När jag kommer in genom dörrarna på SoftCorpär det med en viss spänning jag
går fram till receptionen för att meddela att jag har kommit för att träffa David, projektledaren. Jag får visa legitimation, skrivs in i en liggare och får en bricka att fästa på skjortan. På brickan står det ”Besökare” och om jag skulle behålla brickan längre än den dag jag ska vara där skulle etiketten där datumet nu står, efter någon dag lysa rött, Invalid – ogiltig. Jag blir ombedd att sätta mig ner och vänta medan receptionisten ringer upp David för att meddela att jag kommit.
Medan jag sitter i receptionen och väntar funderar jag lite på om jag är tillräckligt förberedd, om bandspelaren fungerar, hur bra kontakt jag ska få och om jag är rätt klädd. Vad är det för klädkod på företaget? Jag vill inte sticka ut utan vill försöka få en bild av mig som en person som finns på ungefär samma nivå och som de kan få förtroende för. När David några minuter senare kommer ner till receptionen kommer han fram, tar i hand och presenterar sig. Han är klädd som jag, i bleka jeans, skjorta och tennisskor. Jag hade inte fel där i alla fall, tänkte jag.
Vi går mot dörren och han släpper in mig genom de låsta svängdörrarna. David går före mig genom huset, uppför några trappor och genom ytterligare några låsta dörrar. Vi fortsätter upp till hans rum och på vägen visar han lite av företagets lokaler och vi pratar lite om det arbete som företaget gör och vad det är för jobb som han har. På hans rum presenteras jag för hans assisterande projektledare och projektadministratören innan vi går till det rum som han bokat för vårt samtal.
–
med mina tidigare studier hade intervjuat ett antal projektledare där. Jag började därför med att försöka få tag på dem som jag då hade intervjuat men de hade nu fått nya arbetsuppgifter eller slutat inom SoftCorp. Jag kontaktade därför åter Johan, som är linjechef och den som hjälpte mig förra gången, och bad honom att hjälpa mig att komma i kontakt med några som nu arbetade som projektledare. Jag beskrev att jag ville träffa projektledare för att intervjua dem och för att senare eventuellt observera deras arbete. Sedan jag i grova drag presenterat den studie som jag planerade så lovade han att han skulle prata med ett par projektledare. Han sa att projektledarna arbetade i samma projekt och att han skulle be dem att kontakta mig och poängterade att han inte kunde lova att jag skulle få följa med och observera dem, det skulle de själva få avgöra, men han accepterade det hela utifrån företagets synvinkel.
När jag efter några dagar blev kontaktad av David berättade jag än en gång vad jag ville, att jag ville träffa honom för en intervju och samtidigt diskutera möjligheten att få observera honom under hans arbete. Han var försiktigt positiv så jag kände mig ganska lugn i och med att vi under samtalet bokade in tid för en första intervju och bestämde att vi då också skulle diskutera eventuella observationer.
–
David visar vägen vidare och på vägen till ett konferensrum passerar vi en vägg där ett stort pappersark med ett Gantt-schema är uppklistrat. ’Där är ett schema av projektet’, säger David. Konferensrummet har ett ovalt bord där det står en konferenstelefon mitt på bordet och hänger en White Board på ena kortväggen. Runt bordet står det ett knappt tiotal stolar och jag förstår att det är här de brukar hålla sina möten. David pekar på en av stolarna och medan han stänger dörren ber han mig att slå mig ner. Jag frågar om det går bra att jag spelar in vårt samtal och när han accepterar börjar jag att ställa upp bandspelare och mikrofon. Med bandspelaren på plats och när jag börjar spela in är samtalet lite trevande så jag ber honom första att berätta lite om vem han är och om företaget.
David berättar att han direkt efter avslutad utbildning till informatiker började arbeta som programmerare, eller designer, inom InnCorps organisation för ungefär fem år sedan. Med ledarerfarenhet från gruppbefälsutbildning under värnplikten började han redan efter ett knappt år att leda mindre projekt och olika produktionsteam. När han sedan fått erfarenhet från flera olika produkter inom projektet hade han en bra bakgrund för att börja som projektledare. När studien inleds har han haft denna position ungefär en månad. Detta har inneburit ganska mycket arbete, 46-50 timmar per vecka berättar han när han senare kontrollerat sin tidrapportering, men de långa arbetsdagarna har inte bara berott på att han är ny på jobbet. Det har också varit
problem med en leverans där en kund upptäckte ett fel som var komplicerat att lösa. Detta resulterade i mycket mer arbete både för David och för hans teammedlemmar. Han hoppas dock att han, när han kommit in i jobbet lite mer, ska kunna jobba mindre övertid och ägna mer tid åt sin sambo och sina två barn. Bland annat vill han fortsätta att vara tränare för sin sons fortbollslag vilket det har varit svårt att hinna med sedan han började som projektledare.
SoftCorp
När vi sitter vid bordet och pratar så ber jag David att berätta om företaget och han beskriver SoftCorp som en del av en internationell koncern med drygt 10 000 anställda. Av dessa arbetar drygt 100 personer vid SoftCorp, framförallt med produktion av mjukvara.
Branschens snabba utveckling ställer höga krav på de företag som vill delta i konkurrensen och på senare tid har detta lett till svårigheter för många företag som därför har försökt att effektivisera verksamheten. I samband med en sådan omorganisation knappt ett år tidigare, såldes SoftCorp till de nuvarande ägarna. Några personer är fortfarande anställda av de tidigare ägarna men finns kvar i samma byggnad som SoftCorp, några har lämnat organisationen för nya jobb men större delen av de anställda finns kvar i den nya organisationen.
Verksamheten består av kontraktsbunden produktion åt InnCorp, de föregående ägarna, vilket medför att arbetet till stor del liknar det som var före ägarbytet. Det är fortfarande ett nära samarbete med samma personer som tidigare. Kontakten sker främst via telefonmöten men ibland hålls också projektmöten hos InnCorp eller SoftCorp då projektledarna, av vilka David är en, för de olika delprojekten i Subprojektet för mjukvara kommer.
Samtidigt som mycket är sig likt sedan före försäljningen av SoftCorp, kan man ana att det vuxit fram en viss tävlan mellan de olika organisationerna. Denna tävlan syns dels i en rädsla hos SoftCorp att förlora uppdraget och dels i att InnCorp strävar efter att behålla så mycket information och kunskap som möjligt inom företaget. Det senare märks bland annat genom att SoftCorp mer och mer utestängs från servern där mycket av informationen lagras. Detta har fått en del märkliga konsekvenser, bland annat att de på SoftCorp inte längre kommer åt kontaktinformation för dem som de arbetar med, men också att de fått problem att ansluta till servern med information om förändringshantering och felrapporter.
Inom SoftCorp är det en mer eller mindre uttalad strävan att de ska vara bättre än InnCorp när det till exempel gäller kvalitet. De fokuserar också mycket på att hålla en hög servicenivå och en attityd om att inga problem är stora nog att knäcka oss – ’Vi fixar det’.
Det finns en viss oro för att de i framtiden ska bli tvingad att göra nedskärningar inom SoftCorp om de inte kan hitta nya kunder eller nya uppdrag. Samtidigt är det osäkert vilka möjliga uppdrag de enligt kontraktet med InnCorp kan åta sig. Det ligger dessutom en önskan från InnCorp att ’slimma’ organisationen för att minska kostnaderna samtidigt som de konstaterar att det går åt mycket tid i projekten. Alltför mycket extra tid i projekten leder till att budgeten överskrids och en omförhandling av denna krävs med godkännande av InnCorp om de ökade kostnaderna är acceptabla.
Innan jag lämnar David bestämmer vi att jag kommande vecka ska få följa med honom för att göra observationer av hans arbete. Vi pratar också med den person som har ansvar för sekretessen på företaget och hon lovar att hon ska se till att ta fram ett sekretessavtal som jag senare ska skriva under. Jag lämnar företaget för den här gången med ett löfte om en fortsättning genom observationer.