Ett annat nordiskt och tvärvetenskapligt forskningsnätverk som jag startade i början av min Uppsalatid och som pågick under hela 1990-talet gällde synen på alkohol och nykterhet i Norden under 1800- och 1900-talen. Tre symposier ägde rum i Uppsala 1989, 1991 och 1993 och ett i norska Fredrikstad 1997, med deltagare och föreläsare från humaniora och samhällsvetenskap i hela Norden.
En av inspirationskällorna till att jag inledde fältinsamling om alkohol och nykterhet tillsammans med studenter i Uppsala 1988 var att min fru Kris-tina hade börjat arbeta på alkoholkliniken på Ulleråkers psykiatriska sjukhus.
En annan grund var min nyfikenhet på folkrörelser. Jag hade ägnat mycket intresse åt religiösa rörelser, och andra forskare hade studerat arbetarrörelser.
Däremot hade etnologer knappast undersökt nykterhetsrörelser som var så framträdande i Sverige under tidigt 1900-tal.
Jag ville ta reda på vad det var för människor som engagerade sig för nyk-terhetssaken och hur den präglade deras livsföring. Var det möjligt att bygga en hel folkrörelse enbart på ett negativt beteende att avstå från alkohol? Måste det inte också tillkomma något positivt i form av socialt liv för att människor skulle attraheras? Hur lyckades föreningarna upprätthålla normerna bland medlemmarna? Gjorde sig liknande mönster gällande som bland frikyrkliga rörelser i fråga om normbrott och sanktioner i form av angivarsystem, uteslut-ningar osv? Hur har nykterhetsrörelsens människor lyckats anpassa sig till för-ändrade samhällssituationer så att de kan attrahera nya generationer? Vilken roll har kvinnor spelat och hur har de sökt inverka på sina män och sina barn?
För en etnolog föll det sig naturligt att djupstudera dessa frågor på lokal nivå under en hundraårsperiod från det att nykterhetsrörelsen uppstod fram till vår egen tid. Efter att ha sökt i olika föreningsarkiv föll mitt val på logen Nya Stjär-nan som grundades i Valla på ön Tjörn 1901 och där protokollen var noggrant förda och bevarade.
I min hemmiljö på Orust har det knappast funnits någon nykterhetsverk-samhet att tala om. I mitt hem och i bygden i allmänhet härskade måttlighets-principen i fråga om alkohol. Männen kunde ta en sup och kvinnorna ett glas likör i högtidliga sammanhang när de blev bjudna men inte dricka för sig
större anseende i bygden, men befolkningen accepterade att de hade ett så-dant alkoholberoende.
Fig. 53. Författarens pappa Gustav bjöd på alkohol vid kalas. Det var brännvin till männen och likör till kvinnorna. Foto Birgit Andersson.
De flesta människor som levde efter måttlighetsprincipen skulle ha brännvin hemma så att de kunde bjuda besökande. När jag var åtta år tillät pappa mig att ta en mun ur ett glas brännvin. Det smakade så illa att jag ald-rig senare har varit intresserad av att dricka brännvin och knappast annan alkohol heller. Vin var inte aktuellt i min hembygd. Pappa hade alltid ett för-råd av brännvin som han emellanåt inköpte på systembolaget i vår närmaste stad Uddevalla. Han köpte ut sin ranson på motboken så länge som den var i bruk fram till 1955. Pappa drack dock knappast själv av det inköpta ens när han fick besök. Han sade att han aldrig hade varit berusad och han drack näs-tan bara när han blev bjuden av andra vid kalas men bara något glas. Han brukade också låna ut brännvin till folk i bygden men detta gällde inte perso-ner som han visste var alkoholiserade trots att de emellanåt frågade om att få låna. Om dessa kom på besök, vilket hände då och då, uppenbarligen för att få brännvin, tog han fram en särskild flaska. Där fanns det bara lite brännvin på botten ungefär så mycket att det räckte till en eller högst ett par supar. De alkoholiserade begav sig nämligen inte iväg förrän innehållet i flaskan var slut. Pappa berättade att hans pappa Anders hade gjort likadant när hans farmor Helena kom på besök från granngården Smedby. Pappa gillade inte att hans farmor hade varit så begiven på alkohol att hans pappa Anders fick dela ut en begränsad ranson till henne. Att en kvinna var beroende av alkohol var ännu mer ovanligt och uppseendeväckande än bland män. En sådan kvinna fick ett sämre anseende än en man i samma situation. En mycket
ori-ginell grannkvinna som bl. a. snusade och svor och som var skol- och konfir-mationskamrat med pappa, besökte oss i stort sett dagligen under min upp-växt. Hon ville gärna ha brännvin, men pappa bjöd henne inte. Hon fick nöja sig med kaffe och mat som mamma bjöd på.
Till skillnad från Orust fanns nykterhetsloger på Tjörn under hela 1900-talet. Nykterhetsmänniskorna var, när jag började mina undersökningar, lika obekanta för mig som frikyrkomänniskorna. Min nyfikenhet var en bra ut-gångspunkt när jag gick igenom protokollen hos logen Nya Stjärnan alltifrån starten 1901. Jag följde sedan upp arkivstudierna med djupintervjuer bland medlemmar inom logen. Målet var att komma dessa människor nära in på livet, få en bild av deras tankar, känslor och upplevelser. Hur har de lyckats föra sina uppfattningar och normer vidare till nya generationer? Konkurren-sen om ungdomarnas intresKonkurren-sen har ju alltmer gjort sig märkbar under Konkurren-senare årtionden. Levde människorna inom logen på det sätt som de blivit undervi-sade eller avvek de genom normbrott och hur kom logen i så fall till rätta med detta? På lokal nivå var det även möjligt att se på vilket inflytande kvinnorna haft inom logen. Jag studerade också hur nykterhetsmänniskorna bemöttes i sin lokala omgivning där det förekom en hel del motstånd.
Logemedlemmarna försökte påverka sin lokala omgivning bl.a. genom att vara verksamma inom kommunalpolitiken och särskilt inom nykterhets-nämnden. Logen hade ett medlemstal på mellan 80 och 130 fram till 1975 då en drastisk minskning inträdde ned till ett trettiotal medlemmar, en siffra som därefter har varit ganska konstant fram till 2010-talet. Problemet under de sista årtiondena har gällt nyrekrytering av ungdomar. Logeverksamheten såg länge ut att gå en säker död till mötes. Vid förnyade fältarbeten inom logen 2012 och 2013 märkte jag emellertid att en nysatsning skett för att nå ungdo-mar.
Fig. 54. Nykterhetsfolkets dag på Kristi himmelsfärds dag i Valla 1957. Medlemmar i nykterhetslogen och missionsförsamlingen tågar tillsammans och bär den svenska flaggan och IOGT-flaggan. Ett sådant gemensamt firande mellan logen och missions-församlingen förekom fram till 2 000-talets början.