I analysen av utvärderingarna uttrycks även disciplin som eftersträvansvärt, även om det inte nämns explicit i texterna. Den disciplin som då implicit framkommer kan förstås i termer av barns anpassning.
I nedanstående citat uttrycks barns anpassning implicit som något eftersträvansvärt och fostran som något som sker genom korrigering och förstärkning av barns beteende.
Exempel 42
Om ett barn exempelvis knuffar ett annat barn säger vi NEJ eller Stopp och visar barnet hur det ska ta kontakt på ett positivt sätt. Till exempel kan vi ta barnets hand och klappa på det andra barnets kind. Barnet får höra att om du slår på den andre så gör det ont och då blir hen ledsen. När barnen visar omtanke om varandra bekräftas och beröms barnet för dess beteende för att barnet ska få en slags belöning och därigenom vill göra om det goda beteendet fler gånger.
Tanken är att andra barn runtomkring som observerar barnet som får beröm lockas också att göra likadant för att de också ska få beröm och på så vis få förståelsen av vad som är rätt och fel.
(citat ur utvärdering 5)
I citatet beskriver förskolepersonalen hur barn blir tillrättavisade eller får beröm för att de ska lära sig vad som är rätt eller fel beteende, det vill säga det som socialt sett är önskvärt. Barns anpassning uttrycks som eftersträvansvärt med modalitet som nödvändighet eller skyldighet i formuleringen ”visar barnet hur det ska ta kontakt på ett positivt sätt”. Det innebär att förskolepersonalens fostran av barnen till rätt beteende kan tolkas som nödvändig. I citatet beskrivs hur barn ska lära sig att ta kontakt på rätt sätt. Det blir tydligt att barn inte får göra varandra illa, här uttryckt som att de inte ska knuffas. ”NEJ” med versaler bidrar till kategorisk modalitet, det vill säga en hög grad av instämmande. Det är den vuxne i förskolan som framstår som den som genom tillrättavisningar ska korrigera barnens handlingar så att dessa blir socialt önskvärda. Även beröm används som strategi. När barnet visar omtanke om andra barn får barnet istället en belöning i form av beröm för att på så sätt förstärka ett önskvärt beteende. Intentionen tycks vara att även få andra barn att förstå vad som är önskvärt och anpassa sig till det. I citatet framstår korrigering och förstärkning av barns beteenden som nödvändigt för att barnet ska lära sig hur man beter sig mot varandra.
Anpassning uppges i utvärderingarna även handla om att följa uppsatta regler.
Dessa regler kan då dels handla om hur barnen disciplineras av de vuxna genom vuxenformulerade regler, dels om hur barnen disciplinerar sig själva utifrån gemensamt överenskomna regler. I båda fallen utgör reglerna verktyg för att nå målen, och barnen måste anpassa sig efter dessa regler.
Exempel 43
Vi diskuterar trivselregler med barnen utifrån deras ålder och mognad. Detta innebär att varje avdelning har lite olika ”regler”.
Alla har dock inte tagit fram trivselregler tillsammans med barnen eftersom vi tolkade vårt mål på olika sätt.
(citat ur utvärdering 7)
I citatet formuleras förskolans trivselregler som centrala. Trivsel tycks ha en relation till omsorg då det verkar handla om välbefinnande. Emellertid är det regler utifrån den disciplinerande funktion regler kan ha som uttrycks i citatet.
Disciplin uttrycks följaktligen som eftersträvansvärt med hög modalitet. Även en modalitet som är mer öppen för förhandling uttrycks genom ”har lite olika”
och ”har dock inte tagit fram”. Det betyder att de disciplinerande reglerna inte uttrycks som fasta och kan därför tolkas som förhandlingsbara. I texten framställs också att trivselreglerna diskuteras med barnen utifrån deras ålder och mognad. Det tyder på att barnen har inflytande över trivselreglerna, vilket resulterar i avdelningsspecifika regler. Anpassning till regler och inflytande kan tyckas utgöra motsägelsefulla värden, som förskolepersonalen ändå försöker hantera.
Sammanfattning
I utvärderingarna uttrycks kompetens som starkt betonat. Framförallt formuleras förmågor samt utveckling och lärande som önskvärd kompetens. I hög grad verkar kunskapsförmågor såsom språk, matematik och naturvetenskap eftersträvas. Uttryck som tycks bära med sig förgivettagna antaganden om kompetens finns också såsom till exempel lärprocesser, undersökande och utforskande. Även demokrati och etik uppges som värdefulla inslag i förskolans verksamhet. Demokratiska värden såsom likvärdighet, inflytande och delaktighet framhålls, liksom tonvikt läggs på omsorg och trygghet bland etiska värden. Effektivitet och disciplinering framkommer inte i lika hög grad som eftersträvade. Dock uttrycks effektivitet både explicit och implicit. Det kan förstås som att effektivitet anses eftersträvansvärt att synliggöra i vissa sammanhang, medan i andra gör det inte det. Disciplin däremot uttrycks implicit och i ringa omfattning. En tolkning är att disciplin ändock eftersträvas i verksamheten, men det är inte något man som förskolepersonal vill synliggöra.
I värdepraktiken uttrycks även värdens komplexa relationer. Flera värden tycks ha relationer till varandra i utvärderingarna. De uttrycks ofta tillsammans såsom inflytande och delaktighet, som ofta även ges samma innebörd och tycks på så sätt vara sammanflätade med varandra. På likartat sätt, men inte lika starkt, framkommer också uttryck för en relation mellan trygghet och säkerhet samt mellan respekt och ansvar. Andra relationer som blir tydliga mellan värden är där ett värde framhålls som värdefullt för ett annat värde. Till exempel beskrivs förmågor leda till att barn blir stärkta i sin självkänsla. Likaså uttrycks i utvärderingarna att stärkt självkänsla leder till att öka barns inflytande och delaktighet genom att de vågar uttrycka sig. I förskolornas beskrivningar av likabehandlingsarbetet formuleras lika värde, trygghet och säkerhet utifrån en relation. I denna relation uttrycks trygghet och säkerhet som en garant för lika värde.
Relationer kan visa sig mellan olika värden som förskolepersonalen har att förhålla sig till, såsom mellan värden som artikuleras och därmed hamnar i förgrunden samt värden som hamnar i bakgrunden i utvärderingarna. Det kan då tolkas som att värden som hamnar i förgrunden är möjliga att artikulera.
Exempelvis hamnar disciplin i bakgrunden i ett par beskrivningar då disciplin uttrycks implicit. Ett exempel är i beskrivningen av barns fostran till självständighet då tanken är att barnen ska lära sig källsortera. Det kan tolkas som indirekt disciplinering; barnet ska lära sig källsortera, som ett sätt att skola barnen till goda framtida miljömedvetna medborgare, och därigenom upprätthålla ordningen. Emellertid är det självständighet som artikuleras explicit av förskolan och därmed synliggörs. I ett annat exempel är barns hantering av böcker centralt. Samtidigt som respekt och ansvar för böcker framhålls explicit som eftersträvansvärt, framkommer även uttryck för disciplinering till ordning mer implicit. Även effektivitet hamnar i bakgrunden då andra värden framställs explicit som önskvärda. Trygghet framförs explicit framför implicita uttryck för effektivitet. Likaså kommer explicita uttryck för lärprocesser i förgrunden framför effektivitet. Effektivitet verkar dock synliggöras och hamna i förgrunden framför disciplin.
Sammantaget framkommer en komplex värdepraktik där värden går in i varandra och står i relation till varandra på olika sätt. Mer eller mindre betonas det som eftersträvas i utvärderingarna och blir därför mer eller mindre synliggjort.