Vägen in - En kvalitativ studie av åtta anställda i organisationen Krami i deras syn på sitt arbete med att vägleda före detta kriminella i deras väg in på arbetsmarknaden

Examensarbete

Vägen in

En kvalitativ studie av åtta anställda i organisationen Krami i deras syn på sitt arbete med att vägleda före detta kriminella i deras väg in på arbetsmarknaden

The way back

A study of eight employees from the organization Krami in their approach to their work of guiding ex-convicts´ in their way in to the labor market

Emelie Albertson

Frida Holmgren

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2016-06-02

Examinator: Frida Wikstrand

Handledare: Nils Andersson Fakulteten för

Sammanfattning

Av de före detta kriminella som avtjänat sitt straff återfaller hela 40 % i brottslighet inom tre år. Organisationen Krami arbetar för att minska antalet återfall genom att hjälpa målgruppen till sysselsättning. Med avstamp i detta är syftet med vår studie att undersöka hur anställda i Krami ser på sina arbeten med att värna om före detta kriminellas respekt och integritet i individernas process in på arbetsmarknaden och i att undvika återfall. Detta gör vi genom att undersöka hur åtta intervjupersoner A) ser på de före detta kriminellas möjligheter kontra begränsningar på arbetsmarknaden och B) hur dessa intervjupersoner ser på sina möjligheter att arbeta med de tidigare kriminellas värderingar för att motverka återfall i brott. De teorier som används i vår studie är: Värderingsbaserad teori med begreppet värderingar; Social cognitive career theory (SCCT) med begreppen självuppfattning, förväntade resultat och personliga mål; Känsla av sammanhang (KASAM) med begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Utöver ovanstående teorier har begreppen cooling down och pushing up använts. Studiens resultat visar att intervjupersonerna använder sig av cooling down och pushing up med avsikten att öka målgruppens möjligheter på arbetsmarknaden. Intervjupersonerna upplever att de behöver stötta målgruppen i att öka sin känsla av hanterbarhet för att kunna förändra vissa värderingar, vilka intervjupersonerna anser nödvändiga för att öka sina möjligheter på arbetsmarknaden och för att motverka återfall. Samtliga intervjupersoner upplever att det är viktigt att tro på varje enskild individ, och att alla förtjänar en andra chans.

Nyckelord:

Abstract

40 % of convicted criminals relapse to criminal behavior within three years. Krami is an organization working towards dwindling/reducing recoil numbers by providing alternative occupation. The purpose of this study is to investigate how Krami employees perceive their task in shielding ex-convicts’ respect and well being through their journey towards employment as well as dodging any form of criminal relapse. This will be examined by analyzing how eight interviewees A) experience ex-convicts’ opportunities counter the limitation through the labor market, and B) how they evaluate the prospect to work with ex-convict valuation to diminish criminal relapse. The theories used in this study is: Value based theory based on the concept of valuation; Social cognitive career theory (SCCT) with the conceptions of self-efficacy, outcome expectations and personal goals; Sense of coherence (SOC) in the concept of comprehensibility, manageability and meaningfulness. In addition to aforementioned concepts, we have cooling down and pushing up. The results show that the interviewees make use of cooling down and pushing up with the intention to amplify the target audiences prospective as employees. The interviewees experience support requirements from the target audience to gain coping to handle and change certain values i.e. what the interviewees consider to be necessary to enhance employment opportunities and reduce criminal recoil. All interviewees feel that it is important to believe in every solitary individual and that everyone deserves a second chance.

Keywords:

Förord

Ett stort tack till våra intervjupersoner från organisationen Krami, utan er hade studien inte kunnat genomföras. Tack för ert engagemang och era givande berättelser! Tack till vår handledare Nils Andersson för ständigt snabb återkoppling samt en inspirerande och hård men hjärtlig feedback under hela processen. Tack också till våra kurskamrater och ständiga bollplank, Maria Bjurén och Lisa Fredriksson. Slutligen vill vi också tacka varandra för ett mycket gott samarbete längs hela utbildningstiden.

Arbetsfördelning

Uppsatsen är till största del skriven tillsammans. I kapitel 2 och 3 delades arbetet till viss del upp för att vara så tidseffektivt som möjligt. Frida hade huvudansvar för texterna under 2.3 och 3.3, och Emelie hade huvudansvar för texterna under 3.2 och 3.4. Samtliga intervjuer är genomförda tillsammans, men transkriberingen delades upp. Övriga delar av arbetet är skrivna tillsammans. Längs vägen har vi genomgående bollat tankar och idéer, reflekterat och diskuterat.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.2 Syfte och frågeställningar ... 2

1.3 Vem får delta i Krami? ... 2

1.4 Disposition ... 3

2 Tidigare forskning ... 4

2.1 Före detta kriminellas behov av vägledning ... 4

2.2 Forskning om arbetsprogram ... 5

2.3 Karriärutveckling hos en marginaliserad grupp ... 7

2.4 Sammanfattning ... 8

3 Teori ... 9

3.2 Värderingsbaserad teori ... 9

3.3 Social cognitive career theory (SCCT) ... 10

3.4 Känsla av sammanhang (KASAM) ... 11

3.4 Cooling down/ pushing up ... 13

3.5 Sammanfattning ... 13

4 Metod ... 15

4.1 Metodval och metoddiskussion ... 15

4.2 Urval av undersökningsenheter ... 16

4.3 Datainsamling ... 17

4.5 Etiska ställningstaganden ... 18

5 Resultat ... 20

5.1 Möjligheter i vägen in på arbetsmarknaden ... 20

5.2 Begränsningar i vägen in på arbetsmarknaden ... 22

5.3 Tankar om återfall ... 25

5.4 Upplevelser och tankar av möjligheten att arbeta med före detta kriminellas värderingar ... 27

5.5 Sammanfattning ... 29

6 Analys ... 30

6.1 Möjligheter och begränsningar i vägen in på arbetsmarknaden ... 30

6.2 Möjligheten att arbeta med före detta kriminellas värderingar ... 32

6.3 Tankar om återfall ... 33 6.4 Slutsatser ... 34 7 Diskussion ... 35 7.1 Metoddiskussion ... 35 7.2 Teoridiskussion ... 36 7.3 Analysdiskussion ... 37

7.4 Förslag på vidare forskning ... 39

Referenslista ... 40

Bilaga 1 ... 44

Bilaga 2 ... 45

1

1 Inledning

“I all verksamhet värnar vi starkt om humaniteten och respekten för den enskildes integritet och rättssäkerhet, utan att kompromissa i fråga om samhällets säkerhet och trygghet” (Kriminalvården, 2016). Denna mening inleder Kriminalvårdens annons där de söker en studie- och yrkesvägledare. Det handlar alltså om att värna om respekten för individen utan att kompromissa med samhällets säkerhet. Vår tolkning är att man för att inte kompromissa med samhällets säkerhet, försöker få människor att inte begå brott. I detta fall innebär det således att förhindra att tidigare kriminella återfaller i brottslighet. Citatet ovan indikerar också, utifrån från vår tolkning, en rädsla för återfall eller kanske snarare en vilja att motverka återfall. Rädslan är befogad eftersom statistik från Brottsförebyggande rådet (2016) visar att 40 % återfaller i brott efter att ha varit frigivna i 3 år (se Bilaga 1).

Krami är en samverkan mellan Arbetsförmedlingen, Kriminalvården och kommun som tillsammans arbetar med att hjälpa före detta kriminella att få och behålla ett arbete (Krami, 2016a). År 2013 gjorde Kriminalvården en studie där man undersökte huruvida ett deltagande i Krami genererade i större andel sysselsättning och minskat återfall i brott (Kriminalvården 2013, 11). Resultatet visar att ett påbörjat kramideltgande år 2007-2008 ökade chansen att komma i sysselsättning med 42 % jämfört med ett icke deltagande. Risken att återfalla i brott för de kramideltagare som kom i sysselsättning var 33,3 % jämfört med 43,5 % av de som inte deltog (Kriminalvården 2013, 7).

Eftersom antalet som återfaller i brott är hela 40 % är det lätt att anta att det behövs göras mer i processen att få in de före detta kriminella på arbetsmarknaden (Kriminalvården, 2013; Laux et al. 2011; Thompson & Cummings, 2010).

Baserat på ovanstående vill vi nu undersöka vilka tankar personer som arbetar med målgruppen i Krami har om före detta kriminellas väg in på arbetsmarknaden. Studien är samhällsrelevant därför att: genom synliggörande av intervjupersonernas upplevelser och tankar, vill vi sprida kunskap till andra som på olika sätt kan tänkas komma i kontakt med före detta kriminella eller med personer som befinner sig i riskzonen för att begå brottslighet.

2

Genom att även sprida intervjupersonernas erfarenheter till personer som kommer i kontakt med unga i riskzonen, skulle man förhoppningsvis i ett tidigare skede kunna arbeta förebyggande med värderingar.

1.2 Syfte och frågeställningar

Vårt syfte är att undersöka hur anställda i Krami ser på sitt arbete med att värna om före detta kriminellas respekt och integritet i individernas process in på arbetsmarknaden och i att undvika återfall.

 Hur ser intervjupersonerna på de före detta kriminellas möjligheter kontra begränsningar i deras väg in på arbetsmarknaden?

 Hur ser intervjupersonerna på sina möjligheter att arbeta med de före detta kriminellas värderingar för att motverka återfall i brott?

1.3 Vem får delta i krami?

Krami riktar sig till personer som är 18 år eller äldre och vill göra en förändring av livsstil vilket innebär att helt ta avstånd från kriminalitet och missbruk (Krami, 2016b).

I vår studie definierar vi en person som före detta kriminell från och med den dagen personen påbörjar att avtjäna sitt straff. I studien kommer vi benämna deltagarna i Krami som före detta kriminella, målgrupp och deltagare.

3

1.4 Disposition

I kapitel två redogör vi den tidigare forskning som är av relevans för studiens syfte. I kapitel tre presenteras teorier vilka vi analyserat vårt empiriska material genom. Kapitel fyra, metodkapitlet, inleds med metodval och metoddiskussion och följs av urval av undersökningsenheter, datainsamling, analysmetod och avslutas med etiska ställningstaganden. I kapitel fem presenterar vi vår tolkning av resultatet med hjälp av följande teman: möjligheter i vägen in på arbetsmarknaden; begränsningar i vägen in på arbetsmarknaden; tankar om återfall och slutligen; upplevelser och tankar av möjligheten att arbeta med före detta kriminella värderingar. Kapitel sex innehåller analysen av resultatet och uppsatsen avslutas med kapitel sju som innehåller en diskussion.

4

2 Tidigare forskning

I detta kapitel redovisas den forskning som vi anser vara relevant för vårt syfte och våra frågeställningar. Den tidigare forskning vi funnit under vår sökning har behandlat före detta kriminellas behov av vägledning, forskning om arbetsprogram samt karriärutveckling hos en marginaliserad grupp. Det är också utifrån dessa tre teman kapitlet är uppbyggt.

2.1 Före detta kriminellas behov av vägledning

Laux et al. (2011) har i sin studie avsett att undersöka karriärutveckling och det nuvarande samt tidigare behovet av karriärvägledning hos före detta kriminella mödrar. Metoder som används i studien är både kvantitativa och kvalitativa (Laux et al. 2011, 161). Frågor som behandlas är bland annat huruvida personerna i studien blivit nekade arbete på grund av deras kriminella bakgrund och om de innan sitt avtjänande av straff hade ett arbete. Resultatet pekar på ett behov av vägledning inför studier och yrken. Vägledaren kan också stötta klienten genom att exempelvis upplysa om och på vilket sätt straffet kan komma att påverka möjligheter på klientens arbetsmarknad (Laux et al. 2011, 169-170). Här ser vi en tydlig relevans för vår studie då vi avser undersöka intervjupersonernas upplevelse av de eventuella möjligheter och begränsningar som finns på arbetsmarknaden för före detta kriminella. Thompson och Cummings (2010) har gjort en forskningsöversikt med syfte att öka kunskap och medvetenhet om före detta kriminellas väg in på arbetsmarknaden genom att A) belysa några konsekvenser av att ha ett brottsregister; B) titta efter strategier som varit fördelaktiga när det gäller karriärutveckling; C) ge möjligheter att på ett bättre sätt inkludera ”denna grupp” i praktiken, forskningen och politiska initiativ (Thompson & Cummings 2010, 210). Resultatet visar bland annat A) att före detta kriminella utsätts för stigmatisering av såväl samhället i stort som framtida arbetsgivare, vilket då är en konsekvens av att ha ett

5

registrerat kriminellt förflutet (Thompson & Cummings 2010, 210); B) vikten av yrkesutbildning samt utbildning om hur arbetsmarknaden ser ut och fungerar innan frigivning (Thompson & Cummings 2010, 211); C) man kan inkludera denna grupp genom att till exempel uppmuntra dem att aktivt delta i samhällsorganisationer (Thompson & Cummings 2010, 213). Författarna konstaterar också en kunskapslucka där forskning som kopplar karriärteorier till före detta kriminella saknas (Thompson & Cummings 2010, 214). Mycket av det som framkommer i studien för att svara på fördelaktiga strategier är strategier som sker eller bör ske innan frigivning. Det som saknas här är dock strategier efter frigivning vilket gör vår studie relevant då vi avser att fokusera på just tiden efter frigivning.

2.2 Forskning om arbetsprogram

År 2013 gjorde Kriminalvården en studie med syftet att ta reda på om ett deltagande i Krami påverkar individens sysselsättning och återfall i brott. Man tittade även på vilka eventuella faktorer som i så fall kan vara bidragande om det är så att programmet visar sig ha effekt. Som forskningsmetod gjordes en jämförelse med hjälp av databaser med personer inskriva i Krami mellan 2007-2009. Gruppen var alla kriminalvårdsklienter där både män och kvinnor ingick i studien. Gruppen jämfördes sedan med en så kallad jämförelsegrupp. Denna grupp var personer inskrivna i Kriminalvården men ej Kramideltagare (Kriminalvården 2013, 11-12). Resultatet av studien visar bland annat att de som påbörjat sitt kramideltagande år 2007-2008 hade 42 % högre sannolikhet att komma i sysselsättning än de som inte deltagit. Av de kramideltagare som kom ut i sysselsättning hamnade 33,3 % i brottsåterfall jämfört med 43,5 % i den matchade jämförelsegruppen. De faktorer som eventuellt kan ses som bidragande till resultatet skulle kunna förklaras med att de individer som fått lyckat resultat i programmet generellt sett varit yngre och i mindre utsträckning haft diagnoser inom hyperaktivitetssyndrom, samt haft en högre utbildningsnivå (Kriminalvården 2013, 7). Att individers utbildningsnivå påverkar brottsbenägenheten framkommer även i Crime and labor

6

I Kriminalvårdens studie (Kriminalvården, 2013) intresserar sig författarna för målgruppens resultat när det gäller sysselsättning. Här ser vi en möjlighet att bidra till den forskning som hittills genomförts då vårt fokus istället ligger på de som arbetar med att vägleda individerna och hur de ser på sitt arbete med målgruppen. Våra urvalsgrupper, angreppsmetoder och syften skiljer sig alltså åt, men våra ämnen ligger ändå varandra nära. Det som binder samman våra studier är vårt fokus på samma målgrupp, nämligen personer med bakgrund i kriminalitet och deras väg in på arbetsmarknaden.

En annan studie har undersökt huruvida ett projekt som gav före detta kriminella arbete blev en vändpunkt för individerna gällande kriminalitet. Det är viktigt att identifiera vändpunkter med tanke på den höga sannolikheten för återfall. Resultaten tyder på att arbete ökar distansen till brott och minskar på så sätt benägenheten till att återfalla i brott för de som är över 26 år (Uggen 2000, 542-543).

Visher, Winterfield & Coggeshall (2005) har gjort en meta-analys av åtta studier av arbetsprogram för före detta kriminella. Kravet på de undersökta studierna var att de skulle ha inkluderat en eller flera behandlingsgrupper och en eller flera jämförelsegrupper. Den primära frågeställningen är: vad är effekten av arbetsprogram för före detta kriminella när det gäller att återfalla i brott eller inte? (Visher, Winterfield & Coggeshall 2005, 297). Resultatet visar att det är viktigt att identifiera individernas behov för att effektivisera arbetsprogrammen och till detta behövs ytterligare forskning (Visher, Winterfield & Coggeshall 2005, 311), vilket Uggen (2000) tidigare gjort ett försök till. Målet för studierna är att identifiera vändpunkter och faktorer som effektiviserar arbetsprogrammen. Vi ser att detta är relevant för vårt syfte då våra intervjupersoner arbetar med ett arbetsprogram. Vi ser också en kunskapslucka i form av att ta reda på vad de som arbetar med målgruppen i arbetsprogrammet ser för möjligheter att arbeta med deltagarnas behov för att komma ut i arbete och på så sätt motverka återfall.

7

2.3 Karriärutveckling hos en marginaliserad grupp

Elisabeth Söderberg (2014) undersöker vad som främjar respektive hämmar karriärvalsprocessen hos personer med rörelsehinder (Söderberg 2014, 15). Författaren undersöker problemställningen utifrån intervjuer med målgruppen för att få fram individperspektiv och upplevelser hos intervjupersonerna (Söderberg 2014, 71). Teorier som författaren intresserar sig för är konstruktivistisk vägledning enligt Peavy, lågt värderade roller, upplevd självförmåga, inlärd hjälplöshet samt förändringens fyra rum. Begrepp som används är stigmatisering och KASAM (känsla av sammanhang).

Resultatet i studien visar på att de faktorer som till största del hämmar individerna i deras karriärvalsprocesser är överbeskydd från omgivningen i form av familj och samhälle då detta i sin tur påverkar tron på individens egen förmåga i negativ riktning (Söderberg 2014, 168). Studien är relevant för vårt syfte då den undersöker en marginaliserad grupp. Den är också relevant då vi ämnar undersöka hur personer, som arbetar med att få ut en marginaliserad grupp på arbetsmarknaden, upplever att målgruppen har för möjligheter och begränsningar. Vi ser vidare att det här är överförbart till vår studie då vi tänker att det kan finnas liknande tankar om och hos före detta kriminella. Beroende på hur våra intervjupersoner ser på målgruppen, tänker vi att det påverkar målgruppens syn på sig själva och därmed deras möjligheter in på arbetsmarknaden. Överbeskyddande av individen kan i vår studie översättas till att samhället överbeskyddar sig självt genom att exkludera före detta kriminella från vissa arbetsplatser.

Både avhandlingen och vår egen studie undersöker marginaliserade grupper i samhället, men med olika ämnen och ingångar. I avhandlingen (Söderberg, 2014) är det individerna i den marginaliserade gruppen som undersöks, medan vi istället intresserar oss för de personer som arbetar med den marginaliserade gruppen.

8

2.4 Sammanfattning

Vår problemställning behandlar det stora antalet återfall som finns bland före detta kriminella. Den tidigare forskning som vi presenterat i kapitlet är relevant för vår studie då den behandlar före detta kriminellas behov av vägledning, arbetsprogram samt karriärutveckling hos en marginaliserad grupp. Två av studierna tar upp behov av vägledning för före detta kriminella i deras väg in på arbetsmarknaden vilket är relevant för vårt syfte då vi avser undersöka hur personer som arbetar med vägledning av målgruppen ser på sina möjligheter att arbeta med det. Vidare framkommer i en av studierna att deltagande i arbetsprogram minskar risk för återfall med cirka 10 procentenheter. Studien är relevant för oss dels eftersom den studerar samma organisation som vi avser undersöka och dels undersöker liknande ämne. Dock avser vi att undersöka hur de som arbetar med att vägleda de före detta kriminella ser på sina möjligheter att göra detta. Avslutningsvis visar en studie hur en marginaliserad grupp påverkas i karriärvalsprocessen genom synen på sig själva och hur de blir sedda av omgivningen.

9

3 Teori

I detta kapitel presenteras de teorier och begrepp som använts för att inhämta och analysera det empiriska materialet. Inledningsvis presenteras Browns värderingsbaserade teori då den baseras på att värderingar är avgörande för karriärutveckling. Därefter introduceras Social Cognitive Career Theory (SCCT), där betoningen ligger på hur individer tenderar att upprepa beteenden som ger positiv förstärkning. Vidare görs en redogörelse för KASAM där individens känsla av sammanhang görs avgörande för en individs mående. Slutligen görs en definition av begreppen cooling down och pushing up. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av teorierna samt hur de kommer att användas.

3.2 Värderingsbaserad teori

Browns värderingsbaserade teori tar avstamp i både Supers och Rokeachs idéer och baseras på att en individs värderingar är avgörande för dennes beslutsfattande som rör karriären (Brown 1996, 338). Om målet är att till exempel bli accepterad av andra så kan målsättningen hjälpa en individ att röra sig i rätt riktning mot målet (Brown 2002, 470). Vi avser att använda oss av den värderingsbaserade teorin för att analysera hur intervjupersonerna ser på sina möjligheter att arbeta med de före detta kriminellas värderingar då vi lutar oss mot uppfattningen att värderingar är en central del i beslutsfattandet och därmed en central del i karriärutvecklingen. För personer som arbetar med vägledning av före detta kriminella är det, utifrån teorin, viktigt att hjälpa klienten synliggöra och förstå sina värderingar (Brown 1996, 339, 357) så att individerna kan berätta hur dessa påverkar dem och hur de rangordnar dessa (Brown 2002, 469). Viktigt att påpeka är att värderingar inte är det enda elementet i

10

beslutsfattandet men det mest dominerande (Brown 1996, 345). Värderingar kan definieras delvis av målsättning och motivation och kan förklara varför vissa individer väljer vissa yrken och är missnöjda med sina val, förklaringen kan då vara att valet inte stämmer överens med individernas värderingar och slutmål. Den värderingsbaserade teorin utgår från att unika värderingar kan uppstå i kulturella grupper, även om det finns individuella skillnader på värderingar inom gruppen (Brown 2002, 469).

Värderingar kan förändras. En av de påverkande faktorerna för värderingsförändringar är att det finns en konflikt mellan två kulturella grupper med olika värderingar. Den kan finnas en stark kulturell påverkan på en kultur från en annan och grupper som till exempel gäng kan sätta stor press på nya medlemmar att ge upp sina gamla värderingar och istället anta gruppens värderingar (Brown 2002, 471). Värderingar kan också användas för att förklara samspelet med kollegor på arbetsplatsen. Värderingar kopplat till arbete kan exempelvis vara pengar, prestation eller ansvar (Brown 2002, 470). Trycket på att som ny medarbetare leva upp till värderingarna på arbetsplatsen uppträder på ett mer känsligt och subtilt sätt än när det gäller gäng men är till lika en verkande faktor i det som kan resultera i att en individ antingen slutar på arbetsplatsen eller ändrar sina värderingar (Brown 2002, 471).

Extra relevant i relation till vårt syfte är hur värderingar kan skilja sig åt både mellan och inom kulturella grupper. Vi tänker följande: att leva i ett kriminellt sammanhang kan liknas med att befinna sig i en kulturell grupp medan att leva i ett icke-kriminellt sammanhang kan liknas vid att befinna sig i en annan kulturell grupp. Vidare tänker vi att värderingarna kan skilja sig mellan och inom de olika grupperna.

3.3 Social cognitive career theory (SCCT)

Teorin S/Social C/cocnitive C/career T/theory bygger på de kognitiva faktorer som påverkar våra studie- och karriärval. Enligt teorin om SCCT vill individer förstärka och upprepa de beteenden som ges positiv förstärkning. Om en individ befinner sig i ett sammanhang där hen får bekräftelse för sitt beteende eller agerande, kommer individen rimligtvis att återupprepa detta. Vi kommer använda detta genom uppfattningen att en individs omgivning

11

spelar stor roll för hens agerande, val och väljande samt för vad individen ser som möjligt eller inte möjligt i dennes handlingshorisont i hur man väljer att leva sitt liv och i olika studie- och karriärval längs vägen (Brown 2002, 272; Lent, Brown & Hackett, 1994). Inom SCCT finns tre samverkande delar vilka kan ses som avgörande för en individs karriärutveckling, dessa är självuppfattning, förväntade resultat samt personliga mål.

Själuppfattning (self-efficacy) handlar om individens självuppfattning gällande egen

förmåga, exempelvis huruvida man skulle klara av ett specifikt yrke eller en specifik utbildning. Uppfattningen är inte konstant utan kan utvecklas och förändras över tid beroende på kontext. Förväntade resultat (outcome expectations) är de förväntade resultat eller konsekvenser en individ har på sig själv genom de handlingar hen överväger att genomföra.

Personliga mål (goals) handlar om de personliga mål som en individ sätter upp hos sig själv.

Det kan vara ett beslut att påbörja ett specifikt handlande eller en strävan mot att påverka framtida resultat. Genom att individen definierar mål ger det personens handlingar mening (Lent, Brown & Hackett 1994, 82-85).

Vi, som författare, tänker att intervjupersonernas målgrupp, före detta kriminella, dels behöver positiv förstärkning under sin väg in på arbetsmarknaden, och dels när personen väl kommit i sysselsättning. Detta för att öka chanserna till att personen ska bli kvar och inte återfalla i brottslighet. Vi ser att teorin är applicerbar i vår studie då vi vill ta reda på hur personer som arbetar med målgruppen bland annat ser på individernas möjlighet kontra begränsningar på arbetsmarknaden och hur de ser på sina möjligheter i att försöka motverka brottsåterfall. Vi har valt att använda oss av begreppen självuppfattning, förväntade resultat samt personliga mål för att undersöka på vilket sätt intervjupersonerna ser att deltagarnas självuppfattning påverkar förväntade resultat och personliga mål och på så sätt möjliggör eller begränsar vägen in på arbetsmarknaden.

3.4 Känsla av sammanhang (KASAM)

Teorin känsla av sammanhang, förkortat KASAM, förklarar vad som avgör vad det är som gör att en individ rör sig mot hälsa på kontinuumet hälsa-ohälsa, det vill säga upplever

12

välbefinnande. Detta beror på till vilken grad en individ känner KASAM (Antonovsky 2005, 42). I vår analys har vi valt att se kontinuumet hälsa-ohälsa som det mer dikotomlika arbete-arbetslöshet, där arbetslöshet ökar risken för de före detta kriminella att återgå i kriminalitet.

Det finns tre centrala begrepp i teorin, vilka alla är djupt sammanflätade i varandra (Antonovsky 2005, 47) och behövs för att känna KASAM och därmed uppleva välbefinnande. Dessa är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vi har valt att använda samtliga tre begrepp för att analysera hur dessa möjliggör eller begränsar vägen till arbete enligt intervjupersonerna.

Begriplighet syftar på i vilken utsträckning man upplever stimuli som sammanhängande,

strukturerad och tydlig. En individ som upplever hög känsla av begriplighet känner att framtida stimuli är förutsägbara eller att oförutsedda stimuli går att göra begripliga när de kommer (Antonovsky 2005, 44).

Med hanterbarhet menas i vilken utsträckning man upplever att de resurser som krävs för att man ska möta dessa stimuli finns till ens förfogande. Det kan vara resurser hos sig själv eller andra. Det kan till exempel vara att man känner att läkare finns till för att hjälpa mig och att denne går att lita på. Om en individ besitter hög känsla av hanterbarhet minskar sannolikheten att man känner sig som ett offer (Antonovsky 2005, 45).

Den tredje komponenten, meningsfullhet, avser i vilken utsträckning man känner att saker i livet betyder något känslomässigt för en och är värda tid och engagemang (Antonovsky 2005, 45-46).

Vi avser använda oss av de tre begreppen för att analysera huruvida intervjupersonerna upplever att en stark känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet hos deltagarna kan skapa möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Vi utgår också, i vår analys, från att personer med stark KASAM har större förmåga att hantera hinder och svårigheter som man ställs för i livet(Antonovsky 2005, 202).

13

3.4 Cooling down/ pushing up

Dessa två begrepp syftar till att exempelvis en vägledare tonar ner (cooling down) eller

framhåller (pushing up) en sökandes idéer genom att föra samtalet i den riktning som

vägledaren själv tycker är passande för individen. Utifrån begreppen vill vi analysera på vilket sätt intervjupersonerna använder sig av cooling down eller pushing up för, vad intervjupersonen upplever är att, öka deltagarnas möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Forskning visar på att vägledande yrkesgrupper såsom studie- och yrkesvägledare, föreståndare, rekryterare, polis, arbetsförmedlare eller socialsekreterare (definieras av Söderberg (2014, 57) som grindvakter) ursäktar sitt handlande genom att säga att de vill ”skydda” den sökande från besvikelse (Sawyer 2006, 196).

3.5 Sammanfattning

Med hjälp av den värderingsbaserade teorin vill vi analysera hur intervjupersonerna ser på sina möjligheter att arbeta med deltagarnas värderingar för att minska risken för återfall. Den värderingsbaserade teorin ger oss en grund i hur värderingar avgör de karriärvägar vi tar och hur värderingar kan skilja mellan olika kulturella grupper samt förändras över tid. Det är en intressant förklaringsmodell med tanke på de före detta kriminellas väg in på arbetsmarknaden då det i många fall gäller att ändra en hel livsstil och därmed också ändra sina värderingar för att passa in i den icke-kriminella världen.

För att ta reda på hur intervjupersonerna ser på de före detta kriminellas möjligheter och begränsningar på arbetsmarknaden analyserar vi vårt empiriska material genom SCCT, KASAM samt cooling down och pushing up. SCCT kan öka förståelsen för varför en individ väljer att bete sig på ett visst sätt som en följd av den bekräftelse hen får. Då personens omgivning, enligt SCCT, spelar stor roll för hens agerande kan självuppfattning, förväntade resultat och personliga mål användas för att analysera på vilket sätt intervjupersonerna ser att

14

deltagarnas självuppfattning påverkar förväntade resultat och personliga mål. Genom KASAM avser vi analysera på vilket sätt intervjupersonerna upplever att känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet och på så sätt möjliggör eller begränsar vägen in på arbetsmarknaden. När det gäller hur intervjupersonerna ser på de före detta kriminellas möjligheter och begränsningar i vägen in på arbetsmarknaden används begreppen cooling down och pushing up för att analysera hur intervjupersonerna förhåller sig till dessa möjligheter och begränsningar.

15

4 Metod

Här beskriver vi och diskuterar vårt val av forskningsmetod. Kapitlet inleds med metodval och därefter presenteras urval, datainsamling, analysmetod och avslutas med de etiska ställningsantaganden vi använt oss av i vårt arbete.

4.1 Metodval och metoddiskussion

Det är vad som ska undersökas som bestämmer viken metod som är lämplig att använda för att utföra forskningen (Kvale & Brinkmann 2014, 364). När forskaren vill förstå världen ur intervjupersonernas perspektiv används en kvalitativ metod (Kvale & Brinkmann 2014, 17). Då vårt syfte är att undersöka och förstå de före detta kriminellas väg in på arbetsmarknaden utifrån våra intervjupersoners perspektiv ser vi det som motiverat att använda en kvalitativ metod. Vi ser det som ändamålsriktigt med tanke på vårt problemområde och våra frågeställningar där vi ämnar undersöka intervjupersonernas syn på sitt arbete. Det är alltså upplevelser och tankar vi är ute efter och inte hur de arbetar.

Då vi valt en kvalitativ metod där vi gjort intervjuer med åtta personer kan vi inte dra generella slutsatser från vårt registrerade empiriska material. Detta är en vanlig kritik mot kvalitativ intervjuforskning. Vi har inte för avsikt att generalisera utan förhåller oss till kunskapen som beroende av dess sammanhang (Kvale & Brinkmann 2014, 310). Det hade kanske varit intressant att kunna generalisera men då hade vi behövt formulera syfte och frågeställningar på ett annat sätt. Undersökningen blir av den art att vi i forskningsfrågorna har valt att fokusera på våra intervjupersoners syn och upplevelser för att tolka, resonera kring och dra rimliga slutsatser genom teorier så att de gäller fler än våra intervjupersoner.

16

4.2 Urval av undersökningsenheter

Vi har intervjuat åtta personer från två olika kommuner som vi valt ut genom snöbollsmetod och godtyckligt urval. Snöbollsmetod innebär att forskaren kontaktar personer som hen tror kan ha goda kunskaper inom ämnet. De kontaktade personerna lämnar i sin tur ut information om andra personer som kan vara lämpliga för undersökningen (Larsen 2009, 78). Vi tog kontakt med personer i våra nätverk som gav oss tips om personer inom olika organisationer som kunde vara lämpliga för studien. Efter det valde vi ut de slutliga intervjupersonerna genom ett godtyckligt urval där vi tog hänsyn till aspekter såsom geografiskt läge samt vilka arbetsuppgifter personerna hade (Larsen 2009, 77). Gällande faktorer som exempelvis kön, ålder, etnicitet och utbildning la vi inte någon vikt vid det, utan avgränsade oss till att personerna skulle arbeta i organisationen Krami med liknande arbetsuppgifter då vi ansåg att detta var det viktiga gentemot vårt syfte och våra frågeställningar.

Nedan presenteras vilka arbetsgivare de olika intervjupersonerna hade, samt vilken kommun (A eller B) de representerar.

Kommun A: Christina, Arbetsförmedlingen Sonja, Arbetsförmedlingen Daniela, Kommunen Mila, Kommunen Bianca, Kriminalvården Lily, Kriminalvården Kommun B: Frank, Arbetsförmedlingen Simon, Kommunen

17

4.3 Datainsamling

Det empiriska materialet har samlats in genom halvstrukturerade livsvärldsintervjuer vilka utgår från en tematiskt upplagd intervjuguide (Kvale & Brinkmann 2014, 45). Livsvärldsintervjun är inspirerad av fenomenologin och försöker förstå teman ur intervjupersonernas levda värld ur dennes eget perspektiv (Kvale & Brinkmann 2014, 45).

Vidare har vi, före att svara på våra frågeställningar, utgått från vårt teoretiska angreppssätt när vi konstruerat (förslag till) intervjufrågor.

För att uppnå validitet gäller det, inom samhällsvetenskapen att man verkligen har undersökt det man vill undersöka och vidare avgörs validiteten av hur forskningsfrågorna är ställda (Thurén 2007, 26, Kvale & Brinkmann 2014, 296, 301). Vi bedömer tillförlitligheten i vår studie genom validitet som god då vi har undersökt det vi faktiskt ämnat att undersöka. Vi har också försökt förhålla oss till validitet i hela forskningsprocessen, till exempel under planeringen av datainsamlingen där vi aktivt arbetat med vår intervjuguide för att den ska vara så relevant som möjligt för studiens syfte och teoretiska angreppssätt (Kvale & Brinkmann 2014, 297).

Reliabilitet anknyter sig till huruvida intervjupersonerna kommer ge olika svar till olika intervjuare och om samma resultat kan uppnås kopplat till frågan vid annan tid och av annan forskare (Kvale & Brinkmann 2014, 295). För att öka studiens reliabilitet har vi båda deltagit i samtliga intervjuer. Efter intervjuerna kodade vi materialet var för sig, för att sedan kombinera dessa tillsammans (Kvale & Brinkmann 2014, 246, 295). Dock är vi medvetna om att vi som författare och även våra intervjupersoner har en viss snedvridenhet i vårt sätt att uttala eller tolka informationen och kunskapen. Intervjupersonerna representerar till exempel i någon mån inte bara sig själva utan också sin arbetsplats vilket sannolikt påverkar det empiriska materialet.

18

4.4 Analysmetod

I analysen har vi använt oss av innehållsanalys där vi först transkriberat intervjuerna och sedan kodat texterna (Larsen 2009, 101-102). Vi har använt oss av både begreppsstyrd kodning utifrån vår teoretiska ansats och datastyrd kodning där vi utvecklat kodningen genom vår tolkning av den kunskap som producerats i intervjun (Kvale & Brinkmann 2014, 242). Kodning av det empiriska materialet reducerar texten (Kvale & Brinkmann 2014, 243) vilket har lett till en datareduktion där vi eliminerat data som ligger utanför vårt syfte och våra frågeställningar (Larsen 2009, 98).

I vår analys av det empiriska materialet har vi förhållit oss till reflexiv objektivitet. Då intervjupersonernas uttalanden har skapats tillsammans med oss intervjuare genom första- och andrafrågor (Kvale & Brinkmann 2014, 233) kan inte studien bli helt objektiv. Det vi kan sträva efter är ”objektivitet i förhållande till subjektiviteten” (Kvale & Brinkmann 2014, 292), alltså att vara medvetna om att vi analyserar materialet som subjekt med egna fördomar och reflektera över hur vi medverkar i att frambringa kunskapen (Kvale & Brinkmann 2014, 292). De data vi registrerat har också formats från en teoretisk utgångspunkt, det finns alltså inga neutrala data i studien, vilket vi förhållit oss aktivt till genom att medvetet utgå från vår teoretiska utgångspunkt i såväl planeringen av intervjuerna som under och efter intervjuerna (Thomassen 2007, 87).

4.5 Etiska ställningstaganden

I behandlingen av data som framkommit genom våra intervjupersoner har vi utgått ifrån Vetenskapsrådets fyra Forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet 2002, 6-14). Inför studien har vi informerat intervjupersonerna om undersökningens syfte och att de när som helst har rätt att avbryta sin medverkan. I studien har vi använt oss av fingerade namn och förvarat det material som vi fått fram på ett säkert sätt. Intervjupersonerna är även

19

informerade om att uppgifterna behandlas konfidentiellt. Inhämtad data används endast i den här undersökningen och har efteråt raderats. Detta för att säkerställa våra intervjupersoners anonymitet.

Inför intervjutillfällena skickade vi i ut missivbrev för att informera om att uppgifterna skulle komma att behandlas konfidentiellt och att intervjupersonerna hade rätt att när som helst avbryta sin medverkan (Se Bilaga 2). För att öka anonymiteten använde vi oss av en slumpmässig namngenerator för att anonymisera namnen (Babyhjälp, 2016).

Söderberg (2014, 80-81) lägger fokus på och talar om det komplexa i att forska om marginaliserade grupper, vilket är något vi även tampats med i vår studie. Genom att belysa en viss grupp blir vi själva medskapare till gruppens utanförskap och underordning. Skillnaden är att Söderberg forskar om och genomför intervjuer med en marginaliserad grupp medan vi genomför intervjuer med personer vilka arbetar med en marginaliserad grupp. Med detta inte sagt att vi inte reproducerar ett vi-och-dom, det kanske snarare blir ännu starkare eftersom ingen i intervjusituationen tillhör den marginaliserade gruppen i fråga. Vi vill som författare inte bidra till ett ökat utanförskap, men å andra sidan kan grupperna behöva belysas för att ha en möjlighet att bli mer normaliserade och få ökad acceptans i samhället. I vår studie gör vi det genom att belysa intervjupersonernas tankar och upplevelser av sitt arbete med före detta kriminellas väg in på arbetsmarknaden.

20

5 Resultat

I detta kapitel redovisar vi vårt resultat utifrån fyra teman vilka är: möjligheter i vägen in på arbetsmarknaden; begränsningar i vägen in på arbetsmarknaden; upplevelser och tankar av möjligheten att arbeta med före detta kriminellas värderingar samt tankar om återfall.

Av resultatet framkommer bland annat att intervjupersonerna ser att det finns en begränsning i att finnas med i belastningsregistret men att alla individer har rätt till en andra chans, samt att vägen in i arbetsmarknaden går snabbast via praktik. Något som genomsyrade intervjuerna var intervjupersonernas tro och hopp på varje individs förmåga i deras resa in på arbetsmarknaden.

I blockcitaten använder vi oss av hakparenteser när vi vill utelämna känsliga eller irrelevanta delar, eller tillägga/förklara något.

5.1 Möjligheter i vägen in på arbetsmarknaden

Av intervjuerna gällande målgruppens möjligheter i deras väg in på arbetsmarknaden framkommer bland annat att intervjupersonerna uttrycker att: det finns överförbara kompetenser från individernas bakgrund som de kan dra nytta av; det finns begränsningar som kan användas som möjligheter samt att det är viktigt att vara “här och nu” i arbetet med deltagarna.

Intervjupersonerna är av åsikten att de före detta kriminella, i teorin, har samma möjligheter som alla andra att söka arbete. Samtidigt berättar intervjupersonerna att deltagarnas största möjligheter till att få arbete går genom praktik. Så här säger Frank:

21

Vi hade några som ville fixa det själva, att söka jobb, fast som var inskrivna hos oss. Och det gjorde de i tre månader, de kom ingenstans. De sökte bemanningsföretag, de sökte annat, fick inte en intervju. Inte en chans. Då började de inse att de kanske måste ut på praktik. De vill inte ge arbetsgivaren gratis arbetskraft säger de. Men de insåg att det är det som är deras chans att komma ut.

Här är ett exempel på hur deltagarna haft möjlighet att fritt söka arbete på egen hand men där deltagarna så småningom kommit till insikt om att de reella möjligheterna till arbete går genom praktik.

Lilly och Mila talar om möjligheter i form av överförbara kompetenser som målgruppen har med sig från sin bakgrund. De menar att deltagarna i och med sin kriminella bakgrund, har behövt utveckla vissa färdigheter för att klara sig i den världen. Mila menar att deltagarnas tid som kriminella inte är bortkastad och Lilly reflekterar här över deltagarnas överförbara förmågor:

De kan ha väldigt gott självförtroende i att sälja droger. Och det ska man inte underskatta vad man lär sig av det heller. Alla kontakter, nätverk och att hålla sina kunder nöjda.

När det gäller att skapa möjligheter för de före detta kriminella i deras väg in på arbetsmarknaden talar Bianca och Lilly om vikten att bemöta individerna ”här ifrån och framåt”, och inte blicka bakåt. Lilly påpekar å ena sidan värdet av att arbeta med styrkorna och inte leta efter problem. Å andra sidan säger Frank att man inte bara kan blicka framåt utan att det finns vissa konkreta problem som behöver lösas först.

Intervjupersonerna beskriver svårigheter med att finnas med i belastningsregistret. Bianca och Christina framhäver dock att denna svårighet också kan bli en möjlighet, och ett alternativt sätt att ta sig in på arbetsmarknaden.

Men samtidigt så många gånger när en av killarna blir anställd hos en arbetsgivare så är ju det med stöd från arbetsförmedlingen, alltså ekonomiskt stöd. (Ur intervju med Christina)

Här säger Christina att möjligheten blir att individen ”tack vare” sin bakgrund kan få en hjälp på traven i sin väg in på arbetsmarknaden genom att arbetsgivaren får så kallat

22

ekonomiskt stöd. Sonja funderar också kring ämnet och säger att kriminalitet inte längre ger ekonomiskt stöd från arbetsförmedlingen vilket hon ser som ett bakslag.

5.2 Begränsningar i vägen in på arbetsmarknaden

I intervjuerna gällande vilka eventuella begränsningar som målgruppen har på arbetsmarknaden framkommer att intervjupersonerna menar att de behöver arbeta med: målgruppens osäkerhet kring deras luckor i sina CV:n, konsekvenserna av att finnas med i belastningsregistret samt fundera kring hur de hanterar individernas neuropsykiatriska svårigheter för att motverka återfall.

Gemensamt för intervjupersonerna är deras tankar om hur avsaknaden av meriter i deltagarnas CV:n är begränsande i deras väg in på arbetsmarknaden. Flera av intervjupersonerna talar till exempel om nackdelen med att ha en lucka i sitt CV, att man saknar en dokumenterad sysselsättning under en viss period. Mila uttrycker sig enligt följande:

Det är ju framförallt bakgrunden […] För det är många arbetsgivare som bara går på det. Som blir avskräckta när det är någon som inte jobbat på flera år.

Frank säger något liknande och berättar att konkurrensen ställer till det och att en individ som då har en stor lucka i sitt CV därmed inte har en chans på arbetsmarknaden gentemot andra sökande. Christina talar om hur de som är lite äldre och varit tungt kriminellt belastade ofta känner en osäkerhet kring luckor i CV:t och mindre tilltro till sig själva:

Många av de hade det och de var ju strax över 30. Och det är ju inte så gammalt och de hade ju också levt det här livet mycket längre och kände väl också kanske att deras resa att komma tillbaka till Svensson-livet… ja inte ens komma tillbaka, komma in i Svensson-livet, det var ganska mycket mer tungrott. […] Det var mycket mer liksom ”nej jag har inget att skriva på mitt CV”. Då fick vi ju jobba ännu mer med motivationen, så de killarna hade väl inte någon supertilltro till sig själva.

23

Christina uttrycker här att det är viktigt att arbeta motiverande för att inte deltagarna ska känna hopplöshetskänslor när de ska skriva eller har skrivit sitt CV. Även Daniela talar om att det finns en osäkerhet hos individerna kring CV:t. Bianca säger att osäkerhet också kan komma som en följd av att känna skam. Biancas berättar att skammen kan vara ett hinder då det kan göra att individerna gör sämre ifrån sig. Såhär reflekterar hon över hur hennes möjligheter är att arbeta med deltagarnas känsla av skam:

Att man tror att varje människa kan förändras, och att det finns möjligheter för alla [...] Och att man är medveten om att man kan göra andra val, stärker ju självkänslan. Att jag inte är ett offer för omständigheter, jag är inte vind för våg. Jag kan faktiskt fatta andra beslut. [...] Då har man ju mer makten över sitt liv också. Och då kan man ju, det blir självstärkande i sig. (Ur intervju med Bianca)

Daniela talar om hur deltagarna ibland begränsar sig själva genom sitt sätt att tänka om arbete. Hon säger:

Jag tänker att det är erfarenhetsmässigt, att det är mycket i sig själva. Jag kan nog inte riktigt svara på det, men tankemönstret, att man tänker tillbaka på hur det har gått tidigare. Tänker tillbaka på misslyckande. Inte blivit accepterade av någon anledning. Kanske att man har fått en anställning och sedan har arbetsgivaren fått reda på att personen har ett register och då… fått gå.

En annan begränsande aspekt, som intervjupersonerna nämner, är konsekvenserna med belastningsregistret. De är av uppfattningen att det är lönlöst att söka arbeten genom bemanningsföretag då dessa sätter stopp om den sökande finns med i belastningsregistret, de har, enligt Frank, ”inte en chans”. Simon säger också att bemanningsföretag ofta är första steget in på arbetsmarknaden för många andra och Daniela säger så här:

Dels är det ju bemanningsföretagen som ofta är de som har mycket lager och logistik, det som de är intresserade av. Men själva branschen är inte stängd egentligen, utan det är mer bemanningsföretagen.

Här säger både Simon och Daniela att det blir dubbla konsekvenser. Det är bemanningsföretag som de är intresserade av och som ofta tar emot de som inte har så mycket erfarenheter vilket stämmer in på den här målgruppen. Men eftersom de finns med i

24

belastningsregistret blir det stopp där med. Lilly funderar kring varför det har blivit så vanligt med att begära utdrag ur belastningsregistret och hon tror att det handlar om att vilja skydda personer. Men frågan är vilka man skyddar för vidare säger hon, på tal om att individerna stoppas eftersom arbetsgivaren begär utdrag ur belastningsregistret, att ”det hindrar ju möjligheten att återkomma och ja, återintegreras i samhället”.

Något som Simon talar om mer än andra är hur neuropsykiatriska svårigheter kan vara begränsande. Han funderar kring hur vissa individer inte klarar av stora grupper eller stora rum, vilket det till exempel ofta är i skolan. Han uttrycker det som att skolan ofta är ”roten till det onda”, att det är den typ av miljö som ofta skapar stress. Lilly säger att hennes upplevelse är att våldsbrott ofta beror på någon form av aggressionsproblematik som kan komma till uttryck i stressade situationer. Vidare reflekterar hon över sina möjligheter att arbeta med detta och säger att det är viktigt att arbeta med individanpassat stöd. Simon säger också att stress kan vara en utlösande faktor för aggression:

De har social fobi att träffa människor, de har social fobi att åka buss. Och när de blir stressade vad blir det då? […] De tänder med en gång... det är en stressreaktion för dem.

Vidare funderar Simon på hur han kan hantera detta, hur hans möjligheter ser ut att undvika denna typ av situationer som dels begränsar individen och dels är en risksituation för återfall. Simon säger så här kring sina möjligheter att arbeta med denna typ av begränsningar:

Det är en för stor arbetsplats, det kommer och går, det är liv och rörelse. Det är för mycket intryck. Då är det bättre att han sitter ute i reservlagret med gamla Asta som går i pension. Det är en lugn och trygg miljö det är klart och tydligt. Det är vad vi kan hjälpa till med.

Enligt intervjupersonerna skulle alltså denna typ av begränsningar, om de inte arbetas aktivt med, kunna leda till återfall.

25

5.3 Tankar om återfall

I intervjuerna framkommer följande gällande intervjupersonernas uppfattningar om att försöka förhindra återfall hos de före detta kriminella: Vikten av att målgruppen aktivt lämnar sina gamla liv; kommer i sysselsättning samt att intervjupersonerna uttrycker att de upplever att det är svårt att i praktiken ge individerna rätt till en andra chans, när samhället samtidigt motarbetar genom att exempelvis ofta välja bort en person som har något med sig i belastningsregistret.

Bianca, Daniela, Frank, Simon och Sonja lyfter fram att det är väldigt viktigt att målgruppen lämnar sitt gamla liv och sina gamla nätverk bakom sig för att undvika återfall. Det är ofta svårt, men viktigt, att bryta sig loss ifrån sina gamla vänner. Dessutom säger Lilly att risken för återfall minskar genom arbete. Detta är också något Simon resonerar kring:

Och så är det glapp mellan utbetalningar från socialförsäkringssystem och du ska göra det och så har du inte fattat det där med papperna och då går du utan pengar. Då är det lätt hänt att du bara ringer ett samtal eller att någon frågar ”ska du med på en grej”. Ja, och så har du då försörjningen tryggad. Där måste vi också tänka hur vi jobbar med de bitarna.

Simon reflekterar här kring vikten av individens inkomst för att undvika återfall i brott. Mila talar om vikten av inkomst och sysselsättning som en betydande faktor för att undvika att hamna i återfall. Hon säger att om individen har saker att förlora såsom inkomst och sysselsättning, blir risken mindre att personen åter hamnar i brottslighet. Hon tror att det här kan vara anledningen till att många deltagare har bråttom och vill skynda sig ut i sysselsättning.

För att om jag inte får det nu så kanske jag imorgon tappar tålamodet och orkar kanske inte vänta längre. Men har jag väl fått det så kommer det hindra mig ifrån att bli frestad [till att begå en kriminell handling]. [...] ja som sagt då blir det ett större steg att gå bakåt än om det blir om man står still liksom.

26

Mila berättar vidare att hon upplever det som viktigt att synliggöra små förändringar som deltagarna inte ser själva. Hon säger att det är viktigt att lyfta fram deltagarnas framsteg, även om de ibland är väldigt små.

Lilly, Daniela, Sonja och Mila funderar kring det komplexa med att i praktiken ge individerna rätt till en andra chans, samtidigt som samtliga intervjupersoner är av åsikten att alla har rätt till en andra chans. En del deltagare vill in i sysselsättning som på ett eller annat sätt skulle kunna trigga brottsbenägenheten. Det här i form av att exempelvis befinna sig på arbetsplatser där det finns många personer med bakgrund i brottslighet. Christina säger såhär:

Det är ju inom vissa branscher att det är mycket skit helt enkelt så att det är ju något som vi tycker är superviktigt, att hitta nya kontakter [...] för man vill ju att personerna ska hamna i ett nytt sammanhang med bra arbetskamrater [...] där man kan få lite andra inputs kanske.

Lilly talar om samma komplexitet och betonar att det är onödigt att utsätta, både samhället men också den enskilde individen för något som hen inte mår bra av:

Ja men säg att någon som är dömd för grovt våldsbrott [...] kanske dömd till försök till mord med en kniv och såhär… jobbar i ett kök där det finns massa knivar. Alltså så, har vi ett ansvar i det?

Lilly resonerar vidare om sitt ansvar, och säger att hon upplever det som viktigt att arbetsgivarna är medvetna om individens bakgrund för att kunna fatta väl underbyggda beslut när det gäller att anställa eller inte.

27

5.4 Upplevelser och tankar av möjligheten att arbeta med

före detta kriminellas värderingar

Intervjuerna gav en bild av att värderingar är en central del i processen för individerna att lämna det gamla bakom sig och ta sig in på arbetsmarknaden. Det framkom också vilka möjligheter som intervjupersonerna upplever sig ha att hantera denna övergång genom att arbeta med samhällskunskap.

Frank ser på möjligheten i att arbeta med individernas värderingar genom att diskutera samhällsfrågor, exempelvis vad det innebär att betala skatt eller vad de olika partierna står för:

Det vi pratar mycket om här är att man måste ta ansvar för samhället, det svenska samhället. Och det här med att arbeta och lägga skatt och så [...] Jag kan inte påverka åt ett visst håll, Socialdemokraterna eller Moderaterna exempelvis, utan vi pratar om allting då och så får de sedan se vad de tycker. Och det är ganska kul, för i gruppen pratar de ganska mycket om det och blir då stärkta i att Sverigedemokraterna kanske inte är det rätta politiskt, utan det kanske är Miljöpartiet eller Socialdemokraterna som passar istället, som har en annan syn på det här med att bygga Sverige.

Simon talar i samma banor och säger exempelvis såhär om att påverka individernas värderingar när de pratar om varför man betalar skatt:

Men vad vi kan förmedla är då sättet man förväntas, enligt sociala normer, att bete sig. Det är okej att vara oense men det är också en fördel att kunna motivera många saker [...] Dom själva tycker… “Vi ska inte ge pengar till sådana och sådana och sådana”, samtidigt som, om inte de där andra sådana och sådana hade varit med och betalat skatt så hade inte du fått den här chansen.

Simon säger att han tänker sig ha möjligheten att påverka värderingar genom att informera deltagarna om hur samhället fungerar. Att informera deltagarna om hur samhället är uppbyggt samt vilka rättigheter och skyldigheter man har, verkar vara något som

28

intervjupersonerna tycker är en viktig del av processen i att arbeta med förändringar av deltagarnas livsstil och värderingar i deras väg in på arbetsmarknaden.

Ett annat sätt att påverka deltagarnas värderingar ser vi görs genom de olika obligatoriska studiebesök som genomförs. Frank och Christina berättar att de exempelvis går till stadens bibliotek som ett led i att lära deltagarna om samhället och vad det har att erbjuda. Att ett bibliotek är gratis att gå till och att det finns till för alla, även deltagarna, är något som ofta kommer som en överraskning. Intervjupersonerna ser aktiviteten som en del i att ge deltagarna chans att upptäcka nya sammanhang att vistas i. Christina säger:

Vi åker till stadsbiblioteket för att visa “vad kan man ta del av på ett bibliotek? Jaha, gratis lånekort. Man kan gå dit och sitta och läsa en bok. Ah men det är trevligt”. Liksom så… Att det finns till för alla och så…

Simon och Bianca berättar att många av deltagarna kommer från hem där det har funnits missbruk, kriminalitet och kanske brist på förståelse av sambandet mellan agerande och konsekvenser som har med kriminalitet och missbruk att göra. Simon verkar inte tycka att han har några direkta möjligheter att arbeta med detta då omställningen, som han uttrycker det, måste “ske hos individen och familjen själva”. Möjligheterna som han ser det är att visa på fördelarna att leva ett laglydigt liv eller som flera intervjupersoner uttrycker det ett “Svensson-liv”. Sonja uttrycker att hon upplever sig ha möjlighet att påverka sina deltagares inställning till kriminalitet. Hon lyfter en situation där en deltagare aktivt tagit avstånd från att genomföra en kriminell handling på grund av deltagandet i Krami:

Det var en kvinna som gick in i en affär och som tänkte stjäla en sak men som avstod på grund av kontraktet. Och då har vi ju verkligen nått fram där. [...] Vi har ingen aning om hon kanske gör något annat i kriminalitet, men hon tänker ändå tanken. Sedan om hon bara säger det framför oss det vet jag inte, men jag tror faktiskt inte det.

Här menar Sonja att hon har nått fram till deltagare och fått denne att göra ett annorlunda val och avstå från kriminalitet i en specifiksituation.

29

5.5 Sammanfattning

Att det innebär en begränsning att finnas med i belastningsregistret är alla intervjuade överens om. Två av intervjupersonerna uttrycker vidare att det finns förmågor deltagarna har från sin kriminella bakgrund som går att överföra till arbetslivet. Två andra intervjupersoner säger också att belastningsregistret kan öppna nya dörrar då det kan ge anställning via ekonomiskt bidrag till arbetsgivare.

Luckor i CV:t är något som flera intervjupersoner säger sig uppleva som begränsande för deltagarna. Det är både begränsande i relation till arbetsgivare då de kan bli oroade av att det finns en odokumenterad lucka i meritförteckningen men det bidrar också till en osäkerhet hos individerna vilket begränsar dem och gör att de tappar tro och inte presterar lika bra. En av intervjupersonerna säger också att neuropsykiatriska svårigheter kan vara begränsande och här har denne möjlighet att hantera detta genom att vägleda deltagaren till en miljö som inte orsakar stress. Att undvika stress eller andra situationer som kan påverka brottsbenägenheten är något samtliga intervjupersoner ser som möjligt och viktigt.

När det gäller att motverka återfall genom att påverka deltagarnas värderingar finns uppfattningen att det är möjligt, men att det måste komma från individerna själva. Det kan, från intervjupersonernas sida, handla om att gå till biblioteket, att tala om fördelarna med att leva ett “Svensson-liv”, samt att diskutera politik eller samhällsfrågor över en kopp kaffe.

30

6 Analys

I analyskapitlet besvaras våra frågeställningar med hjälp av våra teoretiska utgångspunkter och vårt empiriska material. Under kapitel 6.1 besvaras vår första frågeställning. I kapitel 6.2 och 6.3 besvaras den andra frågeställningen.

Teorier som används är: Värderingsbaserad teori med begreppet värderingar; Social

cognitive career theory (SCCT) med begreppen självuppfattning, förväntade resultat och personliga mål samt Känsla av sammanhang (KASAM) med begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Utöver ovanstående har följande begrepp tillämpats: cooling down och pushing up.

6.1 Möjligheter och begränsningar i vägen in på

arbetsmarknaden

Daniela, Bianca och Christina uttrycker att det finns en osäkerhet och skam hos deltagarna inför deras bakgrund som kommer fram bland annat när de ska skriva CV och inser att de har stora luckor i sina CV:n. Detta kan analyseras genom begreppen självuppfattning, förväntade resultat, personliga mål och hanterbarhet. Teorin KASAM förklarar vad som behövs för att en individ ska må bra. Ett av de centrala begreppen i teorin är hanterbarhet (Antonovsky 2005, 45) och definierar till vilken grad en individ känner att resurser som finns i omgivningen står till ens förfogande. Dessa resurser kan till exempel vara samhälleliga resurser.

Individens självuppfattning gällande förmågan att få och behålla ett arbete är låg och intervjupersonerna ser att möjligheten för dem att hantera detta är att motivera deltagarna så

31

självuppfattningen förändras över tid. Intervjupersonerna ser alltså att självuppfattningen möjliggör eller begränsar deltagarnas väg in på arbetsmarknaden genom att: Deltagarnas förväntade resultat blir, som en konsekvens av den låga självuppfattningen, att de ska misslyckas. Detta uttrycker Daniela som att de “ser tillbaka på misslyckande” när de arbetar med sitt CV. Bianca säger att hennes förhållningssätt till deltagarna är viktigt. Hon måste enligt sig själv tro på att deltagarnas självuppfattning är föränderlig och ser en möjlighet att arbeta med individernas personliga mål. Hennes berättelse om kvinnan som övervägde att stjäla i en butik men som tog beslutet att inte göra det visar tydligt att individens nya mål gett individens handlingar en mening (Lent, Brown & Hackett 1994, 82-85). Berättelsen kan också tolkas som att en ökad självuppfattning kan ge ökad känsla av hanterbarhet.

Att belastningsregistret är begränsande är alla intervjupersoner överens om. Här handlar det om att hitta, som Bianca uttrycker det, “andra vägar” in på arbetsmarknaden, än de som är stängda. Med hjälp av begreppen cooling down och pushing up kan vi konstatera att intervjupersonerna använder sig av cooling down när det gäller arbetssökande genom vägar som är kraftigt begränsade, till exempel bemanningsföretag. Pushing up används när det gäller vägen till arbete genom praktik. Intervjupersonerna försöker påverka deltagarna till att inte söka sig till arbetsplatser där det finns många personer med liknande bakgrund, samt till arbeten som skulle kunna trigga återfall. Det blir här en cooling down-effekt. Simon använder sig av pushing up, både gentemot deltagare och arbetsgivare. Detta när det handlar om exempelvis neuropsykiatriska svårigheter som kan innebära att man underpresterar i en viss typ av miljö. Här använder sig Simon av pushing up för att få individen till sådana miljöer som han ser kan bidra till att individen ökar sina chanser att lyckas.

Att deltagarna får stöd i att leta efter och använda sig av överförbara kompetenser från det kriminella livet kan analyseras genom begreppet värderingar. En kompetens som till exempel Lilly och Mila tar upp är förmågan att hålla fast i kunder kopplat till drogförsäljning. Förmågan eller tillgången som individen har utvecklat i sitt kriminella liv skulle kunna översättas till att det är en värdering individen har. De överförbara kompetenser intervjupersonerna talar om är social kompetens och förmågan att ta ansvar. Att ta ansvar är värderingar som är kopplat till arbetsplatsen. De överförbara kompetenserna och värderingarna är värdefulla att ha med sig in i det icke-kriminella livet. Just ansvar kan ses som en viktig värdering när det kommer till samspelet med framtida kollegor och

32

arbetsgivare (Brown 2002, 470-471). Lilly och Mila berättar här om hur de upplever att deltagarna kan använda sin bakgrund som någonting positivt. Samtidigt säger Bianca och Lilly att det är viktigt att bemöta deltagarna ”här ifrån och framåt” och se till det positiva och inte till problemen.

6.2 Möjligheten att arbeta med före detta kriminellas

värderingar

De möjligheter som intervjupersonerna säger att de upplever sig ha med att arbeta med deltagarnas värderingar för att motverka återfall kan ses genom begreppen hanterbarhet (i vilken utsträckning en individ känner att samhälleliga resurser står till ens förfogande) och begriplighet (i vilken utsträckning en individ känner att stimuli är förutsägbara). Det kan också analyseras med hjälp av Browns teori om värderingar och framför allt förändring av värderingar (Brown 1996, 338).

Intervjupersonerna tycker det är viktigt att informera om varför man betalar skatt eller upplysa om varför det finns bibliotek, och synliggöra för deltagarna att de också har rätt att ta del av det. Det kan tolkas som att intervjupersonerna anser det vara viktigt att öka deltagarnas känsla av hanterbarhet och begriplighet. Om deltagarna känner hög känsla av hanterbarhet upplever de att biblioteket är en resurs som finns till för dem. Genom att känna till vilka resurser som finns att tillgå genom skattemedel skapar det i sin tur en ökad känsla av begriplighet för varför jag som individ bör bidra genom att betala skatt.

Simon och Christina berättar om hur de ser på möjligheten att påverka individernas värderingar genom att synliggöra för deltagarna vilka möjligheter samhället erbjuder, såsom gratis bibliotek och att betala skatt. När deltagarna fått insikt om att de själva får chans att delta i Krami för att andra betalat skatt förändras deras syn på skattesystemet. Aktiviteterna har gett en aha-upplevelse och skapat insikt om vad som är viktigt vilket har förändrat deras värderingar enligt intervjupersonerna. Brown talar om att olika värderingar finns i olika kulturella grupper, och att exempelvis gäng kan sätta press på nya medlemmar att lämna sina

33

gamla värderingar (Brown 2002, 471). Genom Simons och Christinas berättelser kan man se ett exempel på hur det kan finnas starka kulturella påverkningar från olika världar. Simon och Christinas uppfattning är att de före detta kriminella måste lämna sina gamla värderingar för att kunna ta steget in i det nya livet som icke-kriminell. För intervjupersonerna gäller att öka deltagarnas känsla av hanterbarhet för att deltagarna ska kunna förändra sina värderingar.

En sak som, enligt Christina, kan vara svårt för deltagarna att stå ut med är det förutsägbara i att gå till jobbet samma tid varje dag, komma hem, äta middag och sedan göra samma sak imorgon. I det kriminella livet kan det, enligt Christina, ha varit kickarna och det oförutsägbara som har varit drivkraften. Christinas uppfattning är att deltagarna behöver lära sig att uppskatta upplevelsen av omgivningen som begriplig för att orka stå ut med vardagen som icke-kriminell. Samtidigt som kickarna har varit drivkraften till att leva ett kriminellt liv enligt Christina så är åsikten från övriga intervjupersoner att drivkraften till att lämna det kriminella livet att de vill leva ett Svensson-liv vilket kan tolkas som ett liv som upplevs just

begripligt. Vi ser här en komplexitet. Å ena sidan vill deltagarna leva ett Svensson-liv där

stimuli upplevs som strukturerad och man känner hög känsla av begriplighet. Å andra sidan uppfattar intervjupersonerna att deltagarna har svårt att stå ut med ett liv som är enformigt, som ett Svensson-liv är i relation till hur många har levt sina liv tidigare.

6.3 Tankar om återfall

I teorin KASAM finns även begreppet meningsfullhet. Begreppet avser i vilken utsträckning en individ upplever att saker i livet betyder något känslomässigt för en och är värda tid och engagemang (Antonovsky 2005, 45-46). Milas berättelse om hur hon uppfattar att deltagarna är beroende av att ha något att förlora för att känna motivation att stanna kvar i sitt nya liv och inte återfalla i brott kan analyseras genom begreppet meningsfullhet. Deltagarna behöver känna meningsfullhet för att inte bli frestade att åter begå kriminella handlingar. Mila talar om vikten av att lyfta fram de små framsteg som deltagarna gör. Detta kan, utifrån vår teoretiska utgångspunkt i SCCT, analyseras som att intervjupersonerna tycker att de måste arbeta med att ge deltagarna positiv förstärkning. Positiv förstärkning är alltså, utifrån vår