsjön har 40 cm definierats som en lämplig längdgräns för stor fisk. Proportionen av stor fisk (P>40cm) kan då beräknas som:

där W>40 cm är vikten hos fisk längre än 40 cm och WTotal är den totala vikten

för all fisk i provet. Längdgränsen för stor fisk sätts på en nivå som minskar oönskat brus i trenden orsakat av t.ex. rekrytering, utan att påverka indikatorns känslighet i allt för stor utsträckning. Längdgränsen behöver anpassas, både till områdets fisksamhälle och provtagningsprogram. Dessutom görs bedömningar av vilka arter som ska inkluderas baserat på hur representativt de fångas av redskapet (bottenlevande/pelagiska). Indikatorn kräver regelbundna (årliga) provfisken som fångar merparten av fisksamhället på ett representativt sätt. Indikatorn återkommer under 3.1.

Metod: Provtagning enligt ICES International Bottom Trawl Surveys (IBTS)

och Baltic International Trawl Surveys (BITS) (ICES 2010, ICES 2012a). Bedömning enligt OSPAR (2008).

Bedömningsområde: Enligt ICES aktuella rådgivning. För senast aktuella

rådgivning se Report of the ICES Advisory Committee, ICES ADVICE 2011 (ICES 2011).

God miljöstatus för indikator för Nordsjön: När andelen individer

(avseende biomassa) som är större än 40 cm utgör minst 30% av fisksamhället. För Östersjön: Ej fastställd.

God miljöstatus för indikator för Östersjön: Ej fastställd.

1.6C Bottenfaunaindex (BQI) för kustvatten

Förvaltningsområde: Nordsjön och Östersjön Funktionell: 2012

Indikatorn motsvarar bedömningsgrund för bottenfauna i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4). I Handbok 2007:4 (Bilaga B, kapitel 2) finns en utförligare beskrivning av tillvägagångssättet för statusbedömning. Status beräknas utifrån ett bottenfaunaindex (BQI) som baseras på bottenfaunans artsammansättning (proportionen känsliga och toleranta arter), artantal och individantal (abundans). Bedömningsgrunden är framtagen för mjukbottenfauna och bedömning görs på data insamlat under försommaren (maj-juni). Gränsen mellan god och måttlig status är satt utifrån jämförelser mellan påverkade och minst påverkade områden, tidsserier och kartor i kombination med expertbedömning. BQI visar i första hand effekter av övergödning eftersom sedimentlevande bottenfauna påverkas kraftigt av både syrebrist och ökande eller minskande organisk belastning. Bottenfauna kan även påverkas av andra faktorer såsom exponering av farliga ämnen och fysisk störning. Bedömningsgrunden kan tillämpas i både Nordsjön och Östersjöns kustvatten. Kustvattnet är indelat i 23 typområden och varje typområde har egna klassgränser. Indikatorn återkommer under 5.3 och 6.2.

Metod: Bedömning enligt NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4 eller Handbok

2007:4, Bilaga B, kapitel 2.

Bedömningsområde: Samtliga kustvattentyper (se Bilaga 1, karta 2-4). God miljöstatus för indikator: Vid en nivå som minst motsvarar god status

för bottenfauna enligt gällande bedömningsgrund för bottenfauna i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4).

1.6D Bottenfaunaindex (BQI) för utsjövatten

Förvaltningsområde: Nordsjön och Östersjön

Funktionell: Nordsjön 2012, Östersjön (utsjövatten i Bottenviken,

Bottenhavet) 2012, Östersjön (utsjövatten i Arkonahavet och S Öresund, Bornholmshavet och Hanöbukten, V Gotlandshavet, Ö Gotlandshavet, N Gotlandshavet) 2018

För bedömning av god miljöstatus i utsjövatten används klassgränserna för god ekologisk status i de yttre typområden som angränsar till havsbassängernas utsjövatten, det vill säga typ 3-5 i Nordsjön och typ 7, 9-11, 14-15, 17, 19, 21 och 23 i Östersjön (se Bilaga 1, karta 2-4). Bedömningen görs enligt gällande bedömningsgrund för bottenfauna i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4). Bedömningsgrunden är endast utvecklad för

kustvattnet, men har bedömts kunna användas för utsjövattnet i Skagerrak, Kattegatt, Bottenhavet och Bottenviken, eftersom bottnarna endast har säsongsmässig syrebrist. Egentliga Östersjöns utsjöbottnar har flerårig eller ständig syrebrist och bedömning av god miljöstatus för bottenfauna ska därför

av andelen bottnar med syrebrist. För bedömning av den långsiktiga trenden av andelen (%) syrefattiga bottnar (<3,5 ml/l) används indikator 5.3D. Indikatorn återkommer under 5.3 och 6.2.

Metod: Bedömning enligt NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4 eller Handbok

2007:4, Bilaga B, kapitel 2. Metod för sammanvägning av status i Egentliga Östersjöns utsjövatten saknas.

Bedömningsområde: Samtliga havsbassängers utsjövatten (se Bilaga 1,

karta 2-4).

God miljöstatus för indikator: När BQI-värden överstiger de värden som

anges i tabell nedan.

Tabell Bilaga 2, indikator 1.6D. Gränser för havsbassängernas utsjövatten i Skagerrak, Kattegatt, Ålands Hav, Bottenhavet, Norra Kvarken och Bottenviken.

Nordsjön

Havsbassängers utsjövatten Kustvattentyp*

BQI