Makt/påverkan

De olika förvaltningarna har utifrån ett maktperspektiv olika stor möjlighet att påverka beslutsprocesser, vilket är nära sammankopplat med diskussionen om en stuprörsproblematik. Den tekniska förvaltningen har exempelvis en stark position med en stor andel budget, både utifrån ett mer generellt perspektiv men även i detta projekt. Utifrån teorier av Persson (1999), Delegationen för hållbara städer (2012), Fransson & Quist (2010), Lantz och Wäreborn Schultz (2006) och Löfström (2010) analyseras och diskuteras det empiriska materialet från fallstudien där maktstrukturer och beslutsfattande ligger i fokus.

4.2.1. Beslutsfattande

Inledningsvis i studiens intervjuer blev det tydligt att begreppet makt var ett laddat och till viss del problematiskt begrepp. Makten och beslutanderätten sågs av intervjupersonerna nära sammanlänkat med politiken men inte så närvarande på en tjänstemannanivå. I ett försök att komma bort från begreppet makt

formulerades frågorna istället om där begreppen påverkan och ansvar syftade till att öppna upp för en dialog kring dessa fenomen. Även begreppet beslut var till viss del problematiskt och uppfattades som starkt knutet till specifikt politiska beslut och beslutsprocesser:

”Om man tänker rakt av beslut så sker det på en annan nivå. Politiken tar beslut, våra förvaltningsdirektörer tar beslut, sedan genomförs det utifrån våra specifika kompetenser, spetskompetenser. Ja som sagt, man kan bidra en hel del utifrån sina erfarenheter och sitt uppdrag men samtidigt har de viktigaste besluten redan tagits.” (ip5)

Intervjupersonen har då tidigare berättat om lokaliseringsutredningen som ip5 deltagit i där en grupp tjänstemän fick i uppdrag att utreda badanläggningens lokalisering. I en rapport med tydligt visuellt fokus beskrivs totalt sju alternativ för lokalisering med för- och nackdelar, där två anses mest relevanta. ip5 beskriver vidare att tjänstemännen rekommenderade samt argumenterade för dessa två alternativ, vilket politiken sedan beslutade om. Ytterligare igen understryks att det är politiker som beslutar, inte tjänstemän. Beslut är för ip5 tydligt kopplat till specifikt politiska beslut. Tjänstemän benämns som ”utförare” och ”politikernas förlängda hand”, som trots allt kan och ska påverka processen utifrån deras olika kompetenser. I intervjupersonens språk går det att tyda ett visst medansvar i beslutsprocesserna gällande badhuset och badhusparken, vilket även märks i

37 intervjun med ip4. När ip5 berättar om processerna så används begreppen ”vi” och även ”våra beslut”, vilket kan tolkas som en känsla av delaktighet. I klarspråk nämner ip5 dessutom sin egen påverkan på badets lokalisering:

”I den processen har jag också varit med, så självklart, man bidrog till att se till att badet, familjebadet hamnade i Kroksbäck.” (ip5)

Ordförande i stadsbyggnadsnämnden förklarar situationen som sådan:

”Alla beslut är egentligen politiska, men vi är mer eller mindre involverade.” (ip1)

Besluten är alltså politiska, men politiker är inte alltid involverade utan

kommunicerar istället en riktning exempelvis för hur staden ska utvecklas. Det är enligt ip1 inte möjligt för politiker att ta beslut i varje ärende utan politiken tar beslut i stora ärenden och “en riktning” guidar tjänstemän i deras arbete. ip5 framhåller ÖP2012 som ett exempel på hur tjänstemän får en riktning i deras arbete, även om översiktsplanen inte är något bindande dokument. Genom att tre utvecklingsområden i Malmö har identifierats; Västra hamnen, Norra Sorgenfri och Hyllie C, skapas ändå en riktning för hur staden ska utvecklas.

Av ip3 beskrivs badhuset som “en jättepolitisk fråga” där tjänstemän bereder och sedan förankrar det uppåt upp, till politiken. Vidare beskriver ip3 att det är möjligt att påverka en del, utifrån det som har med professionen att göra genom att lägga fram argument, göra undersökningar och utredningar. Däremot ligger

beslutsfattandet hos politiken.

Intervjupersonerna ser beslut och politik som nära sammankopplat men en skillnad kan upptäckas i deras inställning till beslutsfattande. ip1 menar att alla beslut är politiska, vilket inte hindrar även tjänstemän från att ta ställning till beslut. Utifrån en riktning som politiken förmedlar fattas alltså beslut även på andra nivåer. ip1 menar att det är lika lätt för en tjänsteman att styra som det är för politiker att ge sig in i detaljer som inte är en del av deras uppdrag. Att det finns tydliga roller är enligt ip1 viktigt men makten att påverka finns hos både politiker och tjänstemän. Även Persson (1999) konstaterar att det finns både inflytelserika tjänstemän och inflytelserika politiker i maktens centrum. Från politiken intervjuades ip1 som beskriver det som en stor fördel att få

möjlighet vara så involverad i beslutsprocesserna, samtidigt som det även medför ett stort ansvar. Ansvaret gäller hela nämnden och innefattar att alla ska förstå och vara insatta i beslutsärenden. Att vara tillåtande och lyhörd, även angående vilka frågor som inte kommit upp, är därför väsentligt. Under föredragningar innan beslut ska fattas finns alltså möjlighet att begära ytterligare material, vilket är något som ofta utnyttjas enligt intervjupersonen.

ip1 menar att det finns olika strukturer, både informella och formella, där beslutsprocesser diskuteras. De olika partierna och de olika politiska grupperna

38 beskrivs som exempel på detta. Inför ett beslut finns olika informella grupper där en diskussion förs innan:

“Det är jag övertygad om att alla politiska grupper har gjort, precis som att jag är övertygad om att man på kontoret [stadsbyggnadskontoret] också har haft de här diskussionerna såklart.“ (ip1)

Persson (1999) menar att det i dessa informella strukturer finns en risk för

oplanerade beslut som inte synliggörs för exempelvis allmänheten eller på de mer formella arenorna. När det inte finns någon transparens i dessa beslut riskerar ett mer övergripande perspektiv att förbises, ett perspektiv som enligt Delegationen för hållbara städer (2012) behövs i arbetet med hållbar stadsutveckling. Ett stuprörsagerande i kombination med att beslut fattas vid sidan av en mer formell beslutsprocess, kan därför leda till svårigheter att förverkliga goda

helhetslösningar.

4.2.2 Avstånd mellan beslutsfattande och allmänhet

Att minska det avstånd som Persson (1999) menar har ökat mellan beslutsfattande och allmänheten är i högsta grad önskvärt i arbetet med hållbar stadsutveckling. ip2 och ip5 är båda överrens om att kartan skulle kunna vara ett verktyg för att flytta den geografiska platsen närmre beslutsfattandet och därmed vara ett sätt för politiken att närma sig området och de boende. Kartan kan i dessa sammanhang fungera som ett tydligt verktyg för att synliggöra platsen och minska avståndet mellan beslutsfattare och den geografiska platsen. En interaktiv karta skapar dessutom ytterligare möjligheter att hantera olika skalor. När ett område kan visas med en hög detaljnivå kan den skala som visar platsen där medborgarna agerar och lever sina liv visualiseras och tydliggöras. Även om beslutsfattare inte kommer geografiskt närmre allmänheten kan det mentala avståndet minska då förståelsen ökar.

4.2.3 Maktstrukturer i arbetsgrupper

Juryn för Hylliebadets arkitekttävling förklaras av ip2 bestå av representanter från stadsbyggnadskontoret, gatukontoret, fritidsförvaltningen, kulturförvaltningen, dåvarande stadsdelsområde Hyllie samt några från serviceförvaltningen. Utifrån vad ip3 berättar om denna process är det “samma gäng” som valt ut vilka fem arkitektkontor som fick delta i arkitekttävlingen, tagit fram bedömningskriterier och som även sitter med i juryn för tävlingen. Vidare förklarar ip3: “egentligen samma gäng som är med i detaljplanen också”. Samma personer arbetar alltså tillsammans och en arbetsgrupp följs åt i ett antal olika uppdrag inom ett projekt. Trots att det finns fördelar med detta, som att kompetensen samlas och utvecklas, kan detta även ifrågasättas ur ett maktperspektiv. Persson (1999) beskriver en “maktkärna” där inflytelserika tjänstemän och politiker verkar, vilket denna grupp av tjänstemän skulle kunna kategoriseras som. Dessa personer har alltså haft möjlighet att påverka och styra projektet. ip2 förklarar att juryn bestod av tjänstemän inom Malmö stad men att merparten var chefer från olika

förvaltningar. På frågan om hur tjänstemännen tagit fram bedömningskriterier till arkitekttävlingen, om ÖP2012 varit en utgångspunkt, svarar ip3:

39 “Jag kan faktiskt inte säga att man plockat det direkt ur ÖP, utan det är egentligen en allmän planeringstanke, det är stadsbyggnad helt enkelt.” (ip3)

Enligt flera intervjupersoner ses det som önskvärt att grupper i projekt hålls levande och följs åt under hela projektet (återges i avsnitt 4.3.5 Hur kan

stuprörsproblematiken hanteras). Detta kan däremot ifrågasättas då maktstrukturer på så sätt riskerar att befästas. Maktförhållanden påverkar och kan således bidra till att upprätthålla ett stuprörsagerande, vilket kan förstås utifrån den gräns- dragningsproblematik som Löfström (2010) uppmärksammar. De olika

förvaltningarna har trots samverkansprojekt tydliga gränsdragningar vad gäller exempelvis tidplaner och budget. Samverkan över dessa gränser medför därför svårigheter och ett stuprörsagerandet är en risk inom de skilda praktikerna, vilket diskuteras närmre i följande avsnitt. Då styrningen sker vertikalt i de olika förvaltningarna kan denna stuprörsproblematik (Lantz och Wäreborn Schultz, 2006) upprätthålla ohållbara maktstrukturer. Utifrån intervjupersonerna kan det problematiska med att grupper splittras förklaras i att kommunikation, åter- koppling och uppföljning saknas från projektets olika faser och besluts-processer. När problematiken istället kopplas till en kommunikationsdiskurs kan lösningen även gå att finns inom samma kontext.