Matematiklärare 3

5.4.1 Min roll som lärare

Jag har arbetat som lärare i 17 år och hamnade här av en slump. Jag är 4 timmar i lärcentrum och två timmar med distansare och sen är det för- och efterarbete på de resterande timmarna. Det är rätt mycket administration. Vi är två lärare som arbetar här och på lärcentrum har vi nu 22 elever som studerar. Ibland kan det bli 8-14 elever på plats eftersom vi har 7 elever på heltid om de är på plats och allt är som det ska. 15 elever är deltidare och kommer 2-3 ggr i veckan. Jag har 13 elever på distans och jag undervisar i matematik och fysik.

Jag arbetar med människor som upplevt en hel del och haft ett trassligt liv. Jag tror jag kan ge dem mycket eftersom mitt liv varit lite speciellt. Jag har upplevt hemska saker och trots detta klarat mig bra. Jag har en del erfarenheter som jag tror kan hjälpa då jag stöttar de som också har farit illa på ett eller annat sätt. Jag vet inte mycket om elevernas bakgrund förutom det de själv berättar. Jag försöker se dem som människor som behöver hjälp och att jag är anställd som en civilklädd lärare. Med respekt och vilja att hjälpa till inom befintliga föreskrifter och ramar.

Säkerheten får man inte ifrågasätta.

Det finns många olika människor vi träffar här. De har gjort en hel del gärningar som de inte kan vara stolta över i det vanliga samhället. Vi måste döma deras gärningar, men inte dem som personer. Det som de har gjort är hemskt men vi får inte tycka illa om dem som människor. Några av verkligen haft otur i livet. Ibland vill man gråta när man hör någons historia. De kan ha en rätt skrämmande bakgrund med olyckliga omständigheter. Mamma och pappa har inte en så bra relation, mamma gick bort tidigt. De kan ha en hel del i bagaget som de bär med sig.

Mitt viktigaste uppdrag som lärare är att rusta dem för livet. Att det kan analysera bättre och att de med lite mer information kan ta ställning till nästa steg i sitt liv. Jag kan inte förändra deras tankesätt. Det är inte lätt, men jag försöker rusta dem med lite mer verktyg som de kan ta med sig och ha nytta av. Men sen är det de själva som måste ta tag i det: Aha det är så jag ska göra. Min roll är att jag kan lära dem lite mer om procentsats, logik, lite fysik.

Studievana respektive studielust hos eleverna kan variera hur mycket som helst. Jag har haft alltifrån de som är jättemotiverade och som är som en klocka som jobbar på, till dem som har det jättesvårt att jobba, kanske de har ADHD och alla möjliga bokstavskombinationer. Men jag tror att jag har lyckats förhållandevis bra med dem. De har lärt sig liggande stolen, lite matte och lite procent som de har användning av i dagens samhälle. Men det krävs en hel del att få dem på rätt spår för att det ska förstå att de ska plugga. Motivationen varierar och alla vill vara sedda och man måste bemöta dem lite mjukt och fint de flesta gångerna. Man måste ha tålamod och visa att man bryr sig om dem. De ser inte mig som en vårdare och det fungerar bra. Motivationen kan variera hos eleverna. 50 % är rätt bra från början. 30-40 % kan nå vissa resultat och 10 % är diskutabla. Det är inte alla som får chans att studera. Man måste visa vilja och intresse och det är inte obligatoriskt, utan det är en möjlighet för eleverna. Vi kan ta hästarna till vattnet men vi kan inte tvinga dem att dricka. Vi kan få dem att komma hit men sen är det upp till dem själva att luta sig fram och suga i sig lite vatten om de är törstiga.

31

5.4.2 Planering

Jag har ett mål för varje kurs. Eleverna kan se sin planering i matte A, att boken har 6 kapitel och att varje kapitel är kopplat till planeringen. Kursen har fyra

grundläggande begrepp. Jag måste se att de klarar dessa grundläggande begrepp i de prov de gör. D.v.s. negativa tal, tal i bråkform, problemlösning och användning av miniräknare i första kapitlet. I början försökte jag sätta ett tidsperspektiv men det var inte lätt. Ibland arbetar de jättesnabbt och fint och ibland tar det 5-6 månader. Jag har många MVG-elever som jobbar och sliter. Men jag har också ett par elever som jag får dra som ett jättetungt lass hela tiden Men jag måste försöka hjälpa till. Så är det i alla ämnen. Efteråt sätter jag mig ner och tittar på helheten, kontrollerar att eleverna behärskar dessa grundläggande begrepp. Om de har uppfyllt vissa krav sätter jag betyg och hittills har jag inte haft några problem.

Vi har inte någon gemensam föreläsning. Ibland händer det att vi har 2-3 elever som ställer samma fråga. Då har vi en liten större sal med White board som vi använder. Men för det mesta är det individualiserat. De frågar om hjälp och jag kommer och möter eleverna på deras nivå. Jag möter honom där han de befinner sig

kunskapsmässigt och sedan guidar jag vederbörande i den riktning jag vill att han ska ta sig.

Det är eleverna som väljer sina kurser och väljer hur snabbt det ska gå. Mitt krav är att de måste kunna visa på att arbetet går framåt. Jag vill att vi har kontakt en gång i veckan. Det kan bli via telefon eller via nätcentrum. Vi måste veta vad som händer, om någon är på rättegång, eller är sjuk. Jag samlar in alla prov. När jag sätter mig ner och går igenom helheten och sätter betyg är kursen fullbordad.

Datorn är nödvändig för kommunikation. Jag kan nå mina elever och de kan svara mig. Tex. Skrev jag till en elev idag i studierummet (lärplattform). Jag skrev välkommen till matte A och lade dit lite studiematerial och formelblad. Vi har ett forum med popup-fönster för diskussioner som fungerar bra. När eleven får ett fönster som poppar upp, kan han svara. Då poppar de upp hos mig. De underlättar kommunikationen mycket.

5.4.3 Distansundervisning

Jag får ett mail då någon vill studera Matte A och han/hon befinner sig på en viss anstalt med en handledare på plats. Nästa steg blir att jag försöker kontakta dem på telefon och boka en tid om det behövs eller att jag på något sätt får kontakt med den studerande. Innan dess förbereder jag ett studierum. I studierummet finns planering och formelblad. Vid första mötet försöker jag presentera mig och prata lite. Jag försöker inleda en konversation och förmedla att jag vill att vi har kontakt i alla fall en gång per vecka. De kan bli en rolig historia och så, men i alla fall att vet jag att du finns och att du jobbar. Det finns dåliga dagar och det finns dåliga veckor. Det är jag helt medveten om men huvudsaken är att något sker. Då förklarar jag också vilken bok han ska ha. Viktigt är att de lär sig acceptera att matematik är en helhet. Inte att de ska tänka att de har klarat provet och sedan kan de glömma det. Nej, man ska ha det med sig hela livet ut om man säger att man kan matte.

Efter en vecka eller några dagar ringer jag igen. Då pratar jag med handledaren och kanske mailar de två första proven till handledaren på plats och pratar med den

32

studerande och frågar hur det känns för honom. Vad har han tänkt sig? Kan vi sikta på provet nästa vecka? Går det bra eller har han kanske gett upp? Det händer att de vill plugga, men sedan inser man att det inte blir så bra eller intressant. Jag vill ha ”koll på” hur det går. De postar sina prov till mig och jag rättar originalen och sparar dem, samt skickar tillbaka en kopia. Jag samlar alla 6 delproven. Sen bokar vi en telefontid för betygsamtal efteråt. Med fysik är det lite svårare. Det är färre elever i fysik A och B, kanske för att det är svårare. Men då är det handledaren som måste hjälpa till att ordna material inför laborationer. På en ämneskonferens har vi kommit fram till att det räcker med tre laborationer och en observation för att vi ska kunna sätta betyg. Kommunikationen går via nätcentrum där de kan skriva och bifoga laborationsrapporter.

För den studerande är det viktigaste motivationen. Lärare kan skifta under kursens gång, likväl som handledarna. En incident kan hända någonstans och då flyttas den studerande. Då är det bara att justera några inställningar och efter någon sekund kan den studerande logga in från en annan anstalt på deras lärcentrum. Det systemet fungerar hur bra som helst. Det betyder att eleven själv som agerar, alla vi andra är bara hjälppersonal. Det är elevens motivation som betyder allt. Det är bra med lugna lärcentrum där det är lite motivation i luften.

5.4.4 Handledarna

Handledarna ska ha tålamod gällande överföring av information från lärare till klient samt ordna saker på plats. Ibland händer det att jag frågar: ”Kan du ordna det, fixa lite si och så?” De har jag har varit någorlunda bra tillmötesgående hittills. Det händer att handledaren är lite händig och tycker om att fixa saker och ting, kanske lite utöver den vanliga rollen som handledare. Det är svårt att säga var gränsen går? Jag tycker att det är bra vi träffas inom regionen två tre gånger om året och man träffar hela riket vart tredje år. Vi kommunicerar mycket via telefon eller mail, och det går bra, tycker jag. Hittills har jag upplevt att det går bra och att vi har en bra relation. Mänskliga relationer skapar motivation. Jag tror att alla är någorlunda insatta i sin arbetsroll, och överlag fungerar det rätt så bra.

5.4.5 Eleverna

Igår samtalade jag med en studerande och han sa till mig att jag måste bemöta honom där han var. Han befann på en mycket högre kunskapsnivå än han ville visa. Latheten hindrade honom. Jag sa till honom att han kunde genomfört kursen för länge sedan. Du har en mycket högre kapacitet. Du är bara lat. Man måste ge dem lite extra uppmuntran på lite speciellt sätt. Det är svårt att fastslå en mall för hur man uttrycker sig. Ibland kan jag säga till någon: Du kan impa på en tjej om du kan procent vid rean eller valuta kurser. Eller till dem som har små barn: Du kommer kunna hjälpa din son när han blir stor. När det blir personligt är det lätt att dra till med något allmänt knep. När man pratar lite med dem ser man att vissa blir mer glada när jag drar exemplen.

Vi har rast från 10-10.30 och klienterna har lätt för att vilja diskutera om sådant som inte passar på lärcentrum. De vet när jag inte vill jag inte höra sådant. Då försöker

33

jag lyfta en fråga gällande dagens samhälle. Exempelvis en nyhet eller en samhällsfråga som behandlar miljö, fysik eller energi besparingar. Det är inte besparing, det är planering. Det är onödigt att slösa med resurser. Jag försöker lyfta något tema och låta alla komma till tals. Det kan bli djupa diskussioner och rätt så intressanta ibland. De försöker se på saker på ett lite mer allmänt vetenskapligt sätt. Jag försöker se om de först och främst kan förstå begreppet i sin helhet. Miljö, energi, kemikalier och besparingar. Man måste konsumera energi, men vad händer i kroppen?

Via diskussioner väljer jag påbörja teman och vägleda dem på rätt spår. Det fungerar bra tycker jag. Jag försöker lära dem diskutera. Vi talar mycket om samhällsfrågor jag tar upp. De är inte vana vid matlagning och hälsosam mat. De flesta har haft en trasslig bakgrund och vi pratar t.ex. om enkla sätt att baka ett bröd på. Någon kommer på att han är laktosintolerant. Det kan vara det som gör att han mår ”si och så”, att det är därför han kan äta majs och havre men inte vete. De börjar förstå vad som händer och då växer de i sitt inre. Det kan bli många intressanta diskussioner som är mer passande i en skolmiljö.

Jag försöker bemöta dem där de är och då kan man inte använda alltför avancerade ord. Man börjar lite enkelt: Kom sätt dig. Ta en kopp kaffe. Du fick en penna, ett papper och ett suddgummi. Suddgummit betyder att du kan göra fel, och det är OK. Du kan göra fel men ingen blir arg. Det är bara att sudda. Ingen skada skedd. Att göra fel är inte en dödssynd. Du måste försöka en gång till och en gång till och sen närmar du dig en aha-upplevelse undan för undan.

Vissa har lättare att lära sig på ett kinestetiskt-, auditivt- eller visuellt sätt. En hel del är lata några kladdar och ritar, men då säger jag att vill de ska läsa matte C och D. Där får de kladda en hel cirkel med sinus och cosinus. Annars går det inte.

Omedvetet så pratar jag om studieteknik. Tag ditt papper och penna och kladda, sudda, gör fel och testa igen. När du har gjort fel 4-5 gånger så blir det rätt till slut. Med vissa av våra klienter så kan jag prata studieteknik, men till de flesta kan jag inte säga gör si eller så, de är inte vana att ta direktiv. Men jag kan sätta mig med dem och försöka visa. Då får jag också respekt.

5.4.6 Möjligheter med distansundervisning

Vi är tidsberoende, både när det gäller tid- och platsberoende. Varje timme går jag igenom vad som finns i nätcentrum. Sista gången jag tittar är någon gång vid 16.30-tiden och då går jag igenom allt. Jag klassificerar frågor som ofta återkommer. Jag har kataloger med svåra frågor som jag ofta får. Jag har en mapp med Matte D och där finns det 35-60 uppgifter som jag har samlat ihop. På så sätt kan jag katalogisera problemet och ha det tillgängligt när jag får samma fråga nästa gång.

Det kan gå två, tre dagar och ingenting händer. Det är inte hela världen eftersom de har rätt så långa straff. Jag har t.o.m. några livstidare. De har tillgång till studier för att få ett drägligt liv.

34

5.4.7 Hinder i distansundervisningen

Ibland har några sagt att det är torftigt att man inte träffar någon människa som kan demonstrera uppgifterna. Enligt min åsikt kan man nå långt inom matematiken om man vill med sunt förnuft, papper och penna och en lärare. Matematik är logiskt. Det är mer komplicerat då det gäller biologi, kemi och fysik än vad det är med

matematik. Där behövs samtalspartner som kan lite om ämnet för att kunna bemöta och förklara helheten. På det sättet tycker jag att det är bra att jobba med matte. Visst är det några som kräver mer, men med ett bra engagemang från handledare, så kan vi göra en hel del. En bra insatts från handledaren kan göra succé.

Vi får inte inbilla oss att vi kan hjälpa alla. Brist på motivation och om det finns för mycket problematik kan avgöra hur det går. Alla får chansen men det behövs att de också böjer huvudet och dricker vatten. Viljan måste komma inifrån, men de får chansen allihop. Det krävs en hel del från dem själva. Vi har två unga killar på lärcentrum och vi försöker hjälpa dem. Det är utmanande men det går segt men vi försöker hjälpa dem och vi har gjort en del framsteg men det går jättesakta.

35