Studies in European Language Diversity 33.2
MEÄNKIELI I SVERIGE
Sammanfattning av en slutrapport i ELDIA-projektet
Laura A ROLA
Mainz Wien Helsinki
Tartu Mariehamn Oulu Maribor
Studies in European Language Diversity is a peer-‐reviewed online publication series of the research project ELDIA, serving as an outlet for preliminary research findings, individual case studies, background and spin-‐off research.
Editor-‐in-‐Chief
Johanna Laakso (Wien)
Editorial Board
Kari Djerf (Helsinki), Riho Grünthal (Helsinki), Anna Kolláth (Maribor), Helle Metslang (Tartu), Karl Pajusalu (Tartu), Anneli Sarhimaa (Mainz), Sia Spiliopoulou Åkermark (Mariehamn), Helena Sulkala (Oulu), Reetta Toivanen (Helsinki)
Publisher
Research consortium ELDIA c/o Prof. Dr. Anneli Sarhimaa Northern European and Baltic Languages and Cultures (SNEB) Johannes Gutenberg-‐Universität Mainz
Jakob-‐Welder-‐Weg 18 (Philosophicum) D-‐55099 Mainz, Germany
Contact: eldia-‐project@uni-‐mainz.de
© 2013 European Language Diversity for All (ELDIA)
Cover design: Minna Pelkonen & Hajnalka Berényi-‐Kiss
ELDIA is an international research project funded by the European Commission. The views expressed in the Studies in European Language Diversity are the sole responsibility of the author(s) and do not necessarily reflect the views of the European
Commission.
All contents of the Studies in European Language Diversity are subject to the Austrian copyright law. The contents may be used exclusively for private, non-‐
commercial purposes. Regarding any further uses of the Studies in European Language Diversity, please contact the publisher.
Innehåll
FIGURER... II
FÖRORD ... III
1 INLEDNING: VAD ÄR ELDIA? ...1
2 SOCIALHISTORISKA OCH LINGVISTISKA KONTEXTER...3
3 MATERIALINSAMLING OCH METOD ...7
3.1 STICKPROVSUNDERSÖKNING...8
3.2 SOCIODEMOGRAFISK DISTRIBUTION...9
4 SOCIOLINGVISTISK ANALYS AV ENKÄTSVAREN OCH INTERVJURESULTATEN ...11
4.1 SPRÅKBRUK OCH INTERAKTION...11
4.1.1 Språkförmåga...11
4.1.2 Språkbruket mellan och inom generationer ...14
4.1.3 Språkbruket i olika domäner ...17
4.1.4 Meänkieli i offentliga domäner (informanterna i minoritetsspråksgruppen)...18
4.1.5 Språk och arbetsmarknaden...22
4.1.6 Språkbevarande...23
4.1.7 Stöd för och motstånd mot språkbruk...25
4.1.8 Åsikter om språk...26
4.2 LAGSTIFTNING...28
4.3 MEDIA...29
4.4 UTBILDNING...30
5 DEN FALLSPECIFIKA EUROPEISKA SPRÅKVITALITETSBAROMETERN...32
ATT DEFINIERA OCH MÄTA SPRÅKVITALITET...32
5.1 BEDÖMNING OCH MÄTNING AV SPRÅKVITALITET...35
5.2 MEÄNKIELIS VITALITET...37
Förmåga ...37
Möjlighet ...38
Vilja ...39
Språkprodukter...40
Meänkielis vitalitet...40
6 SLUTSATSER...44
7 REKOMMENDATIONER OM ÅTGÄRDER...46
REFERENSER...48
Figurer
Figur 1. Karta över norra Sverige. De kommuner i norra Sverige som hör till förvaltningsområdet för meänkieli är gråfärgade. Kartan är utarbetad av
Kristiina Karjalainen...5
Figur 2. Könsdistributionen av informanter i olika ålderskategorier i minoritetsspråksgruppen. ...9
Figur 3. Informanternas modersmål i minoritetsspråksgruppen...12
Figur 4. Informanternas rapporterade språkförmåga i meänkieli i minoritetsspråksgruppen. ...13
Figur 5. Språkbruket mellan generationer i minoritetsspråksgruppen...15
Figur 6. Språkbruket inom generationer i minoritetsspråksgruppen...15
Figur 7. De informanter som svarar att alltid eller ofta använda sig av meänkieli (i olika sammanhang) i minoritetsspråksgruppen...17
Figur 8. Informanternas uppfattningar i minoritetsspråksgruppen om var meänkieli används...19
Figur 9. Åsikter av minoritetsspråksgruppen om hur meänkieli borde användas (i olika offentliga sammanhang)...20
Figur 10. Åsikter av kontrollgruppen om hur meänkieli borde användas (i olika offentliga sammanhang)...20
Figur 11. Åsikter om meänkieli, finska, svenska och engelska på arbetsmarknaden av informanterna i minoritetsspråksgruppen. ...22
Figur 12. Språkbevarandet av meänkieli enligt informanterna i minoritetsspråksgruppen. ...24
Figur 13. Lagstiftning och meänkieli. ...28
Figur 14. Språkvitalitetsbarometern för meänkieli...35
Figur 15. Färgkoderna i barometern...35
Förord
Detta är en sammanfattning av ELDIA-‐slutrapporten för meänkieli (tornedalsfinska) i Sverige. Undersökningen utforskar språkbruk och språkattityder hos talarna av minoritetsspråket meänkieli i Sverige. Syftet är att precisera de områden som revitaliseringsarbetet kunde och borde inriktas till för att nå det maximala resultatet med avseende på ett långvarigt språkbevarande och stabiliserande av meänkieli.
Slutrapporten för meänkieli är en del av ELDIA-‐projektet (European Language Diversity for All) som är finansierat av Europeiska kommissionen.
Vid Uleåborgs universitet har tre minoritetsspråk studerats inom ELDIA-‐
projektet: kvänska (Anna-‐Kaisa Räisänen), meänkieli (vi) och nordsamiska (Marko Marjomaa). Ledaren för arbetsgruppen i Uleåborg är Helena Sulkala.
Slutraportten, som är en del av ELDIA, är resultatet av flera personers hårda arbete. Fältarbetet fördes och leddes huvudsakligen av Elina Kangas och Nadja Nieminen-‐Mänty. Ihopsamling av kontrollgruppen på svenska sidan omhändertogs av Barbro Allardt-‐Ljunggren. Frågeformulären översattes till svenska av Barbro Allardt-‐Ljunggren och till meänkieli av Kerstin Johansson.
Flera personer hjälpte till med transskribering och bearbetning av materialet (se den fallspecifika slutrapporten för meänkieli för ytterligare information).
Kari Djerf och Antti Mattila har hjulpit med utarbetning av statistiska data.
Denna sammanfattning har översatts från engelska till meänkieli av Birgitta Rantatalo och till svenska av Jonna Söderena. Sammanfattningen är gjort av Laura Arola och editerad av Arola och Minna Pelkonen.
Den slutrapporten angående meänkieli är huvudsakligen utarbetad av Laura Arola, Minna Pelkonen och Elina Kangas under Arolas bevakning. Den ursprungliga rapporten innehåller insatser av Birger Winsa, Niina Kunnas, Heidi Öst, Reetta Toivanen, Nadja Nieminen-‐Mänty, Anneli Sarhimaa, Johanna Laakso och Eva Kühhirt. Kadri Koreinik, Kristiina Praakli, Helle Metslang och Karl Pajusalu utarbetade instruktioner för att skriva en fallspecifik rapport i ELDIA. Jarmo Lainio har inlett planering av barometern,
Sia Spiliopoulou-‐Åkermark var den första att föreslå och skissa på ett polärdiagram, vars slutliga form huvudsakligen baseras på analyseringsmetoden av Anneli Sarhimaa och Eva Kühhirt samt på instruktionerna för analysering av materialet.
Vi tackar våra informanter, STR-‐T, Meänmaa och Umeå universitet för samarbetet och Harriet Kuoppa (DAUM) för sakkunnskap och hjälp under projektet. Vi tackar alla som har stött och deltagit i detta projekt.
ELDIA är finansierat av Europeiska kommissionens Sjunde ramprogram.
Notera att synpunkterna, som kommer upp i denna forskningsrapport, tillkommer enbart skribenterna och representerar inte nödvändigtvis Europeiska kommissionens ståndpunkter. Mer information om ELDIA hittar du på projektets webbplats www.eldia-‐project.org. Alla våra elektroniska publikationer, inklusive den fullständiga fallspecifika rapporten om meänkieli i Sverige kan läsas på http://phaidra.univie.ac.at/o:80789 (på engelska).
1 Inledning: Vad är ELDIA?
ELDIA (European Language Diversity for All, 'Europeisk språklig mångfald för alla') är ett tvärvetenskapligt projekt med forskare från olika branscher (språkvetenskap, juridik, statistik) och olika länder. Experterna samarbetar för att bättre förstå flerspråkighet: hur människor och samhällen med flera språk fungerar.
I motsats till flera andra flerspråkighetsstudier hittills undersöker ELDIA vitaliteten av minoritetsspråk i förhållande till flerspråkiga sammanhang, eftersom minoriteterna i dag verkar i allt mer mångkulturella samhällen. Det är viktigt att forska om den totala språkliga mångfalden som finns i samhället eller området i fråga och inte bara förhållandet mellan ett minoritetsspråk och ett lokalt majoritetsspråk. Syftet med denna utredning är att få reda på flerspråkighetens former och om de stöder eller hotar minoritetsspråket i fråga.
Talargrupper har valts i syfte att representera ett brett spektrum av flerspråkiga miljöer med olika politiska, historiska, ekonomiska och kulturella förhållanden. Det finns både "gamla" eller ursprungliga minoriteter (t.ex.
samer, kareler och setuer), mycket nya migrationsgrupper (såsom estländare i Finland och Tyskland) och blandningar av dessa typer (ungrare i Österrike).
Med finns hotade språk med mycket unga skriftspråk (såsom meänkieli, karelska eller vepsiska) och därtill språk, som är vitt använda i litteratur och utbildning (såsom ungerska och estniska). Alla dessa språk hör till den finsk-‐
ugriska språkfamiljen. Fallspecifika studier i ELDIA, varav en beskrivs i denna rapport, summeras i en jämförande rapport som utkommer under år 2013 (på engelska). På basis av dessa resultat kommer forskarna i ELDIA att utarbeta en vitalitetsbarometer för europeiska språk, EuLaViBar (the European Language Vitality Barometer – a checklist/handbook for policy-‐
makers and other stakeholders, ’en checklista/handbok för policyförfattare och andra intressenter’).
Meänkieli i Sverige är ett av de undersökta språken i ELDIA-‐projektet. Nästa kapitel innehåller en kort sammanfattning av den fallspecifika rapporten och våra forskningsresultat angående meänkieli i Sverige (The Case-‐Specific
Report on Meänkieli in Sweden). Med termen "minoritetsspråksgrupp" i denna utredning syftas till meänkielitalare och deras avkommor. Med termen "kontrollgrupp" syftas till en grupp personer som är bosatta i Sverige. Merparten av informanterna i kontrollgruppen har svenska som modersmål. Vid somliga frågor jämförs svaren av minoritetsspråksgruppen med svaren av kontrollgruppen.
2 Socialhistoriska och lingvistiska kontexter
Meänkieli (tidigare också tornedalsfinska, norrbottensfinska) är ett språk som härstammar från finska. Det talas i norra Sverige och nuförtiden även på andra platser i Sverige – särskilt i större städer till följd av migration (Parkvall 2009: 48). Det ursprungliga kärnområdet där meänkieli talas är Tornedalen och dess omgivning. Minoriteten tornedalingar är en av de fem officiellt erkända nationella minoriteterna i Sverige. Gruppen är ursprungligen autokton och har funnits i området i århundraden (Boyd 1985:
49).
Historiskt har meänkielitalarna utgjort en finsk gränsminoritet. Vid 1809 års gränsdragning mellan Sverige och Ryssland-‐Finland klövs Tornedalen itu och tornedalingarna blev en minoritet i Sverige.
Det ursprungliga talområdet för meänkieli är flerspråkigt. Numera är svenskan det huvudsakliga språket i området. Utöver talare av meänkieli och svenska finns det talare av Finlands finska och sverigefinska i området på grund av blandäktenskap och immigration. I de allra nordligaste och västliga delarna i området talas även samiska språk och trespråkighet har varit vanligt i vissa byar (Helander 1984). Beaktansvärt är att fastän meänkieli är det officiella namnet för språket, använder informanterna också andra benämningar, såsom finska (suomi) eller tornedalsfinska (tornionlaakson suomi). Somliga syftar till språket även med kvänska (kveeni)1 eller lannankieli. Några människor i finska Tornedalen använder namnet meänkieli för sin egen språkvariant.
Meänkieli är ett hotat språk. Som en följd av nationalism bedrevs en hård assimilationspolitik i Tornedalen från 1880 till 1970. Den huvudsakliga assimilationsmetoden var att endast tillåta svenska i utbildningssystemet.
1 Vanligen syftar kvän till en finländsk person som har flyttat till Norge. Enligt Niemi (2002: 25) är kvän "ett gammalt skandinaviskt namn för en person som har en finsk kulturell bakgrund men har flyttat till norra Norge" (översatt från norska). Med benämningen kvän syftas här till alla historiska nybyggare som har finsk bakgrund och bor i Norge. Dock har användning av termen kvän historiskt inte avgränsats endast till Norge (Vahtola 1994).
Samarbetet över gränsen och kontakt med finländare hindrades och motarbetades.2 Samtidigt började området moderniseras (Elenius 2001), vilket förändrade minoriteters traditionella näringar. Det betydde att sammanhangen, där minoritetsspråket ursprungligen hade använts, blev färre (Lindgren 1999: 161–166). På grund av allt detta började ett omfattande språkbyte ske på 1950-‐talet och har fortsatt till och med i dag.
Steg för steg började språket som användes med barnen ändras från det lokala språket till svenska. I dag är överföring av meänkieli till den yngre generationen den största utmaningen när det gäller den framtida situationen för språket.
Främjande av meänkieli påbörjades inom utbildningen. Språkvarianten vid gränsen och minoritetens identitet hade utvecklats åt olika riktningar efter isoleringen. Samtidigt utvecklades Finland till en egen nation och det finska skriftspråket skapades. I och med STR-‐T (Svenska Tornedalingars Riksförbund-‐Tornionlaaksolaiset) och kulturverksamhet på meänkieli väcktes upplivningsrörelsen på 1980-‐talet. Då började den finska dialekten äntligen utvecklas som ett eget språk (Huss 1999: 84).
Man övergav assimilationspolitiken stegvis under 1900-‐talet. På nationell nivå började minoritetsspråkens status i Sverige ändras på 1970-‐talet på grund av immigration och en ny immigrationspolitik (Huss 1999: 82, Winsa 1997). Minoritetsspråkens status påverkades kraftigt år 2000 då Sverige ratificerade Europarådets två konventioner: den europeiska stadgan om landsdels-‐ eller minoritetsspråk samt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (Huss 2006: 578). Meänkieli fick status som officiellt språk i Sverige år 2000. Detta har säkrat språkliga rättigheter till minoritetsspråkstalare. Förvaltningsområdet för meänkieli utgörs för närvarande av följande sex kommuner: Haparanda, Övertorneå, Pajala, Kiruna, Gällivare och Kalix.3
2 Till exempel kasserades finska böcker från biblioteken.
3 Förvaltningsområdet utvidgades efter språklagen år 2010. Finska har också en officiell status i några kommuner. Nationella minoriteter har vissa rättigheter som gäller i hela
Figur 1. Karta över norra Sverige. De kommuner i norra Sverige som hör till
förvaltningsområdet för meänkieli är gråfärgade. Kartan är utarbetad av Kristiina Karjalainen.
Dokumentation. Någon statistik om modersmål av befolkningen i Sverige finns inte. Således finns det ingen exakt information om hur många personer som talar meänkieli, finska eller samiska. Enligt regeringens uppskattningar har meänkieli 25 000–40 000 talare inom förvaltningsområdet för meänkieli och upp emot kanske 75 000 talare i hela Norrbotten (SOU 2008: 141).
Antalet talare av minoritetsspråk är endast en grov uppskattning som förändras snabbt på grund av åldrande befolkning.
Representation. DAUM (Dialekt-‐, ortnamns-‐ och folkminnesarkivet i Umeå) är en statlig myndighet som arbetar bl.a. med meänkieli (DAUM;
www.sofi.se/). Länsstyrelsen i Stockholms län ser till att de juridiska rättigheterna för nationella minoriteter efterföljs. Språkrådet i Stockholm (www.sprakradet.se) står för språkvård även angående meänkieli. När det gäller det civila samhället representerar Svenska Tornedalingars Riksförbund -‐ Tornionlaaksolaiset, STR-‐T (www.str-‐t.com) minoriteten officiellt och fungerar som rådgivare till regeringen i frågor angående meänkieli. Utöver STR-‐T finns det flera andra organisationer och föreningar som arbetar med meänkieli och den tornedalska kulturen (t.ex. Meänmaa, Tornedalsgillet).
Forskning. Det har gjorts ett stort antal utredningar angående Tornedalen.
Den tidigare stora utredningen om den sociolingvistiska situationen i Tornedalen har utförts av Jaakkola (1969, 1973) och Winsa (1998). Dessa utredningar har fungerat som grund för jämförelse med denna utredning.
3 Materialinsamling och metod
Fältarbetet i ELDIA har genomförts enligt en centralt utformad mall i samtliga fallspecifika studier. Meänkielitalare har utfrågats via frågeformulär som skickades via e-‐post, intervjuer med fokusgruppen och enskilda intervjuer. Undersökningen inom förvaltningsområdet för meänkieli organiserades av ELDIA-‐gruppen vid Uleåborgs universitet. Undersökningen av kontrollgruppen organiserades i Stockholm.
Ingen demografisk information om språkkunskaper eller etnicitet är tillgänglig i förvaltningsområdet för meänkieli. Den enda praktiska metoden för att nå meänkielitalare var att samarbeta med några lokala föreningar. Till enkäten samlade man ihop personer till en testgrupp från tre källor. Två av dessa är föreningar för meänkielitalare: Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset (STR-‐T)4 och Meänmaa (“Vårt land”). Den tredje källan var det studieregister vid Umeå universitet som innehåller information om personer som har studerat meänkieli där.
Frågeformuläret skickades till 941 adresser.5 Svarsprocenten var exceptionellt hög, 60.25 %. Det var den högsta svarsprocenten i en postundersökning inom ELDIA-‐projektet.
Intervjuerna genomfördes åren 2010–2011. Största delen av intervjuerna ägde rum i norra Sverige, men två av intervjuerna med fokusgruppen och tre personliga intervjuer ägde rum i Stockholm. Intervjuerna med fokusgruppen och personliga intervjuer genomfördes i fyra kommuner i Sverige:
Övertorneå, Luleå, Pajala och Stockholm.
4 Med STR-‐T träffades ett avtal om samarbete. ELDIA-‐projektet fick tillgång till adresser från STR-‐Ts medelemsregister och STR-‐T i sin tur fick skicka sitt eget tresidiga
frågeformulär till informanterna i samband med ELDIAs formulär. Personer med finsk adress uteslöts från e-‐postlistan.
5 Sannolikt hör den största delen av föreningsmedlemmarna till minoriteten. Andra än medlemmar av en språkminoritet togs bort från materialet om det tydligt kunde märkas.
Som EU-‐forskningsprojekt är ELDIA skyldig att skydda alla personuppgifter noggrant. Enkätundersökningen var anonym och den ursprungliga listan av namn och adresser har förstörts. Informanternas namn eller adresser tillkännagavs inte till utomstående. Om delar av intervjuerna publiceras, ska samtliga namn och identifieringsbara uppgifter raderas. De inspelade intervjuerna kan användas endast för forskningsändamål, och forskare som använder dem ska förbinda sig till samma principer för dataskydd.
3.1 Stickprovsundersökning
Två frågeformulär användes, den ena för minoritetsspråksgruppen (minoritetsspråket i fråga) och den andra för kontrollgruppen (majoritetsspråket i fråga). På grund av tekniska och praktiska problem blev frågeformuläret färdigt för sent och kunde därför inte testas ordentligt innan. Formuläret visade sig vara långt och komplicerat. Tack vare det noggranna arbetet av våra fältarbetare, deras medhjälpare och informanter, kunde materialet vi behövde samlas in.
Frågeformuläret för målgruppen innehåller frågor om:
• informant (ålder, födelseort, utbildning, yrke)
• när och hur informanten hade lärt sig minoritetsspråket och majoritetsspråket, vilka språk hon/han använde/använder med familjemedlemmar och släktingar
• språkkunskaper (hur informanten värderade sina kunskaper i minoritetsspråket, majoritetsspråket, engelska eller andra språk och i vilka sammanhang de använde dessa språk, t.ex. hemma, på arbetet, på fritiden eller i affären)
• vad informanterna tyckte om användningen av minoritetsspråket och majoritetsspråket med olika människor och att blanda språken, hur informanterna skulle karaktärisera olika språk och hurdana tankar informanterna hade om "korrekt" språkbruk
• vad informanterna tänkte om användning av minoritetsspråket i offentligheten
• hur informanterna använder media och kulturella produkter (tidningar, radio, TV, internet, böcker, filmer osv.) och producerar texter (brev, dagböcker, sms osv.) på olika språk.
3.2 Sociodemografisk distribution
Följande figur (Fehler! Verweisquelle konnte nicht gefunden werden.) visar informanternas ålders-‐ och könsdistribution. Figuren visar att åldersdistributionen av målgruppen är mycket obalanserad. Dock är den enhetlig med distribution av meänkielitalare i språkbytessituationer, men inte av invånarna inom förvaltningsområdet i allmänhet.
Figur 2. Könsdistributionen av informanter i olika ålderskategorier i
minoritetsspråksgruppen.
Informanternas geografiska distribution. Angående meänkieli är det beaktansvärt att 36.3 % (200) av informanterna bor inom förvaltningsområdet för meänkieli och 60.6 % (354) bor utanför området.
Detta påverkar resultaten, eftersom människorna utanför förvaltningsområdet har mycket olika lagliga och konkreta möjligheter att använda språket. Av informanterna är 11.6 % födda och uppvuxna inom
förvaltningsområdet för meänkieli och har aldrig bott utanför området.
Ungefär en femtedel (20.6 %) av samtliga informanter bor i huvudstadsregionen (Stockholms län). Av samtliga informanter bor 12.1 % i Pajala, 8.7 % i Luleå, 8.5 % i Kiruna, 8.5 % i Umeå, 7.6 % i Övertorneå och 4.7
% i Haparanda.
4 Sociolingvistisk analys av enkätsvaren och intervjuresultaten
Följande avsnitt sammanfattar resultaten av både frågeformulär och intervjuer angående språkbruk och interaktion, lagstiftning, media och utbildning.
4.1 Språkbruk och interaktion
I detta avsnitt analyseras språkkunskaper, formen av självrapporterat språkbruk och språkattityder hos informanterna.
4.1.1 Språkförmåga
Informanternas språkförmåga bedöms beaktande modersmål och (informanternas självrapporterade) kunskaper i andra språk. Allt som allt har minoritetsspråksgruppen6 goda kunskaper i både minoritets-‐ och majoritetsspråket. Det vill säga att informanterna är i hög grad flerspråkiga.
6 Gruppen som kunde nås via materialinsamling för ELDIA.
Figur 3. Informanternas modersmål i minoritetsspråksgruppen.
Två tredjedelar har meänkieli som modersmål och över hälften av informanterna har svenska som modersmål. En tredjedel av informanterna anger mer än ett modersmål.
Att rapportera meänkieli som modersmål korrelerar inte alltid med kunskaperna i språket. Att definiera sitt modersmål visade sig vara komplicerat.
(1) Informant:
Minun ensimäinen kieli oli ruotti. Mutta mie en silti sano ette mulla on äitinkieli vain ruotti. Mulla on äitinkieli molemat, mulla on ruotti ja meänkieltä. Ko meänkieltä puhuthiin kotona ja mulla oli fammu talossa kenen kans mie puhuin, vaikka minun mamma ja pappa puhu mulle ruottia.
’Mitt första språk var svenska. Men ändå skulle jag inte säga att bara svenska är mitt modersmål. Båda är mina modersmål, svenska och meänkieli. För meänkieli talades hemma och jag hade farmor i huset att tala [det] med, fastän min mamma och pappa talade svenska med mig.’ (SE-‐FIT-‐FG-‐A-‐05f)
0% 20% 40% 60% 80% 100%
MER ÄN ETT MODERSMÅL MEÄNKIELI FINSKA SVENSKA ANNAT
Figur 4. Informanternas rapporterade språkförmåga i meänkieli i minoritetsspråksgruppen.
Meänkieli är först och främst ett talat språk. Nästan 90 % av informanterna svarar sig kunna tala meänkieli åtminstone någorlunda, jämfört med cirka hälften som svarar sig kunna skriva meänkieli någorlunda. Intressant nog har kunskaperna i att förstå och tala meänkieli lite försämrats, men kunskaper i att läsa och skriva meänkieli har tydligt förbättrats under de senaste 20 åren (resultaten jämfört med Winsa 1998).
Meänkielitalarna behärskar svenska mest flytande. Nästan samtliga informanter anser sig ha goda kunskaper i svenska på alla nivåer (tala, förstå, skriva och läsa). Skillnaderna i kunskaper i svenska och meänkieli är särskilt stora i skriftspråket. Deras kunskaper i svenska är likadana som i kontrollgruppen.
I allmänhet är informanternas åsikter om deras kunskaper i finska och meänkieli inte likadana. Även om finska och meänkieli är närbesläktade språk, finns det en obalans mellan den rapporterade förmågan att förstå språken flytande.
Det finns relativt många informanter som kan flera språk. Kunskaper i andra språk är ganska likadana mellan minoritetsspråksgruppen och kontrollgruppen. Bara somliga informanter har svarat sig kunna samiska. Det allra vanligaste icke-‐lokala språket bland informanterna är engelska.
Kompetens i meänkieli och engelska rapporteras vara överraskande likadana
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
FÖRSTÅR TALAR LÄSER SKRIVER
FLYTANDE BRA NÅGORLUNDA
med tanke på att meänkieli är modersmålet hos de flesta informanterna i minoritetsspråksgruppen. Informanterna kan även relativt bra tyska.
Som väntat finns det en positiv korrelation mellan ålder och både meänkieli som modersmål och kunskaper i meänkieli. Därtill finns det en negativ korrelation mellan ålder och svenska som modersmål och kunskaper i svenska. Kunskaperna i minoritetsspråk är bäst i de två äldsta åldersgrupperna. Utbildningsnivån och bosättningsorten korrelerar inte nämnvärt med meänkieli som modersmål, men dessa faktorer påverkar positivt på svenska som modersmål. Ändå anser de som bor inom förvaltningsområdet för meänkieli sig att ha betydligt bättre kunskaper i meänkieli än de som bor utanför området. Skillnaden är tiotals procentenheter. Förvånansvärt är att skillnaderna mellan könen är små.
Språkbytesprocessen hos informanterna är uppenbar då man ser till deras svar om modersmål: tvåspråkigheten är märkbar i åldersgruppen 50–64.
Den äldsta generationen (65+) visar sig vara mer enspråkig i meänkieli och yngre informanter (under 49) å sin sida enspråkiga i svenska. Informanterna som kan meänkieli är betydligt mer två-‐ och flerspråkiga jämfört med den svenska kontrollgruppen. Dock noterades att ju yngre informanterna i minoritetsspråksgruppen är, desto närmare är de det svenska genomsnittsfolket.
4.1.2 Språkbruket mellan och inom generationer
Det allra viktigaste i att bevara meänkieli är att vidarebefordra språket till yngre generationer. Följande frågor utredde språkbruket mellan och inom generationer.
Figur 5. Språkbruket mellan generationer i minoritetsspråksgruppen.
Figur 6. Språkbruket inom generationer i minoritetsspråksgruppen.
Språkbytet i Tornedalen och dess omgivning framkommer tydligt i materialet. Personerna i de äldsta åldersgrupperna i undersökningen och deras föräldrar var de som påbörjade språkbytesprocessen. Under endast några generationer har det första bytet skett från ett huvudsakligen enspråkigt minoritetsspråkbruk (med mor-‐ och farföräldrar) till tvåspråkigt språkbruk (med föräldrar) och sedan den andra övergången mot enspråkigt majoritetsspråkbruk (med barn). Språkbruket mellan syskon har
0% 20% 40% 60% 80% 100% 120%
MED MORFÖRÄLDRAR MED FARFÖRÄLDRAR MED MOR (I BARNDOMEN) MED MOR (NU) MED FAR (I BARNDOMEN) MED FAR (NU) MED BARN
SVENSKA FINSKA MEÄNKIELI
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
FÖRÄLDRARNA MED VARANDRA MED SYSKON MED PARTNER
SVENSKA FINSKA MEÄNKIELI
ofta förändrats från att tala meänkieli i barndomen till att tala svenska i vuxen ålder. Enkätundersökningen visar att användning av meänkieli mellan makar har minskat dramatiskt med tiden – från över 70 % hos generationen av informanternas föräldrar till under en tredjedel hos informanternas egen generation. Detta kan förklaras med språklig assimilering, språkval mellan makar och med ökning i antalet tväräktenskap med svenska talare. Dessa saker är mycket vanliga i språkbytesprocessen.
Språket med barn. Nästan samtliga informanter med minderåriga barn (155 st., 96.9 %) säger sig använda svenska med dem. Endast 28 personer (17.5 %) svarar att de använder också meänkieli och vanligen i så fall endast lite grann när de talar med barnen.
Flera av de intervjuade berättade om svårigheter att använda meänkieli med barnen.
(2) Informant:
Mullahan on pieni lapsi ja sen kans mie en puhu en paljo mithään meänkieltä. Kyllähän mie koitan mutta en mie tiä miksi siittä ei oikein tule mithään. Ja kunka sen tekis. En tiä.
'Jag har ett litet barn och med henne talar jag inte meänkieli nästan alls. Jag försöker väl, men vet inte varför det inte fungerar. Och hur göra det. Vet inte.'
(SE-‐FIT-‐FG-‐A-‐08f)
Vi har noterat under fältarbeten att personer, som kan meänkieli och har viljan att lära det till barn, har svårigheter att tala språket till dem. Det är svårt att bryta de mönster man länge har haft vad gäller språkanvändning och detta kräver stöd. Det verkar också saknas information om att den som talar minoritetsspråket till barnet ska göra det systematiskt hela tiden. För att revitaliseringsarbetet skulle lyckas, skulle det vara viktigt att utforska mer om språkval som sker när man talar med barn. Således kunde man (förhoppningsvis) hitta sätt för föräldrar att lösa problem med språket och lyckas med överföringen av meänkieli till barn. Den positiva upptäckten i undersökningen är att det i dag finns fler föräldrar, som har viljan att överföra språket till barn, än det var för 20 år sedan (jfr. Winsa 1998).
4.1.3 Språkbruket i olika domäner
Följande frågor gäller språkbruket inom olika domäner, såsom hemma, med släktingar och på jobbet. Svenska är det mest använda språket inom alla domäner och särskilt inom alla offentliga domäner. På grund av att en stor del av informanterna (över 60 %) bor utanför Tornedalen, är det svårt att veta om det ens finns några möjligheter att använda något annat språk än svenska inom de flesta domänerna.
Figur 7. De informanter som svarar att alltid eller ofta använda sig av meänkieli (i olika
sammanhang) i minoritetsspråksgruppen.
Meänkieli är fortfarande ett språk som används i privata domäner, vilket kan förväntas av en diglossisk situation (se Jaakkola 1969). Detta har uppmärksammats även i senaste studier (Elenius 2004: 118). I privata domäner används meänkieli mest med släktingar: nästan hälften av informanterna svarar sig använda meänkieli åtminstone ofta med släktingar och över 70 % inom förvaltningsområdet för meänkieli. Hemmet är den näst viktigaste domänen. Språket används minst i offentliga domäner: mindre än 20 % av informanterna svarar sig använda språket ofta i någon offentlig domän. Av offentliga domäner är på jobbet domänen där meänkieli används (eller har använts) mest, men detta sker nästan enbart inom förvaltningsområdet för meänkieli. Det är intressant att minoriteten inte använder rätten att använda meänkieli med myndigheterna (jämför Elenius
& Ekenberg 2002), inte ens inom förvaltningsområdet. Det som är oroande
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80%
Hemma Med släkxngar På jobbet Med vänner Med myndigheter
Utanför förvaltningsområdet för meänkieli Inom förvaltningsområdet för meänkieli
med avseende på meänkieli är att svenskan har tagit över de privata domänerna också, och det används mer än meänkieli i alla privata domäner.
4.1.4 Meänkieli i offentliga domäner (informanterna i minoritetsspråksgruppen)
Informanterna frågades om meänkielis användning i offentliga domäner i Sverige.
Figur 8. Informanternas uppfattningar i minoritetsspråksgruppen om var meänkieli
används.
Enligt informanterna används meänkieli mest i media, hos regionala eller kommunala myndigheter och på sjukhus. Flera informanter vet inte om meänkieli används i officiella domäner eller sedan har de en uppfattning att meänkieli inte används. Över 40 % av informanterna visste inte om meänkieli används på polisstationer. Samma gällde skattekontor,
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
I REKLAM I MEDIA I REKLAM PÅ OFFENTLIGA PLATSER PÅ TV I RADION I TRYCKTA MEDIER I UTBILDNINGSVÄSENDET HOS REGIONALA ELLER KOMMUNALA
MYNDIGHETER
I DEPARTEMENT I DOMSTOLAR PÅ SJUKHUS HOS ARBETSFÖRMEDLINGEN HOS FÖRSÄKRINGSKASSAN PÅ SKATTEKONTOR PÅ POLISSTATIONER I RIKSDAGEN
MINORITETSSPRÅKSGRUPPEN: MEÄNKIELI ANVÄNDS...
JA NEJ VET INTE INGET SVAR
arbetsförmedling, Försäkringskassa, domstol, riksdag och utbildning.
Meänkieli används minst i byråkratiska kontexter och i reklam.
Figur 9. Åsikter av minoritetsspråksgruppen om hur meänkieli borde användas (i olika
offentliga sammanhang).
Figur 10. Åsikter av kontrollgruppen om hur meänkieli borde användas (i olika offentliga sammanhang).
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
PÅ TV INTERNET PÅ POLISSTATIONER I RIKSDAGEN I DOMSTOLAR PÅ SJUKHUS I UTBILDNINGSVÄSENDET
HUR MEÄNKIELI BORDE ANVÄNDAS
AV SAMMA ÅSIKT AV ANNAN ÅSIKT SVÅRT ATT SÄGA
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
På TV Internet På polisstaxoner I riksdagen I domstolar På sjukhus I utbildningsväsendet
Kontrollgruppen: Meänkieli borde användas...
Av samma åsikt Av annan åsikt Svårt ay säga
När det gäller användningen av meänkieli offentligt skiljer sig åsikterna.
Jämfört med informanterna i minoritetsspråksgruppen förhåller sig kontrollgruppen betydligt mer negativt mot att använda minoritetsspråk i offentliga domäner. Negativt förhåller sig även flera personer inom minoritetsspråksgruppen. I minoritetsspråksgruppen är användningen av meänkieli mer godkänt på TV än i internet. I offentliga domäner verkar det som att ju offentligare och mer nationell domänen i fråga är, desto mindre godkänns meänkieli och desto mer fördelade är åsikterna. I offentliga domäner är meänkieli mest godkänt på sjukhus. Ju högre man går i hierarkin i samhället, desto mindre accepteras meänkieli: ca 50–60 % av informanterna i minoritetsspråksgruppen accepterar meänkieli på polisstationer och i domstolar, men endast 30 % accepterar det i riksdagen.
Av informanterna godkände 60 % meänkieli inom utbildning medan en femtedel var oense. Det är påfallande att assimilationspolitikens medförda attityder, påverkade även av enspråkiga ideologier, sitter djupt i människor.
Intressant är att attityderna till att använda meänkieli i offentliga domäner är betydligt större bland informanterna som bor utanför förvaltningsområdet för meänkieli jämfört med den som bor inom området.
Vid denna fråga är skillnaden mellan varje domän ca 10–20 procentenheter.
Å andra sidan valde de informanter, som bor utanför förvaltningsområdet för meänkieli, alternativet svårt att säga ca 15 procentenheter oftare vid varje domän.
Figur 11. Åsikter om meänkieli, finska, svenska och engelska på arbetsmarknaden av informanterna i minoritetsspråksgruppen.7
4.1.5 Språk och arbetsmarknaden
Det är viktigt att veta hur olika språk uppfattas på arbetsmarknaden, eftersom arbetsmarknaden är en av de viktigaste domänerna när människor värdesätter språkets nytta och marknadsvärde.
Informanterna ombads att värdera nyttan av olika språk på arbetsmarknaden. För flera av informanterna (ca 45 % i samtliga frågor) är det svårt att säga om kompetens i meänkieli hjälper till på arbetsmarknaden. De övriga anser att kompetens i meänkieli inte är till nytta på arbetsmarknaden. Dock finns det några som anser att språkkunskapen verkar positivt. Informanterna anser att av svenska har man mest nytta på arbetsmarknaden. Därtill anses engelskan vara i hög grad nyttig.
Regionala skillnader. Regionala skillnader i utredningen är värda att beaktas. Informanterna, som bor inom förvaltningsområdet för meänkieli,
7 Figuren innehåller resultater från många frågor.
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
Engelska Svenska Finska Meänkieli
Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Svårt ay säga Delvis av annan åsikt Helt av annan åsikt
anser meänkieli (och finska) vara mer nyttiga än vad de, som bor utanför förvaltningsområdet, anser.
Även om flera informanter har svårt att säga om kompetens i meänkieli hjälper till på arbetsmarknaden, finns det å sin sida flera exempel i intervjumaterialet på att språket är till nytta:
(3) Informant (50–64 år):
Ko täälä moni mikä sannoo sitä, että meänkieli ei kelpaa ja ko tullee yli [Suomesta Ruotsiin] niin net ei käsitä meitä. Mutta se ei ole tosi.
Mulla on niin paljon ollu hyötyä meänkielestä enkä mie ossaa suomea.
'Här säger många att meänkieli inte duger och när de kommer över (från Finland till Sverige) så förstår de inte oss. Men det är inte sant.
Jag har haft så mycket nytta av meänkieli och jag förstår inte finska.' (SE-‐FIT-‐FG-‐AG4-‐06f)
I intervjuerna sade tämligen många att deras föräldrar hade betonat hur viktigt svenskan är i arbetslivet. Det är en av de viktigaste orsakerna bakom språkbytet; föräldrarna vill att deras barn lyckas i livet och tvåspråkigheten ses som nackdel.
(4) Informant (50–64 år):
Vanhemmat sanovat että jos, te suomea puhutte niin ei te saa koskaan työtä. Että Ruotsissa me olemme niin meijän täytyy oppia ruotsia, ette jaa te tet nuoret niin teijän täytyy oppia ruotsin kielen.
'Föräldrarna säger att pratar ni finska får ni aldrig ett jobb. Att vi är i Sverige så vi måste lära oss svenska, att ni ungdomar, ni måste lära er svenska.’
(SE-‐FIT-‐II-‐AG4m)
4.1.6 Språkbevarande
Informanterna frågades om deras åsikter om korrekthet och utveckling av meänkieli samt deras kännedom om institutioner och personer som värnar om meänkieli och svenska.
Figur 12. Språkbevarandet av meänkieli enligt informanterna i minoritetsspråksgruppen.8
Det är anmärkningsvärt att åsikterna fördelas tvärt vid frågan om det är lätt att använda meänkieli i de flesta situationerna i livet. Det är därför inte konstigt att hälften (46.7 %) tycker att meänkieli bör utvecklas så att det möter sociala och offentliga behov. Dock motsätter sig en femtedel av informanterna detta och de anser att de troligen inte kommer att bistå språkets standardiseringsprocess. Allt som allt var informanterna, som bor inom förvaltningsområdet för meänkieli, mycket mer positiva i ärendet.
Utveckling, purism eller strävan efter rätt meänkieli är inte populära bland informanterna. I motsats till enkätundersökningen anser flera informanter i intervjuer att meänkieli har en korrekt form också. Personer, som är aktiva när det gäller meänkieli, kan vara mer konservativa i språkfrågor än andra.
Överraskande nog med tanke på urval av informanter anser endast 53.7 %
8 Har det gjorts försök nyligen att rädda meänkieli (i Sverige)? Finns det institutioner eller människor som vårdar (utvecklar, främjar och/eller reglerar) meänkieli i Sverige?
Finns det en ren/korrekt meänkieli? Finns det ett behov av att utveckla meänkieli i Sverige så den passar i sociala och offentliga sammanhang? Är meänkieli enkelt att 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
ÄR MEÄNKIELI ENKELT ATT ANVÄNDA I DE FLESTA SITUATIONER I LIVET FINNS DET ETT BEHOV ATT UTVECKLA MEÄNKIELI I SVERIGE SÅ DEN PASSAR I
SOCIALA OCH OFFENTLIGA SAMMANHANG
FINNS DET EN REN/KORREKT MEÄNKIELI FINNS DET INSTITUTIONER ELLER MÄNNISKOR SOM VÅRDAR MEÄNKIELI I
SVERIGE
HAR DET GJORTS FÖRSÖK NYLIGEN ATT RÄDDA MEÄNKIELI (I SVERIGE)
JA NEJ VET INTE
