Efter den här genomgången av praktikperspektivets tre grundbegrepp ser vi att dessa är symbiotiskt sammanlänkade, att de är beroende av och påverkar varandra. Figur 5 visar hur de tre begreppen hänger samman, är tätt sammankopplade och påverkar varandra. Från tidigare studier av chefers arbete har vi lärt oss att deras arbete är styrt av vad som händer i omgivningen och att arbetet är reaktivt och handlar om att hantera en föränderlig omgivning. Detta arbete sker till stor del i grupp med andra chefer på samma nivå och i ett ständigt högt tempo där olika uppgifter ständigt följer efter eller avbryter varandra. Detta gällde vanliga chefer i stora organisationer men frågan är hur det stämmer med bilden av projektledaren som leder korta projekt. Vad fyller han sin dag med för aktiviteter och hur är arbetet upplagt?
Bourdieu (1984) menar att en persons habitus spelar en stor roll i hur han agerar. Alltså påverkar projektledarens habitus hur han leder arbetet. För cheferna som beskrivits tidigare så blev detta förtydligat av att de var specialiserade i en bransch där de socialiserats in i sin ledarroll. I rollen som chef var de också tvungna att hantera uppgifter av många olika slag vilket krävde att de var generalister i sitt sätt att agera. Handlingsmönstret var brett men området där de agerade var begränsat (jfr Kotter, 1982).
Figur 5. Sammanfattning av praktikperspektivets tre grundläggande begrepp
Det agerande, den praktik, som projektledarna har är nära sammankopplat med den person de är och har blivit i sin roll som projektledare. Som praktiker påverkas de också av praxis som kan ses som en kunskapsbank som finns tillgänglig för projektledaren. Enligt Brunsson och Jacobsson (2000) har standarder, som till exempel PMBoK, effekten att de blir betrodda och använda som praxis i många sammanhang bara för att de är standarder. Användningen sker ofta relativt oreflekterat för att vi litar på att någon som säger sig vara expert vet vad som är bra för oss. På det sätt som praxis i form av PMBoK fungerar så finns det en tröghet i dess förmåga till förändring eftersom den av många ses som en lag (Hodgson och Cicmil, 2006) vilket gör att det är svårt att utveckla den (Morris et al, 2006b). Det stora inflytande som standarder och andra modeller och idéer om hur man bör arbeta får, gör att de blir praxis som får betydelse för hur projektledaren agerar. I och med att praxis är uppbyggt av många tidigare projektledares praktik så blir dessa tre starkt sammankopplade, praktik bygger på vad praktiker gör och vilka praxis han använder som grund för sina ställningstaganden. Samtidigt gör erfarenheter från praktik att praxis byggs upp och
att praktiker än mer socialiseras in i det sammanhang där han arbetar. Kontext
Allt det som beskrivits ovan sker i ett sammanhang som påverkar, begränsar eller underlättar, agerandet eller användandet av olika praxis och hur projektledaren utvecklas som praktiker inom projektledning. Denna kontext där praktik sker, där praktiker befinner sig och där praxis påverkar handlandet kallas för Site (Schatzki, 2005). I begreppet site inkluderas inte bara den fysiska platsen utan också den sociala
kontext, det sammanhang där någon agerar, där praktik utövas15. Den fysiska platsen
kan till exempel handla om det rum där ett möte hålls. Enligt Schatzki kan Siten för mötet också vara telefonen eller telefonledningen som används vid telefonmöten, då vilket rum som används för att ringa ifrån är av mindre betydelse, eller den virtuella platsen där e-postkommunikationen sker. Till exempel kan en person ringa till ett telefonmöte ifrån kontoret eller från bostaden, syftet med mötet förändras inte av den ena eller andra platsen utan mötet genomförs ändå. Siten kan också vara den sociala kontext där praktiken utförs och handlar då om den grupp av människor som deltar i mötet och de interaktioner som sker mellan dem (Schatzki, 2005).
I studier av projektorganisationer har projektens kontext fått allt större betydelse. Bland andra Galbraith (1971; 1973) Larson och Gobeli (1987) och Hobday (2000) visar hur olika typer av organisationer, egentligen olika typer av matrisstrukturer, påverkar resultaten och hur olika projekt lyckas. Blomquist (2003) och Engwall (2003) argumenterar för att också historien har betydelse för vad som händer i projektet och hur detta leds. Ett antal författare, däribland Evaristo och van Fenema (1999), diskuterar hur projekten utvecklas mot en större geografisk spridning och vad detta får för konsekvenser.
Projektet, och därmed också projektledaren, påverkas av det sammanhang och den omgivning där det finns. Vad som hände före, vad som ska hända efter projektet liksom vad som händer samtidigt som projektet antas ha betydelse för hur projektet planeras, leds och drivs. Detta innebär att projekt inte kan studeras oberoende av sin omgivning utan att de ständigt påverkas av vad som händer runt omkring, och före eller efter. För att förstå hur ett projekt fungerar, vad som händer i det och hur det leds måste man därför också försöka förstå det organisatoriska och historiska sammanhang, den kontext, där projektet finns (Engwall, 2003).
Det tidsutrymme där praktiken genomförs kallas episod (Whittington, 2006). Begreppet episod innebär det tidsutrymme där praktik, praktiker och praxis möts och definieras här enligt följande.
15 I det följande kommer jag att hantera kontext och site som synonyma begrepp och inkluderar då både den fysiska, den virtuella och den sociala kontexten i begreppen.
Episod är en tidsmässigt avgränsad samling av en praktik, eller fl era, inbördes relaterade handlingar.
Jag uppfattar alltså att episoden för in tidsaspekten i praktik perspektivet och att den defi nierar den tidsmässiga kontexten för praktik. Episoden blir då den avgränsade tid då en handling sker. Låt mig ta ett exempel. Vid studie av praktiken att leda ett projekt så är episoden den tid då projektledaren arbetar med att leda projektet. Denna tid behöver inte nödvändigtvis vara en enda sammanhållen episod. Det kan till exempel vara så att projektledaren har andra sysslor som måste utföras vilka inte är relaterade till ledning av det aktuella projektet. Genom att projektledaren ibland utför dessa uppgifter blir då projektledningen uppdelad i fl era episoder som var och en innehåller projektledarens arbeta i projektet.
Om vi för in dessa begrepp, site och episod, i bilden vi tidigare hade av praktikperspektivet så placeras de nya begreppen enligt fi gur 6. Siten utgör då grunden, den sociala eller det rumsliga kontexten, där praktik, praktiker och praxis fi nns och sker medan episoden utgör den tidsmässigt avgränsade skärningspunkten där de tre möts.
Figur 6. Sambandet mellan praktikperspektivets olika begrepp.
Vilken betydelse denna kontext har för projektledarens agerande när projekten är korta och befi nner sig långt ner i en komplex projektmiljös hierarki, vet vi inte så mycket om. Det är där som denna studie ska studera projektledarnas praktik. Hur detta ska gå till ska vi titta närmare på i nästa del som berör studiens metodologiska frågor.