Det första brev som inkommer till kanslikollegium från Gahn på flera år, den 31 December 1794, är adresserat till enbart en person, som inte tituleras som kanslipresident och inte heller namnges, men som dock tituleras som ”Högwälborne Herr Baron, Swea Rikes Cantzler, Riddare och Commendeur af Kongl. Majts. Orden”, och genomgående kallas ”Eders Excellence” av Gahn, illustrerar en företeelse som aldrig har beskrivits som en av handelskonsulernas ordinarie uppgifter. Gahn meddelade att han haft svårigheter att erhålla ett parti skeppsmaster han enligt ett kontrakt skulle erhålla till den Spanska flottan. Cadiz var som bekant vid denna tid en av Spaniens största
importhamnar för skeppsmaterial så som timmer, tjära och beck, tackel och master. Gahn uppgav att de flesta partier med master som inkommit till Cadiz redan hade en köpare - och ibland var delvis betalda. Han kunde alltså inte hitta ett parti master till försäljning. Sitt misslyckande att uppfylla kontraktet kommenterade han med följande:
Eders Excellence inser, att detta sätter mig aldeles ur stånd, att wid närwarande tillfälle wara till den tjenst jag högeligt skulle åstundadt och, om det stådt i min magt, min undersåteliga skyldighet fodradt.64
Exakt på vems befallning Gahn agerade specificeras inte i brevet, och det finns varken några brev före eller efter i arkivet som kommenterar detta ytterligare, men det finns mycket som är
anmärkningsvärt med detta i sig. Ytterligare en detalj värd att notera i brevet är att Gahn beskrev hur han försökte övertala den Spanska "Ministern för Sjö-ärenderne" i Cadiz, som vanligtvis "Hafva för mig mycken benägenhet" att hjälpa honom, att få tag på ett parti master från den Spanska arsenalen i Cadiz. Det är oklart om kommunikationen med denna individ skett direkt, genom brev eller annan typ av ombud eller budbärare, men Gahn beskrev det som en direkt kommunikation, vilket kan betyda att detta är en person han hade en privat kontakt med. Gahn försökte alltså köpa master av Spanjorerna i Cadiz för att sedan sälja dem tillbaka så att han kunde uppfylla sitt kontrakt. Det kommer inte som någon stor överraskning att han, trots enträgna förfrågningar, misslyckades att övertala ministern, som citerar den Spanska statens krigstillstånd och stora efterfrågan på
krigsmateriel som anledningar att neka honom.65 Spanien var en del av den första koalitionen mot
64 Consul Gahn till Kanslikollegium 31/12 1794, Konsulers i Cadiz brev 1696-1808, (II) Vol. 53, Diplomatica Hispanica 1572-1809 (2108), (RA), (23)
65 Consul Gahn till Kanslikollegium 31/12 1794, Konsulers i Cadiz brev 1696-1808, (II) Vol. 53, Diplomatica Hispanica 1572-1809 (2108), (RA), (23)
det revolutionära Frankrike sedan våren 1793.66 Värt att notera framöver är att Spanien, efter att den första koalitionen misslyckades skulle efterår komma att alliera sig med Frankrike i de kommande koalitionskrigen.67 Gahn beskriver hur de flesta leveranser av master som ankommer vid denna tid till Cadiz redan är betalda för och direkt skeppas vidare eller skickas till de Spanska arsenalerna, och att det som tredje part var svårt att få tag på ett parti.
Sedan verkar Gahn åsyfta en annan leverans av skeppsmaster han försökt erhålla för att uppfylla en "rekvisition" från Alger. Om detta är ett kontrakt med det Algeriska hovet eller någon annan aktör med rätt att lägga an i denna hamn specificerades inte, och detta är den enda referensen till denna rekvisition. Här beskriver Gahn även osäkerhet kring måttenheterna på masterna, som han ansåg att om han uppfattade dem rätt, han inte kommer kunna få tag på i Cadiz, utan att de måste skickas efter direkt från Ryssland. Han beklagade sig även över de höga priserna för masterna, samt transportkostnader, försäkring och så vidare. Leveranser till Barbareskkusten, dessutom i krigstid, beskriver han som faktorer som ledde till priser som var mycket högre än de normala. Gahn avslutade brevet med att be om hjälp från kanslikollegium att säkra en leverans från Ryssland av master med rätt måttenheter.68 Han uppgav att han meddelat hela historien till Skjöldebrand, Generalkonsul i Alger69, samt att uppfyllandet av rekvisitionen efter detta skulle komma att skötas av Schenbom, generalkonsul i St. Petersburg.70
Som sagt verkar brevet beskriva två separata leveranser av master Gahn fått i uppdrag att erhålla på plats. De två huvudsakliga mottagarna av Gahns brev är antingen kanslipresidenten eller någon annan individ inom kanslikollegium. Mottagaren till detta brev tituleras inte med sin specifika titel inom kanslikollegium, men brevet är avsett för en persons ögon, och de olika förändringarna i titelformalian i början av Gahns brev hem över tid, gör att ”Swea Rikes Cantzler” och
kanslipresidenten kan vara samma person. Troligast är dock att det är en enskild person inom kanslikollegium, men inte kanslipresidenten, som var den avsedda mottagaren. Att Gahn skulle ha bedrivit privata affärer och sedan rapporterat deras misslyckande med denna typ av detaljmängd till kanslipresidenten anser jag vara av låg trolighet. Dessutom vittnar Gahns hantering av dessa
ärenden, med förfrågningar om hjälp från kanslikollegium i Stockholm, samt kontakt och samarbete med Generalkonsuler på andra orter, om att detta troligtvis inte var privata affärer för det egna
66 Owen Connely, Wars of the French Revolution and Napoleon, 1792-1815, (London 2006) s. 34
67 Connely (2006) s. 71
68 Consul Gahn till Kanslikollegium 31/12 1794, Konsulers i Cadiz brev 1696-1808, (II) Vol. 53, Diplomatica Hispanica 1572-1809 (2108), (RA), (23)
69 Biografi, Sjöldebrand <https://www.adelsvapen.com/genealogi/Skjöldebrand_nr_1991>, hämtad 2019-05-18.
uppehället som bedrevs utan mer eller mindre officiella uppdrag. Anledningen att just Gahn var inblandad i denna affär var troligtvis just i egenskap av hans roll som konsul i Cadiz, där mycket skeppsmateriel passerade. I brevet vittnar han även om mycket goda kontakter med Spanska myndigheter i Cadiz, även om de i detta fall inte hjälpte honom nämnvärt att utföra sitt uppdrag. Gahn är i detta fall inte enbart en observatör som rapporterar lokala handelsförhållanden. Istället är han en aktör, som dessutom handlar i krigsmateriel med en annan stat å Sveriges vägnar med en, på grund av tidens kommunikationssvårigheter, inherent autonomi. Om detta är en affär Gahn utför på kanslikollegiums uppdrag kan det vara ett försök från svenska staten att hjälpa Spanien mot
Frankrike.
Det är som tidigare nämnt inte ovanligt att olika officiella uppdrag hade väldigt odefinierade uppdrag. Den vid tiden nya konsulsstadgan (1793)71 ger egentligen inga uttalade befogenheter för konsuler att agera som man i detta specifika fall skulle kunna beskriva som en handelsdiplomat på detta sätt. Detta är som sagt ett brev till kanslikollegium, inte kommerskollegium, och den enda specificerade regeln är att konsuln skall tillhandahålla rapporter av den typ som kanslikollegiet efterfrågar av dem enligt stadgan. Det finns däremot inga specifika stadgar som förbjuder konsulerna att utföra uppgifter av denna typ, och var i limbot som är personage kontra
professionalitet, och privat handelsman kontra statsanställd som denna affär exakt hör hemma är i och med konsultjänstens avsaknad på definition oklart. Men det är troligtvis detta limbo av ansvarsområden som möjliggjort Gahn att agera från början.
Frågan kvarstår om detta var en regelbunden företeelse för Gahn eller någon annan handelskonsul. Att andra konsuler var inblandade i just denna affär är fastställt, och en person som generalkonsul Schenbom i St Petersburg, med dess export av skeppstimmer och dylikt, kan tänkas ha varit inblandad i fler liknande uppdrag. I just Gahns fall är detta det enda brev där ett sådant här ärende beskrivs.