I detta avsnitt kommer vi presentera hur våra informanter beskriver vad olika roller inom föräldraskapet innebär för dem och hur de upplever att det historiskt sett ut. Vidare kommer mäns konstruktion av papparollen att belysas och förstås i sken av en mansroll. I sammanhang där individen antingen agerar utifrån att vara endast pappa eller endast man kan en sammanstötning ske i vilken roll individen ska ta och agera utifrån.
Den “typiska bilden” av en pappa
Ord som “distanserad”, “busig”, “försörjare”, “frånvarande”, “uppfostrande” och “risktagande” är exempel på hur informanterna beskriver vad en pappa är och ansetts vara tillbaka i tiden. Vår informant Max beskriver hur han är missnöjd med det faktum att han ses som den “snälle” av han och hans fru, då han beskriver att han har svårt att sätta ned foten när uppsatta regler bryts. Idealet om en disciplinär pappa verkar finnas hos Max, likaså en önskan om att vara en konsekvent pappa. Genom att mena på att en man och en pappa bör vara rationell, uppfostrande och konsekvent blir han delaktig till skapandet av att en traditionell bild av maskulinitet får en hegemonisk position. Detta trots att han beskriver att han går emot den, och är “för snäll”, men då det finns en önskan om att utveckla sin disciplinära sida så finns det ett tänk om att upprätthålla den bilden.
Vissa av informanterna pratade gott om sina fäder när de gick emot de traditionella normerna om att vara en frånvarande och försörjande pappa. En av dem uttryckte hur han alltid hade sett sin pappa hjälpa till med hushållsarbete när han hade kommit hem från sitt arbete vilket är någonting som informanten vill bära med sig. Sammanfattningsvis har våra informanter berättat om saker som de själva
vill ta med sig in i sitt eget föräldraskap men även några saker som de gärna vill hålla utanför det.
Mäns föreställning om kön och roller inom föräldraskapet
Vid samtal om hur graviditeten och parens första tid som föräldrar landade konversationen kring biologiska skillnader mellan dem och deras fruar. Hormoner, förlossning och amning var begrepp som förknippades med kvinnan. Jesper beskriver sina känslor följande:
I början var det att amma varannan timme på natten och man ska upp och hålla på, jag kunde ju ändå sova ibland liksom. Det var ju skönt på så sätt också för min
personliga skull, där och då. Det var lite både och det där. Det är så svårt att tänka på, det är så konstig grej den där amning - att man liksom äter ur ens kropp.
Det är en ganska bisarr tanke egentligen när jag tänker på det så, men svårt å liksom föreställa sig känslan riktigt. Så jag vet inte hur det skulle va. Så det är lite
både och, lite avundsjuk men också lite glad att slippa det.
Sammanfattningsvis kan vi urskilja en kluvenhet hos Jesper kring fascinationen av vad en kvinnas kropp kan åstadkomma samt en bekvämlighet i att inte behöva vara den som ammar, men också en avundsjuka kring den kontakten med barnet som den processen innebär.
Vid samtal om hur olika möten med vården har upplevts av våra pappor beskriver Max fokus vid vårdmötena på följande sätt:
M - Och de brydde sig inte alls om pappan. 80% barn och 20% mamman. [I] - Hur kändes det för dig? Var det som att du inte hade någon typ av roll - jag är
bara här på väggen.
M - Jag tog inte illa upp för det. Det är säkert folk som gör det. Jag tog inte illa vid
mig alls. Man är ju där för att liksom kolla sitt barn, hade jag velat kolla mig själv hade jag gått och gjort det liksom.
Av Max beskrivning kan det förstås som att stödet från vården har “rätt” typ av fokus, det vill säga på barnet. Hans egna känslor och funderingar bör istället ha fokus vid ett annat typ av eget annonserat vårdmöte.
I samtal med Björn om roller inom föräldraskapet lyfter han fram att det sker förändringar kring vilka funktioner som mammor och pappor fyller i ett föräldraskap. Han menar vidare att förändringen av normer leder till att mammor och pappor förstås kunna göra andra uppgifter som traditionellt sett inte har ansetts som ansvarsområde kopplade till deras kön. Även om bilden förändras berättar han att han tänker att mammor och pappor ändå fyller olika funktioner och att vid samkönade äktenskap kan det vara någonting som faller bort. Vid ett senare tillfälle utvecklar Björn denna skillnad i beskrivning av hur han är som pappa och hur hans fru är som mamma. Han beskriver hur hans som pappa är mer risktagande än hans fru är vilket han förklarar komma till följd av att hans fru har burit på barnet under en längre period. Han berättar följande:
När en går ut och går på stan. Jag kan ju låta honom gå mer fritt och ha syn på honom. Min fru vill gå bredvid och hålla handen. Jag kan vara lite mer att han kan
gå själva över gatan, men han ska vet om att om jag håller honom i handen så ska han hålla mig i handen. Min fru är lite mer gå nära, skydda oså. Jag tror att det är,
inte en konsekvens.. Jag tror det är en konsekvens utav att man har gått och burit på ett barn i 9 månader och känt det vara med längre än vad pappan har gjort.
Ludwig berättar likt Björn att han och hans fru fyller olika funktioner i sitt föräldraskap. Till skillnad från Björn beskriver han skillnader i termer av att de har olika personlighet istället för kön.
Jag och [min fru] är båda föräldrar. Samtidigt inser jag ju också att .. Att jag som pappa inte kan tillföra någonting som inte hon som mamma kan tillföra. Sen just
exakt vad det är, det handlar om vilka personligheter vi är. Vi är två olika personligheter med två olika saker. Så därför är ju vi olika så.
Senare under intervjutillfället fortsätter Ludwig ett resonemang kring vad han gör just bara för att han är man, och vad hans fru gör bara för att hon är kvinna. I samband med detta nämner han följande:
Det är alltid svårt med mansrollen just det här med ‘Vad är det jag gör för att jag är man och vad är det jag gör för att jag vill göra det här?’ Samma sak från [min fru] då, ‘vad gör hon för att hon är kvinna? Och för att hon vill? Och för att hon inte ..’ Det är ju de svåraste avvägningarna för att .. Vissa saker känner man sig
bekväm med OCH dom är manliga. ‘Jaha ska jag inte göra dom då?’
Connell beskriver att maskulinitet och femininitet förstås som motsatsord och ges olika funktioner, och i vårt fall blir det tydligt i ett föräldraskap. Connell menar att maskulinitet och femininitet inte ska förstås som könat, det vill säga att det inte ska förstå som deterministiskt att en man ska inta en maskulin roll och att en kvinna ska inta en feminin roll (Connell 1995). Om Björns resonemang kring att pappor och mammor fyller olika funktioner kan det förstås enligt Connells resonemang att han menar att kön determinerar rolltagandet av maskulin respektive feminin. Det kan förstås att Björn menar att föräldrarnas skilda kön fyller olika funktioner i ett föräldraskap. Det kan förstås stå i motstridighet till vad Johansson (2011a) lyfter fram i sin studie om hur föräldrapar konstruerar jämställdhet mellan könen. Studien lyfte fram hur jämställdheten mellan kön konstrueras genom att föräldrarna använde ett könsneutralt vokabulär. Detta i form av begrepp som “förälder” snarare än “pappa” samt tala om individernas personlighet istället för begrepp om “maskulinitet” och “femininitet” (Johansson 2011a). Det skulle kunna förstås som i Ludwigs exempel, där han kan förstås försöka konstruera jämställdhet genom att använda könsneutrala begrepp. Däremot menar Plantin att osynliggörandet av kön kan medföra att ett ojämnställt förhållande med traditionella värderingar om ett föräldraskap fortskrider (Plantin 2001). Vidare beskrivs samtal om personlighet istället för kön, som en dold strategi för att osynliggöra ojämställdhet och därmed bibehålla maktrelationen (ibid.). Ludwigs tankegång kring hur könsnormer kan påverka en person visar på ett resonemang kring att vara medskyldig, det vill säga delaktig, till exempelvis patriarkala strukturer och mansnormer, likväl att upprätthålla den hegemoniska mansrollen som i vår tid stämplas som destruktiv (Connell 1995). Alsarve och Boyes studie framhäver hur amning, hormoner och förlossning tillhör den bärande kvinnans moderskap. I enlighet med studien framhäver våra informanter hur dessa ses som naturliga förutsättning och bakomliggande motiv till att deras fruar är hemma under den första tiden efter förlossningen (Alsarve & Boye 2012). Alsarve och Boye lyfter fram att föreställningen om amning ses som en naturlig del i moderskapet medför manifestation av könens olika omsorgsansvar. Att våra informanter talar om amningen som en naturligt motiv till föräldrars planering av föräldraledighet, vilket exemplifieras via Jespers citat, kan därmed förstås vara ett återskapande av könsmässiga föreställningar om föräldrarnas olika roller (ibid.).
Av Max beskrivning av hur han har upplevt mötena med vården kan det förstås att han menar att fokuseringen på mamman och barnet ligger där det ska, vilket även har varit återkommande i våra andra informanters beskrivningar. Den acceptans som vi ser träder fram i informanternas beskrivningar med vården spekulerar vi kring om de kan förstås vara delaktiga till hegemoniska maskulinitetsnormer om att det främst är mamman/kvinnor som tar huvudansvar för graviditet och föräldraskap (Connell 1995). Att acceptera, eller i själva verket vara passiv i att utmana normer om hur det ska vara eller vart fokus bör vara på vårdmöten kring graviditeten kan även bidra till att pappans ställning som förälder tappas. Detta lyser även igenom informanternas svar på om de pratar med någon om föräldraskap. Främst berättade informanterna liknande historier om att de enkelt kunde be om hjälp när det gäller praktiska saker, men inte så mycket kring föräldrarollen i stort eller om känslor kring den. Framförallt togs även kontakt fördelaktligen med vänner eller familj och inte nödvändigtvis med vården och andra utbildade inom ämnet. En annan vinkel på situationen kan vara att då mannen i heteroförhållanden får stå bredvid, både fysiskt och mentalt på olika sätt, i många situationer kring graviditeten så läggs inte det främsta fokuset på de själva eller deras frågor och funderingar. Mannens känslor hamnar i bakgrunden för hur mamman och bebisen mår och det är också där deras energi hamnar. Våra informanter pratar mycket om att de har velat stötta och finnas till för vad deras fru behöver under svåra perioder av graviditeten och vid första tiden hemma med barnet. Deras egna hälsa är de oreflekterade kring och de anser inte heller att de hade velat ha ökat fokus på deras känslor vid kontakt med vården, som diskuterats ovan. Om detta är personlighetsmässigt eller om det grundar sig i tidigare resonemang om hegemonisk maskulinitet kan vi inte veta, men vi kan spekulera hur dessa eventuella internaliserade känslor kring männen som “biroll” till kvinnans föräldraskap och graviditet kan påverka framtiden. Både när det gäller utformning av graviditetsvård och männens perspektiv och funderingar, men även kring konstruktionen av föräldraskapet.
Mansrollens inverkan på papparollen
Nedan kommer vi presentera vissa informanters ord om vad de anser att det innebär att vara man och vad de upplever att samhället anser om den bilden. Vissa av informanterna hade inga upplevelser av vad en mansroll är eller vad normer menar på att en “riktig man” är. Mansrollen tillskrivs ord som “grabbig”, “brölig”,” att inte visa eller prata om känslor”, “att vara introvert” och “att ha svårt att visa och uttrycka vad de känner” av våra informanter. Att vara “mjuk” , “kärleksfull” och “gullig” mot sitt barn nämner Jesper som någonting som kan ses som stereotypiskt kvinnligt, men även något som han gärna gör och vill fortsätta med. Han beskriver det såhär:
Någonstans som förälder upplever jag ändå att dem här mer mjuka värdena, som traditionellt är lite mer kvinnligt, det är lite mer kopplat till barn. Och om man då är förälder är det helt okej att vara mer mjuk och gosa och sådär. Så i den rollen
känns det som att det inte är ifrågasätts om jag är stereotypt omanlig liksom och gullig och pussar på barn liksom så men det är mer i andra sammanhang som det känns som att det är mer problematiskt /.../ Jag tror att, barn är såhär avväpnande.
Det är liksom såhär attityder och masker såhär, det blir ju lätt att de ba- inte går att hålla uppe dem riktigt.
Han berättar att han kan uppleva att barn blir avväpnande när det gäller mansrollen och dess normtypiska uttryckssätt - att mansnormen på något sätt försvinner när en
man går in i papparollen. Max, en annan informant uttrycker någonting annat. Han beskriver följande i samband med ett samtalsämne kring en föräldragrupps sångstund:
10 pappor tar ju kanske inte gärna en stämma på en barnsång, utan det behövs ju nån som kan spela ett instrument eller ta ton, för att det ska bli bra annars blir det
bara att man sitter och mumlar.
Max betonar vikten av att ha en god ledare och speciellt någon som kan sjunga vid en sångstund med barnen, då det inte nödvändigtvis faller sig naturligt hos pappor.
Hur den hegemoniska maskulinitetens olika skepnader formar papparollen
Max ovanstående exempel kan tolkas som ett uttryck för att män ändå bibehåller en mansroll, om att inte sjunga för och med barn då det kan ses som någonting “mjukt”. Det blir då ihopkopplat med femininitet och därmed klassas som omanligt (Connell 1995). Av dessa kan en fråga sig om den hegemoniska maskuliniteten kan tänkas få olika skepnad i samband med barn. Det kan exempelvis vara i Maxs fall att en hegemonisk maskulinitet tar sig i uttryck i att män inte ska sjunga tillsammans med sina barn utan att någon annan ska vara framhävande där, vilket kan hjälpa oss att förstå Max berättelse. I Jespers fall kan en hegemonisk maskulinitet förstås ta annan skepnad, vilket vi förklarar som att “män blir pappor” och därmed lämnar mansrollen (ibid.). Detta genom att vi kan se tendenser till är att Jesper mer varit fokuserad på papparollen och utefter hur han bäst ska agera som pappa, medan Max lagt fokus på hur han som man ses i den situationen och hur han bör agera som just man. Både Max och Jesper är män men kan trots det konstruera sin bild av faderskap utifrån olika perspektiv. Det skulle kunna vara så att Max skapar sin papparoll och sin bild av att vara pappa utefter maskulinitetsnormer och vad det innebär att vara man. Jesper kanske skapar sin papparoll utifrån normer om hur en borde vara som förälder, vilket i sin tur då påverkar hans bild av att vara pappa. Men det kan också vara att Max och Jesper har olika bilder av vad det innebär att vara man och då med har olika tankar om maskulinitet, som nämnts ovan. På så sätt skapas en varsin bild av vad det innebär att också vara pappa. Det behöver egentligen inte betyda att Jesper har ett föräldrafokus medan Max har ett mansfokus, utan att båda kan ha ett mansfokus som ter sig på olika sätt. Connell menar på att den hegemoniska maskuliniteten är föränderlig och tar sig i uttryck olika beroende på tid och rum samt andra variabler. Jesper och Max kan tänkas stå emot varandras tänk men kan ha hegemonisk maskulinitet ändå i vardera kontext. Hade de däremot varit i samma rum hade det eventuellt blivit en kollision i hur män eller pappor “bör” agera (Connell 1995).
Maskulinitetens formande vid interaktion
Vid analys kring interaktionen mellan Jesper och Max drar vi fördel av att ta hjälp av Mead. En kan vid interaktion tänka sig att den generaliserade andre blir närvarande. Den beskriver och avgör hur människor ska interagera med varandra, vilket alla som är i den är medvetna om (Boman 2014). Jespers uttryck kan förstås som en allmängiltig förklaring om hur pappor beter sig mot barn i hans värld, medan Maxs förklaring kring männens sångstund av barnvisor kan tolkas som att alla män som befinner sig där inte kan bryta ut i sång utan att få en underordnad position gentemot den hegemoniska maskulinitet som är närvarande där. Det skulle också kunna handla om att Jesper och Max har olika signifikanta andre - ett begrepp som Mead beskriver som en personifierad bild av den generaliserade andre, som visar
på hur någon ska handla eller vara (Boman 2014). Deras förebilder av hur en god pappa/man är kan vara olika, vilket gör att de då också refererar till olika bilder av hur en pappa/man bör agera ihop med barn. Under deras fiktiva möte kan vi inte urskilja vilken maskulinitet som hade fått mest legitim plats i rummet då den skapas via interaktion. Som ovan nämnt har vi lyft fram att Max och Jesper kan förstås vara präglade av olika hegemoniska maskuliniteter, det vill säga normer om hur de uppfattas som en “riktig” man (Connell 1995). Vidare kan det funderas över hur Max och Jespers bild av vad en “riktigt” man skulle komma att ändras genom Meads begrepp rolltagande. Med det menas att människans förmåga att skapa en föreställning kring vad en annan skulle tänkas reagera av en handling (Boman 2014). Vid ett fiktivt möte mellan Max och Jesper skulle de i början troligtvis gå emot varandra och deras bild av hur de borde agera vid en sångstund med barn, men när de interagerar så anpassar de sig efter varandra. Jesper kanske inte sjunger lika starkt med sitt barn efter uppfattningen om att det inte uppfattas som “manligt” enligt Max. Däremot börjar kanske Max snarare börjar sjunga tillsammans med de andra, efter uppfattningen om de andras konstruktion av “manlighet” i närheten av barn. Vi vet inte hur deras fiktiva möte skulle te sig, men genom Meads teori rolltagande kan vi förstå att människan och det sociala rummets mening kommer att förändras, som resultat av interaktionerna (ibid.). Det skulle även kunna förstås skapa en ny hegemoniska maskulinitet som kan konkurrera ut de andra maskuliniteterna (Connell 1995).