De möjligheter som intervjupersonerna säger att de upplever sig ha med att arbeta med deltagarnas värderingar för att motverka återfall kan ses genom begreppen hanterbarhet (i vilken utsträckning en individ känner att samhälleliga resurser står till ens förfogande) och begriplighet (i vilken utsträckning en individ känner att stimuli är förutsägbara). Det kan också analyseras med hjälp av Browns teori om värderingar och framför allt förändring av värderingar (Brown 1996, 338).
Intervjupersonerna tycker det är viktigt att informera om varför man betalar skatt eller upplysa om varför det finns bibliotek, och synliggöra för deltagarna att de också har rätt att ta del av det. Det kan tolkas som att intervjupersonerna anser det vara viktigt att öka deltagarnas känsla av hanterbarhet och begriplighet. Om deltagarna känner hög känsla av hanterbarhet upplever de att biblioteket är en resurs som finns till för dem. Genom att känna till vilka resurser som finns att tillgå genom skattemedel skapar det i sin tur en ökad känsla av begriplighet för varför jag som individ bör bidra genom att betala skatt.
Simon och Christina berättar om hur de ser på möjligheten att påverka individernas värderingar genom att synliggöra för deltagarna vilka möjligheter samhället erbjuder, såsom gratis bibliotek och att betala skatt. När deltagarna fått insikt om att de själva får chans att delta i Krami för att andra betalat skatt förändras deras syn på skattesystemet. Aktiviteterna har gett en aha-upplevelse och skapat insikt om vad som är viktigt vilket har förändrat deras värderingar enligt intervjupersonerna. Brown talar om att olika värderingar finns i olika kulturella grupper, och att exempelvis gäng kan sätta press på nya medlemmar att lämna sina
33
gamla värderingar (Brown 2002, 471). Genom Simons och Christinas berättelser kan man se ett exempel på hur det kan finnas starka kulturella påverkningar från olika världar. Simon och Christinas uppfattning är att de före detta kriminella måste lämna sina gamla värderingar för att kunna ta steget in i det nya livet som icke-kriminell. För intervjupersonerna gäller att öka deltagarnas känsla av hanterbarhet för att deltagarna ska kunna förändra sina värderingar.
En sak som, enligt Christina, kan vara svårt för deltagarna att stå ut med är det förutsägbara i att gå till jobbet samma tid varje dag, komma hem, äta middag och sedan göra samma sak imorgon. I det kriminella livet kan det, enligt Christina, ha varit kickarna och det oförutsägbara som har varit drivkraften. Christinas uppfattning är att deltagarna behöver lära sig att uppskatta upplevelsen av omgivningen som begriplig för att orka stå ut med vardagen som icke-kriminell. Samtidigt som kickarna har varit drivkraften till att leva ett kriminellt liv enligt Christina så är åsikten från övriga intervjupersoner att drivkraften till att lämna det kriminella livet att de vill leva ett Svensson-liv vilket kan tolkas som ett liv som upplevs just
begripligt. Vi ser här en komplexitet. Å ena sidan vill deltagarna leva ett Svensson-liv där
stimuli upplevs som strukturerad och man känner hög känsla av begriplighet. Å andra sidan uppfattar intervjupersonerna att deltagarna har svårt att stå ut med ett liv som är enformigt, som ett Svensson-liv är i relation till hur många har levt sina liv tidigare.
6.3 Tankar om återfall
I teorin KASAM finns även begreppet meningsfullhet. Begreppet avser i vilken utsträckning en individ upplever att saker i livet betyder något känslomässigt för en och är värda tid och engagemang (Antonovsky 2005, 45-46). Milas berättelse om hur hon uppfattar att deltagarna är beroende av att ha något att förlora för att känna motivation att stanna kvar i sitt nya liv och inte återfalla i brott kan analyseras genom begreppet meningsfullhet. Deltagarna behöver känna meningsfullhet för att inte bli frestade att åter begå kriminella handlingar. Mila talar om vikten av att lyfta fram de små framsteg som deltagarna gör. Detta kan, utifrån vår teoretiska utgångspunkt i SCCT, analyseras som att intervjupersonerna tycker att de måste arbeta med att ge deltagarna positiv förstärkning. Positiv förstärkning är alltså, utifrån vår
34
tolkning, nödvändigt för att deltagarna ska uppnå känsla av meningsfullhet. Exempel på det kan vara
I teorin om SCCT (Brown 2002, 272; Lent, Brown & Hackett, 1994) finns tanken om att individer vill upprepa de beteenden som ges positiv förstärkning och att individens omgivning därmed spelar en stor roll för individens agerande och beslutfattande. Samtliga intervjupersoner säger att de upplever det som viktigt att lämna sina gamla nätverk bakom sig och Lilly säger att omgivningen (arbete) minskar risken för återfall. Omgivningen spelar också roll då vissa arbetsplatser, enligt intervjupersonerna, kan trigga brottsbenägenheten. En av intervjupersonerna ser det som viktigt att möjliggöra för deltagarna att hitta nya omgivningar, genom att framhålla (pushing up) vissa arbeten/arbetsplatser, medan tona ner (cooling down) andra. Det kan alltså vara direkt avgörande, för att en deltagare ska kunna lyckas i arbetslivet, vilken arbetsplats personen hamnar på. Det skulle också kunna tolkas som att deltagarna måste begripa sin omgivning för inte riskera att återfalla i brottslighet.
6.4 Slutsatser
I vår analys framkommer, genom intervjupersonernas erfarenheter och tankar, att intervjupersonerna använder sig av cooling down och pushing up för att öka målgruppens möjligheter på arbetsmarknaden och hitta nya omgivningar för deltagarna för att minska risken för återfall. Det framkommer även att intervjupersonernas möjligheter att öka de före detta kriminellas möjligheter på arbetsmarknaden är att stötta deltagarna i att öka deras känsla av sammanhang i form av hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Detta som ett led i att påverka deltagarnas värderingar, vilket intervjupersonerna ser som en förutsättning för att motverka deltagarnas återfall i brottslighet. Deltagarnas självuppfattning påverkar deras förväntade resultat och personliga mål och således risken att återfalla i brott. Beroende på vilken självuppfattning deltagarna har påverkar det vilka förväntade resultat och personliga mål individerna har och sätter upp. Intervjupersonerna ser att deras möjlighet att påverka deltagarnas självuppfattning ligger i att motivera och uppmuntra dem för att deras förväntade resultat ska vara att de kommer lyckas.
35
7 Diskussion
Studiens syfte är att undersöka hur intervjupersonerna ser på sitt arbete med att värna om före detta kriminellas respekt och integritet utan att kompromissa med samhällets säkerhet, i deras väg in på arbetsmarknaden och i att undvika återfall. Inledningsvis diskuterar vi vald metod, detta följs av teoridiskussion, resultat- och analysdiskussion och avslutas med förslag på vidare forskning.
7.1 Metoddiskussion
Som metod valde vi att göra kvalitativa intervjuer för att vi ville undersöka intervjupersonernas upplevelser, tankar och erfarenheter samt vilken syn de har på sitt arbete. Intervjupersonerna tenderade att svara på ett kvantitativt sätt vilket gjorde att vi fick arbeta hårt på följdfrågor för att få ut kvalitativa data under intervjuerna. Detta ger oss tanken att vår intervjuguide kanske skulle varit utformad på ett annat sätt för att underlätta datainsamlingen.
I urvalet valde vi att inte ta hänsyn till kön, ålder, etnicitet eller utbildning. Detta gjorde att vi inte heller var uppmärksamma på mönster i vårt empiriska material som hade med dessa aspekter att göra. Våra informanter arbetar också i olika kommuner och har olika arbetsgivare. Hur hade resultatet sett ut om vi tittade på likheter och olikheter mellan kommunerna och/eller arbetsgivare? Det hade varit intressant att i en annan studie göra dessa jämförelser eller att titta efter andra mönster i resultaten med utgångspunkt i till exempel utbildning och kön.
Vidare har vi fyra intervjupersoner från den ena kommunen och två intervjupersoner från den andra. Inledningsvis hade vi tänkt hålla oss till fyra intervjupersoner på grund av
36
geografiska skäl men under tidens gång märkte vi att vi nog behövde fler intervjuer för att få en mättnad. Vi sökte oss då till en annan kommun och på grund av tidsbrist fick vi nöja oss med två intervjupersoner från den kommunen. Eftersom kommunerna varierar något vad gäller arbetssätt och upplägg kan det ha påverkat materialet vi fått under intervjuerna och således också resultatet. När vi har fyra intervjupersoner från den ena kommunen och två från den andra kan det hända att tankar och reflektioner från en kommun med en typ av upplägg fått större plats även om det inte har varit intentionen i denna kvalitativa studie.
När det gäller urvalet kopplat till vår problem- och syftesformulering tror vi att det har spelat en stor roll för en del av den information vi fått in. Vi utgav oss tidigt för att syftet var att undersöka just anställda i Krami. Kanske kan den data vi fått ha påverkats av att intervjupersonerna upplevt att de inte bara representerar sig själva utan också verksamheten de arbetar i och sin arbetsgivare. Har detta hämmat intervjupersonerna från att tänka fritt och kreativt? Någon gav, enligt vår uppfattning, uttryck för att känna sig granskad. Vi upplevde att våra frågor blev något ifrågasatta. Kände intervjupersonen att vi hade syftet att utvärdera hens arbete? Vi fick känslan av att personen kanske trodde att vi ville ”sätta dit” den. Hur hade vi kunnat göra något annorlunda för att undvika det? Vi tror också att maktrelationer mellan oss som författare/intervjuare och intervjupersonerna kan ha bidragit till känslan att kännas sig granskad. Att intervjupersonerna är lojala med deltagarna tror vi också kan ha varit en bidragande faktor till att vi resultatet blev vad det blev. Vi upplevde att intervjupersonerna stod på deltagarnas sida, vilket i sig är positivt. Men betyder detta att de upplevde att vi inte gjorde det? Om så var fallet, skulle det kunna ha haft en inverkan på resultatet så att det blivit något förskönad jämfört med verkligheten?
7.2 Teoridiskussion
Redan tidigt i uppsatsprocessen intresserade vi oss för teorierna Social cognitive career theory, SCCT (Lent, Brown & Hacket, 1994) och Känsla av sammanhang, KASAM, (Antonovsky, 2005). SCCT dök i ett tidigt skede upp när vi läste tidigare forskning om ämnet. SCCT var den enda vägledningsteorin som benämndes i de vetenskapliga artiklar vi läste.
37
Baserat på detta och att vi redan var delvis insatta i teorin tyckte vi att den hade relevans och kändes applicerbar i vår studie. Gällande KASAM och begreppen cooling down/pushing up (Sawyer, 2006) hade vi vissa förkunskaper och kände direkt att de passade i vårt ämne och kunde användas i analyserandet av vårt empiriska material. Vi märkte också att teorin och begreppen återkom i studier gällande andra marginaliserade grupper. Den värderingsbaserade teorin (Brown, 1996; 2002) kom in något senare i processen. Vi såg att det fanns möjlighet att precisera vårt syfte med studien genom att analysera materialet genom just värderingar.
Våra val av teorier är samtliga riktade mot individen. Det innebär för oss att vi har fått ett individperspektiv på vår studie. Vad har vi då missat? Vi tänker att vi, med tanke på teorival, har missat ett större samhällsperspektiv. Det skulle kunna vara så att ett individperspektiv gör att ansvaret läggs endast på individen utan att synliggöra strukturella aspekter som gör att människor tar vissa avgörande beslut i livet.
Vi anser att valda teorier och begrepp har varit användbara samt tillräckliga för att svara upp mot studiens frågeställningar. Vi hade länge tankar på att även använda oss av begrepp som den Andre (Beauvoir, 2002) och stigmatisering (Goffman, 2001). De hade till exempel kunnat användas för att se om och hur intervjupersonerna andrafierar deltagarna. Vi valde att utesluta dessa då vi under bearbetningen av materialet la större fokus på övrigt innehåll i vår teoretiska referensram för att analysera det empiriska materialet.
7.3 Analysdiskussion
Att arbetsgivare begär utdrag ur belastningsregistret hindrar möjligheten för de före detta kriminella att få sysselsättning och återintegreras i samhället. Att återintegreras i samhället är viktigt för att minska risken att återfalla i brott. Söderberg (2014, 168) visar i sin forskning att det som hämmar individerna i karriärvalsprocessen är att samhället och familjen överbeskyddar individerna. Detta överbeskydd påverkar individernas tro på sig själva. I vår analys framkommer att belastningsregistret är hårt begränsande på vissa arbetsplatser som i regel begär ut utdrag ur belastningsregistret. Istället för att det handlar om att överbeskydda
38
individerna kan det tolkas som att utdrag ur belastningsregistret snarare görs för att skydda samhället. Kan det vara så att samhället liksom överbeskyddar sig självt genom att exkludera de före detta kriminella från vissa branscher vilket försvårar vägen till sysselsättning och återintegrering i samhället? Vi tänker att samhället överbeskyddar sig självt genom att curla eller sopa banan då de exkluderar de före detta kriminella från vissa arbetsplatser. Om samhället, genom att begära utdrag ur belastningsregistret, exkluderar dem, kan det minska chanserna att återintegreras i samhället och därmed öka risken för återfall?
Att sysselsättning är viktigt för att minska återfall bekräftas i en studie där resultatet tyder på att arbete ökar distansen till brott (Uggen 2000, 542-543). Thompson & Cummings (2010, 210) bekräftar våra informanters upplevelser om att konsekvenserna av belastningsregistret är begränsande och menar att före detta kriminella blir stigmatiserade av samhället allmänhet och framtida arbetsgivare i synnerhet. Laux et al (2011, 169-170) menar att före kriminella behöver upplysas om på vilket sätt straffet och således belastningsregistret kan vara begränsande. Detta kan således bekräfta våra intervjupersoners upplevelser av att det är viktigt att tala öppet med deltagarna om vilka vägar som kommer vara svåra, för att inte säga omöjliga, till arbete och vilka vägar vilka deltagarna har störst möjlighet att lyckas genom. Att fundera på hur och varför vi eventuellt använder oss av cooling down och pushing up är viktigt för oss som blivande studie- och yrkesvägledare med tanke på vilka konsekvenser exempelvis överbeskydd kan innebära för individ och samhälle. Hur vi använder oss av cooling down/pushing up kan vara betydande i vårt arbete med vägledningssökande.
Intervjupersonerna i vår studie upplever att deltagarnas låga självuppfattning begränsar deltagarnas väg in på arbetsmarknaden då de ofta ser tillbaka på misslyckanden de gjort och därmed förväntar sig att de ska misslyckas igen. Även detta kan ses som en bekräftelse på hur konsekvensen av att ha belastningsregister begränsar de före detta kriminella att komma i sysselsättning återintegreras i samhället. Här är det dock mer abstrakt, det verkar mer handla om att deltagarna vet med sig att vägen till arbete är brokig och således blir ännu mer brokig. Blir det på grund av den konkreta begränsning belastningsregistret innebär på vissa arbetsplatser en självuppfyllande profetia på andra?
I studien av Thompson & Cummings (2010, 213) framkommer också att det är viktigt att uppmuntra de före detta kriminella att aktivt delta i samhällsorganisationer. Men hur ska denna uppmuntran se ut när många arbeten som ofta är ett första steg in på arbetsmarknaden
39
är stängda? I en studie av Kriminalvården (2013, 7) framkommer att kramideltagande ökar sysselsättningsgraden för deltagarna med cirka 10 procentenheter, jämfört med ett icke deltagande. Av våra intervjupersoners upplevelser av deltagarnas möjligheter på arbetsmarknaden skulle det vara intressant att veta vad det är som gör att det finns en, om än försiktig, minskning av återfallsrisken med ett deltagande i Krami?
Visher, Winterfield och Coggeshall (2005, 311) menar att det är viktigt att identifiera individernas (läs deltagarnas) behov och vad som varit vändpunkten för att effektivisera arbetsprogrammen. Vi har ämnat ta reda på vilka möjligheter våra intervjupersoner upplever sig ha att arbeta med deltagarnas behov för att de ska komma ut i sysselsättning och inte återfalla i brottslighet vilket vi tror är ett bra komplement till att identifiera individernas behov. Intervjupersonerna i vår studie upplever att en möjlighet de ser, för att minska risken att deltagarna återfaller i brott, är att stötta deltagarna i att öka deras känsla av sammanhang för att påverka deltagarnas värderingar. Men är detta ett behov enligt deltagarna själva? Det verkar rimligt att deltagarnas behov stämmer överens med vad de som arbetar på arbetsprogrammen upplever sig ha för möjligheter att arbeta med dessa behov.