Mötet

Mötet sker i rummet mellan de människor som befinner sig där. Alltså relationen och interaktionen i matsalen mellan de äldre och personalen, men även de äldre emellan. Mötet

38

påverkar den äldres upplevelse av måltidssituationen både positivt och negativt. På vilket sätt redogör vi för nedan.

Vår studie visar att personalen innehar två roller som har betydelse för hur måltidssituationen upplevs av de äldre. Personalen upplevs ha en hjälproll och en social roll kring måltiden.

Majoriteten av våra respondenter uppskattar att personalen finns till hands för att eventuellt hjälpa dem med det som behövs vid måltiden. Att de finns till hands är något som påverkar de äldres helhetsupplevelse positivt. När vi frågar Anna hur hon upplever måltidssituationen svarar hon:

Personalen är ju så himla bra, hjälper till på alla sätt och vis, hjälper oss att dela någonting, det är ju många som är skakiga som jag […] De (personalen) är så tåliga och vana allihop, vill man något så kommer de. Det känns skönt att man inte behöver dra sig för att be om något, det tycker jag är så bra.

Eva uttrycker också hur viktigt det är att få det stöd man behöver:

Personalen placerar oss som de behöver. Det är många som behöver hjälp med maten, men jag kan sitta vart som helst. Men det är klart, helst sitter jag ju bredvid någon särskild (personal), för hjälpens skull många gånger.

Den hjälproll som personalen innehar påverkar den äldres måltidsupplevelse negativt om den äldre inte anser sig få den hjälp och det stöd som behövs. En av respondenterna som har ett stort hjälpbehov kring måltiden uttrycker: ”Jag önskar att jag hade någon som kunde tala om för mig vart maten ligger […] Det finns ingen som kan hjälpa mig, så jag tycker det är lite svårt, det blir som jobbigt att äta faktiskt”.

Vår studie visar att när behovet av hjälp och stöd kring måltiden är tillgodosett upplevs måltidssituationen som mer positiv av respondenterna. När de äldre saknar det stöd och den hjälp som krävs upplevs måltiden i högre grad som negativ. Personalen som hjälproll kan därför ses som en betydande faktor.

Personalen tillskrivs också en social roll, vilken är av betydelse för respondenterna. Vår studie visar att de äldre värdesätter att samspråka med personalen kring måltiden. Fyra av våra sex respondenter uppger detta och Cajsa säger: ”Jag måste säga att det är världens härligaste personal. Man kan skoja med dem och så”. En av männen svarar på frågan vad som får honom att trivas så bra: ”Ja, det är töserna som jobbar här. De är trevliga och om jag

kommer ner är det första de frågar om jag vill ha kaffe, så får jag det, det är så skönt att veta att man har dem att tala med när inte min fru finns här”. Men det har också framkommit i vår studie att hjälprollen tvingas överskugga personalens sociala roll under måltiden, främst på grund av att det är för få personal för att kunna tillgodose behovet av båda rollerna.

Personalen sliter ju som hundar, för det är för lite folk här. De är inte stressade men de har ju fullt upp med att pyssla i köket och hjälpa de som behöver hjälp när de äter.

Men de finns ju tillgängliga ändå, så det är ingen fara (David).

Vårt resultat visar också att respondenternas måltidsupplevelse påverkas av de andra boende, som vi väljer att kalla grannarna. Grannarnas betydelse kan vara av både positiv och negativ karaktär. Framförallt påverkar grannarnas närvaro att samtliga väljer att äta i matsalen, Frida:

”Jag äter i matsalen för jag tycker det är trevligt att träffa de andra och vara där ute”. Även Bertil uttrycker detta: ”På mitt rum är det ju bara jag, så här äter jag inte”. Majoriteten av respondenterna uppger dock att de sällan konverserar med varandra:

39

Cajsa: ”Det är bra stämning här, det är det. Men det är världens största mussla, det sägs inte ett ord”. Eva instämmer: ”Ja, det är dåligt med prat här. Men folk hör ju dåligt och ser dåligt, och lite allt möjligt, det blir svårare då”. Det har också visat sig att upplevelsen av en trevlig måltidsstund påverkas av grannarna. När vi frågar Anna hur hon skulle beskriva en sådan svarar hon: ”När man kommer till matsalen och allihop sitter där. Och alla är nöjda och belåtna”. David svarar samtidigt på frågan om något kunde vara bättre kring måltiden:

”Ja det är klart att jag önskar att de andra skulle sitta längre och äta, inte springa upp och gå ifrån matsalen. Det blir ju jobbigt för oss andra”. Dessa citat illustrerar hur grannarna påverkar måltidsupplevelsen i både positiv och negativ bemärkelse.

Hägers (2009) utvärdering visar att sociala perspektiv är viktiga omständigheter i förhållande till upplevelsen av maten och måltiden. Vår studie visar att personalen har en social roll kring måltiden. Det beskriver även Pearson et al. (2003) i sin studie. Samma undersökning visade dessutom att personalen har en avgörande roll för att social interaktion kan ske.

Respondenterna i vår studie uttrycker att på grund av olika funktionsnedsättningar, så som nedsatt syn och hörsel, har de svårt att interagera med grannarna. På så vis får personalen ett ännu större ansvar för att social interaktion förekommer kring måltiden. Detta är ett stort ansvar då fler antal interaktioner påverkar den äldres matintag i en positiv riktning, enligt Paguet et al. (2008). Det finns även tidigare forskning som visar att måltiden i ett särskilt boende ofta är en påskyndad process som minskar de äldres möjligheter att integrera med varandra och personalen (Mattsson-Sydner & Fjellström 2005). Vår studie visar däremot att de äldre inte upplever måltidssituationen som påskyndad och stressad. Vi menar dock, utifrån de äldres utsagor, att det finns för få personal för att kunna tillgodose både behovet av hjälp och behovet av en social roll. Där den sociala rollen även innebär ett ansvar för att social interaktion kring måltiden underlättas.

För att förstå och tolka relationerna som skapas i mötet har vi valt att hänvisa till

begreppsparet gemeinschaft och gesellschaft. Gemeinschaft innebär att människor har ett behov av tillgång till nära gemenskaper. Denna gemenskap karaktäriseras av starka och givna relationer (Tönnies 1964). Stenberg (2011) exemplifierar detta och jämför med en medeltida bygemenskap, där människorna levde i en gemenskap som de aldrig lämnade. Det kan liknas vid den situation våra respondenter befinner sig i, på det särskilda boendet. Individen anpassar sig efter den gemenskap denne är en del av. Detta skulle kunna förstås som att de äldre

upplever en gemenskap med grannarna trots begränsat socialt utbyte dem emellan.

Gemenskapen handlar således om att vara del i någonting, utan att egentligen behöva delta aktivt. Trots att denna gemenskap finns så kan ändå relationen förstås utifrån begreppet gesellschaft. Gesellschaft karaktäriseras av anonyma relationer som gestaltar sig offentligt.

Dessa relationer ses som mer formella än emotionella (Tönnies 1964). Relationerna ses som nödvändiga för att tillhöra ett sammanhang (Stenberg 2011). Våra respondenter kan ses som relativt isolerade från omvärlden, i den mån att det är på boendet de befinner sig mestadels av tiden. Relationerna till personalen och grannarna blir nödvändiga för att de ska kunna tillhöra ett socialt sammanhang överhuvudtaget. Man kan på så vis säga att relationerna i vår studie präglas av både gemeinschaft och gesellschaft. Även Stenberg (2011) skriver att

begreppsparen ständigt står i relation till varandra.

Genom att tolka vår empiri med gemeinschaft och gesellschaft har vi också upptäckt att relationen mellan de äldre och personalen kan ses utifrån de båda begreppens perspektiv.

Denna relation har skapats inom en arena där de äldre har ett behov av vård och omsorg samt att personalens arbete är att tillgodose dessa behov. Denna arena är både någons hem och någons arbetsplats. För de äldre kan personalen innebära en nära emotionell relation då de ständigt finns närvarande. David uttrycker detta då han pratar om att personalen är en

40

avgörande faktor för hans trivsel. De fungerar som ett substitut för hans fru när hon inte kan närvara. Davids syn på relationen kan på så vis präglas av gemeinschaft. För personalen är denna relation relaterad till arbetsplatsen och präglas därmed av mer formella band som gestaltar sig offentligt. Det innebär inte att personalen är oengagerad i relationen, men

samtidigt utspelar sig relationen på deras arbetsplats. Vanligtvis är det utanför arbetsplatsen, i personalens bygemenskap; oftast i hemmet och med familjen, som närmre relationer skapas.