5 DEN FALLSPECIFIKA EUROPEISKA SPRÅKVITALITETSBAROMETERN
5.2 M EÄNKIELIS VITALITET
4 Språket uppehålls för tillfället. Språket används och främjas i flera olika sammanhang. Språket verkar inte vara hotat: inget tyder på att (betydande mängder) talare skulle ge upp att använda språket och sluta överföra det till följande generation, så länge som språkets sociala och institutionella stöd ligger kvar på nuvarande nivå.
→ Språket är i behov av övervakning och stöd på lång sikt.
5.2 Meänkielis vitalitet
Allt som allt får meänkieli mycket låga resultat i alla dimensioner och fokusområden i EuLaViBar. De högsta resultaten ligger på cirka 2 poäng, vilket bevisar att språkbytet är på gång eller framskridet. De lägsta resultaten är mellan 0 och 1 poäng, vilket tyder på att språket är allvarligt hotat inom vissa områden. De mer ingående resultaten kan läsas i den fallspecifika slutrapporten och den generala bilden över språkbytet kan läsas i flera utredningar, se t.ex. Jaakkola 1969, Winsa 1998, Huss 1999, Arola (under utarbetande).
Förmåga
I denna barometer har meänkieli den starkaste ställningen när det gäller förmåga i fokusområdet. Medeltalet för detta fokusområde (kvadrant) är mellan 1 och 2 (1,6), vilket kan inom ramen för denna utredning, tolkas att förmågan i meänkieli finns, men språket är hotat.
I dimensionen av språkbruk och interaktion är talet ganska högt (1,73), eftersom informanterna har goda muntliga kunskaper i språket. Att skriftliga kunskaper i språket är dåliga och språkbruket är diglossiskt påverkar resultatet negativt. Språket överförs inte till följande generationer.
När det gäller dimensionen media i fokusområdet förmåga, ger EuLaViBar mycket lågt resultat, 0,37. Graderingen beror främst på att det finns relativt lite media på meänkieli. Graderingen visar dock inte informanternas förmåga att använda media på meänkieli.
I EuLaViBar är resultaten för lagstiftning vid i fokusområdet förmåga 2,06.
Resultatet är lågt, men det är högre än vid de flesta dimensioner. I denna grupp av frågor valde en stor del av informanterna (30–70 %) svarsalternativet vet inte. Således har informanterna väldigt lite kännedom om språkets lagliga ställning, vilket inte syns i EuLaViBar. Därför kunde slutsatsen att förmågan vid lagstiftning inte är bättre än i andra dimensioner dras.
Möjlighet
Medeltalet för möjligheter att använda språket är cirka 1 (1,2), vilket innebär att meänkieli är akut hotat när det gäller möjligheterna att använda språket. I området möjlighet är meänkielis vitalitet något lägre än i förmåga.
När det gäller möjligheterna att använda språket är resultatet mycket lågt, vilket beror huvudsakligen på dimensionerna media och utbildning.
I dimensionen Språkbruk och interaktion får meänkieli ett relativt lågt resultat (1,64). Det beror huvudsakligen på att domäner, där meänkieli kan användas, är begränsade – särskilt de offentliga domänerna. Möjligheterna påverkas också av att den största delen av informanterna hade upplevt försök till att hindra tala meänkieli.
Resultatet för vitalitet i dimensionen utbildning är mycket lågt, 0,37, vilket tyder på att utbildningen inte har stött användning av meänkieli.
Meänkielis vitalitet i dimensionen media var låg, 0,64. Det största problemet är att det inte finns media på meänkieli. Det enda dagliga mediet, radion, är mycket populärt, vilket tyder på att det finns behov av mer media på meänkieli.
Vilja
I dimensionen vilja för språkbruket är medeltalet 1,6, men det påverkas av det låga resultatet av media och skulle annars vara närmare 2. När det gäller vilja, är resultaten ganska motstridiga.
Resultatet för dimensionen språkbruk och interaktion är 1,72, vilket tyder på en språkbytessituation även inom områden för attityder och vilja att använda språket. Identifieringen med meänkieli är ganska stark, eftersom det finns fler av dem som anser meänkieli vara sitt modersmål än dem som talar det flytande. Viljan att bevara språket har en tydlig koppling med äldre generationer, men annars kan viljan att bevara språket beräknas vara något lägre, på grund av att språket används mindre med jämnåriga och mycket lite med barn. Dock finns det undantag till detta bland ungdomar, för emot den allmänna tendensen finns det även dem som vill överföra språket.
Inom ramen för denna utredning verkar det som ett av de största problemen med lagstiftningen är att andelen människor, som inte är medvetna om de lagar som gäller minoritetsspråk (särskilt människor som bor utanför förvaltningsområdet), inte har någon kännedom om dessa.
Bristande kännedom om de lagliga rättigheterna försvagar möjligheterna och viljan att använda dessa rättigheter.
Resultatet för dimensionen media är mycket lågt, 0,37. Det bör dock inte tolkas att informanterna har en låg vilja att använda media på meänkieli. Det låga resultatet kan delvis förklaras med att det finns brist på möjligheter att använda media på meänkieli, som redan nämnts tidigare.
Tolkningen av fokusområdet vilja var det mest utmanande området i barometern. Minoritetsspråkgruppens attityder till språket är blandade, men tydligen har den uppgångna statusen för meänkieli varit anmärkningsvärd och även kommenterad av flera informanter. Förtroendet att använda meänkieli i offentliga och officiella domäner är fortfarande inte vanligt bland informanter, vilket är situationen i synnerhet utanför förvaltningsområdet. Viljan att bevara språket är blandad. Det finns vilja, men språket har ännu inte överförts till barn. Assimilationspolitikens påverkan sitter djupt i människor även i dag vid tiden för officiell pluralism.
Språkprodukter
Fokusområdet språkprodukter betraktas genom alla de fyra dimensionerna.
Medeltalet för denna dimension är 0,71. Dimensionerna utbildning och media sänker resultatet. Angående språkprodukter kan slutsatsen dras att fler produkter behövs, men också att mer information om befintliga produkter behövs samt uppmuntran att skapa och kräva mer produkter på meänkieli. Många språkprodukter kräver skriftlig förmåga i språket och därmed skulle förbättring av dessa färdigheter påverka konsumtionen av språkprodukter positivt. Produkter som baserar sig på muntligt språkbruk (såsom radio, teater och musik) har varit ganska populära bland minoriteten. Språkprodukter ses som en viktig del av revitaliseringsprocessen.
Meänkielis vitalitet
Att mäta meänkielis vitalitet är en komplicerad uppgift. Det finns flera fakta varav endast några har kunnat tas med i denna utredning. Enligt COD-‐
modellen följer människor språket om tre villkor uppfylls. Det första steget är det viktigaste: det måste finnas människor som har förmåga att använda språket. Det andra steget inkluderar möjligheter för människor att använda språket. Till sist, om det finns både förmåga och möjlighet, har människor vilja att använda språket. (Support for Minority Language in Europe 2002).
Strubell har utarbetat en modell av dynamiken i ändringen av språks status och dess koppling till språkprodukter (Strubell 1998, 2001). Modellen är rund och han kallar det för Catherine wheel (’Katarinas cirkel’). Enligt modellen lyfter en ökning i språkproduktmängden språkets status, vilket å sin sida ökar användning och inlärning av språket och på så sätt påverkar det efterfrågan på språkprodukter.
Som vi ser det medför dessa modeller (COD och Catherine Wheel) en mängd ytterligare information om att förstå dynamiken i ändringen av språks status. Sådana modeller är användbara när språksamhället är tillräckligt stort och språket överförs till yngre generationer. Angående språk där
språket. Det är uppenbart gällande meänkieli att talarna ofta tänker att yngre generationer saknar viljan att använda språket. Man kan se i vårt material angående överföring av språket till barn, men också i andra forskningar, att det största problemet för den yngre generationen är att de aldrig någonsin har fått lära sig språket och inte har erbjudits möjligheter att använda språket i privata domäner. Således är det orättvist att tala om den saknade viljan. Yngre generationer har under sin livstid haft bättre möjligheter att använda språket i offentliga domäner än äldre generationer.
Men om yngre generationer saknar nödvändig kunskap, kommer meänkieli knappast att användas.
Angående den äldre generationen är frågan mer komplicerad. I denna utredning har de flesta informanterna förmågan att tala meänkieli, med andra ord har de meänkieli som modersmål. Att definiera språkkunskaper är inte enkelt på grund av skolpolitiken som ledde till att de flesta människor inte har några skriftliga kunskaper i meänkieli och svenska är deras skriftspråk. Därför anser flera av dem att deras kompetens i minoritetsspråket är otillräcklig. Äldre generationer har haft möjligheten att använda språket i privata domäner fastän enspråkiga svenskatalande makar har påverkat språkbruket hemma hos flera personer. Men i offentliga sfärer, särskilt i skolan, har användningen av meänkieli inte varit möjlig, tvärtemot har flera personer erfarenheter att de straffades om de talade meänkieli i skolan. Därtill rapporterade flera att meänkieli inte godkändes ens i privata domäner vid närvaro av en enspråkig svensk. Således har möjligheterna att använda meänkieli begränsats på många sätt i det moderna livet.
En av frågorna som är särskilt synliga i ELDIAs material är påverkan som migration har haft på meänkieli. I detta material finns hundratals informanter som bor utanför förvaltningsområdet för meänkieli. Det är tydligt att de har haft svagare möjligheter att uppehålla deras språkförmåga och färre möjligheter att använda språket, oavsett deras egen vilja. Dock har boendet utanför förvaltningsområdet haft påverkan på attityder10 och således på vilja: dessa personer har bott under en fullständig dominans av
10 De som har flyttat från förvaltningsområdet kan naturligtvis ha (mer) negativa attityder mot språket.
svenskspråkig majoritet och var mycket tveksammare i frågor angående meänkieli i offentligheten och i synliga sfärer. De har också varit tveksammare i överföring av språket till barnen.
Ett problem angående språkpolitik och förfaringssätt är betoningen på vissa offentliga domäner. Här framhäver vi särskilt rättigheter, såsom den att använda språket med myndigheterna. Det är naturligtvis viktigt, både ur perspektiv av språkliga mänskliga rättigheter och som åtgärd av att lyfta statusen för språket. Dock är det viktigt att analysera minoritetens språksituation och arbeta så som den nuvarande situationen kräver. Om tid och resurser är begränsade, skulle det vara tillrådligt att fundera på vilken sorts språkpolitik hjälper den nuvarande språksituationen bäst. Det har kommit upp i denna och andra utredningar att antalet talare som använder meänkieli med myndigheter är litet. Litet är också antalet barn som lär sig meänkieli i skolan. Den sistnämnda saken är det allra viktigaste och brådskande ärendet som borde reageras på.
Ingen språkpolitik kan förändra situationen så snabbt att det finns endast få personer som har goda kunskaper i meänkieli och som är i barnafödande ålder. Såsom vi redan vet, behöver meänkieli mer talare. Det finns i princip två kända och effektiva sätt att lära sig språk: hemma eller i språkbad och i skolan.11 De bästa resultaten kan nås med kombinationen där hemmet stöder institutioner såsom skolan. Myndigheter kan inte bestämma vilka språk föräldrarna använder hemma. Men språkpolitik kan påverka lagstiftning, politiker, tjänstemän och i allmänhet diskurser och språkattityder i samhället (Strubell 2001: 268). Sammanfattningsvis angående språkets framtid borde språkpolitik och åtgärder riktas först och främst till att påverka attityder, stöda användning av språket i hemmet, utbilda unga människör i arbetsför ålder i meänkieli, erbjuda språkbad till barn som inte lär språket hemma och använda utbildning som stöd till minoritetsspråk – modersmålsundervisning en gång i veckan är inte alls tillräckligt när det handlar om att stöda ett hotat språk såsom meänkieli, vilket har framhävts flera gånger i rapporten av Expertkommittén som har
11 Det finns andra sätt också, men de kräver mycket mer av individen och är inte så
kritiserat språkpolitiken i Sverige gällande meänkieli (2011/12:RFR11, ECRML 2011 (4): 15). Det är viktigt att utveckla program som hjälper unga vuxna att lära sig eller aktivera språket. Ett sådant program har använts med enaresamiskan i Finland (se Olthuis et al. 2013). En annan viktig aspekt för kommande generationer är att påverka språkförmågan hos dem som talar språket. Möjligheter att använda språket och språkproduktioner är viktiga. Därtill är en låg självkänsla, när det gäller modersmål och identitet, en allvarlig sak som ska åtgärdas.
Oberoende av betygsättningsmodellen är det tydligt att meänkieli är allvarligt hotat och behöver mycket mer stöd än det hittills har fått, eftersom överföringen av själva språket allvarligt har rubbats. Även bland människor i arbetsför ålder finns det brist på nödvändiga språkkunskaper.
ELDIA-‐konsortiumet betonar att språkvitalitetsbarometern aldrig ska användas för att bestämma om ett språk inte är "värt" för institutionellt och/eller ekonomiskt stöd. Barometern kan inte och ska inte användas för att förutse ödet av ett språk. Barometern hjälper beslutsfattare och intressenter att identifiera omständigheter som hotar upprätthållande av ett språk, främjar dess upprätthållande och som borde förbättras för att stöda upprätthållandet av språklig mångfald. Med barometerns hjälp kan ett särskilt stöd riktas till områden där språket fick låga resultat i vitaliteten.