Mänsklig påverkan

5.4.1 Allmänt

Som tidigare antytts utgör den mänskliga varelsens agerande den förmodligen osäkraste, om än inte med nödvändighet den största, källan till en eventuell påverkan på ett framtida slutförvar. Anledningen är förstås att vi vet mycket litet om framtida kulturers levnadssätt. Vi vet inte om kommande generationer kommer att påverka sin omgivning så att detta påverkar funktionen hos ett slutförvar; om de skulle göra det så vet vi inte på vilket sätt, och vi vet framför allt inte i vilken omfattning detta skulle kunna ske. Dessutom så har vi i kapitel 4 belyst de korta "omloppstiderna" för olika kulturer i ett historiskt perspektiv, vilket ytterligare försvårar prognoser som helst

skall sträcka sig långt in i framtiden. För skandinaviska förhållanden vore det önskvärt med prognoser som sträcker sig ca 5 000-20 000 år framåt i tiden, d v s vid tidpunkten då nästa istid förutspås. Vi påminner om att "Cro Magnon"-människan och hennes lämningar åldersbestämdes till ca 30 000 år. Vi skall med andra ord blicka in i en framtid som i stort sett är lika lång som människans historia.

Efter vad vi idag kan bedöma, kan man möjligen dela in dessa framtida s k antropogena effekter (människans påverkan) i flera kategorier. Effekterna kan vara betingade av:

- den typ av samhällskultur som växer fram (högteknologiskt, bondesamhälle, jägarsamhälle, etc),

- att framtida generationer medvetet eller omedvetet penetrerar förvaret,

- ett mänskligt felhandlande, exempelvis vid platsundersökningar då platsspecifika kemiska och fysikaliska parametrar skall bestämmas, eller i form av nrterialfel vid tillverkningsprocesser av kapsel- eller återfyllnadsmaterial,

- dagens högteknologiska samhälle i form av exempelvis miljöförstöringar som radikalt återverkar på klimatet,

- någon annan typ av källa, exempelvis betingad av politiska instabiliteter som kan leda till sabotage av förvaret eller ett kärnvapenkrig.

I det följande skall vi diskutera något runt dessa svårbedömda faktorer.

5.4.2 Samhällsutveckling

Med utgångspunkt från dagens samhällssystem i industrivärlden, kan man möjligen dra slutsatsen att dagens samhälle inte kan bestå för evigt. Jordens resurser blir tärda i alltför hög grad, varmed förändringar i människans beteendemönster borde vara skönjbara. Detta uttalande baseras på att dagens människa verkligen är förnuftig (Homo Sapiens Sapiens), och att det därför borde finns politiska krafter som verkar för ett bevarande av vår jord. I samband med den s k Rio-konferensen som företogs inom FNs verksamhet 1992, antogs den sk Agenda 21 [Miljödepartementet, 1994], Agenda 21 är ett dokument som anger mål och riktlinjer för hur man skall uppnå en hållbar utveckling ("sustainable development").

Handlingsprogrammet är av översiktlig natur och präglas i stora drag av att i-länderna måste iaktta en återhållsam livsföring vad gäller förbrukning av naturresurser och att u-länderna skall stimuleras att genomföra planerna enligt Agenda 21. Man identifierar att det är angeläget att samhällssystem och livsmönster i det resurskrävande i-samhället förändras vad gäller energiförbrukning, förpackningsindustri, kretslopps-tänkande, tekniköverföring till u-länderna, etc. För u-ländernas del identifieras bl a behovet av att förbättra möjligheterna till ett sunt boende, behovet av finansiellt stöd för att uppfylla intentionerna i Agenda 21, etc.

Riktlinjerna är inte juridiskt bindande, utan har formen av rekommendationer, men det betonas att Agenda 21 är starkt moraliskt och politiskt förpliktande för de stater som deltog vid konferensen, som utgjorde en stor majoritet av världens nationer. Det finns också en kommission tillsatt för att kontrollera hur riktlinjerna efterlevs av de olika

nationella organisationerna och regeringarna. Några eventuella påföljder för de som inte lever upp till innehållet i Agenda 21 anges dock inte.

I detta sanmanhang kan det vara viktigt att reflektera över distinktionen att Agenda 21 inte innehåller prognoser för framtida levnadssätt, utan anger riktlinjer, i princip förutsättningar, för vad man tror är nödvändiga steg att vidta för att uppnå ett hållbart samhälle. Det konstateras dock i [Miljödepartementet, 1994] att handlingsprogrammet är långsiktigt och sträcker sig in i det 21 :a århundradet. Detta torde antyda att, under förutsättningen att riktlinjerna efterlevs, man anser att vår typ av moderna samhälle med de givna modifikationerna bör kunna överleva åtminstone i storleksordningen ett eller några hundratal år. Några yttranden rörande tidsperspektiv längre än så kan inte uttydas. Man kan dock tolka Agenda 21 så att det "mellan raderna" kan framskymta att jordens framtid är synnerligen oviss om handlingsprogrammet inte efterlevs. Det framkommer heller ingenstans att den allmänna uppfattningen skulle vara att det nuvarande samhällssystemet i i-världen kommer att dö ut. Man kan möjligen tolka riktlinjerna så att man förutser att en långsiktig överföring av resurser från i-världen till u-världen i samband med att i-världen går mot ett mindre resurskrävande samhälls-system, i förlängningen innebär att nuvarande samhällssystem i i-världen döms ut.

I en annan studerad skrift [Block E, 1991], förs en något mer debattartad diskussion.

Författaren diskuterar här samhällsformer i ett större format; företrädesvis genom pakter som är bildade på etniska eller ekonomiska samhörighetsgrunder. Bildandet av dessa pakter kan ha sin grund i ett ökat centralstyre från organisationer som FN, EG, OECD, etc, som ett krav från den industrialiserade världen att hålla den utvecklande delen av världen "i schack", med ett fortsatt ekonomiskt utnyttjande som förtecken.

Bildandet av pakterna kan även ha sin grund i visioner hos statsöverhuvuden rörande förskjutningar av maktkoncentrationer som ett resultat av en ökande populations-tillväxt hos nuvarande etniska minoriteter. Den gemensamma nämnaren för de studerade scenarierna som diskuteras i [Block E, 1991] är att de i huvudsak bygger på att nutidens typer av ekonomi och politik skall bestå, men att olika maktcentra kan förskjutas i förhållande till de som i dag råder. Något väsensskilt levnadssätt (från högteknologi till jägarsamhälle, t ex) utmålas ej, eftersom de framtida förhållanden som kan skönjas med utgångspunkt från de diskuterade scenarierna, ligger kanske 50-100 år framåt i tiden. Riskerna för att ett kärnvapenkrig skulle inträffa bedöms av författaren till [Block E, 1991] som liten, eftersom ett sådant skulle kunna ödelägga hela jorden, inklusive de krigförande makterna själva. Enligt detta resonemang skulle heller inte den nu rådande ordningen störas med militära insatser av stor dignitet, utan snarare vid förhandlingsbordet, där representanter för de redan rika delarna av världen är i majoritet.

5.4.3 Medvetet eller omedvetet intrång

Med ordet "medvetet" i denna rubrik avses främst möjligheten att framtida generationer, exempelvis för att förbättra förvaret eller återta avfallet av någon anledning, avsiktligt skulle penetrera förvaret. Detta är givetvis ingen risk om så lång tid har förflutit att avfallet är ofarligt, men kan utgöra en risk om de framtida generationerna inte är medvetna om att avfallet är farligt vid en viss tidpunkt innan det har avklingat. Dessa teser är starkt kopplade till dokumentation om förvarets existens och utformning, samt vikten av att överföra information, se vidare kapitel 6.

Med termen "omedvetet" i rubriken avses oftast att framtida generationer skulle borra efter dricksvatten så att förvaret penetreras, och att man därmed skulle löpa risken att förtära kontaminerat grundvatten. Detta brukar kallas "brunnsscenariot", och utgör en normalt återkommande del i en säkerhetsanalys. Det förutsätter i sin grund att vårt nuvarande samhällssystem består och att tekniken att utvinna vatten inte utvecklats.

Som jämförelse kan nämnas att brunnsborrningsteknik har existerat i enbart hundratalet år. Även detta scenario, såväl som scenariot att framtida generationer vill idka gruvdrift, förutsätter en total okunnighet om förvarets existens, och borde därför också vara starkt kopplat till kraven på dokumentation och informationsöverföring.

Varken ett medvetet eller ett omedvetet intrång går att prognosticera. I viss mån kan man planera för anledningen till ett intrång, och därmed reducera riskerna för ett sådant. Detta kan göras genom att förlägga förvaret på ett sådant sätt att oavsiktligt intrång försvåras, t ex genom val av plats i geologiska formationer som inte bedöms vara av speciellt värde (reducera risken för gruvdrift, etc). Man kan dessutom lokalisera förvaret till sådant djup att normal mänsklig aktivitet, såsom tunnelborrning, borrning efter vatten och liknande, bevarar förvaret intakt.

För att man helt skall kunna bortse från risken för intrång i förvaret måste vissa antaganden göras vad gäller framtida samhällssystem: Om framtida generationer medvetet och utan risk skall kunna penetrera ett förvar så krävs det ett visst mått av byggnadstekniskt kunnande som bör vara i paritet med ett visst mått av radiologiskt kunnande. Om så inte skulle vara fallet så måste de kommande samhällssystemen åtminstone vara av ett sådant kunnande att de förmår förmedla dokumentationen vidare från generation till generation. Vi kan idag antagligen inte uttala oss om sannolikheten för kunskapsnivån över huvud taget för kommande generationer, även om vi kan anta att de närmast kommande generationerna antagligen kommer att befinna sig på en hög nivå i detta avseende. Det förefaller därmed som system för överförande av information till framtida generationer även av denna anledning är angelägna.

5.4.4 Mänskligt felhandlande

"Det är mänskligt att fela", säger ordspråket. Man kan säkert anta att detta gäller både nuvarande och kommande generationer. Den typ av felhandlande som vi avser här är inte av politisk eller ekonomisk karaktär, utan av rent teknisk natur.

Det kan inte uteslutas att ett visst felhandlande finns med i bilden vid den rent ingenjörsmässiga utformningen av fr varet. Vi avser exempelvis platsundersökningar då platsspecifika data skall bestämmas vid lokaliseringen av ett slutförvar, då förvaret skall återförslutas, eller då fogar i kapslar för det använda bränslet skall svetsas saminan. Felhandlingarna kan bestå i ett felaktigt utförande, felaktig metod, felaktiga tolkningar av utförda mätningar, etc. Av naturliga skäl kan denna typ av osäkerhet inte prognosticeras - då vore det ju inget felhandlande. Det finns, som man kan bedöma det, enbart en eftertänksam planering att tillgå (som i sin tur kan vara en mänsklig felhandling...) för att motverka det mänskliga felhandlandet. En sådan planering kan till exempel bestå i åtminstone dubblerade tekniska säkerhetssystem, högt ställda krav på kvalitetssäkring och allmänt sett höga krav på det tekniska genomförandet och på materialval så att bästa tillgängliga teknik utnyttjas.

5.4.5 Global påverkan på klimatet

Under senare år har problemet med växthuseffekten, uttunnande ozonskikt och liknande frågor blivit alltmer aktuella. Dessa frågor kommer i ett framtida samhälle att alltmer knytas till vårt kommande samhällssystem, se diskussionen under avsnitt 5.4.1.

Vad vi idag förmår överblicka som ett resultat av vårt nutida leverne i form av klimatpåverkan, är enbart kortsiktiga klimatvariationer som sträcker sig hundratalet år framåt. I en av de rapporter vi har studerat har det kommande klimatet i hundraårs-perspektivet studerats [Alexandersson H, Dahlström B, 1992]. I denna rapport poängteras att de klimatvariationer som uppstår som ett resultat av bl a cykler i jordens omloppsbana kring solen (se avsnitt 4.2.3) inte ensamma kan förklara kommande kortsiktiga klimatvariationer. Dessa "astronomiska" effekter måste också kompletteras med s k "feed-back mechanisms", vilka t ex utgörs av växthuseffekten och oceanernas värme-ackumulation. Här betonas att den viktigaste växthusgasen utgörs av vattenånga, och att en höjning av temperaturen innebär att mer vattenånga kan innehållas i luften. Detta förhindrar ytterligare utstrålning av värme från jorden, varvid man på så vis erhåller ett accelererande system. Övriga feed-back mechanisms diskuteras också i den studerade rapporten, men vi nöjer oss här med att konstatera att det i [Alexandersson H, Dahlström B, 1992] redogörs för ett antal försök (inklusive författarnas egna) att göra en prognos för det kommande klimatet inom en hundraårsperiod. Gemensamt för samtliga försök är att de prognosticerar en förhöjning av temperaturen som ett resultat bl a av antropogena effekter;

temperaturförhöjningarna är av storleksordningen 1-3°C och är genomförda för den nordiska regionen. Författarna påtalar vissa osäkerheter i beräkningarna, främst be gade av osäkerheter i vilken effekt molnen och havsströmmarna har i samman-hanget. Dessutom kan en del av variationerna man ser idag förklaras av naturliga fluktuationer. Fördelningen mellan antropogena effekter och naturliga variationer är inte känd. Vidare är det heller inte känt om författarna i [Alexandersson H, Dahlström B, 1992] har antagit ett fortsatt bruk av de kemikalier som ligger till grund för exempelvis växthuseffekten. Man har dock inledningsvis konstaterat att effekterna av växthusgaserna sannolikt kommer att öka på grund av människans aktiviteter även fortsättningsvis. Emellertid är detta av sekundärt intresse för oss just nu; vi är mer intresserade av ifall det går att göra förutsägelser över huvud taget.

Prognoser för vårt klimat för de närmaste 100 åren är uppenbarligen komplicerad att genomföra, framför allt på grund av svårigheter att förutsäga de antropogena effekterna. Förmodligen kan man, om Agenda 21 efterlevs (se avsnitt 5.4.2), göra klimatprognoser med något mindre osäkerheter eftersom innebörden av de samhälls-systemen som där skissas på innebär att de antropogena effekterna skall reduceras eller elimineras.

5.4.6 Övriga källor till påverkan

Det finns antagligen ett stort antal övriga källor som kan utgöra någon sorts påverkan på ett slutförvar för radioaktivt avfall. Effekterna som vi har i åtanke är antropogena, men av annan karaktär än de vi tidigare diskuterat, och kan vara resultatet av politisk

men av annan karaktär än de vi tidigare diskuterat, och kan vara resultatet av politisk instabilitet. Som extremfall kan nämnas kärnvapenkrig eller krig/sabotage med någon typ av förstörelsematerial som vi idag inte känner till. Möjligheterna till förutsägelser av risken för "katastrofkrig" eller liknande företeelser ter sig närmast obefintliga. Man kan möjligen bortse från risken av att ett förstörelsevapen skulle påverka förvaret, eftersom en sådan händelse säkerligen skulle återverka på resten av mänskligheten på annat sätt än radiologiskt, åtminstone med vårt slutförvar som "källterm". Förvaret får då av förklarliga skäl antagligen en sekundär uppmärksamhet. Vi tar upp frågan i denna studie eftersom den ofta ingår som ett element i debatter runt integriteten hos slutförvar. Frågan brukar dock besvaras på samma sätt som vi nyss redogjort för, se även [Andersson J, 1989], och kan möjligen sortera som ett scenario som utgör en blandning av medvetet intrång och mänskligt (politiskt) felhandlande.