Måluppfyllelser och vägledningen

På frågan om skolan våra intervjupersoner arbetade på lyckades uppfylla målen för studie- och yrkesvägledning svarade samtliga att det var ytterst tveksamt. Vår studie visar att detta främst beror på stora brister i kommunikationen mellan studie- och yrkesvägledare, rektorer och lärare. Även Förvaltningschefen hade mycket att önska i kommunikationen. På grund av hur skolan är organiserad, som en professionsbyråkratisk organisation med många specialiserade avdelningar med ytterst

43

lite integration sinsemellan, hamnar studie- och yrkesvägledaren inte i någons arbetslag, utan förväntas driva sin egen avdelning (Bakka m.fl., 2002, Hatch, 2002). Därmed ansåg intervjupersonerna att det varken fanns mycket kollidering eller konvergens mellan deras arbete och vägledningen. Som anledning till att SYV hade små tjänster funderade vissa intervjupersoner kring budgetens påverkan på SYVs tjänst, att man skär ner på tjänster som inte är lika självklara i skolan. Är det kanske så att organisationsnormen (Bakka, m.fl., 2002) om undervisningen som det viktigaste i skolan påverkar kommunernas budgetplanering, i fråga om tjänster?

7.1.1.

Förändring – vems ansvar?

Enligt Lovén (2000) och Henrysson (1994) uttrycker vägledarna en känsla av att inte räcka till, att inte få tillräckligt med tid och att de inte har möjlighet att uppfylla målen inom vägledningen, det livslånga lärandet. Vår studie visar dock att trots att det finns en känsla av att inte kunna påverka, finns det en önskan från ledningen om att träffas, diskutera och samarbeta. Det kan inte ske några förändringar om man inte tar initiativ för dem, menar Förvaltningschefen. Det verkar nästan som om det är en ond cirkel, där den föråldrade bilden av hur skolan bör se ut (med lärare och rektorer som främsta arbetsgrupp) och internaliseringen av rollerna på skolan (Angelöw & Jonsson, 2000, Eriksson-Zetterquist m.fl., 2006, Bakka m.fl., 2002) förhindrar studie- och yrkesvägledarna till att ta egna initiativ. Man skulle nästan kunna argumentera att det inte bara är eleverna som utvecklar inlärd passivitet (Lovén & Dresch, 2003), utan även vägledarna. Om vi utgår från tidigare forskning (Lovén, 2000, Lovén & Dresch, 2003, Henrysson, 1994) verkar det som om vägledarna upplever organisationens struktur som ett alltför stort hinder för förändring, vilket liknar det resultat vi fick i vår undersökning, där lärare och rektorer förklarade att tiden inte räckte till, eftersom SYVs tjänst var för liten, och att det inte fanns mycket att göra åt detta, då det var någon annan som tog besluten. Frågan vi ställer oss då är om denna någon annan är en slags inlärd norm om passivitet, att såväl lärare, rektor och studie- och yrkesvägledare socialiseras in i tanken att man kan inget göra?

44

7.1.2.

Förslag på förbättringar

Vi anser att det idag inte finns tillräcklig kunskap kring de olika professionerna och hur de kan sammanlänkas, något som dels tidigare forskning (Lovén, 2000, Lovén & Dresch, 2003, Henrysson, 1994) och dels den undersökning vi genomfört pekar på. Vi skulle därför vilja börja där den grundläggande kunskapen kring skolan och dess funktioner tas in, nämligen i lärarutbildningen respektive studie- och yrkesvägledarutbildningen. Om de båda professionerna hade bättre koordination skulle det med största sannolikhet bli lättare att se de integrerande delarna på ett tydligare sätt (Bakka, m.fl., 2002, Eriksson-Zetterquist, 2002, Hatch, 2002). Både vi och våra intervjupersoner ser möjligheter att integrera vägledningen i de flesta ämnen. Dessutom finns det i Lgr11 (Skolverket, 2011) flera kontaktpunkter till vägledningen i form av hjälp till självhjälp, självuppfattning, intressen, egentänk med mera. Genom en större koppling mellan SYVs och lärares utbildningar finns det kanske möjlighet att bygga en ökad integration som skulle kunna leda till en förbättrad måluppfyllelse, ökat samarbete och mer tid.

Vidare ser vi det också av vikt att studie- och yrkesvägledarna ökar samarbetet med varandra. Rektor 2 framhåller att det är bra för vägledarna att kunna diskutera sinsemellan om allt som sker på skolorna, något som även Lovén och Dresch (2003) ser som positivt för SYVs utvecklingsarbete. I vissa kommuner finns det en central utgångspunkt för SYV i kommunen vilket gör att de träffas på en mer regelbunden basis. Detta är något som enligt Nilsson (2005) är väldigt beroende på kommunens budget och prioriteringar. I kommuner där vägledningen är lågprioriterad kan det då som ensam vägledare krävas mod, uthållighet och strategi för att försöka övertyga lärare och rektorer, och kanske till och med förvaltningschef, om vägledningens fördelar. Genom att minska ensamarbetet och känna ett stöd från sina kollegor finns det större möjligheter att förändra det synsätt som finns kring studie- och yrkesvägledning och dess förutsättningar.

45

7.1.3.

Vad skulle kunna hända vid en förbättring?

Idag är det väldigt många ungdomar som väljer att hoppa av gymnasiet och en av anledningarna är att eleven anser att de valt fel program (Skolverket, 2011). I Motverka

studieavbrott (Sveriges kommuner & Landsting, 2012) framgår det att endast 29

procent av de elever som byter program i gymnasiet får ett slutbetyg inom tre år. Vägledningen i grundskolan är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för att motverka studieavbrott, om den drivs på så sätt att målen uppfylls (Sveriges kommuner & Landsting, 2012, Skolinspektionen, 2009). Att inte genomföra sin gymnasieutbildning får i de allra flesta fall negativa effekter på både individen och samhället. Anställningsbarheten och möjligheter till fortsatta studier minskar drastiskt vid oavslutade gymnasiestudier (Skolinspektionen, 2009, Sveriges kommuner & Landsting, 2012). Dessa negativa effekter av bland annat otillräcklig vägledning påverkar i det långa loppet samhällsekonomin då bidrag och otillgänglig arbetskraft kostar stora summor pengar och då även i viss mån hämmar tillväxt i ekonomin (Skolinspektionen, 2009). Enligt Super (Amundson, m.fl., 2009) är det livslånga lärandet av yttersta vikt för att en person redan från ung ålder ska utveckla god beslutsmognad och därmed kunna på ett gott sätt planera sina framtida karriärval. Att bygga en vägledning som utvecklar individens självkännedom och kunskap om arbetslivet skulle tjäna både samhället och individen (Lovén, 2003). Genom en bättre genomförd vägledning i skolan tror vi att eleverna kan bli bättre förberedda genom en ökad självuppfattning och större beslutsmognad. Detta skulle då eventuellt kunna bidra till minskade avhopp.