Möjligheter och begränsningar med friluftsliv

Vid en första anblick framgick flera begränsande faktorer som lärarna upplevde påverka friluftslivsundervisningen. Framförallt var det geografiskt läge, tidsram, kollegialt samarbete och ekonomi som uppfattades begränsande. Via analysen så framkom det emellertid hur pass sammanhängande dessa faktorer var och varpå vissa påverkades starkt av andra. Resultaten

32

visade även på att begränsande faktorer även påverkade mängden friluftsliv som bedrevs och att det uppstod skillnader mellan klasser, program och skolor.

Med den ekonomiska aspekten som här även kopplades ihop med utrustning fanns det vissa skilda uppfattningar. I helhet kom dock ekonomin på tal från samtliga lärare men den verkade inte framställas som ett av de större problemen.

Ekonomi är ju också en stötesten men vill man så skulle jag ju kunna göra mycket mer inom mitt ämne med momentet friluftsliv men då räcker inte en timme (lärare 4).

Läraren nämner här att den ekonomiska aspekten är viktig men går raskt vidare till andra begränsande faktorer. Tidigare har han även nämnt att utrustning finns men att det gärna skulle finnas mer. Den generella bilden verkade vara att ekonomin och utrustningen sågs som en viktig faktor. De ansåg att det påverkade mängden friluftsliv där flera skulle vilja ha mer utrustning och budget men samtidigt ansågs de ha tillräckligt för att kunna genomföra undervisningen. Detta kan återigen förstås utifrån begreppet ordinärt friluftsliv där lärarna anser att de kan uppnå samma värden i närområden. Mer utrustning och pengar skulle alltså kunna utöka friluftslivet men det upplevdes inte som det större hindret.

Skolans geografiska position var en annan extern faktor som ofta kom på tal.

Ja skolan ligger ju i stan, det ligger väldigt mitt i och de är lite skog och tåg som går och det är stora bilvägar så det ligger inte helt optimalt så man måste ta sig därifrån och då tar det tid, en lektion som är en timme och en kvart försvinner ju väldigt snabbt om man behöver transportera sig (lärare 5).

Det intressanta i följande citat och andra liknande är att deltagarna började diskutera skolans position som ett problem men kom snabbt in på tidsaspekten. Citatet kan återigen ses i

förhållande till ett ordinärt friluftsliv. Skogsområden i närheten ansågs fungera utmärkt för att planera friluftsliv och enligt lärarna fanns det gott om sådana områden i en relativ närhet. Som tidigare beskrivits krävdes det dock mer tid än enstaka lektioner för att hinna ut dit.

Tidsaspekten var den återkommande problematiken som poängterades men den kopplades ofta ihop med kollegialt samarbete vilket ansågs starkt påverka lärarnas

tidsutrymme.

Det är väldigt många lärare som är stressade och upplever att de inte ska hinna med kursen men inte bara idrottslärare utan även andra lärare och att då komma som idrottslärare och säga att man skulle vilja ta deras lektion för jag ska förlänga min och göra en utflykt, det har blivit oerhört svårt, alla är så måna om att hinna med sina lektioner så då hinner man inte ge och ta (lärare 2).

33 Vi har ju bara idrott en gång i veckan de är ju 60 ibland 70 minuter i veckan. Om jag vill göra

något lite annorlunda då måste jag fråga någon annan lärare. Får jag sno din timma där eftersom jag vill sticka iväg och göra något. Men då är det ofta det kommer ikläm med andra ämnen som ”nej det är min mattelektion du kan inte få den” (lärare 4).

Som tidigare påvisats krävdes det mer än en lektion då lärarna ville komma ut till ett skogsområde och utöva ett friluftsliv som utpräglade naturupplevelsen. Lärarna betonar här att det då är avgörande hur väl det kollegiala samarbetet fungerar. Som citaten påvisar

upplever både de själva och kollegorna mycket stress vilket leder till att de inte lyckas få eller byta till sig extra lektioner. Lärare 1 var däremot ett undantag som inte beskrev tiden som en kraftig begränsning.

Nej det upplever jag inte som att det är ett problem, utan jag tycker det är lätt att planera utifrån mina lektioner och vi, det förutsätter ju att lärarna jobbar ihop med arbetslaget och att de är flexibla de här tema dagarna, att vi kan flytta på lite lektioner så vi kan ha friluftsdagar och det tycker jag har fungerat väldigt smidigt på den här skolan (lärare 1).

Att tiden inte blir begränsande för lärare 1 berodde främst på att hen upplevde att samarbetet inom arbetslaget fungerade väl där de skapade utrymme och flyttade på lektioner för att skapa längre friluftslivslektioner. Förutom tid visade det sig att kollegor och skolledning vara

väldigt viktigt för att även praktiskt kunna genomföra friluftsliv som var heldagar eller längre.

Ja tid, vilka som kan tänka sig att ställa upp på det här, alltså kollegor som tycker samma sak och har man en skolledare som kanske tycker att det här är viktigt då kanske han prioriterar och säger att det här är ok (lärare 3).

Som i citatet ovan så beskrev lärarna situationer där det kollegiala samarbetet inte bara var viktigt för att få tid till längre friluftslivslektioner. De menade på att friluftsdagar eller hajker även var logistiskt krävande och i många fall behövdes engagemang från arbetslaget och skolledning. Skolledningen framställdes som särskilt viktig för att skapa förutsättningar till både planering och genomförande. Som lärare 4 väldigt kort och kärnfullt beskriver det:

Och blir det motstånd så tappar man lusten (lärare 4).

Skolledningen och det kollegiala samarbetet visade sig vara avgörande för mängden friluftsliv som bedrevs. Lärare 3 gav exempel på ett ämnesöverskridande samarbete som upplevdes fungera väldigt bra och gav resultat för friluftslivet.

Då har vi löst det på så sätt att vi jobbar tematiskt och ämnesövergripande, att exempelvis historia så är det självklart att du kan vara ute i naturen för att se på nått ur ett historiskt perspektiv men

34 använda dig utav friluftslivstekniker och sådana saker så vi har ändå kunnat göra det relativt

mycket (lärare 3).

Genom att få till ett ämnesövergripande samarbete menade läraren att de fått möjlighet till att bedriva betydligt mer friluftslivsundervisning. Genom att andra lärare såg möjligheten i att undervisa sitt ämne i naturen skapades förutsättningar för både mer tid och praktisk hjälp till planering och genomförande av dagar som innehöll friluftsliv. Det kollegiala samarbetet visade sig dock svårt att få till på de flesta skolorna och verkade även bidra till variationen av mängden friluftsliv som bedrevs.

Begränsningar och inställningen till friluftsliv visade sig påverka en stor del av

undervisningen där mängden friluftsliv som bedrevs skilde sig markant mellan såväl klasser som program och skolor.

Här har vi ju den förutsättningen att vi jobbar ihop litegrann vilket gör att vi kan ha förutsättningar för kontinuitet men då om det är så att det bara är två lärare på programmet som verkligen driver det här att när vi är i samma klass och har undervisning då får den klassen, tråkigt för er som inte hade oss. Om det ska vara kontinuitet så ska det vara alla klasser som har samma förutsättningar (lärare 3).

Läraren beskriver här en situation där de fått till ett bra samarbete på deras program i skolan. Däremot så uppmärksammar hen andra program och klasser som inte lyckats genomföra ett liknande samarbete vilket lett till betydligt mindre friluftsliv för dem. Då samarbetet påverkar mängden friluftsliv som bedrivs så verkar det även uppstå skillnader mellan hur mycket friluftsliv eleverna får ta del av. Ett tydligt exempel är även från lärare 4 som genomför en vildmarkstur med två klasser. Skolledningen har bara gett tid och budget för att genomföra denna med två klasser vilket lett till en markant skillnad på utbudet av friluftsliv som de olika klasserna på programmet får ta del av. De klasserna som inte åker på vildmarksturen får då ingen lägre friluftslivstur vilket innebär en väldigt begränsad mängd friluftsliv i hela deras utbildning.

Lärare 2 beskriver även upplevelsen av att lärarens eget intresse väldigt starkt styr mängden friluftsliv som bedrivs.

Jag tror det finns dem som vill säga aha det står här vi ska idka friluftsliv men då lägger vi in lite matlagning ute, kanske göra upp eld och så kan vi säga check check så har vi gjort det för det står, och så finns det de som känner att vi måste bjuda eleverna på den här upplevelsen och det kan vara en annan grej (lärare 2).

35

Ovan citat visar på att lärare som inte har ett större intresse för friluftsliv lägger in ett minimum för vad som räknas som friluftsliv. Visserligen har kursplanen flera obligatoriska delar för friluftsliv men då det är väldigt tolkningsbart så kan vissa nöja sig med exempelvis matlagning utomhus för att anse att det täcker samtliga delar. Även lärare 3:s tidigare citat visar på att ju större intresse man har för friluftsliv desto mer jobbar man för att komma förbi de begränsande faktorerna. Förutom skillnader mellan program och klasser som flera lärare har påpekat så har det även visa sig vara en skillnad mellan mängden friluftsliv som bedrivs mellan skolorna. Bland de intervjuade lärarna från olika skolor i kommunen så har antalet friluftsdagar skilt sig från en till flera heldagar per läsår.

Sammantaget så kan man se att det finns flera faktorer som lärarna upplever påverka friluftslivsundervisningen. Kollegialt samarbete och skolledningen framstår här som den främsta utmaningen som påverkar lärarnas tidsutrymme och möjlighet att bedriva friluftsliv. Resultaten visade även på att begränsande faktorer tillsammans med personligt intresse även påverkade mängden friluftsliv som bedrevs. Detta ledde in sin tur till skillnader i mängden friluftsliv som bedrevs mellan klasser, program och skolor.