Tankestil – Så här skriver Ulla von Essen i Dialoger nummer 47 1998.
»Tankestilen innefattar en kunskapsteori där de grundläggande och ofta implicita föreställningarna och idéer – ibland oerhört långlivade, ibland historiskt situationsbestämda – som människor bär på spelar en viktig roll. Tankestilen innefattar också den speciella och mångfacetterade praktik som ett gediget yrkeskunnande, inlärt under en lång tid utgör. Tankesti-len lägger alltså till en historisk – och moralisk – dimension till arbetets kunskapsvärld.«11
Begreppet tankestil var något som introducerades av Ludwik Fleck , en polsk-judisk läkare och kunskapsteoretiker.
10 a.a. s. 159–160
»/…/ publicerades 1935 under titeln Entstehung und Entwicklung einer
wis-senschaftlichen Tatsache.12 Fleck betonade här att allt tänkande och allt kun-nande är kulturellt-socialt-historiskt betingade praktiker, tankestilar, som utvecklas i olika mänskliga konstellationer, tankekollektiv.«13
Alltså sitter förståelsen inom ett tankekollektiv i den gemensamma upp-fattningen, man har samma praxis, man arbetar i samma intersubjektiva rum. Påverkan fi nns då från kulturellt betingade infl uenser, till exempel beskrivet i förra kapitlet som – jag var svensk och hade svenska kulturella infl uenser och skulle samarbeta och förstå det som mina italienska upp-dragsgivare beskrev med sina italienska kulturella infl uenser. Jag var inte beredd och det var nog inte de heller. Två olika tankekollektiv, två olika intersubjektiva rum.
Med kulturellt menas här ett större begrepp än det som beskrivs som en skillnad mellan en svensk och en italienare, det etniska. Det som omfattas av kulturellt omfattar mycket av det som ofta kallas företagskultur eller organisationskultur. Detta är något som uppträder på alla nivåer i ett före-tag eller organisation. Föreföre-tagsledning, divisioner, avdelningar, sektioner, grupper, informella grupperingar med mera, alltså precis var som helst i organisationen. Alltså mycket av det som sägs »sitta i väggarna«. Genom att det uppkommer olika företagskulturer i olika delar av organisationen kan situationen uppstå att dessa delar av organisationen kan komma »på kant« med varandra, bland annat, genom att de inte förstår varandra – de talar samma språk, använder samma ord men förståelsen är obefi ntlig. Det är oftast inte så drastiskt men det är mycket vanligt att ett visst »gnissel« uppstår mellan en organisations delar och produktiviteten sjunker. Detta
»gnissel«, stort eller litet, kan ofta spåras i att organisationsdelarna arbe-tar i olika intersubjektiva rum, som mer eller mindre överlappar varandra. Mellan företag kan samma resonemang appliceras. Beställare – leverantör, säljare – köpare, samarbetspartners arbetar ofta också i olika intersubjektiva rum.
Socialt – ESA jobbade i en typ av organisation som ställde vissa krav på beteende och vi jobbade i en annan typ av organisation som, tyvärr, ställde andra typer av krav på vårt beteende, en social kollision. »De fanns en svensk i ESA: s organisation och när han gick in och var med på möten gick det något bättre. Något som vi också fi ck en känsla av var att ESA: s medarbetare alltid måste visa sig bättre än oss inför varandra. De var antag-ligen i behov av att visa upp sig för att komma vidare i sin karriär inte bara 12 Finns på svenska, Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum.
genom sina expertkunskaper utan också genom sitt uppträdande mot en underleverantör. Vi agerade inte på det sättet, så kroppsspråken gick också förbi varandra.«14 Två olika tankekollektiv, två olika intersubjektiva rum. Samma resonemang som ovan kan också appliceras på det sociala – sociala dilemman kan uppstå mellan olika företagsdelar, i olika konstellationer, såväl som mellan olika företag. De kan gälla både inom ett land och inom ett företag som spänner över fl era länder och företag i olika länder.
Historiskt – ESA hade alltid utvecklat med en vattenfallsmodell och i handkodad assembler. Vi ville använda iterativ utveckling och kodgenere-rande verktyg – detta gav en historisk, nutidskollision. Två olika tankekol-lektiv, två olika intersubjektiva rum. Organisationers och företags historia skapar på samma sätt som det kulturella och sociala olika intersubjektiva rum. Företag kan till exempel ha slagits samman, delar av organisationer kan ha delats och lagts ihop, sammanläggningar av företag eller organi-sationer är ett område för en egen bok, men jag vill här bara påpeka att i sådana situationer delas de intersubjektiva rummen och det intersubjek-tiva rummet kan då försvinna helt. Eller så kan sammanslagning skapa nya intersubjektiva rum med framgångsrika eller katastrofala följder.
I Flecks beskrivning fi nns alltså alla ingredienserna till den »grundstöt-ning« som jag gjorde. Här fi nns förklaringar till »grundstötningen« och kanske lösningar i tankekollektiv – det intersubjektiva rummet – som ska tas tillvara för att i framtiden nyttja detta i likartade »kulturellt-socialt-historiskt betingade« projekt och projektgrupper.
Låt mig förstärka detta med citat direkt från Fleck :
»Dessa formella ståndpunkter tar emellertid för det första ingen eller alltför liten hänsyn till den kulturhistoriska påverkan som ett sådant kun-skapsteoretiskt val, dvs. den påstådda konventionen, är utsatt för. På fem-tonhundratalet fanns det ingen möjlighet att välja ett naturvetenskapligt, patogenetiskt syfi lisbegrepp i stället för ett mystiskt-etiskt. Under varje epok är alla eller de fl esta begrepp stilriktigt uppbundna av den ömse sidiga påverkan som fi nns mellan dem. Man kan därför tala om en tankestil som bestämmer varje begrepps stil. Historien lär oss att häftiga strider om begreppsdefi nitioner förekommer. Detta visar i hur liten grad logiskt sett likvärdiga konventioner uppfattas som likvärdiga och att valet mellan dem inte sker från några som helst utilistiska överväganden.«15
Här utvecklar Fleck den historiska komponenten om vad som kan stå 14 Citat ut föregående kapitel.
bakom skillnader i tankestil. En av de komponenter han nämner är »häf-tiga strider om begreppsdefi nitioner«. Detta är något som kan vara en starkt bidragande orsak till att de intersubjektiva rummen inte vill samar-beta på ett bra sätt. Men man behöver inte dra det så långt så att det fi nns stridigheter om begreppen, det räcker med något så enkelt som att vi tror att vi menar samma sak med begreppen men att de i realiteten har olika innebörd för oss. Detta kanske dock rent av är värre än att vi inte förstår varandra explicit, och det kan vara starten på riktigt »häftiga strider«. Men, som Fleck säger, det historiska kulturarvet är en stark komponent i vår tankestil.