Möjligheter och hinder

Vi har inte kunnat undgå alla de debatter som förts i media kring skolan. På senare tid har det varit stora diskussioner där kritik riktats mot skolorna om att allt för många elever inte når målen på grund av att undervisningen inte är tillräckligt bra. Vi har fått en ny läroplan som ska vara mer tydlig när det gäller uppnåendemål, men vi har även fått en ny betygsskala. Enligt de olika rapporter vi tagit del av har vi kunnat se att problematiken kring elevers behov av särskilts stöd har ökat mycket på senare tid och att undervisningen varit mer exkluderande än inkluderande. Som tidigare nämnts kan begreppet en skola för alla tolkas på olika sätt vilket i sig kan vara ett problem men också att svårigheten har legat i att tolka den gamla läroplanen. Det känns positivt att hänsyn tagits till detta och att den nya läroplanen nu skall hjälpa till att förtydliga målsättningarna. Utifrån den nya läroplanen har vi kunnat se i vår studie att specialpedagogerna har stort fokus på att arbeta efter målsättningen en skola för alla, mer inkluderande på respektive skola, samt att de ser olika möjligheter med inkluderande arbetsätt som positivt.

Som vi tidigare nämnt så kan det finnas en risk med allt fokus på en skola för alla inte nödvändigtvis löser några problem med att alla elever tvunget ska vara i klassrummet om inte

framgår även av forskaren Haug (1998) som menar ”att risken är istället att inkludering blir detsamma som osynliggörande och avsaknad av individuell anpassning” (Haug 1998:17) För att undervisningen ska kunna anpassas till varje individs behov anser vi att det är viktig med kunskaper och förståelse hos lärarna om de olika svårigheter som elever kan ha vilket vi tidigare har nämnt som en möjlighet men även ett hinder.

Efter genomförandet av denna studie anser vi att lärarutbildningen inte ger tillräckliga kunskaper till de blivande lärarna som ska möta elever i behov av särskilt stöd i synnerhet inte om man ska arbeta inkluderande. Således menar vi att det är av stor vikt för oss som blivande lärare, som ska kunna anpassa undervisningen utifrån varje individs behov, att lärarutbildningen förser alla blivande lärare med tillräckliga kunskaper om barn i behov av särskilt stöd. Vi har fått en ökad medvetenhet om att hjälp utifrån kan vara aktuellt i de olika situationer som uppstår med elever i behov av särskilt stöd, där det specialpedagogiska stödet kan vara till stor hjälp för oss lärare. Då det framgår av specialpedagogerna att det stora ansvaret för undervisningen åligger läraren anser vi att det bör finnas tillräckligt många specialpedagoger på skolorna så att lärarna kan få den stöttning och handledning som de behöver.

Skolinspektionens granskningsrapport (2010) visar att inte alla skolor är bra på att anpassa undervisningen men även att skolorna kan sänka elevers behov av särskilt stöd genom att genomföra förändringar i organisationen. Vi anser att det är viktigt med att samarbetet fungerar mellan lärare och specialpedagog men även lärarna emellan i arbetslaget. Vad som mer måste fungerar för att vi ska uppnå en skola för alla, är att alla på skolan har samma mål. Vi anser att det är viktigt att det finns en tydlig organisation som sätter upp gemensamma målsättningar för arbetslaget, exempelvis sätta upp som krav att specialpedagogerna har handledning med de lärare som undervisar elever i behov av särskilt stöd. Detta tror vi är viktigt för att undvika brist på kunskap och förståelse.

6.3Arbetsmetoder och hjälpmedel

Specialpedagogerna nämner olika arbetsmetoder. En metod som vi fastnade för som har betydelse för elever som har dyslexi är användandet av det laborativa materialet i undervisningen. Eftersom det finns två olika undergrupper av dyslexi, auditiv och visuell dyslexi är det viktigt att eleverna får andra möjligheter till att både ta in och utrycka sina

kunskaper på. Våra funderingar kring tematiskt arbete utifrån de olika lärstilarna gjorde sig gällande. Vi anser att om vi nu ska arbeta inkluderande där alla elever ska vara delaktiga och utvecklas är det tematiska arbetet en metod som kan vara viktigt att arbeta med eftersom man med det utgår utifrån olika lärstilar. Genom detta anser vi att det ges förutsättningar för alla elever där acceptansen kan bli större för dess olikheter. Genom att eleverna får en chans att visa vad de kan samt att de kan visa detta på olika sätt. Detta är viktigt inte minst för elevers motivation och självförtroende men även för risken att misslyckas gång på gång. När det gäller det alternativa kompensatoriska hjälpmedel är även detta något som kan stärka elevers självförtroende, genom att undervisningen underlättas för eleverna. Däremot inser vi att, alla lärare har inte lika mycket datakunskaper som dagens elever har, vilket kan leda till att lärarna blundar för att ta in och presentera det tekniska materialet för eleverna vilket kan vara ett hinder i undervisningen. Andra hjälpmedel som kan underlätta för elever som har dyslexi är att läraren skannar in texter från läroböckerna till eleven, så att de får lägga in det i sina datorer och lyssna på det. Detta kräver att läraren har kunskaper i det tekniska materialet men det kan även upplevas som tidskrävande av läraren. Enligt specialpedagogerna finns det ganska så omfattande med underlättande material på skolorna men problemet är att det inte används av lärarna. Vi tror att det är viktigt med ständiga uppdateringar av vilken material som finns ute på marknaden, då det ständigt sker en utveckling i det IT-samhälle vi lever i. Genom denna studie har vi erhållit utökade kunskaper om dyslexi samt läs- och skrivsvårigheter. Vi har också blivit insatta i arbetssätt och olika hjälpmedel. Vi känner att vi har fått svar på vårt syfte och frågeställningar med studien och att den även gav oss inblick i hur specialpedagoger ser på och arbetar utifrån målsättningen – en skola för alla.

7 METODDISKUSSION

Då vi ansåg att de mest passande metoderna var observation och kvalitativa intervjuer valdes dessa två metoder utifrån syfte och frågeställning. Med en kvalitativ undersökning har vi kunnat få en djupare helhetsbild av specialpedagogernas kunskaper och erfarenheter då vi även har haft möjligheter till att ställa följdfrågor. Detta har lett till att svaren har kunnat förtydligas under intervjuns gång och missförstånd kunnat undvikas. Vi har även gjort en observation där vi kunnat se att denna har gått hand i hand med vad som sagts under intervjun av specialpedagogen och hur hon arbetar i praktiken. Vi är medvetna om att det var bara en specialpedagog som intervjuades på Bäckskolan men att observationen ökar tillförlitligheten i studien. När det gäller observation på Grenskolan kunde inte denna genomföras, men vi anser dock ändå att intervjuerna har varit så djupgående att vi har fått svar på våra frågeställningar och att detta ökar tillförlitligheten. Intervjuerna har spelats in och vi har kunnat reflektera över det analysera materialet i lugn och ro, genom att lyssna på det om och om igen, för att kunna tolka den på bästa möjliga sätt. Viktigt att belysa är att detta är enbart är en tolkning av specialpedagogernas subjektiva uppfattning av hur de arbetar. Vad som däremot hade varit av intresse att ta reda men på grund av tidsbrist inte kunde genomföras är lärarsynen men även elevsynen. Vi anser däremot att detta är något som man kan forska vidare på vilket kommer framgå i stycket nedan om fortsatt forskning.