Enligt Fairclough (2008) är makt och ideologi förbundna med varandra. Han ser ideologi som en form av makt (Fairclough, 2003). Ideologier representerar aspekter av världen, vilka bidrar till att etablera och upprätthålla dominansförhållanden. Diskurser kan vara ideologiska, men är inte alltid det.
Ideologiska dominansförhållanden har konstruerats och etablerats över tid. De ses som självklara. Ideologiska dominansförhållanden kan vara svåra att upptäcka, då de inte alltid är uppenbara, utan finns ofta i outtalade eller förgivettagna antaganden (Fairclough, 2003). Sådana dominansförhållanden kan i förskolan som en institution vara mer eller mindre naturaliserade och automatiserade. Det som värderas och uttrycks i förskolans systematiska kvalitetsarbete kan också innehålla outtalade antaganden som utgår från ideologiska praktiker och har blivit naturaliserade. Kritisk diskursanalys kan då vara en hjälp för att avtäcka dessa maktförhållanden samt motstridiga förhållanden. Chouliaraki och Fairclough (1999) refererar till sådana ideologier i utbildning vilka beskrivs som diskursiva konstruktioner. Dessa diskursiva konstruktioner utgår från diskurser som har utgångspunkt i andra praktiker än utbildning och som utbildning har en relation till. I förskolan kan dessa praktiker visa sig i till exempel marknadsekonomi-praktiker i form av brukarenkäter. Brukarenkäter och dess resultat kan då ses som ett medel i konkurrensen om vårdnadshavare och barn som kunder.
Fairclough (1992, 2003) använder begreppet hegemoni i relation till makt och ideologi. Han menar att hegemoni handlar om ledarskap och dominans mellan ekonomiska, politiska, kulturella och ideologiska domäner i samhället (Fairclough, 1992, 2008). Hegemoni kan förstås som makt, vilken bara uppnås
delvis och temporärt, som ett ostabilt ekvilibrium. Hegemoni handlar inte enbart om dominans, utan om att skapa allianser och en integrering för att uppnå konsensus kring betydelser. Fairclough menar att det pågår en hegemonisk kamp, där den allmänna meningen förhandlas. En diskursordning kan förstås som en diskursiv aspekt utifrån vilken en hegemonisk kamp bidragit till den existerande diskursordningen samt till sociala relationer och maktrelationer. Att söka efter hegemoni innebär att söka efter förgivettagen mening som bär med sig inslag av att uppnå och upprätthålla dominans.
Hegemoni-begreppet kan därmed bli behjälpligt i analysen av den diskursiva praktiken som en form av hegemonisk kamp (Fairclough, 1992, 2008). De dominansförhållanden som avtäcks, möjliggör och begränsar vilka värden som kan uttryckas i det systematiska kvalitetsarbetet. Avsikten med studien är att söka efter värden som uttrycks diskursivt samt vad som framstår som dolt eller förgivettaget.
Performativitet
Chouriliaki och Fairclough (1999) menar att den kritiska diskursanalysen behöver använda tvärvetenskapliga teorier för att analysera den sociala praktiken och föreslår sociologiska teorier för detta ändamål. Förskolans systematiska kvalitetsarbete kan räknas till en policynivå, vilket gör att begreppet performativity, performativitet (Ball, 2003, 2012), som har teoretisk grund i utbildningspolicyn, kommer att användas som komplement till Fairclough´s begrepp i denna studie. I ett sammanhang av ökade krav på kvalitetsarbete kan begreppet performativitet bidra till studiens analys av vad som synliggörs och formas som önskvärt i förskolans verksamhet. Begreppet performativitet kan också vara till hjälp för att analysera vilken betydelse krav på kvalitetsarbete kan ha för synliggörandet av förskolan.
Performativitet kan ses som en styrningsteknologi som är kännetecknande för ett marknadsmässigt samhälle och har spridits från den privata sektorn till offentlig verksamhet och alla nivåer inom utbildningssektorn (Ball, 2003).
Ball beskriver performativitet som en teknologi, en kultur och ett sätt att reglera som involverar omdömen, jämförelser och uppvisning. I förskolan innebär det att redogöra för vad som genomförts i verksamheten och synliggöra det i dokument såsom det systematiska kvalitetsarbetet. Styrningen, som tidigare har kännetecknats av professionalism och byråkrati, gör även något med de människor som finns i verksamheten. Värdet av professionell erfarenhet har ersatts av produktivitet och resultat, vilket leder till uppvisning av vad som görs istället för att göra det (Ball, 2012). Det betyder att det som räknas, handlar om prestationer samt att producera mätbara och förbättrade resultat (Ball, 2003). Det får som resultat att det som är enkelt att mäta värderas.
Utifrån förskolans perspektiv benämner Löfdahl, Hjalmarsson och Franzén (2014) denna situation som den synliggjorda förskolan. Dokumentation är ett viktigt inslag i den performativa förskolan och blir ett sätt att visa upp en förskola av hög kvalitet. Förskolan producerar dokumentation för kontroll och jämförelse med möjlighet till insyn från stat, kommun, föräldrar och presumtiva kunder (Löfdahl, Hjalmarsson & Franzén, 2014). För detta ändamål gör ökade krav på mätbarhet, att förskollärare spenderar mer tid på andra-hands-aktiviteter (”second order activities” se Ball, 2012 s 20).
Dokumentation kan vara en sådan hands-aktivitet. Förskollärares andra-hands-aktiviteter tar på så sätt tid från deras första-andra-hands-aktiviteter (”first order activities” se Ball, 2012 s 20). Första-hands-aktiviteter handlar om de pedagogiska processer som pågår i förskolan och som ska mätas.
Förskollärares dokumentationsarbete tar därmed tid från det som ska dokumenteras.
I en förväntan och strävan efter att uppnå resultat och förbättrade resultat, konstrueras dokumentation som synliggör vissa delar av förskolans verksamhet och osynliggör andra delar av den. Den dokumentation som produceras blir då en uppvisning av en organisation som inte finns. Ball (2003, 2012) kallar detta för fabrications, fabrikationer. Teknologier som är avsedda att göra den offentliga sektorn mer transparent, bidrar tvärtom till att göra den mer ogenomskinlig (a.a.).
Sammanfattning
Faircloughs kritiska diskursanalys fokuserar flera centrala utgångspunkter som används i studiens teoretiska och metodologiska perspektiv för att kritiskt granska värden som diskursivt kommer till uttryck i förskolans utvärdering. I kapitlet har diskurs definierats dels som språkbruk i tal och skrift, dels som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Människan kan påverka världen genom dessa språkhandlingar men världen kan också påverka språkhandlingarna. Förskolans systematiska kvalitetsarbete har lyfts som en social praktik som formas, bibehålls och förändras av de som befinner sig inom den kontexten. Det kritiska och dialektiska perspektivet synliggör relationen mellan diskursiv praktik och den sociala praktiken. Detta visar också på relationen mellan den lokala förskolan, där utvärderingen av förskolans verksamhet sker, och samhället i övrigt. Det öppnar upp för att analysera relationen mellan värden och diskurser utifrån textens struktur, det vill säga hur värden diskursivt kommer till uttryck, i utvärderingen. Vidare kan kritisk diskursanalys bidra i analysarbetet till att synliggöra dominansförhållanden i ett försök att förstå hur samhällsstrukturer medverkar till den sociala praktiken och värden som uttrycks i förskolans systematiska
kvalitetsarbete. Begreppet performativitet har presenterats som ett i analysen värdefullt begrepp för att tolka och förstå vad som synliggörs som eftersträvansvärt i utvärderingarna och vad som inte gör det samt i relation till ett sammanhang av ökat kvalitetsarbete.