av Mikael Eskilandersson (SD), Angelica Lundberg (SD) och Linda Lindberg (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2018/19:642 av Jonas Andersson i Linköping m.fl. (SD) yrkande 2 och 2018/19:1120 av Roger Hedlund m.fl. (SD) yrkandena 23, 25 och 26 samt avslår motionerna
2018/19:2228 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkandena 3–5 och 2018/19:2596 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 13.
Ställningstagande
Vi vill utreda hur medborgarna i Sverige kan ges ett större inflytande över utformningen av de offentliga miljöernas utformning. Vi anser också att man bör sträva efter att bygga miljöer som beaktar det mänskliga behovet av social samvaro, närhet till naturen och skönhet. För att uppnå detta kan man exempelvis använda ett demokratiskt valt råd eller lokala omröstningar.
Dessutom vill vi att en utvärdering genomförs av den generella uppfattningen inom befolkningen när det gäller utformningen av vår gemensamma miljö.
Större hänsyn bör tas till befolkningens uppfattning när det kommer till utformningen av offentlig konst och nya byggnader. Enligt vår uppfattning är det svenska folket bäst lämpat att avgöra dessa miljöers utformning och vilka miljöer som de kan vara stolta över, över tid. Våra gemensamma miljöer bör stimulera en varm känsla och god hälsa bland befolkningen, både vad gäller funktion och estetisk utformning. Man bör också bejaka platsens och invånarnas historia och identitet.
Vidare har Sverige en rik byggnadstradition som bör bevaras. Ett sätt att värna det kulturella och estetiska arvet är att införa en s.k. kulturell planering.
Kulturell planering är en metod som vid samhällsbyggnadsfrågor sätter fokus på bl.a. medborgardialog och den unika platsens förutsättningar och historia. I miljöer med inslag av kulturhistoriska byggnader ska miljonprogrammen motverkas vid nybyggnation av bostäder. Det får bli regeringens uppgift att ta nödvändiga initiativ.
Det som ovan anförts bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
10. Medborgarinflytande och vissa andra intressen vid fysisk planering, punkt 5 (V)
av Momodou Malcolm Jallow (V).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2018/19:2228 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkandena 3–5 och avslår motionerna
2018/19:642 av Jonas Andersson i Linköping m.fl. (SD) yrkande 2, 2018/19:1120 av Roger Hedlund m.fl. (SD) yrkandena 23, 25 och 26 samt 2018/19:2596 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 13.
Ställningstagande
En demokratisk, jämlik och hållbar stad förutsätter bl.a. ett deltagardemokratiskt förhållningssätt till stadsplanering. Ett sådant förhållningssätt handlar inte bara om att människor ska rådfrågas inom vissa begränsade frågor. Jag vill att människor ska vara delaktiga och ha ett verkligt inflytande i idéskapandet, planeringen och genomförandet i stadsplaneringen.
Detta är en förutsättning för att uppnå en jämlik boende- och stadsmiljö.
Genom att möjliggöra för flera aktörer att delta i planeringen av stadens bostäder, fastigheter och offentliga platser ges också mer utrymme för nya tankar och infallsvinklar. Det redan pågående arbetet på området är bra, men jag anser att regeringen bör utreda hur ett verkligt medborgarinflytande kan stärkas i kommunernas bostadsbyggande och stadsplaneringsarbete.
Dessutom förutsätter en demokratisk, jämlik och hållbar stad att alla människor har och upplever sig ha fysisk tillgänglighet till alla delar av staden.
Många kommuner har rutiner för hanteringen av frågan om fysisk tillgänglighet i någon del av plan- och byggprocessen. Trots detta är det få kommuner som lever upp till de krav som ställs i FN-konventionen om grundläggande rättigheter och friheter för människor med funktionsnedsättning. Det saknas bl.a. ett helhetsgrepp i kommunernas planeringsarbete där frågor som tillgänglighet beaktas. Sverige har ett ansvar för att följa bl.a. konventionens princip om tillgänglighet i samhället även för människor med funktionsnedsättning. Det är därför viktigt att arbeta fram rutiner för hur denna fråga hanteras i planeringsarbetet. Enligt min mening bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med åtgärder som uppfyller de åtaganden som Sverige har enligt konventionen när det gäller tillgänglighet.
En demokratisk, hållbar och jämlik stad behöver vidare en feministisk stadsplanering. Med en sådan stadsplanering kan städerna göras tillgängliga för fler. Det är vanligt att den fysiska planeringen och markanvändningen i högre utsträckning svarar mot mäns behov än mot kvinnors behov. Kvinnor utnyttjar exempelvis kollektivtrafik i högre grad än män, medan män reser längre och har större tillgång till bil. Bostadsområden bör planeras med detta i åtanke. Därför bör det finnas närhet till kollektivtrafik och samhällsservice.
Organiseringen av samhällen och bostadsområden får enligt min mening effekt för trivsel och trygghet. Mot denna bakgrund bör jämställdhet i högre utsträckning vara en del av den fysiska samhällsplaneringen, och bebyggelsemiljön bör utformas efter tydliga jämställdhetsmål. Det får vara upp till regeringen att ta nödvändiga initiativ.
Det som ovan anförts bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
11. Medborgarinflytande och vissa andra intressen vid fysisk planering, punkt 5 (L)
av Henrik Edin (L).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2018/19:2596 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 13 och avslår motionerna
2018/19:642 av Jonas Andersson i Linköping m.fl. (SD) yrkande 2, 2018/19:1120 av Roger Hedlund m.fl. (SD) yrkandena 23, 25 och 26 samt 2018/19:2228 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkandena 3–5.
Ställningstagande
Det brottsförebyggande arbetet behöver långsiktighet och förankring i den lokala miljön där arbetet bedrivs. Kommunerna har en nyckelroll i detta arbete, och en del av arbetet bör bedrivas genom stadsplanering. Jag anser att det finns behov av att ge trygghetsfrågorna en starkare ställning i stadsplaneringen för att på ett tydligare sätt signalera att dessa frågor är prioriterade. Ett sätt att göra detta är att ändra PBL så att den uttryckligen reglerar att all fysisk planering bör ha ett brottsförebyggande perspektiv. I städer och större samhällen kan det handla om åtgärder som att motverka kvällsstängda butikscentrum, god belysning, röjning av buskage, genomtänkt förläggning av gångvägar och andra åtgärder som ökar tryggheten. Det får bli regeringens uppgift att ta nödvändiga initiativ.
Det som ovan anförts bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
12. Klimatfrågor i planeringen och planering för gröna